Är ett av de citat jag noterat extra tydligt i mina anteckningar från helgen. Det var Ken Ramirez som sa det, och vad han menade var att djuret lär sig precis hela tiden, vi (och miljön) påverkar beteenden dygnet runt, vare sig vi planerat det eller inte.

Min tränarhjärna jobbade för högtryck i stallet idag. Jag var egentligen där för att utföra mina  plikter som "stalljour" eftersom det är vår vecka att se till sommarbetet. Jag råkade dock komma samtidigt som min häst skulle hämtas in av en stalltjej till sitt träningspass med fröken. Det hade Boogie visst inte lust med idag. Vi hade lite tendenser åt det hållet förra sommaren också. Varför lämna kompisar och gott käk för att gå utföra hårt arbete? Så först blev hon jagad en lång stund (horsemanshiptänk antar jag: om hästen springer iväg, håll den i rörelse tills den tröttnar och låter sig fångas). När det inte gav önskat resultat (det var lite bråttom) så hämtades en foderhink och Boogie lockades in i stället.

Gaaaah! Om det är någon gång man verkligen inte ska locka-träna så är det förstås i direkt anslutning till när ett djur precis vägrat utföra ett beteende. Boogies lärdom - om jag håller mig undan tillräckligt länge hämtar de käket.

Kathys upplägg med targetbeteende som grund till inkallning ligger ju färskt i minnet, så efter Boogies pass med Anki, fortsatte jag inlärning av handtarget. När vi fick Boogie var prioriteringen att lära Boogie hålla sig undan från godbitar för att hon inte skulle bli "på" folk, vilket har gett henne defaultbeteendet hålla huvudet åt sidan  när man går fram till henne.

När andra som inte klickertränar henne kommer fram kan det förstås bli  missförstånd direkt när hon gör så. När beteendet vända bort huvudet inte ger utdelning och hon kanske dessutom blir tillsagd, är det rätt logiskt att hon väljer gräs och semester istället.  Så nu ska vi värdeladda sätta mulen mot folks utsträckta händer istället.

Man får verkligen anstränga sig med belöningskvaliteten nu i konkurrensen med betet!

Jag ska åka och ta in henne själv till Ankis träning  imorgon, för jag  vill verkligen inte ha en enda repetition till på springa bort och sedan få gotta i hink efteråt!

Måste också anstränga oss och köra fler "fake trials", något som både Ken och Kathy betonande betydelsen av i allt som innebär förlust/begränsning i tillgången av andra förstärkare. Samt när vi till och med begär jobbiga och obehagliga saker av våra djur. Inga nyheter egentligen, men något som man så lätt blir lat med i vardagen! T ex kalla in hunden - koppla upp - belöna - släpp fri igen. Eller i Boogies fall gå ner i hagen- ta på grimman -  belöna - och släpp fri igen. Eller t o m ta med hästen upp till stallet för att bara gosa lite och sedan gå ut igen. Det har i alla fall inte jag tagit mig tid till, och knappast Anki och hennes medhjälpare heller.

Så innan jag åkte hem fejkade jag några gånger, och i morgon blir det en omgång till.

Så var en fantastisk seminariehelg till ända! Nu återstår bara att skjutsa Ken och Kathy till Arlanda i gryningen, så jag får återkomma senare med tankar och intryck om själva innehållet.

Ikväll släpade jag ut de stackars utarbetade föreläsarna på middag på Djurgården, eftersom jag tyckte de borde se något mer av Stockholm än byggarbetsplatsen Sollentuna innan de far hem igen. Vi hamnade på tydligen väldigt hundvänliga Villa Godthem, där flera gäster hade hund  med sig, och där personalen genast bar fram stora vattenskålar till de fyrfota. Tips för alla som känner för att gå på krogen med vovven i sällskap i sommar!

Nu ska jag drömma om havsuttrar och belugavalar!

Efter ett trevligt och konstruktivt franchisetagarmöte under Ann-Louise kompetenta ledning åt vi god middag och sov sedan på saken, för att under dag 2 jobba med störningsträning av olika slag. Föresatsen var nu att låta Kathy faktiskt jobba oss igenom sitt dokumenterat framgångsrika koncept med inkallningar som verkligen fungerar,  samt störningsträning som utvecklats för blivande ledarhundar för blinda. Massor med matnyttigheter för oss att inhämta både för egen del och för våra valp- och vardagslydnadskurser.

Vi hade fortfarande lite svårt att  inte genast "förbättra" upplägget efter eget huvud, men överlag blev det en dag mer i Kathys regi, vilket ju var det önskade!

En av övningarna handlade om att kunna kalla in hunden från något den var engagerad i. Här var det flera instruktörshundar som efter ett par vändor inte längre gick ut till störningen, (det verkar vara Doggie-Zen det här...)

så vi fick introducera varsågod och låta hunden få belöning ut hos störningen emellanåt.

Vi jobbade också med att passera störningar, och Kathy poängterade vikten av att precis förstärka hundens "beslut" att avstå istället för att fokusera på ett perfekt gå fint i kopplet eller fritt följ.

Lite svårt var det att inte vänta på för mycket! Brukar vi inte tjata på våra kursdeltagare att inte vänta på hela färdiga beteenden, att vara beredda att förstärka minsta lilla steg i rätt riktning? Tänk så svårt det kan vara ibland! Speciellt när man står med sina kollegor som publik och önskar sig den perfekta hunden att stajla med....

 

Själv tappade jag fokus under dag 2 eftersom jag var så galet frustrerad över Toscas skällande.  Hon har mig helt under tummen så fort det ens liknar hundkurs. (På hästkurs kan hon ligga tyst vid min sida i timmar!) Så länge vi tränar är hon helt OK, så fort det blir en paus och jag ska lyssna, titta på nån annan eller prata med någon drar hon igång. Nu stålsatte jag mig själv och tänkte verkligen våga jobba med utsläckning när jag var omgiven av (något så när) förstående människor. Jag klarar ju inte av att göra det under mina egna kurser då folk troligvis betalat för att höra vad jag säger och inte för att lyssna på min gapiga hund. Alltså har jag sakta men säkert grävt ett gigantiskt hål åt mig själv genom att på olika sätt förstärka skällandet. Minsta lilla kroppsrörelse jag gör förstärker numera skällandet. Att jag tystnar förstärker skällandet! 

Så jag använde mest dag 2 åt att faktiskt låta hundskrället gaffla. Samt förstås förstärka alternativa beteenden. Och jobba med mina egna destruktiva tankar som sätts i gång av detta skällande.

När kursen var klar och alla åkt hem stannade jag kvar och jobbade i en timme med hundarna på samma plats. Knäpptyst Tosca, både parkerad på station medan Stella tränade, och bredvid mig när jag fejkade pauser, pratade inför obefintlig publik och gestikulerade. 

Hon triggas uppenbart av närvaron "hundfolk" och jag gör helt säkert andra saker när jag är under den negativa förstärkning som kombinationen andra hundmänniskors  närvaro +  okontrollerbar egen hund utgör. Suck!

För att inte deppa ihop fick jag verkligen påminna mig själv om alla otroligt positiva egenskaper mina hundar har, som t ex förmågan att vistas okopplade i stadsparkerna i centrala Oslo utan att vara till besvär för andra, blixtsnabba inkallningar trots massor av lockande stimuli som andra hundar, barn med glass och fotbollsmatcher, sköta sig på rummet under långa teoripass (bur behövs inte, de rullar fint ihop sig på sängen och ligger kvar där när jag kommer tillbaka). Och de vill, vill, vill jobba trots värmen.  

Ken Ramirez och Kathy Sdao är i krokarna, om nu nån skulle ha missat det.

 

Efter Oslo-seminariet förra helgen hade vi Canis-instruktörer en tvådagars internkurs med Kathy, så det var bara för mig att kvista över till Oslo måndag-tisdag trots att Sverige seminariet sedan är i "granngården" nu på lördag-söndag.

Jag gillar verkligen Kathy så jag hade sett fram emot dessa dagar med stor förväntan. Och lärorikt blev det förvisso, men inte alls på det vis som jag hade hoppats på.

Att undervisa en grupp av instruktörer (eller vanliga lärare) är en alldeles särskild pedagogisk utmaning! Man ska hantera en grupp individer med stor egen kompetens, som är vana att leda och jobba ensamma snarare än i grupp, och som dessutom ofta  är ovana/obekväma med att befinna sig i elevrollen.

Just denna grupp hade väl också sina egna gruppdynamiska processer att brottas med då många nya har tillkommit på senaste tiden och många möttes för första gången denna helg.

Stackars Kathy! Hon fick liksom ingen chans att sätta sin prägel på dessa dagar! I stället för att låta henne ta kommandot och vägleda oss genom sitt upplägg, för att sedan EFTERÅT utvärdera och eventuellt modifiera, så hann en övning knappt börja innan vi i princip klättrade på varandra för att driva igenom egna förslag på förbättringar i upplägget.

När så många kloka klickerinstruktörer slår sina huvuden ihop borde ju resultatet bli fenomenalt - eller hur? Nix, dag 1 lyckades vi i princip inte med något. De stackars inblandade hundarna gjorde inga framsteg, snarare tvärtom! Det gamla ordspråket om  kockarna och soppan gäller definitivt även hundinstruktörer.  THINK - PLAN - DO flög ut genom fönstret för att aldrig återvända. Goda idéer fanns i överflöd, men inget fick  löpa linan ut, innan nästa infall skulle testas. Det finns ju alltid många vägar till samma mål, men man kan inte springa på dem alla samtidigt!

Kriterieplan och loggföring? Har vi aldrig hört att det är extra viktigt när flera personer är inblandade i djurets träning?

80 % regeln? Äsch, nu går vi vidare och gör det lite svårare så folk inte blir uttråkade.

Tydliga konkreta instruktioner och ansvarsfördelningar, ska det verkligen behövas när man har med så duktigt folk att göra? Jaaaa!  Det blir annars lätt för mycket när alla på en gång ska visa vilka duktiga och engagerade figgar de kan vara.

Första projektet handlade om att jobba med klassisk betingning, eller snarare motbetingning, vid rädsla/aggression. Kathy föreläser om detta på seminariet och Fanny har gjort en mycket bra sammanfattning av föreläsningen här.

Detta skulle vi nu jobba med för att hjälpa Mortens Kira att komma över de rädslor som uppstått i samband med denna incident. Ganska snabbt började klickerinstruktörerna tycka att det var svårt, eller kanske bara tråkigt, att inte jobba operant, och så satte förbättringarna igång! Det i kombination med överentusiastiskt figurantarbete  ledde raskt till att Kira snart tyckte att det mesta i Oslo verkade tämligen obehagligt.

Det som var lärorikt för oss primater var att just få se effekten av hur dålig planering och dålig timing ger motsatt effekt mot den avsedda. När hunden hukade sig och visade rädsla när tonfisktuben kom fram syntes det tydigt hur fel det höll på att bli!

Kathy använder inte klickern på det här stadiet i träningen, just därför att undvika att associera klick med obehagliga känslor, men också för att hon anser det meningslöst tills dess att hunden är i en sådan avspänd sinnesstämning att inlärning kan äga rum. Först då  kan man gå över till operant inlärning och använda sig av klicker eller andra markörer.

Vi jobbade också med Evas bordercollie Tessla som inte är helt bekväm när andra hundar närmar sig. Här fick vi faktiskt med oss en del intressanta observationer kring vilka tecken hos hunden som tyder på rädsla/obehag  så att man kan tajma tillförseln av motbetingningsstimulit ( = tonfisken på tub). T ex vidgade pupiller, öronrörelser, munrörelser osv. För att hjälpa Eva fokusera på hundens reaktioner fick hon sitta med ryggen mot stimulit.

Hundägaren har en tendens att istället fokusera på stimulit som utlöser rädslan, och är då ofta för snabb vid introduktionen av maten.  Motbetingningstimulit måste komma strax efter de utlösande stimulit, inte före eller samtidigt. Så när vi börjar mata en hundaggressiv hund med en köttbulle så fort vi har sett en annan hund, innan den egna hunden har hunnit upptäcka den, så blir det inte motbetingning, bara avledning, vilket löser problemet i stunden men inte på sikt.

På eftermiddagen skulle vi jobba med Dinas riesen Loke som inte gillar att människor kommer nära bilen. Nu fick klickerinstruktörerna riktig hybris, och ville prompt jobba med något ingen av oss hade någon som helst praktisk erfarenhet av: C A T, Constructional Aggression Treatment

Typ: Kathy, du har ju föreläst på samma seminarium som Jesús Rosales-Ruiz, du kan väl guida oss igenom den här trots att du aldrig provat själv tidigare! Let´s go wild and crazy!

Metoden bygger på negativ förstärkning, dvs hunden blir av med det aversiva stimulit, i det här fallet människan,  när den visar något mer socialt acceptabelt beteende, t ex slicka sig om munnen, titta bort osv. Det gäller ju då att anpassa svårighetsgraden i stimulit så att hunden klarar att lyckas visa nåt annat än total affekt.

Kathy var så obekväm i detta upplägg, och det blev fritt för andra krafter att ta över. Slutresultatet blev allt annat än det önskade och dagens kanske viktigaste lärdom blev , för att citera Kathy:

 Clickertrainers shouldn't mess around with negative reinforcement!

Vårterminens sista omgång kurser är ordentligt igång. Som alltid i mötet med nya elever blir det en del diskussioner kring klickerträningens grundförutsättningar.

1. Vi använder positiv förstärkning, negativt straff och utsläckning för att påverka hundens beteende. Vi använder INTE negativ förstärkning och positivt straff.

Som vanlig hundägare inte har man förstås inte  kläm på innebörden i alla inlärningspsykologiska termer. När man går kurs hos oss är målsättningen att man ska få förståelse för hur beteende påverkas av konsekvensen beteendet får, och hur olika val jag gör i träningen påverkar effektiviteten i min träning.

Men stoltserar man med instruktörsutbildningar från välrenommerade institut blir jag lite förvånad när man  t ex hävdar att "korrigering" är nåt annat än ovanstående, en helt egen typ av konsekvens!

När ett stimulus tillförs beroende av ett beteende OCH sannolikheten för beteendet reduceras, så är det frågan om positivt straff, oavsett om du väljer att kalla ditt stimulus för korrigering, tillrättavisning eller information.

(Positiv = betyder här endast att något tillförs. Konsekvenser som innebär att sannolikheten för beteendet minskar definieras som straff)

Nu är det inte så att himlen ramlar ner och klickerpolisen kommer och arresterar en för att man använder positivt straff vid enstaka tillfällen. Det kommer att hända alla! T ex att man råkar snubbla på hunden eler klämma den i en dörr. Då har ju beteendet vara nära dina fötter eller smita ut genom en dörr utsatts för positivt straff.  Du kanske tappar humöret i en pressad situation och återfaller i gamla tränarvanor? Du kanske måste åtgärda något mycket akut i form av en sk brandkårsutryckning?

Din karriär som klickertränare är inte över för det! Har du en känslig hund, kanske du däremot får brottas med bieffekter av (den oplanerade) bestraffningen under en period. (Jag har tidigare haft ett elände med stegförflyttningar åt vänster med Stella som kastat sig ut i sidled så fort benet rör sig mot henne. Har säkert råka trampa minst lika många gånger på Tosca, men det har inte bekymrat henne på samma sätt.  Här skulle man kunna ha en liten teori om betydelsen av aversiva stimuli för crossoverhundar resp. klickerhundar....)

Däremot ska man vara förbaskat medveten om att användandet av bestraffning, aversiva stimuli eller vad man  nu vill kalla det alltid har bieffekter. Hur allvarliga vet man kanske inte förrän i efterhand. Hunden vet inte om du planerade att straffa den eller om det bara blev så. Hundar är specialister på att associera vissa stimuli med vissa händelser. Det ligger ett stort överlevnadsvärde i att ha koll på sk diskriminativa stimuli, saker i miljön som talar om vilka konsekvenser ett beteende troligen får.

Matte i rummet, skinkmacka på bordskanten = stor risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.

Ingen i rummet, skinkmacka på bordskanten = liten risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.

Men om man arrangerar bestraffningen så att det inte märks att den kommer från mig då?

Rent tekniskt är det mycket svårt att göra då hundarna är så duktiga på att urskilja små kroppsrörelser vi gör. Dessutom blir vår blotta närvaro DS för ökad risk för bestraffning.

Matte i rummet = ökad risk för vattensprut i ansiktet

Matte inte i rummet = liten/obefintlig risk för vattensprut i ansiktet.

Speciellt halsband på = ökad risk för citronspray

Annat halsband på = ingen risk för citronspray

osv

Förutom de biverkningar som bestraffningar har i form av rädslor, stress, försvar, motstånd, osv så får man som klickertränare problemet att utebliven korrigering kan få ett så stort informationsvärde för hunden att negativt straff, utebliven belöning förlorar sitt informationsvärde. Så länge jag inte blir tillrättavisad är jag på rätt väg, tycks hunden resonera. Utebliven chans till förstärkning talar inte om för hunden att den  borde ändra beteende, försöka något annat. När man  förlorar ett av sina klickertränarverktyg och träningen inte går framåt, är det lätt som crossovertränare att hemfalla i gamla vanor, korrigera lite och så är man inne i en knepig cirkel där hunden aldrig får chansen att upptäcka informationsvärdet i negativt straff. Som tränare upplever man då att hunden inte förstår om man inte får tala om vad som är fel. Tränaren själv är under kraftig negativ förstärkning då en hund som inte förstår träningen är ett väldigt aversivt stimuli för människan. Då kanske det är väldigt frestande att lura sig själv med hemsnickrade teorier om "informativa korrigeringar" för att rättfärdiga sitt träningsupplägg?

Som hundägare har man ett ansvar mot omgivningen  är ett annat motargument som brukar framföras när vi talar om en hundfostran utan bestraffningar.

Absolut, det gäller även klickertränare! Men det finns ingenting som säger att jag måste fostra min hund med våld och tillrättavisningar för att uppfylla mitt strikta hundägaransvar!

Klickerträning är inte synonymt med passivitet och låt-gå mentalitet hos hundägaren. Tvärtom tycker jag att många av mina elever är oerhört ansvarsfulla hundägare som mer noggrannt ser till att ha hunden under uppsikt och kontroll jämfört med de hundägare som förlitar sig på sitt  "NEJ"!

Eftersom man blir väldigt medveten om hur beteende faktiskt påverkas (t ex av möjligheten att få fullfölja beteendet) ser man till att stoppa, avbryta  och förhindra innan det ens ägt rum. Och givetvis utveckla de beteenden man vill ha så hunden vet vad den ska göra i olika situationer.

Både som hare och som joggare tror jag man föredrar att möta den skvallrande klickerhunden jämfört med HIT!   NEEEEJ HIIIT SA JAG! hunden....

Det är inte klickerträning att stå och titta på när hunden drar iväg, jagar katter , välter barn och kissar på grannens veranda. Man hindrar och stoppar hunden  (sk brandkårsutryckning), ber alla inblandade om ursäkt, betalar vad man är skyldig, och sedan går man hem och tränar på katter, barn med glass och löptikar! (Och man slår inte på hunden för att göra grannen nöjd! )

• •

BUR-LEKEN 

Utveckla motivation och självbehärskning med buren som hjälpmedel.

 

Målsättning med klickerträning och andra belöningsbaserade metoder är att få en hund som älskar att träna, som kreativt bjuder oss beteenden att belöna, och som snabbt lär sig vad vilka beteenden som lönar sig. Vägen dit är inte alltid så enkel som det kan tyckas i läroböckerna! Hur får vi styrning på överflödet av beteenden hos hunden som provar ALLT för att få vara med och träna? Hur motiverar vi hunden som tycker att dofterna i backen eller åsynen av hundkompisarna är minst lika intressanta som våra köttbitar och snörbollar?

På kurs för kanadensiska hundtränaren Susan Garrett i Malmö i april i fjol presenterades kreativa förslag.

 

Bur-Leken handlar inte om att hunden ska förvaras i bur dygnet runt för att på så sätt bli motiverad till arbete. Istället handlar det om strukturerad träning i syfte att få en hund som jobbar med hög motivation samtidigt som den lär sig självbehärskning och stadga. På köpet får man en hund som älskar att vara i sin bur och som lugnt kan koppla av där i väntan på nya arbetsuppgifter. Det är något som alla aktiva hundförare har stor glädje och nytta av, oavsett vilken gren man ägnar sig åt. För agilityhunden innebär burleken dessutom nyttig träning inför startlinjen och förmågan att hitta tunnelöppningar från alla vinklar.

 Målsättningen med Bur-leken är en hund som själv väljer att ligga kvar i sin öppna bur i väntan på inbjudan från tränaren att komma ut och jobba, som jobbar med hög intensitet och motivation, och som glatt väljer att återvända till den öppna buren när det är dags för paus. 

Träningen bygger på att låta hunden göra egna val. Som hundtränare är det din uppgift att se till att de val du vill att hunden ska göra får ett stort värde för hunden, dvs. att de blir rikligt belönade. Du måste också se till att andra val hunden gör, inte ger utdelning. Det gäller alltså att kontrollera hundens möjligheter till självbelönande aktiviteter.

 

För att Bur-leken ska bli en effektiv träningsmetod måste du hålla dig till följande regler:

• Inga fysiska eller verbala tillrättavisningar av hunden får förekomma
• Hunden får inte lockas eller luras att utföra beteenden, den måste själv få välja.

 Nödvändig utrustning

• En hundbur i lämplig storlek. Hunden ska kunna stå, sitta och ligga obehindrat i den. En bur i metall eller plast/metall rekommenderas vid inlärningen, då tygburens öppning blir svår att hantera i de inledande övningarna.
• Överdrag som vid behov täcker hela buren. Ett lakan fungerar bra.
• Gott godis i riklig mängd.
• Kampleksaker och några bollar behövs också.

  

Träningen kan beskrivas i sex faser:

 

Fas 1

Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på.

In i buren

Om din hund inte frivilligt eller på vänligt kommando går in i buren, får du börja med att forma fram beteendet: gå in i buren. Du kan välja att frishejpa fram beteendet genom att placera dig, buren och hunden på ett ostört ställe och klicka och belöna varje rörelse i rätt riktning. Om din hund kan någon form av tass- eller nostarget så kan du istället använda det för att få hunden att gå in i buren. Ytterligare en variant är att göra en hundfilt till target för hunden och sedan flytta den allt längre in i buren. Ett vanligt misstag vid alla varianterna är att man först klickar för en position och sedan försöker använda belöningen för att locka/lura hunden ännu lite längre in i buren, i tron om att inlärningen ska gå snabbare. Många hundar reagerar då tvärtom och blir allt mer tveksamma eftersom varje klick/eller belöningsord leder till att de måste göra ännu mer av det svåra för att komma åt belöningen. Placera istället belöningen precis där hunden står när du markerade beteendet, eller belöna hos dig så att hunden får börja om från början för nästa markering.

 Värdeladda buren

När hunden med lätthet traskar in i buren kan du gå vidare till nästa steg, att bygga upp ett stort värde för att vara i buren. För att detta ska gå smidigt behöver du planera din egen motorik! Se till att ha en större mängd riktigt gott godis på ett lätt åtkomligt ställe. Täck över buren med överdraget, så att bara fronten är avtäckt. Om burdörren har gångjärnen på höger sida ska du använda höger hand att öppna med och vänster hand att belöna med (och vice versa).

 

A) Placera dig på knä framför buröppningen. Ta en godbit i ena handen, öppna dörren med den andra. Sträck in belöningshanden långt in i buren och belöna hunden långt in och högt upp i buren.  Skulle hunden välja att försöka gå ut ur buren så är du placerad så att detta inte lyckas. Istället stänger du igen burdörren. Öppna igen och belöna långt in, högt upp. Stäng, ta bort handen. Sätt dit handen, öppna, belöna långt in, högt upp. Upprepa minst 10 gånger. Ta en paus, gå därifrån, låt hunden vara kvar i buren.

 

B) Har du en hund som nu sätter igång att leva rövare i buren fäller du ner överdraget så att hela buren är täckt. Hunden ska inte se ut åt något håll. Stålsätt dig och gå inte tillbaka så länge hunden låter eller ruskar galler. Tänk på att all uppmärksamhet, även negativ sådan, kan förstärka beteendet att leva om i buren. Att skälla, yla eller strimla filten i stycken fick dig ju att komma tillbaka, strunt samma om du ryter och hotar!

När hunden lugnat sig går du tillbaka och fäller upp överdraget så hunden kan se ut genom fronten igen. Kan hunden fortsätta hålla sig lugn kan du släppa in en godbit genom gallret till den. Se upp med din timing här så att du inte skapar beteendekedjor där hunden först skäller några skall för att sedan tystna och bli belönad. Belöna fortsatt tystnad eller längre tystnader om du upptäcker att du fastnat i ett mönster. När hunden är fortsatt lugn kör du ca 10 repetitioner till på värdeladdningen, enligt A ovan.

 

C) Din belöningsplacering borde nu ha lett till att hunden förväntar sig belöningen högt och långt bak. Om din hund inte redan nu sitter när du belönar, kan du börja hålla kvar godbiten i handen långt inne i buren, och vänta in ett sitt från hunden innan du släpper ifrån dig godbiten. Upprepa 10 gånger, ta en paus och gå därifrån.

 

Blir det livat i buren igen, åker överdraget ner över fronten till dess att det är lugnt igen. Första förstärkningen för att vara lugn är att överdraget åker upp. Förstärkning för att hålla sig lugn med överdraget uppe är att du kommer och kör några repetitioner till på värdeladdningen.

 

Fas 2

Hundens val

Nu vill du att hunden ska sitta när du öppnar dörren. Lägg handen på dörrens öppningsmekanism och vänta. Om hunden bjuder på ett sitt öppnar du och belönar långt in, högt upp. Stäng igen, upprepa minst 10 gånger. Nu måste hunden sätta sig för att få dig att öppna. Använd inte kommando, vänta tills hunden själv väljer att sätta sig för att få dig att öppna och belöna. Din hand på burdörren blir nu signal för att sätta sig. (Om detta är mycket svårt för hunden får du upprepa övningarna i fas 1 C till dess att hunden bjuder på sitt självmant. )

Fr.o.m nu håller du i alla lägen på kriteriet att hunden ska sitta, för att du ska öppna en burdörr! Det gäller även i övriga vardagslivet, hundgården, bilen osv.

 

Fas 3

Testa värdeladdningen 

A) Finner hunden ett värde i att stanna i buren? Öppna burdörren, vänta lite och se. Väljer hunden att sitta kvar? In med handen och belöna! Rör sig hunden? Stäng dörren! Prova igen. Sitter hunden nu kvar belönar du. Rör den sig igen talar det om för dig att du måste göra hålla position i buren till ett mer attraktivt val. Gör ytterligare 10 repetitioner av fas 1 C, kanske med ännu godare godis.

 

B) När hunden håller sin position ökar du gradvis tiden den ska sitta kvar med öppen dörr innan du belönar. Din strategiska placering med handen på dörren gör det enkelt för dig att lugnt stänga om hunden gör ett felaktigt val. Får du stänga två gånger i följd vet du att du har haft för bråttom och måste tillbaka till värdeladdningen igen.

 

C) När hunden kan sitta 10 sek med öppen dörr utan att bryta sin sittposition sätter du på kopplet. I det läget far många hundar ut genom buröppningen, så var påpasslig med din kroppsplacering så att hunden inte lyckas med det. Stäng lugnt dörren, låt kopplet sitta kvar på. Handen på burdörren, hunden sätter sig, öppna och belöna. Upprepa några gånger. Börja sedan att försiktigt dra lite i kopplet. Belöna att hunden sitter kvar. Öka för var gång till dess att hunden kan hålla sin sittposition trots att du försöker dra ut den ur buren. Gå sedan vidare till att ställa dig upp. Här får många hundar igen för sig att det betyder ut, så var beredd med burdörren om hunden bryter sin position! Belöna om hunden sitter kvar. Gå vidare till att plocka upp kopplet i handen, belöna om hunden sitter kvar. Jobba metodiskt till dess att du kan stå upp och dra i kopplet utan att hunden bryter sin sittposition.

 

D) När hunden kan sitta kvar med öppen dörr trots att du står upp, kan du även lägga på andra störningar utanför buren. ”Tappa” godis på backen. Sitter hunden kvar, belöna inne i buren.

Rulla boll förbi buröppningen, belöna inne i buren. Locka med kamptrasan, belöna inne i buren. Annan hund går förbi, osv, osv. Du har nu fantastiska möjligheter att under full kontroll träna på att hålla position trots allahanda störningar! Gör hunden ett felaktigt val, dvs bryter position, så stängs dörren. Chansen till belöning uteblir, både från dig och från omgivningen. Får du stänga dörren 2 gånger i följd vet du att du har gjort det för svårt och får backa till en enklare nivå i minst 10 repetitioner.

 Dags för paus?

När du känner att det räcker med träning för idag, tar du ut hunden ur buren med en tydlig fri-signal. Undvik att använda hundens namn som fri-signal. Det finns en stor fördel i att kunna använda namnet som en uppmärksamhetssignal, utan att hunden bryter sin position. Namnet får hellre betyda ”pass på, nu kommer DIN instruktion”. Har du flera hundar är det väldigt praktiskt att kunna kommendera ”Tosca – vänta. Stella – kom ” utan att alla kommer farande och gör allt.

 

Nästa gång du tränar Bur-leken börjar du från början med fas 1 för att påminna om värdeladdningen men kan förmodligen raskare jobba igenom faserna till dit du var när du slutade förra gången.

 

Fas 4

Äntligen fri!

Nu har hunden fått minst 100 belöningar inne i buren. Han kan sitta kvar trots att du drar i kopplet, slänger godis på backen och studsar bollar runt omkring.

 

A) Rensa upp runt buren så att inget attraktivt finns inom koppellängds avstånd, inte ens vattenskålen. Ha kopplet på och bjud ut hunden ur buren med din fri-signal. Bli sedan helt passiv, håll hunden i halva kopplets längd och ställ dig riktad mot buren. Vänta max 5 sekunder. Väljer hunden att gå in i buren igen, belöna maximalt i buren. Väljer hunden istället att nosa i backen eller streta bort, ta hunden i halsbandet och håll den precis framför buröppningen. När den väljer att gå in, belönar du maximalt men notera också att du behöver gå tillbaka till värdeladdningen minst 10 repetitioner.

 

B) Varva sedan mellan att bjuda ut hunden ur buren, bli passiv och belöna när den går in igen och med att värdeladda i buren. Så fort hunden visar minsta tveksamhet till att gå in i buren och hellre söker efter annan stimulans, så vet du att du måste köra många fler värdeladdningar innan du bjuder ut hunden igen.

 

C) Du bör även varva med störningarna du jobbade med i fas 3 för att kvalitetssäkra att hunden verkligen sitter kvar till dess att den får signal om att komma ut. Träna även på att låta hunden bara vara i buren med dörren öppen, med dig eller en medhjälpare så pass i närheten att dörren stängs om hunden försöker gå ut. När hunden bara ska vara i buren på detta vis behöver den inte sitta utan kan själv välja position. Håll dock på kriteriet att samtliga kroppsdelar ska vara inne i buren för att dörren ska fortsätta vara öppen! Du eller en medhjälpare kan med jämna mellanrum belöna hunden i buren för att den sköter sig fint. Så småningom kan du våga dig allt längre bort.

 

Fas 5

Full fart!

Nu när vi har stadgan vill vi jobba lite mer med motivation och intensitet! Vi vill att hunden ska ha full fart in i buren, och full fart ut!

 

A) När hunden, så fort den kommit ut ur buren, söker sig tillbaka in, kan du börja öka avståndet till buren så att den får chans att springa in i buren. Du kan öka draget mot buren genom att hålla emot lite i halsbandet och sedan släppa iväg. Man kan variera vinkeln mot buren gradvis så att hunden så småningom söker sig i full fart mot buröppningen även om du släpper hunden bakom buren.

 

B) Variera med att bjuda ut hunden ur buren och belöna att den kommer till dig med intensiv lek. Bli passiv, stoppa undan leksaken. När hunden springer tillbaka till buren belönar du genom att bjuda ut den igen. För att få dig att fortsätta leken måste hunden alltså springa in i buren igen, och du belönar full fart in i buren med chansen att få komma ut igen.

 

C) Lägg signal på beteendet att springa till buren. Säg ditt valda kommando precis när hunden sticker till buren ett tiotal gånger. Säg det sedan precis innan du släpper iväg hunden till buren. Du kan sedan skicka hunden till buren när den behöver paus i träningen eller när du behöver göra något annat.

 

Fas 6

Hela paketet!

Grattis! Nu har du en hund som själv väljer att ligga lugnt och fint i sin bur med öppen dörr i väntan på att få jobba med dig.  När du ber om det kommer den ut med hög motivation till arbete. När ni är klara för stunden springer den glatt tillbaka till sin viloplats för att vänta på nästa chans. 

Nu är det bara att införliva bur-leken i din övriga träning. Du har nu möjlighet att vid behov lyfta din hund med full farts racing eller varva ned den med passivitet och stadga, beroende på vad du ska träna på. Du kan skicka din hund på paus utan att den vare sig stressar upp sig eller deppar ihop. Din hund har dessutom fått för sig att snabbaste vägen till livets olika glädjeämnen tycks gå genom dig. Som bonus kan den också få vara med i större utsträckning när du tränar andra hundar, hjälper träningskompisar eller bara snackar strunt, genom privilegiet att, från första parkett i sin öppna bur, få följa vad som försiggår. Frihet under ansvar!

 

(När hunden väl lärt sig principen genom burleken brukar det också gå bra att överföra beteendet till en hundkorg eller filt, eller varför inte till bilen!)

Säkerhetstips

Satsa på en stabil bur av god kvalitet. En ståltrådsbur bör lindas med silvertejp eller liknande runt tröskeln så att hunden inte fastnar med någon klo mellan trådarna när du kör full fart in i och ut ur buren.

DjurskyddsaspekterI SBK’s skrift Hundägaren och lagen står följande:Allmänna råd till § 2 djurskyddslagen(meddelas av Jordbruksverket (L 103))Angående förvaring

Hundar och katter bör endast tillfälligt förvaras i bur och då ej längre än vad som är

nödvändigt med hänsyn till avsikten med åtgärden..  Att använda en bur som sovplats är dock tillåtet så länge dörren är öppen så hunden själv kanvälja när den vill vara där.

Även vardagsgruppen jobbade förstås med temat kriterier och loggföring på träff 2.

För att göra det lättare att fokusera på att sätta kriterier och föra logg  så fick deltagarna göra första övningen med neutral hund, dvs  mina hundar. På så sätt slapp vi funderingar och diskussioner om hur hunden brukar göra annars och varför den inte gör så just nu :-)

Eftersom tränarna inte "kunde" hundarna var de nu tvungna att fokusera på det observerbara här och nu. I grupper om 3 turades man om att vara hundtränare och övriga två förde logg och formulerade kriterier till nästa träningsakt. Man fick träna sig att formulera tydliga, konkreta kriterier så att hundtränaren för stunden visste precis hur hon skulle arrangera situationen och vad hon skulle klicka för.

Även när man sedan tränar egen hund finns det en stor poäng i att formulera sina kriterier och föra sin logg på ett sådant sätt att en annan person när som helst kan ta över träningen och slutföra den. Inte för att det är tanken, utan för att det blir mycket lättare för oss själva att driva träningen framåt när vi inte överskattar vår egen förmåga att hålla allt i huvudet mellan träningspassen!

Den valda övningen för dagen blev Håll fast skalad banan i 5 sekunder, eftersom det är något mina hundar aldrig provat tidigare.

Exempel på kriterier kunde då vara:

Sitta och inom 3 sek. titta på banan som tas fram bakom ryggen

eller

Inom 3 sek Gripa banan med skal som presenteras 2 cm från nosen, och hålla fast 2 sekunder.

Eller

Inom 3 sek Gripa banan med en del av skalet borttaget, som presenteras 2 cm från nosen med fruktköttet uppåt, och hålla fast 3 sek.

För att en repetition ska bokföras som lyckad i loggen krävs att:

• Hunden presterar i förhållande till kriteriet eller bättre
• Inom den definierade latenstiden
• Föraren klickar/förstärker precist
• hunden tar emot förstärkaren

Om något av ovanstående felar blir det en nolla i loggen!

I loggen räknar man ut lyckande grad i % och målsättningen är att hålla sig så nära 80%regeln som möjligt.

Under träffen hade vi dock många värdefulla diskussioner i grupperna kring att inte bli slav under 80% regeln. Ibland kan man behöva fler än 5-10 repetitioner på sig för att utvärdera ett träningsupplägg. Man kan ibland välja att jobba med samma kriterienivå i flera träningsakter, trots att man ligger under 80 %. Då blir träningsloggen än mer värdefull för att visa om man har en ökning av lyckandeprocenten eller inte. Om vi lyckas förstärka det beteende vi är ute efter bör det ju synas att vi faktiskt får mer och mer av den varan, även om utveckling kanske går från 50% till 60% till 75%!

Utan loggföring blir det omöjligt att korrekt utvärdera en sådan strategi då vi ofelbart kommer att antingen överskatta förekomsten av sådant vi önskar oss (ingångarna har nog blivit lite bättre i alla fall...) eller underskatta minskning av oönskade beteenden (näe, han gnäller fortfarande i fria följet....)

Framgång är ren statistik!

Våra underbara träningspartners!

Hannibal

Tia

Sudden

Kaiser

Ciwi

 

Viktor