Redan när vi kom upp fredag kväll lärde vi oss något nytt. Det kan vara fullständigt livsfarligt att träna på gym, speciellt om man fastnar i vinkelvolten.

Vår värdinna satt gipsad både här och där, och missar både clinic och Nationals utan att alls kunna skylla på hästen. Han var ju hemma. Så här finns säkert en läxa att begrunda när man känner för ett rejält crossfit-pass...

Skämt åsido, vi hoppas  Carina kryar på sig riktigt snabbt och inte förgås av rastlöshet under läkningsperioden.

På söndagen fick jag trevligt resesällskap av Catrine och Sara som följde med upp tidigt på morgonen så vi skullle hinna få se Ebba rida sina pass.

Första passet "huntrade" de och han ser riktigt fin ut, lilla Hottis.

Bilderna har jag fått av Catrine    Det finns fler på hennes blogg här

Själv är jag ofta värdelös på att komma ihåg kameran. Eller att det går att använda mobilen. Tur man har resesällskap som det är lite ordning på!

Förresten blev jag sittande en lång stund med en liten sötnos till bebis som somnade i min famn medan mamma red. Det var inte igår, kan jag säga! Fast lite komiskt hur "handgreppen" sitter fortfarande, hur man vet hur man ska hålla och vyssja och dutta, fast det inte är ens egen.

Ebba och Hottis avslutade clinicen med Showmanship. De kommer att köra Hunterklasser och Showmanship på Nationals nästa vecka, så det är hög tid att damma av de färdigheterna också.

I fredags var Boogie (och jag) bjuden på födelsedagsfirande på Bisslinge Gård. Sara fyllde 22 år och ville fira där hon har sin sommarhäst Hannibal. Hannibal jobbar annars på ridskola på Ryttarstadion, så han har nu ett helt underbart sommarlov med utevistelse i fina stora hagar och ompyssling av Sara. Sara och Hannibal är förresten lika gamla   

Det blir lite Helan & Halvan när vi ska rida ihop med de här två hästarna...

Jag tror de är mest inriktade på lite större hästar på Bisslinge...

I alla fall om man ska utgå från uppsittningspallen...

Födelsdagsbarnet!

Sara lånade även Boogie en stund. Mina specialbeställda juniorläder räcker inte till, men det gick bra ändå.

Det lät faktiskt som om stora delar av Saras familj blev ganska så  quarterintresserade! Så om någon har en trevlig, (fast kanske lite större) quarter som skulle trivas som familjehäst, ägna sig åt en blandning av lättare dressyr, uteritter och "lugna" westerngrenar som trail och WH, så finns här en toppenfamilj med gedigen hästvana!

Efter ridandet fick Boogie låna Hannibals box och vi mumsade fantastisk smörgåstårta och moussetårta. Mmmm!

Sedan rullade vi mätta och stinna (efter en liten uppvisning av oortodox lastningsteknik, hmhmm...) tillbaka till Wiggeby för att byta häst i lådan!

Hottis och Ebba stod redo för att åka på Jonna-clinic i Österbybruk.

Tack snälla Sara för att vi fick komma på ditt kalas!

Det är lite klent med blogginspirationen just nu. Mycket att tänka på och fundera på vad gäller hästarna och deras framtid som inte varit färdigt för "tryck" ännu. Men nu när vi bestämt oss så blir det kanske lättare?

Vi ger upp på Active Stable och flyttar tillbaka Boogie och Hottis till Nytorp. Egentligen är det inte Active Stable som system vi ger upp på, utan just det utförande av Active Stable vi befinner oss i. Våra hästar har helt enkelt inte mått så bra som vi hoppades här. Det har varit en massa småskador och infektioner som hela tiden bromsat upp träningen. Vi har gett det ett år, men eftersom det hela tiden händer nya grejer så känns det som det får räcka nu. Det känns väldigt tråkigt, eftersom det finns så många fördelar också. Samtidigt kan man inte hålla på och prenumerera på veterinär och ständigt vara rädd för att nästa grej ska bli något större och allvarligare.

Just nu är det rehab på Boogie igen. Denna gång är det ryggen som hon känt av. Hon har ju haft flitig uppvaktning av vissa valacker med skrapsår uppe på ryggen, avtrampade bakskor, sår på hasorna och skrubbsår vid vulvan som resultat. Så vi har kiropraktortider inbokade, och diverse övningar och stretching. Hon känns redan mycket bättre efter första behandlingen. Men det blir inget Nationals för henne, vilket känns lite surt.  Det var lite av en dröm för i år, att få åka med båda hästarna. Eftersom Hottis har skött sig så bra på de tävlingar han var på själv, och inte hade bekymmer med att Boogie var med på senaste Jonna-clinicen eller att andra Active polare fanns på plats på tävling och clinic, så tror jag det hade funkat att ha med båda. Men nu blir det bara Hottis i alla fall som kan åka.

Så här års brukar det vara lätt att fylla bloggen med mysiga betesbilder. Inte riktigt lika lätt på Wiggeby dock.

Visserligen har hästarna stora ytor att röra sig på, men det blir ju bara gödsel på bilderna hur man än gör. Har aldrig sett ett bete bli så här. Det finns inga rator öht, allt är nedgnagt på millimetern. 18 hästar kan tydligen inte komma överens om vad som är toaområdet, så det är högar varje kvadratmeter.

Just nu går ca halva styrkan på ett annat bete på andra sidan vägen. Vi har valt att ha Hottis och Boogie kvar av flera skäl, bl a att Hottis behöver kunna komma åt hösilaget och havren för att hålla hullet. Boogie tog vi av  transpondern direkt gräset kom. Trots att hon måste livnära sig på enbart det nedgnagda är hon lika rund som alla somrar. Känns lite obegripligt när man studerar vad hon har att livnära sig på...

Hottis transponder glider omkring lite nu när han inte har någon man längre!

Allt är så klart inte bara minus! Idag t ex red Ebba och jag en trevlig uteritt där vi övade på våra twotracks och galoppfattningar på skogsvägarna i stället för att nöta i ridhuset. Vi tränade också Boogie att hålla kvar högergaloppen trots att Hottis la sig i hennes zon. Sådant kan jag bara träna med Ebba som vet precis hur jag vill ha det och kan läsa Boogie. Och som dessutom har en dumsnälltuff häst som Hottis som ignorerar surtanten och lyssnar på sin matte i stället. F-n vet om han inte t o m tyckte det var roligt att få retas med häxan lite...

Sedan busade vi till det  i spolspiltan... Dvs struntade i regelverket och duschade i frihet.

Nu har vi ju ingen painthäst, men eftersom det erbjöds Allbreedsklasser och NSBA så kunde Ebba & Hottis ta chansen och tävla nästan på hemmaplan idag.

Det var Hottis andra uppsuttna tävling och precis som förra gången valde Ebba att bara köra Hunter under Saddle. Tre klasser totalt, först en Allbreeds och sedan NSBA Open och NSBA Non Pro. Dömde gjorde Pierre Ouellet från Italien.

Vi började dagen med att överraska oss själva med rekord i lastning. Släp kopplat, grejer inpackade, häst hämtad och inlastad på 15 minuter. Resan till Jälla tog dessutom bara en halvtimme, så vi var på plats i väääääldigt god tid.

En så ung häst som Hottis vill man inte trötta ut med för mycket framridning, samtidigt som han är i värsta tittåldern och behöver se sig omkring och bekanta sig med saker. Så det är en balansgång!

Inte behövdes så mycket tid till grooming heller med Hottis nya skinhead-frisyr. Det är ju annars förtvivlan över den ostyriga manen som brukar ta mest tid i förberedelserna.

Det var framriding på utebanan och det tyckte korna var intressant. Först kom en spejare, senare hela hjorden. Det orsakade lite tumult och Ebba blev osäker på om hon verkligen ville in på framridningsbanan ö h t. Inte pga av korna, utan pga de uppstissade hästarna och de nästan ännu mer uppstissade ryttarna. Men till slut valde hon att gå in på utebanan och började med att till fots visa Hottis kossorna. "Intressant" sa Hottis, men inte så mycket mera. Så då var det bara att värma igång.

Nu trampar jag säkert på någons ömma tå, men det här är en käpphäst! Jag tycker verkligen att om man tävlar westernhäst, även om det är en gångartshäst,  så går man INTE omkring och gnäller över  att det råkar finnas nyfikna kossor i landskapet. Att klaga på oönskade kor PÅ banan må så vara, men kossor BREDVID, näe. 

Åker man på en tävling förlagd på en lantbruksskola så kan där förekomma lantbruksdjur. Ingen överraskning.

Åker man på ett nationellt mästerskap för quarterhästar så SKA där finnas kossor och kosseklasser. Det är en del av det kulturarv vi förvaltar när vi köper oss en quarter eller paint, så bit ihop bara och gör det bästa av situationen! Träna för tusan! 

(Eller byt till en annan ridinriktining där det är kutym att gnälla på allt som låter eller rör på sig)

Så färdigtbitchat, tillbaks till tävlingen:

Det blev tid att rida i ridhuset också innan första Hunterklassen, så förberedelserna gick så bra som man kan önska sig!

Hottis första klass var Hunter under Saddle Allbreeds, och den var ganska full eftersom de flesta ville ha den som uppvärmning innan de officiella klasserna. Hottis var lite spänd och hade pyssel med galoppfattningarna. Han tyckte också att det fanns något läskigt på marken på övre kortsidan som man måste hoppa över... Men bitvis såg han även fin ut, så det var blandad kompott. En fjärdeplacering inleddes dagen med.Sedan kunde Ebba hoppa av och vila hans rygg lite medan paintarna körde sina officiella Hunterklasser.

Här skulle man kunna tro att det diskuteras banor, men man behöver ju inte lära sig något mönster i Hunter. I stället förklarar Ebba hur man rider in på banan i en NSBA-klass, vilket tydligen tävlingens yngsta deltagare hade bättre  koll på än domare och arrangörer...

NSBA har ju lite egna regler för hur klassen inleds och hur man delar ut priser efteråt. Mycket går ut på att verkligen presentera de deltagande ekipagen med härstamning och uppfödare. Ganska trevligt, tycker jag. Men när arrangören är ovan så kan det ta lite väl mycket tid.

Så nu är alla ekipagen på banan (men ryms ej i bild), nu kan de börja!

Lagom till NSBA-klasserna hade Hottis hunnit slappna av och kunde jobba på ett mer avspänt sätt.

Nu blev alla galopperna rätt! Fast snyggast tycker jag att han är när Ebba lyckas få en långsida för sig själva och kan fräsa på i ökad trav!

I NSBA Open blev det en andra placering och sedan blev det repris på det i NSBA Non Pro som hade ännu fler deltagare. Det var en riktigt nöjd ryttarina satt av sin lilla finniga guldklimp.

Hottis fick nu hänga med polaren Joey i en hage medan vi passade på att mingla runt och titta på andra klasser. Två coola killar som varken tycktes särskilt exalterade över att träffas så här på bortaplan eller bekymrade över när man skulle ta dem åt var sitt håll! Joey hade en lång dags väntan på Pleasureklasserna, medan Hottis nu var klar med sitt.

Vi bänkade oss för att följa Trailklasserna. Först banvandring. Då upptäckte domaren att han inte hade byggt riktigt klart, och så fick alla ekipagen vänta medan han gjorde om gjorde rätt. Såg lite kul ut.

Vänta nu, hur skulle jag ha det med galoppbommar nu igen...?

Ett mönster med mycket backa in i hinder...

En av få som lyckades få lite flyt i den knixiga banan var Carro på Miko.

Öppna grinden, och sedan blir det ännu mer backa...

 
Jeanette och Zam (bredvid fjordingen till vänster) gjorde också fina rundor och vann inte bara Allbreeds Trailen utan även båda NSBA-klasserna.

Finbesök på läktaren! Det var inte i förrgår han kom och tittade. Vilket inte hindrade honom från att genast påta sig rollen som Expertkommentator.   Helt opartiskt tyckte han Ebba red snyggast av alla!

Allt som allt en fin dag för alla inblandade   Stort tack till SPHA och alla tappra funktionärer för en trevlig och avspänd tävlingsdag!

 Vi uthärdade inte ända fram till Pleasureklasserna, men rapporterna gör gällande att Joey skötte sig fint. Kanske skriver Susanne ett eget inlägg när hon hunnit packa upp sina prylar, mockat ur nattbox och transport och alla andra efter-tävlings-sysslor?

Hottis och Joey laddar inför Summer Paint Show i Uppsala i morgon.
Vilket innebär att jag firar min första semesterdag med uppstigning 0530.
Jippi!

Att släppa lös Boogie i ridhuset är alltid lika ospännande...
Risken att den här hästen skulle springa på sargen, attackera sig själv i spegeln eller hoppa ut verkar minimal!
Så vi har långtyglat här i kväll varvat med lite frishaping och däremellan haft gör-vad-du-vill-pauser.
Då valde hon t ex att ställa sig bakom min rygg och sova medan jag trixade med stereon. (Fast hon gillade inte mitt smygfotograferande...)
Av och på knappen var välfungerande i kväll!

Nu ska vi sussa på vårt lilla vandrarhem. Hottis snarkar förhoppningsvis i sin box. Han är inte glad åt att vara boxhäst igen! Han vandrar och drar runt höet.
Vi har promenerat en del. Risk för träningsvärk i det tunga underlaget annars.
I morgon blir det nya friska tag med två Hunterklasser till. Vi får se om Hottis smält saker och ting och kan jobba på trots att det både är tungsprunget och många hästar i klassen. Idag tog han ju slut alldeles i sin andra klass.