så här några veckor för årets första tävling ser ut ungefär så här:

Det filas på ridbanan i stället för skogsrace.

Till och med Skällsta Adventure Ladies trimmar på banan en solig majdag!

Susanne och Älva övar på Pleasure-gångarterna

Bella och Simply gör sig redo för sitt pass.

Simply vill inte riktigt fatta galopp från stillastående framför en bom, så Bella provade en ny variation:

Vi la en bom i backen upp till stallplan, den backen alla våra hästar älskar att få ta en belöningsgalopp uppför.

Tjohej! Men Simply var inte helt road av att utföra flera repetitioner i följd...

Boogie och jag (som aldrig brukar fastna på bild tillsammans, hade jag vetat hade jag inte kombinerat den tröjan med den padden....) övade först lite ranch-trail. (Vi red iväg med hushållssoporna från fikarummet till soptunnorna och slängde dem från hästryggen. Det luktade urk i tunnan tyckte Boogie, men brydde sig inte om skramlet från locket.)

Sedan övade vi lite på ridbanan, bl a  ryggningslabyrint, vårt "skräckhinder" just nu. Det går bättre och bättre!  Jag kan dock inte fila för mycket i taget, då blir hon less och det blir sämre igen.

Så vi red förbi Hottentotten och fortsatte bort till en äng där vi får rida, för lite galopparbete på mjukt fint underlag. Det gillar Boogie! Hon är numera så lydig och följsam också. Inga busryck och utbrytningsförsök i riktning mot stallet som vi hade för några år sedan. Glad och pigg, men så lätt att jobba med!

Sedan övade vi oss båda två på att bara SKRITTA hem...

Det är svårt det , tycker matte, när man sitter på världens härligaste lilla krutpaket!

Det är ju snart dags att ut och åka igen, så nu jobbar  vi flitigt på våra Transport-Lekar på gården.  Precis som i hundarnas Crate Games  vill vi bygga upp ett högt värde i att vara inne i transporten.

Vi har haft stallhelg, så Boogie och Hottis har fått allt sitt kraftfoder serverat inne i lådan, morgon och kväll.

Vi börjar med att de första gångerna helt enkelt låta det vara party så fort hästen tittar in transporten. Sedan kan man placera matbyttan längre och längre in för varje repetition. Jag tycker det verkar bli bäst när man flyttar byttan utan att hästen ser det. De kan bli lite sura när maten rör sig bort i från dem nämligen. Hästar går inte igång på att jaga sin mat.

Med Hottis har Ebba gått före in och visat maten. Han verkar inte ha tagit allt för illa vid sig av lastningsproceduren han utsattes för efter sin kastration. När vi la till att jag rörde mig bakom och så småningom började slamra med bommarna, ville han backa ut igen, men det gick snart över.

Nu kan jag klappa honom på rumpan, stänga bommen bakom och fälla upp luckan.

Nästa steg blir att köra ett litet varv också.

Boogie vill första dagen inte alls gå in. Vad hände sist hon klev in månne? Jo, bortrest en hel helg på kurs!

Så vi lät henne bara äta ur byttan på lämmen.  Två dagar senare lastar hon precis som jag vill. Dvs. Grimskaft över halsen  = varsågod att gå in.

Matte stänger bommar och luckor och går sedan runt och fäster transportgrimskaft.

Kör iväg en liten sväng.

Matte går in och lossar transportgrimskaft, fäster det vanliga, lägger grimskaft över halsen och går sedan runt och öppnar luckan.

Cool liten kossehäst står lungt och väntar (utan att trycka med rumpan på bommen). Matte lossar bom, cool liten kossehäst väntar. Matte säger backa, och lilla hästen kommer ut, lugnt och prydligt.

Det är skönt att kunna resa med sin häst själv, utan beroende av hjälp från andra!

Även andra blivande resenärer har passat på att låna transporten när den stått uppställd, och det är kul att se att det finns fler än jag som vill lägga lite tid på att få en lastning som bygger på lustfylldhet, inte på tvång.

Simply & Bella värdeladdar!