Idag blev det kombinerad hund- och hästpromenad.
Boogie fick en liten betesstund och hundarna erbjöd spontant pausläge.
Fast då fick Boogie för sig att det grönaste gräset förmodligen växte under hundarna.
Leversnittarna måste ha varit extremt goda eftersom hundarna kämpade på med sina positioner trots den närgångna hästen. Fram för allt är det fantastiskt att extremt hästrädda Stella ligger kvar. Någonstans har hon bestämt sig för att Boogie inte är riktigt lika bestialisk som andra hästar. Men precis som när matte tittar på skräckfilm så vänder hon bort huvudet när det blir för läskigt!

Inte läge för något uppsuttet arbete idag då Boogie har nya bitsår på dumma ställen.

Någon har klippt henne rätt över manken, så där vill man ju inte lägga på pad och sadel och skava runt.

"Tvätta sår med tvål och vatten tillhör hästägarens vardag!" och "Småsår visar att hästen lever ett riktigt hästliv"

Eller så kan man ju tycka att det är förbålt irriterande med dessa ständig avbrott i träningen pga diverse sår på olämpliga  ställen...

Eftersom Boogie gått i grupp i alla de sex år jag haft henne, utan sådana här ideliga konstigheter, så bidrar det så klart till min upplevelse av att nuvarande grupp inte är harmonisk och funktionell. Nu håller jag bara tummarna att vi klarar de tre sista veckorna på Wiggeby utan värre incidenter än så här.

Nu fick det bli Showmanship at Halter tillsammans med Ebba och Hottis idag. Fast jag kör ju på klickervis.  Nyttigt och intressant. Hon har förstått att fötterna ska placeras ut och vi kommer allt närmare en bra square up. Men jag sliter med att få henne att hålla position. När jag tror att jag belönat för stå stilla så upptäcker jag raskt att jag förstärkt stå stilla med fötterna men vinkla huvudet och vicka på öronen.

Fast det är väl bra att vi båda får lite hjärngympa   

På promenad hittade vi gårdens shettis i en hage. Hon brukar ju antingen vara instängd i en box eller vara på rymmen i full karriär, men nu verkar hon ha fått en hage som hon inte rymmer från. Alltså uppstod ett tillfälle för Boogie, som är fullständigt förhäxad av små hästar, att få hälsa. Vilket hon gjorde så fint, så fint. Inte minsta stopip. Shettisens stora kompis ignorerades fullständigt, hur han än försökte stajla till sig. Stor, brun och ointressant. Liten och brun däremot - mmmm...

Vi var tvungna att slita oss därifrån då vi skulle vidare på nya ponnyäventyr.

Ingeborgs ridlägersavslutning på Hagbylunds Ponnyridskola.

Små hjälmfotingar och små ponnysar i kadrilj och Hurry Scurry

De tvåbenta drillas i dressyr så här:

Men de får rida också:

Fido var lite sen i starten där. På förekommen anledning. When a guy's gotta go, he's gotta go...

Revansch i nästa gren i stället:

Mitt i prick, Ingeborg!

Ryttarens balans är viktig, på flera sätt!

   Sedan blev publiken inbjuden på ponnymingel!

Fast lillasyster Evelyn tyckte nog det var roligast med kusinmys idag. Ponnymys blir det nästa vecka för då är det hennes tur att åka på läger.

En nöjd ryttarinna! Som dessutom vet hur man blingar till det när det är tävlingsdags! (Kul att se att man kan smyga in lite westernkultur i den vanliga ridsporten).   

Skogstur med Ebba på förmiddagen och finfika med Sara på eftermiddagen!

Det är inte så ofta jag lyckas få någon som kan filma samtidigt som jag tränar för Carolina, men idag var Kristin med och fångade lite galenskaper på bild   

Vi testade att jobba över en upphöjd bom för att få mer bakbensaktivitet i galoppfattningarna.

Först klickade jag fram spontana galoppfattningar. Eller halvspontan i alla fall. Jag höll nog ytterskänklen lite i galoppläge i början, men ut från henne så det inte skulle bli något tryck.

Sedan försökte vi få fattningen att hamna i anslutning till bommen.

Så lägger man till en signal när man börjar få bra kvalitet så den kvaliteten kopplas till signalen.

Är tanken...

Det är roligt och lite speciellt att sitta på en häst som bjuder spontana galoppfattningar. Samtidigt väldigt svårt att hålla styr på alla sina egna muskler så de inte av gammal vana "säger" saker...

.... den obligatoriska rosettbilden...

Jisses, showmamman var helt slut när hon kom hem, så bilder och bloggtankar har fått vänta. Jag tycker det är mycket mer psykiskt krävande att vara ponnymorsa än att vara tävlande. Huvva! Kan inte andas under klasserna! Inte för jag har några förväntningar och förhoppningar på resultat och placeringar. Nej, jag står bara där och håller andan och hoppas att Hottis och Ebba ska må bra och ha trevligt och komma ut sams och nöjda. Så efter vart börjar jag känna lika för typ alla jag känner som är inne och tävlar, vojne vojne, känns det bra, ser hen nöjd ut, verkar hästen glad???? Så till har slut jag inte ens ro under reiningen...

Nä, nästa gång får jag lov att ha med egen häst, så jag får annat att tänka på. Plugga mönster och fokusera på eget i stället för att stå som ett överempatiskt mähä i ett hörn och hyperventilera...

Bettan & Knorten sköter sig utmärkt och kammar hem placeringar på löpande band, så det är bara onödigt att jag står och spänner mig här   

Likaså Jeanette och Zam!

Hottis började som sagt veckan  spänd och tittig, samlade sig alltmer för varje klass han var inne i, och avslutade som lugn och trygg med miljön, men så gruvligt trött att benen inte längre hängde med sista dagen. Hunter känns mer som hans grej just nu, men han fick ju göra två Pleasureklasser innan vi åkte hem bara för att båda deltagarna i ekipaget skulle få testa av det och lära för framtiden. Det är det allt handlar om för Hottis just nu, bygga erfarenheter för framtiden. Han är en omogen, sent utvecklad liten spelevink, som dessutom missat unghästsäsonger pga skador och annat, och det får man anpassa kravnivån efter.

Lite trist för Ebba att det är så få ungdomar som tävlar just nu. I Youth Hunter var de i alla fall 4, men det var en kort för att det skulle räknas som medaljklass. I Youth Showmanship var Ebba ensam, så det är ju toppen att det numera finns även NSBA Showmanship så hon får tävla mot de vuxna. I Hunter kan hon ju köra Open klasser men Showmanship finns annars bara som Youth ELLER Amateur.

Vi har haft rätt hetsiga diskussioner om huruvida det är "värt" att gå in ensam i en Youthklass. Jag (med flera) anser att det är det, av flera skäl. Dels för att få erfarenheten att genomföra ett mönster under bedömning, det behöver ju både hästen och ryttaren. Dels för att visa att det ändå finns någon ungdom som håller på så klassen inte plockas bort inför framtiden. Sedan som någon så klokt påpekade så står det ju också i Hottis show record vad han varit inne i för klasser och vilka placeringar han fått. Bättre att få en första placering som enda tävlande än att inte ha tävlat alls. Det är ju inte Ebbas fel att det inte finns fler ungdomar och att hon i vissa grenar inte ens kan köra Open. Men jag har full förståelse för att det kan vara svårt att tagga till, och att det känns lite väl ensamt!

Denna gång har Hottis klarat uppstallningen bra och varit lugn i boxen, inte alls klaustrofobisk. Nu stod vi ett jättefint och luftigt stall så det underlättade också. Vi har kört hönät och då har han också hållit snyggt i boxen.

Ebba groomar det mesta själv. Hon vill vara i sin egen bubbla med Hottis, och det får man respektera. Sara och jag har mest fått mocka och fylla hönät...

Som tur var fanns det plats för lite extra grooming med Bettans Knorten, så Sara fick lite hästkänsla också. När man rider mer mönsterklasser och ska gå banor och sånt har man ju större behov av någon som håller häst än när man rider gångartsklasser.

Sara och guldhästen Gunnes Nifty Pine

Vi hann med ett besök till Annsofies stall för att titta på Zorbin också.

Grönare i västergötland än hemma, minsann!

Våra sista dagar på tävlingen hann vi en hel del annat också eftersom Ebba/Hottis egentliga klasser var klara då. Titta på kosseklasser, hälsa på Marita och Stefan, softa på rummet och sådant!

Skönt för Hottis att bara vara i tävlingsmiljön utan krav. Ebba och Hottis har promenerat, betat och sovit middag tillsammans i boxen.

Sista pleasureklassen klämde hon in lördag morgon innan avresa. Det var NSBA Open så inte lika galet med hästar som i AQHA Green Open. En lagom avslutning på en mycket trött men inte alls längre spänd och tittig Hottis.

Tog inga bilder alls då, eftersom allt, inkl packningen, redan var klart då.

Men här några bilder från klassen innan, Novice Amateur där bl a Annika och Eva red och var väldigt tjusiga att titta på   

En stor klass, och som i alla de stora pleasureklasserna väldigt spridd bedömning av de tre domarna.

Sedan lastade vi Hottis och körde hem, rätt nöjda och taggade för framtiden!

Detaljerade resultatlistor och sånt skulle man kunna tänka sig dyker upp på www.sqha.com så småningom?

Idag var det premiär för både Hottis och Ebba i Western Pleasure. ( Om man inte räknar med den maskeradpleasure för fem år sedan där Boogie höll på bocka av sin lilla Pocahontas när publiken visslade och tjoade. )
Hottis hade inga planer på att bocka. Det är han alldeles för trött för! Han skötte sig jättefint på den enormt röriga framridningen. Open Green Pleasure var en stor klass med 18 hästar och alla skulle in på banan samtidigt. Även i klassen skötte han sig bra med läskiga staketet och trängseln, men det blev lite break of gate o fel galopp. Han ser ganska trött ut, men han kämpar på utan att tjaffsa och det är allt man kan begära just nu :)


Tror Ebba fick lite blodad tand ändå, så det blir en till Pleasure i morrn bitti innan vi lastar och åker hem :)

Så huntrade "vi"

Idag var Hottis lite mer tillfreds med miljön och skötte sig ganska bra i sina tre Hunterklasser.
Han tycker fortfarande att kravallstaketen är lite läskiga men Ebba har lotsat honom allt närmare för varje klass.
En liten rosettskörd i olika färger har det blivit, men det är inte det viktigaste. Rutin och tävlingserfarenhet är de verkliga vinsterna att plocka med hem för mina tonåringar.

I morgon blir det nog Pleasurepremiär