Inlägg publicerade under kategorin klickerträning

Av Maria - 30 augusti 2013 14:36


Jag borde skrivit för länge sedan om träningshelgen hos Carolina. Passat på medan allt var färskt i huvudet. Precis när man kommer hem är man trött och dessutom  behöver man ha tid med sina icke hästintresserade familjemedlemmar på två och fyra ben. Sedan kom så klart en sådan där vecka med lite extra allt emellan.


Boogie och jag åkte till Seglinge Gård på lördag morgon. Hon hade fått sova i sjukboxen över natten. Vi har haft det som rutin på Wiggeby när vi ska iväg på morgonen. Annars kan man ge sig den på att man står där med tappsko eller något nytt sår precis när man ska iväg. 

När jag kom lördag morgon för att hämta henne så stod hon ute på sjukboxens lilla gård och sov i morgonsolen trots att luckan var öppen till höautomaten inne i boxen. Jag får ju alltid lite lätt panik när mitt matvrak väljer bort mat. Det fanns dock välformade gödselhögar i boxen och hon verkade avspänd, bara trött. Kanske var det sviter efter den kräftskiva som pågått på gården under kvällen/natten?


Men lasta tänkte hon inte... Hon klev bestämt runt transporten och ställde sig vid sidan med pannan mot transportväggen och blundade. Hennes lastning har hela tiden var på nedgång under året på Wiggeby. Kvällen innan klev hon rätt in bara. Men nu var det utsläpp av boxhästar och rörelse runt om. 

När hon blundar så där så vet jag måste ställa undan henne och börja om en stund senare. Fast på den här specifika stallplan blir det inte lugnare ju senare man väntar så jag tog det oklickerska beslutet att lägga på press i stället. För att åka på klickerkurs...

När jag väljer att lägga på press så är det kort och koncist som gäller. Min oerhört toleranta och förlåtande häst sa "ok, vi åker" och gick genast in. Inte alls säker på att det här förstärkte rätt uppsättning beteenden hos vare sig mig eller hästen, men vi kom fram i tid. 


På Seglinge skulle Boogie vara första ekipage. Hon fick gå in och bekanta sig med ridhuset först innan jag sadlade vid transporten. Det var lite halvobekvämt att vara först ut och uppsuttet inför publik så där. Intressant fenomen inom hästeriet, att man alltid känner sig så himla bedömd när man ska visa något i sadeln? 

Boogie var lite upptagen med miljön fortfarande, så hon ville knappt ta första belöningen. Här kom polkagrisarna raskt till användning. Klick för rörelse framåt, in med en pepparmintschock, och där var hästen med i leken igen! 

Sedan kunde jag växla mellan olika kvaliteter på belöningen och sparade polkagrisarna till det som krävde mest ansträngning från henens sida. 

Jag valde att jobba med durationer, att sträcka beteenden i tid, under helgen. Mitt val eftersom jag tycker det är svårt att "stå ut " med att inte klicka stup i ett, eftersom jag inte vill att Boogie ska hamna i frustration. I stället blir det att jag lägger på tryck (medvetet och omedvetet, beroende på övning) för att sträcka beteendet i tid. Och då blir det ju inte så belöningsbaserat i slutändan!

Så alla mina fyra pass under helgen handlade om att våga sträcka och hitta sätt som gjorde det lättare för Boogie att inte bli frustrerad över låg förstärkningsfrekvens. Det är ju det som är dilemmat, att ju längre man ska göra något innan klicket, desto färre belöningar får man under ett pass. 


Första passet jobbade vi med att sträcka trav. När jag sträcker i tid vill jag utgå från ett spontant erbjudande av traven, alltså utan signal eller kommando. Det eftersom jag då shapar/formar beteendet och inte vill ha fel utförande kopplat till signalen. Att ge signal för trav och sedan göra sträckningsförsök där hon kanske bryter av, är ju inte det jag vill ha kopplat till signalen för trav. Så först försätter vi oss i ett läge där jag får spontana travigångsättningar. Det kan jag får genom att börja klicka för minsta tempoökning i skritten några gånger så brukar hon testa trav också. Så klickar jag raskt för spontana igångsättningar några gånger, så det hamnar överst i "utkorgen".

Sedan börjar jag hålla vänta med  klicket fler och fler steg. men om man bara ökar och ökar antalet steg innan klicket kommer ju hästen snart fram till att allt bara blirjobbigare och jobbigare. Därför måste man finurligt variera sträckan, "ping-ponga" kriteriet antal steg uppåt och nedåt. Så långt har jag trixat på egen hand. Carolinas tillägg var nu att vi även växlade med ett annat beteende med god förstärkningshistorik. Så invävt mellan travsträckningarna  hade vi ett antal repetitioner där jag bad om förvänd öppna, som jag klickade med hög frekvens. På det sättet kan man hålla förstärkningsfrekvensen uppe i passet som helhet. Dessutom skapar man ju geografiska platser i ridhuset med förstärkningshistoria, som man sedan kan få ett drag emot.

Vi jobbade med samma upplägg på eftermiddagspasset och vi kunde sträcka längden på travsträckorna ganska rejält mot vad  jag klarar på hemmaplan. En spark i baken på ryttaren är visst aldrig fel    Eller vänta nu, det var väl snarare positiv försträkning och bra kriteriesättning från Carolina som gjorde att jag vågade.


Vid ett tillfälle fick hon mig att bara låta Boogie trava tills hon slutade, för att se hur långt det räckte. Nästan ett helt varv runt ridhuset kom vi innan bensinen tog slut. Alltså bra mycket längre än jag vågat hålla ut innan klicket som längst. När hon då bröt av så klickade jag självklart inte. man kan liksom inte belöna en lång travduration i efterskott när hon redan bytt beteende till skritta. Jag bara skrattade och klappade om henne lite. Efter några skrittsteg bjöd hon på en ny spontan trav som jag då klickade direkt, och så var vi igång igen med pingpongandet av sträckningen. Att en gång låta henne bara gå tills det tog slut, gav mig lite mer mod att våga sträcka lite längre i de längsta repetitionerna. Speciellt eftersom det varit så lätt för henne att erbjuda travbeteendet igen, trots att hon inte fått klick. Ett beteende som fått många förstärkningstillfällen släcks inte ut på en "misslyckad" repetition. Vilket jag ju vet i teorin, men tydligen måste uppleva i praktiken också för att våga jobba med.


Dag två jobbade jag också med durationer, men nu testade vi i galoppen i stället. Nu provade vi ett annat upplägg med rekvisita att röra sig mot. Carolina la ut 4 bommar, en på vardera långsida resp kortsida. Så klickade jag för att passera över bommen, först i skritt och sedan i trav, för att skapa förstärkningspunkter. Fick så småningom rejäla spontana ökningar i traven på detta vis, så det kan man lägga i minnesbanken och komma ihåg när man vill shapa ökad trav.   


Så småningom kom vi till galoppfattningar. Tanken var att jag skulle klicka, både för passera punkterna, oavsett vald gångart, samt för fattningarna. Hej och hå, så fort det började komma fattningar regelbundet blev jag girig och ville ha sträckning ända fram över bommen. Så blev förstärkningsfrekvensen för låg och hästen mattades av. Hmm, har ni hört den där om hur mycket tid och energi man sparar om man faktiskt gör som instruktören säger  - från början...?


Sista passet fortsatte vi med galopp, men nu ställde Carolina upp portar av koner i stället. Något visuellt, geografiskt att sikta emot, men lite mindre energikrävande än en bom. Nu tror jag vi till sist fick in systemet i både mitt och Boogies huvud.

Passera genom port = gott.

Erbjuda galopp = gott.

Erbjuda galopp igen = komma till port snabbare = gott


En lek som vi kan utveckla vidare på hemmaplan. 

Kul observation från åskådarna att fattningarna och kvaliteten på galoppen blev bra. Det tycker jag är så spännande att hon kan fatta så fin galopp utan reglering och justering av diverse kroppsdelar, OM hon får göra det alldeles själv. Bettlöst, lång tygel och en matte som gör ingenting. Hur svårt är inte det, förresten, att rida utan att göra något? Det går åt lika mycket energi för mig att säga åt mitt ben att inte trycka som det går åt för att trycka. Galet, egentligen! 


Nu känner jag mig rustad att ta tag i det här med durationerna även på hemmaplan!


Som vanligt så himla givande och alldeles underbart att vistas i klickerbubblan i  Carolinas och Walters skyddade verkstad en hel helg!


Jag har varit dålig på att fotografera under helgen. Här är bara några skruttbilder på mina fina medkursare:


   


       











Av Maria - 26 augusti 2013 23:36


Under helgen har Boogie och jag varit på träningshelg hos Carolina. Vi höll till på vackra Seglinge Gård i Almunge. Det är verkligen inte många träningsanläggningar som kan erbjuda gästande hästar en gigantisk frukostbuffé i det fria!


 

Eftersom min snälla kurskamrat Malin både hade släppt ut och mockat, så fick jag tid att bara umgås med Boogie i den gigantiska hagen på söndag morgon.


Hur ofta har man möjlighet att ströva tillsammans med sin lösa häst och utforska ett område tillsammans?

Känslan man får när hästen frivilligt lämnar maten och väljer att följa med, den är ganska unik.

Att få bara vara med Boogie, utan störningar av vare sig andra människor eller andra hästar, utan uppgifter och åtaganden, det var nog faktiskt den bästa stunden på hela helgen. Och då var det ändå en fantasktiskt rolig och givande träningshelg!


                       

                                  

   

Av Maria - 23 augusti 2013 22:30

Boogie är fixad och piffad.
Klickergodis av varierande slag inhandlat. Ska bara skära morötter i några timmar innan jag lägger mig.

Av Maria - 21 augusti 2013 21:36


Det brukar ju vara så att stallet är platsen där jag hämtar positiv energi och kraft för att sedan orka med alla olika krav och måsten som jobb och åldrande föräldrar . Men just nu är det nog lite tvärtom.



Jag blir alldeles ledsen och förtvivlad över hur Hottis har fallit ur. Igen. Fy för den lede vad det går fort när det väl börjat på honom!   

Nu får vi försöka stödmata två gånger per dag i stället för en. Inte helt enkelt och smidigt när man varje gång måste ut och leta upp häst, leda in och stå med under tiden han äter. Ebba får ta det lugnt med träningen. Han har ändå ingen riktig ork.

På den positiva sidan är det nu är det bara en dryg vecka kvar tills vi flyttar och kan få kontroll över hans foderstat igen.


Boxstallets katter har råkat illa ut. Fått någonting på sig som de slickat på som frätt sönder tungor och nosar. Förutom att det är helt vidrigt synd om de små liven så ställer det allt jag avskyr med stallkatter på sin spets. Vems ansvar är de? Vem fattar beslut? Vem står för kostnaderna? Vem ordnar det praktiska?

Jag har t ex under hela vårt år på Wiggeby trott att katterna hör till boxstallet. De är aldrig i Active Stable. Jag har inte ens vetat vad de heter eller hur man ser skillnad på dem. Ganska säker på att det gäller flera av oss som kommit till Active på Wiggeby under året.

Men nu när de råkat illa ut framkommer förväntningar på att alla ska vara med och betala veterinärutgifterna. Och lite gnissel när inte alla är beredda på att göra det. Det är så klart inte heller rättvist att några få åker på hela notan för att de inte står ut med att se djur lida. Självklart inte. Men hela konceptet stallkatt i inackorderingsstall är så FEL mot katterna från början. Om inte den som äger stallet är den som också äger och ansvarar för katterna ekonomiskt/praktiskt/moraliskt så kommer det att drabba katterna för eller senare. Kollektivt ansvar för djur funkar inte.

Kan ni tänka er scenariot att det finns en stallhund eller stallponny som alla ska ta hand om? Som får lite olika sorters mat beroende på vem som kommit ihåg att fixa något. Som vissa år blir vaccinerad och avmaskad,  andra inte, beroende på vilka hyresgäster som står i stallet och kommer ihåg att samla in pengar och få det gjort.  Som ska ärvas av nästa uppsättning hyresgäster som kanske inte ens vet om att de finns när de flyttar in. Som om den blir skadad måste vänta på vård och hoppas att någon vänlig själ tar på sig ett ekonomiskt och moraliskt ansvar som de aldrig bett om från början. Nej, det är bara katter som får sådana villkor här i livet...

Därmed inte sagt att katterna på Wiggeby nu  inte har blivit omhändertagna på bästa sätt efter omständigheterna. Som tur är så finns det ju folk som ställer upp! Men det ska inte ens behöva vara så. Antingen så ska det finnas en  stallägare som äger katterna eller så ska där inte vara katter. Punkt.


På den positiva sidan så delar jag min vardag (och säng, köksbord och strumplåda) med ett knippe knasiga katter som nog inte begriper hur bra de har det! Vilket är precis som det ska vara. Men kattkvoten i hushållet är fortfarande med råge FULL!


"Våra" stallkatter Thea och Bengt, vars stallkattskarriär avbröts på ett tidigt stadium.


 



Åldringsvårdsförvecklingarna ska vi nog helst inte ens gå in djupare på. Begränsar mig till att nämna att det förra veckan på fullt allvar föreslogs, som en lösning på ett omsorgsproblem, att jag skulle sova hos min demenssjuka mamma i en kommun på nätterna, trots att jag har hem, man, barn och djur i en helt annan kommun och mitt heltidsjobb i en tredje. Man ser den berömda "väggen" närma sig som i ultrarapid.  
Men på den positiva sidan så finns det också fantastiska krafter inom äldreomsorgen, så ägnar man bara tillräckligt mycket tid åt att jaga och tjata sig fram till rätt personer med rätt kunskaper, så finns det rimliga lösningar på problem.

Nu ska vi tänka riktigt positiva tankar och fokusera på att det till helgen är den efterlängtade träningshelgen med tema Belöningsbaserad Ridning hos Carolina! En hel helg med strukturerade klickertokerier med Boogie. Det måste ju bara vara en vitamininjektion, eller hur!








Av Maria - 6 augusti 2013 20:17



Det är inte så ofta jag lyckas få någon som kan filma samtidigt som jag tränar för Carolina, men idag var Kristin med och fångade lite galenskaper på bild   


Vi testade att jobba över en upphöjd bom för att få mer bakbensaktivitet i galoppfattningarna.

Först klickade jag fram spontana galoppfattningar. Eller halvspontan i alla fall. Jag höll nog ytterskänklen lite i galoppläge i början, men ut från henne så det inte skulle bli något tryck.

Sedan försökte vi få fattningen att hamna i anslutning till bommen.

Så lägger man till en signal när man börjar få bra kvalitet så den kvaliteten kopplas till signalen.

Är tanken...


Det är roligt och lite speciellt att sitta på en häst som bjuder spontana galoppfattningar. Samtidigt väldigt svårt att hålla styr på alla sina egna muskler så de inte av gammal vana "säger" saker...



Av Maria - 24 juni 2013 23:13

Att släppa lös Boogie i ridhuset är alltid lika ospännande...
Risken att den här hästen skulle springa på sargen, attackera sig själv i spegeln eller hoppa ut verkar minimal!
Så vi har långtyglat här i kväll varvat med lite frishaping och däremellan haft gör-vad-du-vill-pauser.
Då valde hon t ex att ställa sig bakom min rygg och sova medan jag trixade med stereon. (Fast hon gillade inte mitt smygfotograferande...)
Av och på knappen var välfungerande i kväll!

Av Maria - 27 maj 2013 19:01

Omöjlig att fotografera på håll numera! Men duktig på " at liberty fly spraying". Inklusive ansiktet! Jag skyddar ögat med ena handen. Liksom Hottis, så det är bara att ta med sig flaskan ut i hagen i stället för att ta in hästarna. Smidigt när man bara har lunchen på sig.

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards