Nu är hjärnan trött! Farbror Bob har fått upp ångan och vi vanliga, dödliga förväntas hänga med utan kiss- och rökpauser.

På förmiddagen fick Ninnie sin andra fågel examinerad. Min nummer två, eller 9, som den heter hann inte bli klar. Jag hade tyvärr förstärkt för mycket skräp innan jag kom in på rätt spår. Jag var för sen att verkligen våga jobba med utsläckning ordentligt. På slutet hade jag dock fått henne att titta efter signalen i stället för att försöka påverka mig att tända lampan. Men vi hann inte upp i 8 sek väntetid, innan det var dags att byta uppgift. Inget att deppa över, tror inte alla fick ens en pippi examinerad. Dessutom är det viktiga ju vad man lär sig själv, inte vad man lär hönan.  m

Men som sagt, så är vi lite prestationsinriktade vid vårt bord, och vill lyckas med allt!

Nu jobbar vi istället med att lära hönorna antingen gå runt två koner eller gå slalom mellan två koner. En höna per beteende. Massor av teknikträning vad gäller timing av klick, placering av belöning och förstås kriteriesättning.

Min träningspartner Ninnie har en väldigt säker blick för linjerna, agilitymänniska som hon är.  Det är bara att se och lära!

Ännu mer om beteende-ekonomi på teorin, men nu måste jag sova. Å skissa på mina linjer och belöningsplaceringar....

Jisses, dagarna går både fort och långsamt på nåt vis. När klockan var 14 idag kändes det som om vi jobbat en hel arbetsdag. Sedan vips höll vi på att bli utslängda ur lokalerna för att det var slut för kvällen.

Dagens budskap. Trodde först att han hade en särskild uppsättning tröjor för varje kurs. I måndags var det en grön Timing Criteria Frequence, men igår var det den gamla Bigger Stronger Smarter. Och så den här idag.

Det har varit massor av träningstid idag, med bara några få korta teoripass. Bob håller på att skola in Marie, som kommer att få ta över efter 2010, då han tänker sluta för gott. Därför får hon hålla vissa teoripass, på engelska och med Bobs powerpoints. Marie är jätteduktig, och kan det här galant, men det blir lite krystat när hon ska utgå från Bobs material och bilder, och liksom återberätta hans anekdoter, med honom sufflerande i bakgrunden. Det kommer att bli så mycket bättre när hon kan göra sin egen grej av det, vilket jag antar att hon redan gör på sina egna kurser.

Praktikpassen med hönorna är nu upplagda så att en dator styr över träningstiden. 5 minuter i taget till vardera tränare (röd och blå). Man får själv bestämma hur de 5 minutrarna disponeras mellan sina hönor. Efter 5 minuter börjar datorn spela intensiv musik (idag var det Starwars) och man ska byta till den andra tränarens hönor. Det blir aningen kaotiskt när alla försöker trycka in sina hönor samtidigt i burarna.

Bob avbröt alltihopa för att uppmana folk att fortsätta använda timern vid bordet för att disponera träningspassen. Somliga körde tydligen på med samma höna non-stop i 5 minuter utan paus. Den tanken hade inte ens föresvävat Ninnie och mig! Vi har slaviskt jobbat med äggklocka och 30-45 sek pass. Längre har vi inte inbillat oss att vi själva skulle kunna hålla fokus på kriterier och timing.

Ninnie städar upp

Vårt strukturerade arbetssätt har gett utdelning! Gissa vilket bord som fick de första två hönorna genom "examensuppgiften"! Nu är det ju inte en tävling, men vi är helt klart tävlingsmänniskor båda två, och därmed fasligt nöjda med oss själva just nu! 

Examensuppgiften: Hönan ska vänta på signal (laserprick) innan den pickade på target, inte få förstärkning, vänta 8-12 s på nästa signal, picka på target, inte få förstärkning, vänta 8-12 s, få signal, picka på target, få förstärkning.

Höna i arbete!

Det fixade både Ninnies 163a och min 349a tidigt på eftermiddagen. Sedan har vi bara jobbat våra rookiehönor, som inte är så särskilt signalkloka ännu...  Tricket verkar vara att ha gott om is i magen och verkligen jobba sig igenom utsläckningsexplosionerna. Å vad det värker i klickertummen när man står ett helt 45 s pass utan att få klicka en enda gång....

Något som Bob verkligen poängterat flera gånger idag är att det är mycket värre att råka förstärka ett oönskat beteende än att missa att förstärka ett önskat beteende. Varje gång du råkar förstärka det du inte vill ha (genom att t ex råka tända lasern precis när hönan påbörjar en pickrörelse)  saboterar du rejält för det beteende du är ute efter. Råkar du missa ett förstärkningstillfälle  (t ex genom att inte tända lasern när hönan håller huvudet tillbaka) är det inte alls nån katastrof, det är bara att vänta så kommer chansen igen.

Vet inte om det var menat som ett peptalk, men sedan visade han hur man på ABE haft ett upplägg där en person tränade 12 hönor samtidigt.  Där var verkligen nyckeln till framgång att inte förstärka fel beteende, missade man rätt beteende några gånger gjorde det inget.

Ett av teoripassen handlande om beteende-ekonomi, med intressanta tankar kring vad som händer (och förstärks!) mellan klicket och primärförstärkaren. Inte några direkta nyheter, men väldigt tydligt åskådliggjort!

En deltagare suckade i pausen: "Hur i hela friden förklarar man det där för fru Svensson på kurs?" 

Men det gör man ju förstås inte! Man ser bara till att de tränar på Doggie-Zen, både  före och efter klick, och att de är snabba att belöna. Men framtida tränarelever ska nog få bita i det teoretiska här också....

På väg hem slocknade min mobil för gott, så nu är jag inte anträffbar alls! Kan alltså gå in helt i träningsbubblan resten av veckan!

"Vad har ni lärt er idag då?" undrade dottern på telefon.

Hmm....  att:

"Training is a mechanical skill, but do not disengage yor brain! Never stop thinking!"   

"Trainers often get in the way of behavior"

"Do not fear success!"

Helt sant förstås, men instruktionsvärdet känns lite begränsat.  Vet inte vad jag ska göra rent konkret för att bättra mig. Det är väl det vi övar på i praktiken med hönorna.

Vi fick kämpa en hel del med just våra mekaniska färdigheter vid vårt bord idag. Det börjar nämligen bli mycket prylar att hålla reda på nu.

Hönan ska nu picka på en target som sitter på en upprättstående träplatta.

Den ska bara picka när en laserprick är tänd. Den ska vänta i flera sekunder utan att göra något (inte hönors bästa gren) och den ska picka på targeten, inte på den spännande, vibrerande laserpunkten. Med den ena handen sköter man laserpekaren, men den andra klicker och belöning. Vad gäller timing ska man nu se till att bara tända lasern när hönan väntar, se till att släcka lasern om hönan satsar på laserpricken, samt klicka precis när hönan träffar target (om lasern är tänd förstås). Vårt bord valde att lägga en del tid på torrsim, där vi spelade höna åt varandra. Det var nog klokt, med tanke på hur ruggigt svårt det var! Trots det lyckades vi naturligtvis göra alla tänkbara missar som att tända lasern när hönan redan var på väg att picka och klicka när hönan pickade på laserpricken. Fast kanske inte lika många gånger som om vi hade startat direkt med hönorna?

För att inte "förstöra båda sina höns" fick man inte börja på stimuluskontroll på nr 2 förrän nr 1 kommit så långt att de börjat vänta på signalen. Både Ninnies och min rookie-höna behövde dessutom en del mängdträning bara för att befästa targetbeteendet. Fast besluten att inte göra mitt vanliga misstag (med hundarna) att vänta lite för länge med att införa signal, satte jag igång med laserpricken med nr 2 så fort jag fick chansen. Och för en gång skull har kan jag nu skryta med att att ha haft för bråttom med att lägga signal på ett beteende!

När man lägger till signalen låter man först hönan picka på targeten utan förstärkning tills den gör ett uppehåll, och då tänder man lampan och väntar på en ny respons. Min rookie-hönas targetbeteende var inte tillräckligt starkt för att överleva denna utsläckning. Det försvann helt!

På kvällen var det Pizza-kväll och farbror Bob visade filmsnuttar och foton.

Jag längtade hem till mina hundar så jag smet iväg rätt tidigt. Jag bor hos mamma och pappa, så hundarna har det utmärkt med bus på stranden  och en massa uppmärksamhet. Mamma var lite förundrad över hur Tosca EFTER bad i rent, klart siljansvatten kan få för sig att bada en gång till i ett lerigt dike på hemvägen. Har man lagotto får man välja mellan dusch eller koppel på, förklarade jag. (Jodå, man kan säkert klickerträna sin hund att avstå från lerbad eller bara bada på signal. men jag säger som ungarna - "Orka!" )

Hur som helst så har hundarna fullt upp med att passa "sin mormor och morfar", så de är tursamt nog ungefär lika trötta som jag är när jag kommer hem.

Ha, jag hittade ut i cyberrymden, tror jag!

Dag 1 ägnades åt att:

• vänta på folk som inte kom i tid
• presentationer av deltagare
• repetition av grundläggande teori
• repetition av mekaniska färdigheter utan pippi
• fågelval (Som förra gången, en rookie-höna och en erfaren. Alla hade fjädrar denna gång :-) )
• repetition av mekaniska färdigheter med pippi
• targetträning som förberedelse inför kommande uppgifter

Under de kommande 7 dagarna ska vi lära hönorna vänta på signal, samt gå runt och slalom mellan koner.

Farbror Bob kändes lite tröttare och grinigare än för ett år sedan. Mer fokus på tränarmisstag och en massa prat om att man måste betala priset för sina misstag, banka huvudet i väggen osv. 

Trots det sprutar han ur sig helt underbara citat som:

"The only behavior you really can control is your own!"

"Is it a pavlovian problem or is it an operant problem?"

"Reinforcement is a process, not an event"

Observation: What you see is what you get! The question is: What do you see? Not  - what do you think you see?"

"It's human nature to interpret what we see, based on our experience. Maybe not so bad if we have trained 100 dogs. Maybe not so good if we have trained one dog..."

"A trainer should not allow interpretation of behavior to get in the way of observation of behavior!"

"Good intentions are not the same as good training. It is not what you plan that counts, it's what you do!"

Samt dagens storfavorit:

If you hear the thunder of hoofs behind you, don't think zebras, think horses!  Med innebörden att inte sätta upp krångligare förklaringsmodeller än nödvändigt.

Jag jobbar ihop med Ninnie Lindvall. Vi känner inte precis varandra, men gick samtidigt på Chicken camp 1 förra året.  Det känns som om vårt bord kommer att blir strukturerat och tävlingsinriktat!  Vi hade himla bra flyt i organisationen idag, var kanske lite ringrostiga på timing och kriterier, och våra rookiehönor var lite oberäkneliga, men i morgon är en ny dag!

Min favvohöna sist det begav sig!

Farbror Bob är i Borlänge, och dit ska jag också åka nu för 7 dagars drillning i Criteria & Cuing.

Kanske lyckas jag koppla upp mig och då blir det dagbok här i bloggen!

Annars hörs vi om en liten vecka!

Ann-Louise har sammanfattat kloka synpunkter från kursen, och av outgrundlig anledning valt att illustrera med bilder på mig och Boogie.

På utvecklingssamtalet jag hade med mig själv beslutades det att instruktör Yttermyr, i tillägg till den redan inbokade fortsättningkursen Chicken Camp 2&3 med Bob Bailey i oktober, även ska få åka på Clicker Expo i Austin, Texas i januari! Schysst chef jag har nu för tiden!

Nu pågår förhandlingar med maken om han kan tänka sig att vara medföljande spouse, och sedan kika lite närmare på Texas med mig. Han är skeptisk so far, och muttrar om att det säkert bara blir en massa hund- o hästrelaterade utfärder. Förstår inte var han får sånt i från?

Skojsig nätshopping från staterna anlände på förstukvisten i går. Hattask till mig och boots till Ebba. Samt svart showfilt till Boogie. Spelar ingen roll hur många filtar man har tycks det som, rätt färg fattas ändå när det gäller. Har snart tullat ihop till en hel USA-resa till...

Hattasken har två våningar och  rymmer både min och Ebbas hattar. Ebbas boots har fyrkantig tå vilket ska vara det senaste enligt Fröken. Om någon för ett år sedan påstått att jag skulle betala för något av ovanstående hade jag garvat läppen av mig! Nu känns det som väldigt bra inköp!

Nästa vecka är det dags för kapitel 3 av Tävla med Boogie

Låt dig inte avskräckas av den i svenska öron märkliga rubriken, läs Mortens intressanta blogginlägg om belöningskvalitetet med många bra kommentarer!

Ibland kan det kännas lite motigt att ge sig iväg och jobba en hel helg när familjen ska göra mysiga saker tillsammans eller man vet att träningskompisarna  är ute i skogen hela dagen och tränar egna hundar.

Men väl på plats glömmer jag tid och rum eftersom det är så galet roligt att få undervisa de härliga, entusiastiska kursdeltagare vi har på Canis.

Jag har haft så kul  i helgen med ett underbart gäng som deltagit på vår tvåhelgskurs Grundfärdighetskurs - intensiv!

Charmiga Snärtan har fått nytändning på lydnadsträningen sedan matte Lena började klickerträna. Förra helgen tog de 1:a pris i 2:an med över 180 p och 1:a placering.  Ras? Ja, lite BC, lite kelpie och nåt med mustascher!

Eva Bodfält, som säger så många kloka saker, har sagt att man måste garva när man tränar hund! Det har hon så rätt i och det har vi verkligen gjort!

Om man är öppen för att det finns saker att lära trots att man redan har lång erfarenhet, vågar prova nya alternativ, och kan bjuda på sig själv och skratta åt sina missar tillsammans med sina träningspartners - ja, då får man ett avspänt och väldigt gynnsamt inlärningsklimat! När människorna kopplar av och har kul ihop, blir det också lättare för hundarna att bli kreativa och prova sig fram.

Denna kurs handlar fram för allt om att lära förarna behärska klickertänk och klickerteknik. Hjärnan ska jobba på ett nytt sätt! När hjärnan väl förstått, återstår utmaningen att få kroppen att lyda de nya tankarna. Inte alltid så lätt! Några kreativa kursdeltagare föreslog att Canis ska ta fram en speciell kursjacka som låser belöningsarmen tills dess att man klickat!

Mats och Faxe! Notera loggbladen som sticker upp ur innerfickan!

Så mycket fotografering hinns inte med när jag är ensam instruktör och har ett sånt här vetgirigt gäng att ta hand om! Det blev bara ett par bilder knäppta, och alla mysiga hundar kom inte med på bild. Som tur är får jag återse många av er på fortsättningskursen i november!

Jag är nu rätt trött på att höra min egen röst, vilket är lika bra eftersom den är på väg att ge upp. Tur att barnen är så stora att de läser själva på kvällen.

I morgon är jag LEDIG! Då är det mina hundars tur! Och Boogies förstås - dagen börjar med ridlektion!