Senaste inläggen

Av Maria - 31 augusti 2014 22:30

Stona har tillgång till en skogsdel, men har av någon anledning inte utnyttjat den särskilt mycket hittills.
I onsdags kväll efter min lektion så tog jag med mig Boogie ut i skogsdelen för att titta om det var någon frukt på äppelträdet där. Boogie fick gå lös och välja själv vad hon skulle göra. Hon valde att skutta med som en liten hund.
Äppelträdet var helt tomt i år. Mysko!
Vi gick runt i hela skogshagen, ocg Boogie hittade en massa ätbart i kanterna, som såg helt orörda ut. Redan då tänkte jag att det nog väcktes en och annan tanke hos min häst.
Mycket riktigt! Vem är uppe i skogsdelen nästa morgon när jag passerar på väg till jobbet?!
Två dagar senare har även väninnorna hakat på!

När ens häst går i en stor tätbevuxen hage är det väldigt finurligt med inkallning!

Ester tittade dock förundrat på mig när jag kom visslandes!



Lite läskigt med en visslandes och hojtande människa blev det, så hon och Grace drog ut på stäppen igen!


Boogie dök upp efter en stund och struntade helt i att kompisarna dundrade runt ute på gräset!

Lite mallig blir man som matte när man smället högre än polarna!

Ibland i alla fall !

ANNONS
Av Maria - 31 augusti 2014 21:58

9 ekipage och ett gäng trevliga medhjälpare förgyllde höstterminens första trailträning.
Våra underbara hyresvärdar hade bokstavligen krattat manegen åt oss, så det var verkligen roligt att bygga bana på lördag morgon!

Sudden och Grann studerar banskissen och snackar taktik!

Granns första trailbana, men det är ju inte mycket som imponerar på en redig bruksnordis!

Släpa däck!



Med Boogie tränade jag friskt "fatta galopp i trängsel"
Jag tycker mig ana framsteg! Härom kvällen tog hon en galopp bakom Alex rumpa så han nog trodde han skulle bli nedmejad. (Ingen risk, stoppar har vi inga problem med ?)
Nu på trailträningen bjöd hon spontana fattningar rakt mot Granns akter. Lite festligt, för jag hade inte ens tänkt tanken, men hon experimenterar helt klar nu med vad som kan ge utdelning! " En helt ny häst, det klickar du för va'? "

Däcksläp har vi inte gjort på länge, men det var helt okomplicerat med dally och allt. Så häftigt hur lätt det är att plocka upp belöningsbaserade beteenden ur malpåsen, utan att de tappat kvalitet!

ANNONS
Av Maria - 16 juni 2014 01:09

                       

Av Maria - 29 maj 2014 21:35

Efter dagens besök på Wiggeby kände jag stor lycka över hur gött vi och våra hästar har det på Nytorp. Inget hästgytter, i stället välfungerande, lagom stora grupper och stora, härliga hagar!
Inget parkeringskaos och gott om tid och plats i ridhuset!
Det är bra att se sig om i världen så man kan uppskatta det man har ännu mer   

Av Maria - 29 maj 2014 20:54

Idag har jag varit fotfolk på min första AR-clinic.
Christoffer var pedagogisk och rolig att lyssna på. Precis som förhandstipsen gjort gällande   

Han lyckades räta ut några frågetecken jag haft. Samt skapa några nya...
Precis som det ska vara!


Störst behållning hade jag av att titta på Anna-Claras uppsuttna pass.
Det är mycket möjligt att det bara är ett bevis på hur lite jag egentligen förstår , att jag tyckte det var lättast att förstå vad den mest avancerade deltagaren höll på med...

Det var också givande att få se hästar på olika nivå göra "skolor" och höra Christoffers tankar kring det.

Så jag tror definitivt det kommer att hjälpa mig att bättre förstå vad Carolina försöker få mig och Boogie att göra   

Fast belöningsbaserat då.
Jag nådde till slut en viss gräns där jag inte ville titta på mer spöpetande och knackande. Inte för att det på något vis var någon häst som for illa eller så. Det var mjuka, lyhörda ryttare och Christoffer sa många kloka saker om hur man ska jobba för att få en avspänd häst. Det är relativt mild inverkan man jobbar med. Men för mig blir det ändå för långt från mitt eget synsätt när allt bara bygger på negativ förstärkning. Det var väldigt sparsmakat med "vanligt" beröm också, så hästarnas enda ledtråd var just att petandet upphörde. (Förutom Anna-Clara då, som var mer generös med både verbalt beröm och serverade en och annan godis. )

Så då uppstår ett behov av att åka hem, göra om, göra rätt, så jag åkte till stallet. Och det gick ju inte alls som planerat, men det är en annan historia...






Av Maria - 9 maj 2014 22:35

Kom sent till stallet efter utmattande födelsedagsfika på demensboendet.
Efter en regnig dag var kvällen riktigt fin!
Hästarna var inne men jag släppte ihop Boogie och Hottis i en oanvänd hage medan jag mockade och fixade. De har haft en automatisk invänjning på grönt hela våren eftersom det växer så pass bra i de stora vinterhagarna. Men ändå är det väldigt uppskattat att få sätta tänderna i orört gräs. De går ju inte tillsammans längre men är fortfarande boxgrannar. Att bli ihopsläppta var helt ointressant, de hälsade inte ens. Bäst att fokusera på gräset innan det roliga tar slut!

Av Maria - 7 maj 2014 08:28


Igår var vi för andra gången med WRU till Kate Morén och tränade på kor. Första gången var för några veckor sedan. Kate har ett lungt och pedagogiskt sätt som tilltalar mig, så jag anmälde mig raskt till fler träningar efter förra gången   


Kan inte vara ett enkelt jobb att instruera när det inte bara är ryttare och häst att hålla reda på, utan även korna!

Finns ju inte mycket tidsmarginal, uppfattas inte en instruktion direkt, så är tillfället förlorat och kossan redan någon annanstans! Men Kate verkar ha både tålamod och humor, och det underlättar säkert enormt när man ska undervisa nybörjare i den här grenen!


Boogie har en hel del erfarenheter av kossor från den delen av hennes liv som utspelades innan jag köpte henne.

Jag har inga ambitioner att tävla kogrenar. Men nu när tillfälle givits på så pass nära håll, och i en miljö där ingen (hittills) har fått frispel på att jag vill använda godisbelöningar, så är det roligt och spännande att utforska Boogies egenskaper inom den  sysselsättning hon faktiskt är avlad för.


Hon är VÄLDIGT intresserad av korna! Hon VILL vara där de är. Hon kan t o m tänka bort de andra hästarna och trängseln som uppstår, bara hon får vara närmast kossorna. Hon gillar dock  inte när nån annan häst får vara närmast flocken, så det får jag passa lite på.

Korna är hon lite väl handgriplig med, dvs hon vill nafsa dem om de inte flyttar på sig på en gång. Kate tolkar det som frustration och menar att det försvinner om vi kan rida med mer energi och tydlighet så kossorna flyttar sig tidigare. Delvis handlar det ju också om att jag ska lära mig hur jag ska placera henne i förhållande till kon, så den rör på sig.


Första gången jobbade vi mer med att flytta runt hela gruppen av kor. Igår hade vi en mindre grupp djur ute i taget  och fick skilja ut ett djur och driva det. Lära oss i vilken position vi skulle ligga för att få rörelse, försöka läsa djuret och förutse. Följa djurets tempo, men om det vände skulle man stanna ordentligt först, innan hästen fick vända. Detta för att hjälpa hästen göra bra vändningar med tyngdpunkten på bakkärran. Haha, det var lättare sagt än gjort! Tror vi behöver lägga några westernstoppar högre upp i arkivet igen, Carolina, för här fanns det inte tid att trampa in i en skolhalt!


När Boogie har separerat ett djur från gruppen och det ställer sig och funderar lite, tror jag det är gammal cuttingträning som slår till, för då vill hon frysa fast lite och vänta på vändningar. Men nu var ju uppgiften att driva djuret, inte "jobba" det som Kate sa. Så där hade vi lite kommunikationsproblem emellanåt, Boogie och jag. Men det lossnar nog!


Sedan har vi definitivt lite skit i sadeln också, för hu vad dålig jag var på att följa med mjukt när Boogie läste av djurets tempoökning för mig och satsade lite. Stackars lilla häst som "belönas" för sitt engagemang med duns i ryggen och ryck i tyglarna   Men då är det å andra sidan skönt att ha en snask att sticka till som plåster på såren. Till hästen alltså. Mattes tillplattade ego får nog bara självläka...


Så ja, jag har belönat från hästryggen, mitt i kohjorden, och det har inte väckt några reaktioner från omgivningen. Vad jag märkt... Däremot är det ju himla svårt med kriteriesättningen i en aktivitet man inte sjäv har så stora kunskaper om, och i en väldigt svårkontrollerad miljö. Jag kan ju inte be en kossa pausa lite medan jag klickar och belönar. Gissar att alla mina vallande klickerkollegor på hundsidan känner igen sig i den problematiken?


Första gången hos Kate använde jag mer belöningar än igår. Det berodde på att Boogie då var mer uppjagad. Det var framför allt andra utagerande,  ko-ovana hästar som hon reagerade på då. Det var riktigt fint att se hur hon, när hon blev rädd, faktiskt vände sig mot mig och frågade om det var något klickbart! Just den känslan skulle man ju vilja få förmedla till de som ännu inte upptäckt belöningsträning. När man känner den instinktiva  flyktreaktionen i hästkroppen under sig och hur den i samma sekund omvandlas till ett "men vänta nu, det där kanske var värt något?"

Det var ett par sådana incidenter igår också, men hon var inte alls lika stressad. När kossorna väl släppts in, får hon dessutom ett helt annat fokus, och bryr sig mindre om vad andra hästar gör.

När Boogie och jag fick jobba med korna kändes det inte som hon behövde understöd av belöningar på samma sätt. Det verkar som att aktiviteten att följa, driva, och vända djuret i sig är förstärkande. 

Kate tyckte det var bra att pausa Boogie i lägen där hon hade en mjuk och positiv attityd till en kossa, och det gav ju även mig tillfälle att belöna just då när hon var avspänd.


Blir långa väntestunder på hästryggen, fast samtidigt måste man vara beredd att rycka in och putta tillbaka djuren när kommer på avvägar. Boogie följer de andras träning med stort intresse.

Jag tog lite suddiga mobilbilder på långt håll när det var lugnt i min ända av arenan   

Här är några av mina gruppkamrater: (Spännande mix av hästsorter!)


           


Just det, stopp innan vändning var det   


     


Om jag  har tur kanske jag får en medresenär som kan ta någon bild på Boogie också på torsdag. Skulle vara kul att se hur det ser ut i aktion. (Eller inte, med tanke på barlasten i sadeln...)







Av Maria - 5 maj 2014 21:19


Det blev en hel del obloggat i april, känns det som?

Städade i mobilen och hittade alla bilder från vår välbesökta och trevliga trailträning i påskas t ex.


Ett helt gäng trevliga gäster som passade på att värma upp inför de kommande tävlingarna!


Vi hade två relativt okomplicerade banor att välja på


 


Trail:


 


eller Ranch Trail:


 


 




Somliga hade satsat lite på att göra sig påskfina...  




   


Den påskstajlade grinden visade sig vara en liten utmaning


     


I övrigt var det inte så mycket konstigheter idag. Glassgubben t ex har väl blivit en kär gammal bekant numera.


   

Bommar erbjöds så klart i all gångarter.

     


Nu gör i alla fall Nytorpstrailen ett uppehåll i maj pga tävlingar och clinics.


Boogie och jag satsar just denna vecka på kor:


   

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se