Senaste inläggen

Av Maria - 3 september 2013 11:50


Svängde förbi stallet på väg till jobbet och tog mig en titt på livet i nya gruppen. Det ryktades igår om att Hottis betett sig som ett aber under lunchen och inte släppt upp de röda damerna till lunchhögarna. Men det låg hösilage kvar efter insläpp igår så han kan i alla fall  inte ha stått där hela dagen och gamat åt sig.


När jag nu kom för att spana lite så gick Boogie för sig själv långt nere i hörnan, de två röda tätt ihop på mitten och Hottis lite nonchalant betande i mitten, men med spaning på de röda damerna. Efter en stund gick han fram och hälsade och det blev lite pip och skvättande av tanterna. Det fick Boogie att avbryta sitt ätande och komma joggande för att se vad som stod på. Penny ville hälsa på Boogie men Troppan vallade iväg sin väninna.

Då knallade Hottis och Boogie iväg upp mot skogsdelen med bestämda kliv, och det måste ju kollas upp tyckte Troppan som hängde på.


   



Törstiga!


 


Troppan tog itu med frukosthöet som inte varit så intressant på morgonen.

Penny höll sig avvaktande i grindhålet. När troppan gjorde en avslappnad frustning i sitt hö var det tydligen signalen hon väntat på för att ansluta.


   


Så försiggick lite runtflyttande mellan högarna. Väldigt lugnt och avmätt. Inga fötter och tänder i farten alls, bara öronspel och kroppsförflyttningar.



     

            

Sedan lugnt mumsande igen


     


Boogie tröttnade först på det torra höet och återvände till grönytan igen. Resten stannade kvar och tog hand om disken.


     









Av Maria - 1 september 2013 19:47


Åh vad skönt att vi fick flytta tillbaka till ett ställe som vi redan känner! Jag sov riktigt gott i natt eftersom jag vet att hästarna är ordentligt kollade till natten! Har precis fått sms om att alla var hela och fina vid insläpp i kväll också. Service!


Våra två fick idag börja dagen i sjukhagarna i väntan på att alla hästägare skulle vara på plats för ett hopsläpp med nya hagkompisarna. Jag passade på att rida lite innan och Hottis fick ett showmanship-pass med Ebba.

Jag satte ut koner på utebanan och upprepade övningen vi gjorde med durationerna på kursen i helgen. Började med att skritta runt och klicka för passering genom konportarna. Boogie kändes rask i steget men distraherad av alla hästar i hagarna runt om. Lite så där att hon först inte riktigt tog belöningarna. Sedan tappade hon en och då blev hon mer noga, min gamiga lilla tokfia!


Så tog vi några varv i trav där jag klickade för både igångsättningar och passeringar. Här hade vi kunnat välja att fortsätta med sträckning av durationerna men Boogie föreslog snabbt att blanda in galopp och jag tyckte att det var kul, så jag hängde på. I efterhand vet jag inte helt hur klokt det var, för hon blev väldigt i gasen, den lilla krutdurken. Huvudrusk och jämfotahopp. Hmm, väldigt bra sätt att introducera sig själv, sin häst och klickerträning på gården...  Samtidigt krävdes mycket färre repetitioner för att komma till att kunna sträcka galoppsträckan ända fram till nästa konpar. Dels för att jag var duktigare på att komma ihåg att växla till att också  klicka för bara fattningen emellanåt, dels för att hela hästen var väldigt energisk idag. Ingen avmattning där inte , trots många repetitioner i djupt och tungt underlag. Snarare motsatsen till avmattning, de där konportarna närmade sig med allt högre hastighet ju längre vi höll på och jag höll mig faktiskt i hornet...

Nästa gång ska jag nog eftersträva att balansera hästens känsloläge lite. Varva med något mer lugnande och avslappnande. Vara noga med kriterier för något mer markbundna fattningar kanske?

Fast attans vad kul det är när det finns alldeles egen rörelsemotivation i hästen!




Efter ridpasset blev det dags att få släppa in Hottis och Boogie till deras nya kompisar. Boogie och Penny känner varandra sedan tidigare, Hottis känner ingen av damerna och Troppan är ny för båda. Hagen är gigantisk, och först när de fick syn på varandra på långt håll blev det ganska springigt en stund. Jag kom mig inte för att filma eller fota, man vill ju liksom ha koll på hur det går. När de kutat ett tag så delade de upp sig i sina konstellationer i var sin ända av hagen. Jag gick och kollade våra, som betade lungt, hade alla skor kvar och inga märken någonstans. De verkade helt lugna och fokuserade på att få äta.


   


     


Vi hängde kvar i stallet hela eftermiddagen. Fikade med stallkompisar och försökte få rutin på våra nygamla stallsysslor med mockning och påsar. Vid några tillfällen hördes lite pip från hagen när de två paren hade gjort nya närmande mot varandra. Lite förvånade kunde vi se hur Hottis, som mest verkat gömma sig bakom Boogies rumpa, tog sig lite ton mot Troppan så fort hon försökte kontakta Boogie. Han kom liksom runt Boogie som en muräna med slickade öron och sa "rör inte min tant". Det beteendet var inte uppskattat av Troppan som visade hur väldigt vig och smidig hon är. Jaja, det  får han väl bara lära sig att man inte ska mucka med fuxdamer och att Boogie klarar sig utmärkt utan bodyguard. Boogie själv körde sitt bästa "jag bryr mig inte om dig, hur upprörd du än är över att jag finns" kroppspråk. Det är väl en av de positiva sakerna som kommit ur det senaste årets erfarenheter, hennes trygghet i nya hästkontakter. Man blir tryggare själv också som hästägare, när man sett sina hästar i så många nya konstellationer och sett dem reda ut det.


   


Ändå var det så klart skönt att höra att det fortsatt gå bra under kvällen och att alla mådde fint vid insläpp!

Kan nog bli ett skönt gäng det här, när de fått fundera klart över fördelarna med att vara en liten flock i stället för par. Jag vill som sagt gärna ha Boogie och Hottis tillsammans, men som en del i en grupp så de inte blir helt fixerade vid en enda kompis.


Finns ju hagar med stor potential för trevlig samvaro och utevistelse på Nytorp!


       












Av Maria - 31 augusti 2013 17:23

Så där ja, nu är hästarna tillbaka på Nytorp.
Vi har flyttat hela dagen. Det tar visst lite tid när man ska prata och fika med sina nygamla stallkompisar. Samt får finbesök av nyblivna europamästarinnor! Tur ordentliga Kristin var med och tog tag i uppackningen!
Det tråkigaste med att flytta är att lämna Bella, Emil, Susanne och Helene ( samt alla nya härliga stallkompisar vi lärt känna på Wiggeby). Men en extra bonus med att flytta tillbaka till Nytorp är att andra gamla stallkompisar från Ankis stall, Elana och Kicki, har hunnit flytta dit under tiden. Sedan kommer ju Camilla och Alex efter om en månad. Så separation och återförening på en och samma gång!

Boogie spanade genast in Penny. De har varit hagkompisar för några år sedan på Skällsta. Sånt glömmer inte hästar.
De blir nu boxgrannar och det verkade de nöjda med när de fick stå inne samtidigt medan vi fikade i ösregn. Pannorna mot varandra på var sin sida om boxgallret och sova middag. Då är man ganska avslappnad i varandras sällskap.
I morgon blir det ihopsläpp. Vardagsmat för våra hästar som fått nya flockmedlemmar varje månad i ett års tid. Kanske lite mer spännande för de hästar och hästägare som inte utsätts för det lika ofta ;)
Ska försöka komma ihåg kameran, den var inte alls med idag.

Av Maria - 30 augusti 2013 14:36


Jag borde skrivit för länge sedan om träningshelgen hos Carolina. Passat på medan allt var färskt i huvudet. Precis när man kommer hem är man trött och dessutom  behöver man ha tid med sina icke hästintresserade familjemedlemmar på två och fyra ben. Sedan kom så klart en sådan där vecka med lite extra allt emellan.


Boogie och jag åkte till Seglinge Gård på lördag morgon. Hon hade fått sova i sjukboxen över natten. Vi har haft det som rutin på Wiggeby när vi ska iväg på morgonen. Annars kan man ge sig den på att man står där med tappsko eller något nytt sår precis när man ska iväg. 

När jag kom lördag morgon för att hämta henne så stod hon ute på sjukboxens lilla gård och sov i morgonsolen trots att luckan var öppen till höautomaten inne i boxen. Jag får ju alltid lite lätt panik när mitt matvrak väljer bort mat. Det fanns dock välformade gödselhögar i boxen och hon verkade avspänd, bara trött. Kanske var det sviter efter den kräftskiva som pågått på gården under kvällen/natten?


Men lasta tänkte hon inte... Hon klev bestämt runt transporten och ställde sig vid sidan med pannan mot transportväggen och blundade. Hennes lastning har hela tiden var på nedgång under året på Wiggeby. Kvällen innan klev hon rätt in bara. Men nu var det utsläpp av boxhästar och rörelse runt om. 

När hon blundar så där så vet jag måste ställa undan henne och börja om en stund senare. Fast på den här specifika stallplan blir det inte lugnare ju senare man väntar så jag tog det oklickerska beslutet att lägga på press i stället. För att åka på klickerkurs...

När jag väljer att lägga på press så är det kort och koncist som gäller. Min oerhört toleranta och förlåtande häst sa "ok, vi åker" och gick genast in. Inte alls säker på att det här förstärkte rätt uppsättning beteenden hos vare sig mig eller hästen, men vi kom fram i tid. 


På Seglinge skulle Boogie vara första ekipage. Hon fick gå in och bekanta sig med ridhuset först innan jag sadlade vid transporten. Det var lite halvobekvämt att vara först ut och uppsuttet inför publik så där. Intressant fenomen inom hästeriet, att man alltid känner sig så himla bedömd när man ska visa något i sadeln? 

Boogie var lite upptagen med miljön fortfarande, så hon ville knappt ta första belöningen. Här kom polkagrisarna raskt till användning. Klick för rörelse framåt, in med en pepparmintschock, och där var hästen med i leken igen! 

Sedan kunde jag växla mellan olika kvaliteter på belöningen och sparade polkagrisarna till det som krävde mest ansträngning från henens sida. 

Jag valde att jobba med durationer, att sträcka beteenden i tid, under helgen. Mitt val eftersom jag tycker det är svårt att "stå ut " med att inte klicka stup i ett, eftersom jag inte vill att Boogie ska hamna i frustration. I stället blir det att jag lägger på tryck (medvetet och omedvetet, beroende på övning) för att sträcka beteendet i tid. Och då blir det ju inte så belöningsbaserat i slutändan!

Så alla mina fyra pass under helgen handlade om att våga sträcka och hitta sätt som gjorde det lättare för Boogie att inte bli frustrerad över låg förstärkningsfrekvens. Det är ju det som är dilemmat, att ju längre man ska göra något innan klicket, desto färre belöningar får man under ett pass. 


Första passet jobbade vi med att sträcka trav. När jag sträcker i tid vill jag utgå från ett spontant erbjudande av traven, alltså utan signal eller kommando. Det eftersom jag då shapar/formar beteendet och inte vill ha fel utförande kopplat till signalen. Att ge signal för trav och sedan göra sträckningsförsök där hon kanske bryter av, är ju inte det jag vill ha kopplat till signalen för trav. Så först försätter vi oss i ett läge där jag får spontana travigångsättningar. Det kan jag får genom att börja klicka för minsta tempoökning i skritten några gånger så brukar hon testa trav också. Så klickar jag raskt för spontana igångsättningar några gånger, så det hamnar överst i "utkorgen".

Sedan börjar jag hålla vänta med  klicket fler och fler steg. men om man bara ökar och ökar antalet steg innan klicket kommer ju hästen snart fram till att allt bara blirjobbigare och jobbigare. Därför måste man finurligt variera sträckan, "ping-ponga" kriteriet antal steg uppåt och nedåt. Så långt har jag trixat på egen hand. Carolinas tillägg var nu att vi även växlade med ett annat beteende med god förstärkningshistorik. Så invävt mellan travsträckningarna  hade vi ett antal repetitioner där jag bad om förvänd öppna, som jag klickade med hög frekvens. På det sättet kan man hålla förstärkningsfrekvensen uppe i passet som helhet. Dessutom skapar man ju geografiska platser i ridhuset med förstärkningshistoria, som man sedan kan få ett drag emot.

Vi jobbade med samma upplägg på eftermiddagspasset och vi kunde sträcka längden på travsträckorna ganska rejält mot vad  jag klarar på hemmaplan. En spark i baken på ryttaren är visst aldrig fel    Eller vänta nu, det var väl snarare positiv försträkning och bra kriteriesättning från Carolina som gjorde att jag vågade.


Vid ett tillfälle fick hon mig att bara låta Boogie trava tills hon slutade, för att se hur långt det räckte. Nästan ett helt varv runt ridhuset kom vi innan bensinen tog slut. Alltså bra mycket längre än jag vågat hålla ut innan klicket som längst. När hon då bröt av så klickade jag självklart inte. man kan liksom inte belöna en lång travduration i efterskott när hon redan bytt beteende till skritta. Jag bara skrattade och klappade om henne lite. Efter några skrittsteg bjöd hon på en ny spontan trav som jag då klickade direkt, och så var vi igång igen med pingpongandet av sträckningen. Att en gång låta henne bara gå tills det tog slut, gav mig lite mer mod att våga sträcka lite längre i de längsta repetitionerna. Speciellt eftersom det varit så lätt för henne att erbjuda travbeteendet igen, trots att hon inte fått klick. Ett beteende som fått många förstärkningstillfällen släcks inte ut på en "misslyckad" repetition. Vilket jag ju vet i teorin, men tydligen måste uppleva i praktiken också för att våga jobba med.


Dag två jobbade jag också med durationer, men nu testade vi i galoppen i stället. Nu provade vi ett annat upplägg med rekvisita att röra sig mot. Carolina la ut 4 bommar, en på vardera långsida resp kortsida. Så klickade jag för att passera över bommen, först i skritt och sedan i trav, för att skapa förstärkningspunkter. Fick så småningom rejäla spontana ökningar i traven på detta vis, så det kan man lägga i minnesbanken och komma ihåg när man vill shapa ökad trav.   


Så småningom kom vi till galoppfattningar. Tanken var att jag skulle klicka, både för passera punkterna, oavsett vald gångart, samt för fattningarna. Hej och hå, så fort det började komma fattningar regelbundet blev jag girig och ville ha sträckning ända fram över bommen. Så blev förstärkningsfrekvensen för låg och hästen mattades av. Hmm, har ni hört den där om hur mycket tid och energi man sparar om man faktiskt gör som instruktören säger  - från början...?


Sista passet fortsatte vi med galopp, men nu ställde Carolina upp portar av koner i stället. Något visuellt, geografiskt att sikta emot, men lite mindre energikrävande än en bom. Nu tror jag vi till sist fick in systemet i både mitt och Boogies huvud.

Passera genom port = gott.

Erbjuda galopp = gott.

Erbjuda galopp igen = komma till port snabbare = gott


En lek som vi kan utveckla vidare på hemmaplan. 

Kul observation från åskådarna att fattningarna och kvaliteten på galoppen blev bra. Det tycker jag är så spännande att hon kan fatta så fin galopp utan reglering och justering av diverse kroppsdelar, OM hon får göra det alldeles själv. Bettlöst, lång tygel och en matte som gör ingenting. Hur svårt är inte det, förresten, att rida utan att göra något? Det går åt lika mycket energi för mig att säga åt mitt ben att inte trycka som det går åt för att trycka. Galet, egentligen! 


Nu känner jag mig rustad att ta tag i det här med durationerna även på hemmaplan!


Som vanligt så himla givande och alldeles underbart att vistas i klickerbubblan i  Carolinas och Walters skyddade verkstad en hel helg!


Jag har varit dålig på att fotografera under helgen. Här är bara några skruttbilder på mina fina medkursare:


   


       











Av Maria - 27 augusti 2013 09:22



Å ena sidan...


 


å andra sidan...


 

Av Maria - 26 augusti 2013 23:36


Under helgen har Boogie och jag varit på träningshelg hos Carolina. Vi höll till på vackra Seglinge Gård i Almunge. Det är verkligen inte många träningsanläggningar som kan erbjuda gästande hästar en gigantisk frukostbuffé i det fria!


 

Eftersom min snälla kurskamrat Malin både hade släppt ut och mockat, så fick jag tid att bara umgås med Boogie i den gigantiska hagen på söndag morgon.


Hur ofta har man möjlighet att ströva tillsammans med sin lösa häst och utforska ett område tillsammans?

Känslan man får när hästen frivilligt lämnar maten och väljer att följa med, den är ganska unik.

Att få bara vara med Boogie, utan störningar av vare sig andra människor eller andra hästar, utan uppgifter och åtaganden, det var nog faktiskt den bästa stunden på hela helgen. Och då var det ändå en fantasktiskt rolig och givande träningshelg!


                       

                                  

   

Av Maria - 23 augusti 2013 22:30

Boogie är fixad och piffad.
Klickergodis av varierande slag inhandlat. Ska bara skära morötter i några timmar innan jag lägger mig.

Av Maria - 22 augusti 2013 23:11

Började dagen med tre timmars kvalitetstid med hästarna. Eller vad man nu ska kalla det när man vankar runt och väntar på att de ska producera var sitt träckprov.
Sedan speedmakeover inför teambuilding på jobbet. Först diverse gruppövningar och så helt plötsligt var vi på väg till Waxholms Kastell.

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards