Lin

8 januari 2009 22:33

Men behöver man sjunga för att inte tappa humöret, måste man väl ändå ha hamnat lite fel?
Jag förstår inte riktigt, det gör mig förbryllad.

Ann-Louise

8 januari 2009 22:41

Håller med dig om timeouter för FÖRARNA. Det är nog de som ska ha dem! Då är jag helt med på ditt tåg Maria :-).

Fan sjunga.... Hur går det att koncentrera sig på att sjunga samtidigt som man ska träna effektivt? Speciellt med den tanke att man är tondöv också ;-) Hi hi...

Jag kan tycka att sjungandet har en effekt hos häst eftersom de märker direkt om man håller andan i vissa lägen. Tex man ska passera någonting som man misstänker kommer att skapa en explosion hos hästen. Går man och väntar på den - så får man den också. Kan man styra andningen ökar chanserna att det ska gå utan kabooom.

Att sjunga för att hålla sitt egna humör uppe... Då känns det som man ska börja med sång i stället för med djurträning =D.

Förlåt elaka mej;-). Love ya, Maria.

Ann-Louise

8 januari 2009 22:51

Igen. Glömde säga.. vad bra att du trycker på förarens attityd!!! Vi kräver fokus och attityd hos hunden, men vi kanske missar lite att kanske först och främst rannsaka vår egen attityd.
(Därför är det bra att träna med lösa, fria djur som säger Du suger! )

Fanny

8 januari 2009 22:51

Men snälla nån. Att sjunga är kanske ett bra tips om man har problem med humöret, men det var verkligen inte det jag menade med att Susan sjunger när hon tränar. Jag tror mest att det handlar om att hon har kul när hon tränar och att hon gillar att sjunga. Jag tycker bara att det är härligt att se Susan träna sina hundar med skratt och sång och det var det jag försökte förmedla.

Maria Y

9 januari 2009 00:39

Lin: det var det mina funderingar började med för några inlägg sedan - förare som känner sig arga på hunden under träning och därför "hamnar fel"

Det jag är ute efter att förmedla är att man faktiskt kan påverka sina känslor genom att göra saker med kroppen. Använda skrattmusklerna i ansiktet t ex.
prata med skojtramsig röst när man ger en felsignal, avbryter hunden osv förhindar att tränaren blir stel och hotfullt i kroppsspråket. Extra viktigt för crossoverhundar och crossoverförare.

A-L: Nä, om du är tondöv ska du inte sjunga, det blir aversivt för hunden ;-)

Sång är ett välkänt sätt att påverka sinnesstämningen hos människor i många andra sammanhang. Jag brukar inte sjunga när jag tränar hundarna men jag tyckte faktiskt att det hjälpte väldigt mycket att sjunga för hästen när vi tävlade och hon (och jag) var spända inne på arenan.

Att man ska ha kul med sitt djur när man tränar - ömsesidigt kul - är väl det både Fanny, Ann-Louise och jag försöker få fram på olika sätt?

Man kan ju knappast beordra folk att ha kul, man måste på andra sätt hjälpa dem hitta den känslan.

Lin

9 januari 2009 09:02

Ok, jag läser din blogg sporadiskt, så de föregående inläggen om just detta har jag inte läst. Tack för den förklaringen:)

Ann-Louise

9 januari 2009 10:00

Jag lovar att låta bli att sjunga både med tanke på hund och på omgivning =D! Till och med min ömma moder bad mig sluta sjunga när jag var liten och det säger en del ;-).

Jag förstår att det hjälpte bra när du och Boogie tävlade. De är fenomenala på att känna om man kniper andan lite eller om man andas häftigare. Undrar om de har speciella censorer för det ;-)??? Nä, men de känner minsta lilla spänning. Det funkar bra att prata konstant också och det har ju jag lättare för som du vet. Fniss.

AK

9 januari 2009 12:45

Tycker det är så himla bra att det tas upp att man även som övertygad klickertränare kan ha dåliga dagar, alla kan ju inte alltid vara så himla perfekta ;)
Jag är en sån som nog behöver sjunga och löjla mig ibland tror jag, för att inte koka. Det är sällan min hund som gör mig kokande utan jag själv eller livet. Om jag inte då vill börja med frimärkssamling istället utan faktiskt hålla på med hundträning, trots att jag inte är en övermänniska som andra, så tror jag att sång och lek kan vara rätta melodin.
Nu ska jag träna på "hihi Långnäsa" :D

Tina

9 januari 2009 15:08

Tycker också det är bra med tips vad man kan göra åt sitt dåliga humör och att det diskuteras. Att låtsas som det inte existerar gör inget bättre. Har man tränat på ett sätt där det varit helt ok och t o m uppmuntrats att man ska bli förbannad på hunden emellanåt så har man lite att jobba med. Att sjunga, tvinga sig att le eller gå och sprarka på en sten är väl bra sätt i så fall. Alla har vi våra metoder. Jag har har genom att tvinga mig att skratta och le faktiskt börjat tycka tävlingar är riktigt roligt. Man ska inte ta sig själv på för stort allvar helt enkelt.

Maria Y

9 januari 2009 22:02

På westerntävlingar förväntas man le och se glad ut. Funkar väl på bruks och lydnad också, visst ser det väl avspänt och trevligt ut med en förare som ser ut att vara glad öve det hunden presterar?

Åsa

10 januari 2009 15:55

Jag sjunger gärna medans jag tränar både hund och häst: dels tycker jag om att sjunga och sjunger när jag är glad, men det ger också en bättre djupandning och avslappning som jag behöver med en nervös fullblods-wannabe och en hund som reagerar väldigt starkt på andra hundar. "Små grodorna" ger omedelbar avslappning för alla parter :)