Senaste inläggen

Av Maria - 2 maj 2014 10:26

        

Vi försökte tina upp våra frusna fötter i kafeterian medan det byggdes om till Trail. SPHA hade valt intressanta mönster som bestod av bokstäverna S P H A, med olika vägar i varje klass. Inte helt enkelt för de som skulle rida flera olika klasser! För att ytterligare spetsa till det så erbjöds bara en banvandring för alla klasser samtidigt. Så de som skulle rida flera klasser fick alltså försöka gå alla sina mönster samtidigt. Inte helt oväntat så blev det sedan en hel del diskningar för fel vägar i klasserna.

Att klaga på ett sådant upplägg lönar sig inte, det är ju "lika för alla". Vilket jag kan köpa, och också tycka är en del av tjusning med att tävla i westerngrenar - att man behöver vara mentalt och fysiskt beredd på lite av varje.

Vad vi hade lite svårare att förlika oss med på läktaren var att det faktiskt inte blir riktigt "lika för alla" om man inte sköter banan ordentligt under klassen. Det fick gå flera hästar emellan innan man rättade till ivägrullade bommar eller  plockade upp gödsel som låg mitt i ett hinder. Det verkade vara kort om funktionärer, men det är ändå inte helt ok för de som tävlar! (Man skulle ju inte variera hinderhöjden mellan ekipagen i en hoppklass t ex...)


Först ut på banan var Trail-in-Hand ekipagen. Här Stina med sin egen uppfödning, sockersöta åringen Loppan. Loppan hade busat av sig i longeringsklassen och skötte sig nu som en lydig liten hund inne på trailbanan.


       

Sidepass vid hand är inte det lättaste!


Kristina med sin unghäst:



 


"Vårt" paintekipage Susanne & Joey vilade sig under trailen i väntan på WH och WP.

Men i Allbreedsklassen och NSBA hade vi många andra bekanta ekipage att heja fram   



Helene & Kiddaz (l Ninjo de Enzahi ox)

       


Carro & Bosse (SA Bozall ox)

     


Catarina & Rasmus (Hi Tech Razzmatazz

     

Catarina var en av dem som tog fel väg i Allbreeds, men hon fick ordning på mönstren sedan till NSBA-klasserna i stället   


Chris & Dustys Ringo Star

       


Unna & Iron Susanna


     



Ett favoritekipage i Allbreeds är alltid lika stabila fjordingen Sixten, som deltar i alla möjliga grenar och ofta visar jänkarhästarna var skåpet ska stå med fina placeringar !


         

Prisutdelning i Allbreeds, och ju ljusare häst desto bättre gick det, typ? Vann gjorde Nils Erik Haglund på Klassy Skipster.


Jeanette och Zam körde NSBA-trailen, red över fel bom på i S-et i Open men fick revansch i Non Pro som de vann.


   

 

Så var det färdgtrailat, och dags för platta klasser igen!


ANNONS
Av Maria - 2 maj 2014 09:55

 

Ännu en helg som staketryttare, men vad gör väl det när man har extremt trevligt sällskap på läktaren och får se fina vänner och bekanta göra bra ifrån sig på banan?


Inte ens ymnigt snöfall hindrade oss från att bevittna Susannes & Joeys Hunder under Saddle debut. Som gick alldeles strålande och resulterade i en 2:a placering i Amateur och en 1:a plats och prispeng i NSBA Non Pro.


Susanne klickade igång Joey på framridningen och sedan gick han som ett litet urverk! Härligt att se honom och minst lika härligt att se Susanne så glad över sin fina häst!



Under the judge's eye  (Pierre Ouellet, Italien)  

     


Och så andra hållet   


       

ANNONS
Av Maria - 27 april 2014 22:23


Ligger helt galet efter på bloggfronten. Har haft en massa kul för mig med Boogie de senaste veckorna som jag inte hunnit skriva om. Men nu fokuserar vi på väsentligheter och kör lite bilder på våra fina träningskompisar som tävlat på Blueberry Cup i Rimbo idag:


Elin & Alice hade uppsutten tävlingsdebut:


     

Fullt fokus och lyhörd guidning resulterade i 1:a plats i Trail E. Sedan diskning efter lite trassel i Trail D där Elin klokt valde att ge sin unghäst chans att lugna ner sig med enkla uppgifter i stället för att pressa på. Vilket gav utdelning direkt i nästa klass, Ranch Trail D, där de säkrade en till vinst!


     

Ryggningen i Trail D och Ranch Trail D var lite klurig där man först skulle vända 180 grader och sedan backa in mellan bommarna mot läktaren och publiken.



För Lex var det tävlingsdebut öht, men matte Bella har ju varit med förr   


Lex var lugn och fin, men lite överraskad över att det fanns så BLÅ bommar här i världen!

   


I Trailklasserna var det repgrind, men man använde samma stöd som till den fasta grinden i Ranch Trailen. Mycket plåt och vattendunkar, tyckte Lex, undrar om man verkligen får plats här?


   

Men eftersom matte guidar så lugnt och fint så hamnar repet där det ska till slut!


     


Inga bekymmer med bron, inte!


 

Inte för Petters Bea Jacopine heller, som i dag reds av sin medryttare Kajsa. Reininghästen gjorde en av de snyggaste trailrundorna, men tappade några placeringar på att han fick välförtjänta klappar i boxen. Vilket kanske var precis vad han behövde just då   


   


För Susanne & Joey var det säsongsdebut.

 


           


 

Stabilt fram till grinden, där Joey kollade noggrannt materialet, man vet ju aldrig om det kan vara något strömförande...

Susanne & Joey körde bara en trailklass och skulle sedan ladda om till eftermiddagsklasser i WH och Pleasure.



 

Mångfald i startfältet!


Elin och Bella körde även Ranch Trail D på sina pållar


   

Elin kastar lasso med stil och pricksäkerhet!


   

Hmm, mycket rep att hålla styr på...


 

Men Lex står helt stilla, och det är huvudsaken!


 

Galoppera runt koner, inga problem!

Ground tie,  avsittning, gå ett varv runt hästen och så upp igen!


 


I Ranch Trail är det fast grind.

 


 

Lex släpar däck i säck som ett proffs!


 

    

Håll i taxar och ungar, för nu är det ärevarv! Elin & Alice fick gasa runt för andra gången idag.


Grattis till fina rundor allihopa! Ni är så duktiga och coola med era hästar!

Av Maria - 29 mars 2014 21:54

  

Idag var det dags för grundkursen i Belöningsbaserad hästträning, del 1 med Carolina Fransson.

9 deltagare med varierad erfarenhet av belöningsträning sedan tidigare. Några har redan börjat med sina hästar, andra har klickertränat hund men inte provat på häst, några vet kanske inte om de vill prova än och vill först lära sig mer om det hela innan de bestämmer sig. På Carolinas kurser är alla perspektiv välkomna. Hon presenterar träning med positiv förstärkning på ett sådant sätt att man själv kan välja sin ingångsnivå och i vilken utsträckning men vill använda belöningstänk i sin hästträning.


Dagen började med en teoriförmiddag. Med lite inledande teknikstrul och jonglering av projektor. Eventuellt var det den anrika internatbrödrosten som inte helt samsades med övrig teknik om eltillförseln?


 


 


Medan solen lyste frestande utanför fönstren gick Carolina igenom grundläggande byggstenar inom belöningsbaserad träning, med exempel både från hästvärlden och andra djurslag.


 


Mycket att fundera på för deltagarna. Jag ser fram emot några blogginlägg med deras egna reflektioner   


 


Jag hann ju inte vara med och lyssna på alla frågor och diskussioner eftersom jag hade lite andra åtaganden...


 


Efter lunchen var det dags för praktiskt arbete med livs levande hästar. Hottis och Alex fick vara demohästar. Hottis har ju viss erfarenhet från tidigare, för Alex var det första mötet med klicker.


 

Hästarna hade var sin liten inhängnad för att de skulle kunna vara helt lösa under träningen. De hade också tillgång till grovfoder hela tiden för att ha något att sysselsätta sig med medan de väntade på sin tur. På det viset behöver de inte bli frustrerade över att inte komma åt maten/godiset. Dessutom blir ju valet att engagera sig med människan mer aktivt när de kan välja mellan att äta direkt ur påsen eller interagera med människan för att få en liten godbit.   


 


Man kan välja att stå utanför avspärrningen när man gör det första övningarna, för att skapa lite distans mellan sig och hästen utifall att den blir väldigt "på".


 


Nu var både Hottis och Alex båda väldigt sansade, så det gick bra att träna med människan inuti inhägnaden.

För att det inte ska bli stökigt och brötigt är det bra att börja med spelreglerna kring godishanteringen. Hästar är matorienterade och har utmärkt luktsinne. Därför kan de bli rätt närgångna när en människa har godis i fickorna. För att det ska gå att träna med matbelöningar utan att bli jobbigt och obehagligt så måste en klickertränad häst ha en förståelse för att man snabbare har chans på belöning om man håller sig borta från godiset.


Här en liten filmsnutt på den kanske allra viktigaste grundövningen  -  hur man formar fram att hästen ska hålla huvudet borta från godiset:




 

Hottis har sedan tidigare en ganska bra förståelse för att hålla undan huvudet, men det var både nyttigt och roligt för honom att få upptäcka att konceptet gäller även andra människor .

Kolla mulformen, den betyder "kolla, jag håller ju huvudet rakt, snart ska hon klicka!"


Carolina visade med båda hästarna, sedan fick de som ville testa.


Hon visade även nostargetövningar. Targets är också en bra start på belöningskarriären.


   

Det krävs mängdträning innan man som männsika känner sig bekväm med att hantera alla tillbehör och får flyt i in egen motorik.

Men övning ger färdighet, både för häst och människa!


Torrträning på varandra, utan häst,  är ett bra sätt att öva upp tekniken utan att förvirra hästen.

Ganska kul också, speciellt för den som tittar på   


   


Dagen avslutades med fika (så klart) och en diskussion kring för- och nackdelar med att välja ett belöningsbaserat perspektiv på hästträningen. Vill man använda belöningstänket i vissa delar eller i hela sin hästhållning? För- och nackdelar med det?

Hur mycket initiativ vill man att hästen ska ta i träningen? Vad känner man själv sig trygg och bekväm med?

Hur vill man att relationen häst-människa ska se ut?


Tanken med Grundkursens del 1 är att ge deltagarna verktyg så man vågar testa  på att belöningsträna lite.  Vill man sedan fördjupa träningstekniken rekommenderas del 2. Vi kan ordna den på Nytorp eller hos Carolina i Almunge, om intresse finns, och då kan man delta med egen häst. Plats för ca  5 deltagare på den kursen.








 

Av Maria - 24 mars 2014 12:00


Eftersom vi missade förra Trailträningen pga Hottis kolik, så hade det ju hunnit gå 4 veckor sedan sist. Men igår kunde vi vara med igen. Det var 4 ekipage utifrån inbokade, varav minst 3 hästar som Boogie aldrig sett förut. Så min plan var att värma upp på utebanan, gå in ganska sent och bara göra något litet enkelt under den allmäna träningen, och sedan  vara med och köra hela banor. Tanken var att testa av mitt "strunta i framridningen" koncept under lite tävlingslika förhållanden. Nu menar jag ju inte "strunta i uppvärmning", men eftersom Boogie knyter ihop sig så i trängsel så tänker jag värma så mycket det går på annan plats, och så lite som möjligt på vanliga framridningsplatsen. 

Nu blev det inte riktigt så i går, då det försiggick annan verksamhet på utebanan som jag bedömde skulle vara ännu mer pressande för min lilla tant. Så jag värmde i ridhuset i alla fall, och det gick förvånansvärt smidigt trots 6 hästar till, varav 4 "okända". Haha, man vet liksom aldrig i förväg hur det utfaller, så man får ha både plan A, plan B och plan C...


Jag var lite upptagen med att hålla koll på min ridning och min förstärkningsfrekvens, så det blev inte så systematiskt fotograferat. Jag verkar ha missat alla våra trevliga gäster med kameran, utom Petter och Jacopine!


 


Jag hade laddat fickorna med extra hög belöningskvalitet, eftersom gruppträning är en svårare miljö. Dessutom blir det ju kedjor med flera moment i följd, så då kan man också behöva betala extra bra. 


Banans utmaningar var att få bra flyt över galoppbommarna. Samt sidepassen, där både hästar och ryttare verkade ovana vid att röra sig mellan två bommar . Somliga ryttare envisades konsekvent med att sidepassa över bommen med cavalettistöd, krukväxter och allt.  Jaja, vill man krångla till det för hästen så... 


För Boogie var nog den största svårigheten att ta det lungt över alla skritthinder på "hemrakan". 

Collecting ring blir snabbt ett gemytligt tillhåll för hästarna, där de softar tillsammans i sin nya "pseudoflock". Så ditt vill man gärna tillbaka, fort...


 


När man bygger kedjor med en belöning i slutet, så vill hästen också gärna komma till slutet, fort..

Så dubbel förstärkning för Boogie i slutet av banan, när den slutar i riktning mot flocken.

Då gäller det att hålla på kriterierna för att inte utveckla en speedtrailhäst. 

Jag kände genast att jag behöver bygga upp ett högre värde för förhållande signaler! Har ju jobbat mycket med framåtandan på sistone, så nu behöver det balanseras igen   




Det var fler än Boogie som gärna ville fort tillbaka till gruppen. Därför är det så bra att träna just på att lämna och gå ut själv på banan, även med de mer oerfarna hästarna där ryttare/förare inte känner sig mogen för hel bana. Då kan man ju träna på att bara gå iväg ut på banan och göra något enkelt, så det blir trivsamt att lämna "flocken" och göra något med bara sin människa en lagom lång stund innan man går tillbaka igen. Söndagens ekipage vara alla duktiga på att ta tillfället i akt och träna på det, helt opretantiöst utan överkrav i själva banan. Guldstjärna till alla!   



 

Boogie följer intresserat vad som pågår. Hon var rätt ointresserad när Penny och Alex körde bana, men studerade noggrant  de nya hästarnas ritter. 


Hon har också väldigt egna åsikter om var hon ska fickparkeras efter sina ritter, och visar tydligt var hon tycker det finns en bra lucka. Eller var man kan göra en..

Jag förstår att mina träningskamrater blir lite kallsvettiga, med tanke på vilka "stinky faces" hon kan ge dem ute på banan. Men i collecting ring och när man kläms ihop på led t ex i WH, litar jag helt på henne. Det är en annan situation, där hon känner sig trygg och avslappnad. Hennes issue är hästar i rörelse, inte pausade hästar. 


   

Zickzack-travbommarna var enkla, tyckte de flesta hästarna!


Från travbommarna in i ryggnings-L och backa i vinkel.


 

Sedan galoppbommar

Jacopine, som egentligen är reininghäst, tycker att det är lite mycket snubbelpinnar utlagda, men försöker med gott hjärta, och blir duktigare för var gång!


Galoppbommarna på volt krävde att man hittade en linje som passade just ens egen hästs språng. längre in på volten för kortgalopperande, längre ut för den som har större språng.


Glädjande nog var det flera som verkligen gick banan, med banskiss i handen innan de red. Bra tävlingsträning för ryttaren! 


 

Så den utmanade "hemrakan" med flera lugna precisionshinder i följd. Sidepass, bro med bom, vända i box och skrittbommar ut. Var för sig inte så svåra saker, men knepigt om hästen vill skynda! 


Nästa Öppna Trailträning är den 6 april.

Gången därpå blir på Annandag påsk, den 21 april, eftersom det är dressyr-clinic i ridhuset lördag-söndag. 

Sedan får vi se, det är mycket clinics och tävlingar i maj-juni, så vi kommer nog inte att hålla samma intervall mellan träningarna pga diverse krockar. 

Av Maria - 23 mars 2014 10:38



Letar efter någon bra app att rita trailbanor med på paddan. Idag har jag testat Grafio Lite.
Någon som har andra förslag?



Av Maria - 21 mars 2014 18:05

Av Maria - 16 mars 2014 17:23

Vet inte om den här veckan gick fort eller sakta? Förmodligen både och.

Förra söndagen hade vi trailträning på Nytorp, vår största där hittills med 8 ekipage utifrån plus hemmahästarna. Jag hade storartade planer för hur skickligt jag skulle sätta lagoma kriterier i förhållande till miljön...

 Men vi nåddes redan på väg dit av besked om att Hottis hade kolik, så för vår del blev det bara hästsjukvård.


Elin och Catrine har skrivit och fotat från trailträningen. Även vår nya trailgäst Thea med mustangen Macha bloggar   


Hottis var riktigt dålig, så jag ringde ut distriktaren på direkten. Man får ju ändå vänta innan de kan komma. Men trots distriktveterinärens ansträngningar, slutade det ändå med inläggning på Ultuna vid 19-tiden på kvällen.


 


Trots att han där var i de bästa händer, så var det jobbigt att lämna honom. Märkligt också att förväntas gå till jobb och skola som vanligt, medan en av ens familjemedlemmar kämpar för sin överlevnad på sjukhus.

Som tur var fick vi under måndagen besked om att de till slut fått loss stoppet och att han så småningom skulle få prova att äta lite.


Inte förrän onsdag kväll fick vi kom och hämta honom. Han blev väldigt glad när vi kom och hoppade liksom jämfota i boxen när han hörde Ebbas röst. Han är normalt sett snabb att lasta, men denna kväll satte han personbästa! Han ville inte vara kvar på Ultuna en sekund mer än nödvändigt.


Peppar, peppar har det gått bra sedan han kom hem, och med ett kilo om dagen får vi nu öka hans grovfoder. Han får gå med sina kompisar, och han får skrittas. Inget mer avancerat arbete förrän han är uppe i normaldos på grovfodret. Kraftfodret får vänta till sist. I stället får han betfor tills vidare.


 

Själv tycker han att det viktigaste är att få vara med grabbarna igen. Så han har fått lite återfall i att ogilla att vara själv i ridhuset. Men det löser sig säkert när han känner att han verkligen är hemma igen.


Boogie har jag knappt hunnit med alls den här veckan när det varit så mycket fokus på Hottis.

Dessutom var jag tvungen att jobba lördag   


Men idag var det äntligen vår tur att träna lite strukturerat.

Började med långtyglarna och jobbade igenom öppnor, både förvända och rättvända, i skritt och trav. Definitivt duracellkanin idag! Fin att först samla, sedan be om trav och sedan över i öppna. Nu helt utan att bli stressad av flera signaler i följd utan belöning i emellan. Den här lilla kedjan känner hon sig trygg och säker på nu, så då kan jag leka med durationer och elasticitet. Kul!


Eftersom vi verkade ha ridhuset för oss själva, släppte jag sedan lös henne och riggade upp vår löshoppningsföreberedande övning.


 

En bom på vardera sidan om staketet idag, och båda upphöjda. Den ena medvetet lite högre än den andra.

Boogie tycker om att välja, och på det här viset ger jag henne möjlighet att vara med och bestämma lite över kriterierna. Hon får ju hela tiden välja sida själv.

Dessutom kan hon, när hon vill, lämna övningen och gå sin väg. Vilket hon aldrig gör, men hon kan...


Boogie känner igen upplägget och började kliva fram och tillbaka över bommarna innan jag ens fått allt på plats.

När allt var uppriggat började hon med att köra multarget på plastbandet, vilket jag belönade ett par gånger. Sedan ställde jag mig i "utgångsposition" riktad rakt fram längs med plastbandet, och då började hon genast gå längs linjen. Hon kom upp i trav innan jag ens han klicka för att hon valde att gå.

När hon passerat över bommen fick hon klick och maxad belöning ( 3 polomints på raken) . Sedan fick hon klick för travövergång efter bommen och klick när vi möttes i ändan. I ändarna på linjen låter jag henne köra pusstarget några gånger för att ha en hög förstärkningshistoria där. Sedan vänder jag upp mot linjen igen och hon väljer sida.

Hon valde sidan med det högre hindret flera gånger på raken, och hade mycket fin trav och fina benlyft över. Så valde hon den andra sidan med den lägre bommen några gånger. Där hade hon lite sämre tempo. Jag valde att inte klicka om hon skrittade över bommen, men klickade om det kom en travövergång efter bommen. Samt så klart klick och pusstarget flera gånger i ändan av linjen. Vid ett tillfälle slog hon i den lägre bommen med ett bakben. Jag klickade ändå, eftersom mitt kriterium var trav över bommen. Att slå i bommen var uppenbarligen rätt aversivt ändå, för på nästa repetition valde hon att gå utanför bommen. Hon fick ändå klick för en travövergång efter att hon passerat bommen, samt sedvanliga klickerkalaset i ändan av linjen.

Nästa repetition valde hon den andra sidan med den högre bommen, som hon travade lika fint över som vid varje repetition på den sidan. Sedan gick hon tillbaka till den lägre sidan, travade över bommen - polomints!


Boogie kändes verkligen som en liten duracellkanin i den här övningen också idag. Jag försökte dock lägga band på mig och sluta innan det smög in mjölksyra eller något annat som kan göra det aversivt trots många belöningstillfällen.


Det är verkligen spännande att leka med kriterier och  differentierad belöning så här och låta henne ha olika val. Jobba lite - få lite lagoma belöningar, jobba hårdare - få bättre betalt. Fram för allt vara med och bestämma själv hur hårt man ska jobba i varje repetition.


Den lägre bommen såg lättare ut, men gav sämre betalt, Sedan råkade den dessutom bli lite aversiv vid ett misstag.  Intressant, eller hur, att hon inte fortsatte att undvika den, trots att hon fick flera förstärkningar även under den repetitionen då hon gick bredvid den?  Här är det "behaviour economics at work". Sträckan till mötespunkten där man får klick för att bara pussas blir kortare om man går raka vägen (över bommen) än om man går i en båge (runt bommen). Så islaget var inte mer aversivt än att obehaget gick att komma över på ett par repetitioner.


Det är verkligen otroligt roligt att jobba med henne på det här viset. Att kunna låta henne vara med och "tycka".

Nästa gång tror jag att jag ska lägga två bommar på marken på ena sidan och ha en lite högre på den andra för att se hur hon värderar det.

Gäller bara att välja sina tillfällen så man inte är i vägen för någon annans träning    

Det kommer att bli en jäkligt rolig variant av löshoppning till slut! Med betoning på "lös" !







Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se