Pga mellandagsrea och helt absurda fjortisköer till Hollister, blev det ett sent kvällspass i ridhuset. Passar kossehästen utmärkt, som är pigg som en ekorre när hon hunnit både äta och sova lite efter sitt slitsamma födosök hel dagen i den gigantiska hagen. (Lite galet att de fortfarande kan knapra på grönt så här års, men ett härligt hästliv är det ju i alla fall.)

Perfekt läge att jobba med durationer alltså   

Passade på att försöka sträcka uthålligheten i alla våra uppvärmingsövningar:  långa skritten, förvända och rättvända öppnor osv. Däri ligger nog den största utmaningen hos mig själv, för jag tycker ju om att klicka...

Boogie var som sagt piggelin, så vi gick ganska snabbt över till travdurationer.

Alltid när jag sträcker durationer, så "pingpongar" jag kriterierna, dvs varierar mellan korta, mellan och långa durationer på ett så slumpmässigt sätt jag kan.

Har även börjat ge "seriebelöningar" efter långa durationer i traven, för att göra dem värda besväret. Dvs efter en längre sträcka trav, klickar jag en gång, men ger godis typ tre gånger. Finns lite studier på att det upplevs som mer belönande av hästen än att ge en större näve på en gång. Vilket verkar stämma även på min häst, som dessutom lyckats koppla denna belöningsritual till just traven. Så efter en travduration så har hon en påtaglig förväntan på mer snask efter första givan, och står kvar och väntar på en till, och en till. Antar att det här är något som skulle provocera dem vars största invändning mot klicker i sadeln är förväntan på snask från ryttaren med de huvudrörelser etc som följer med det. För mig blir det tvärtom, den förväntan på mer än en godis efter klick vid trav som Boogie nu visar, uppfattar jag som en förståelse av ett koncept - för lite mer ansträngande jobb får man lite bättre betalt.

Etersom hon var så pigg, och dessutom visade den här förståelsen, tänkte jag att det var läge att introducera det till galopparbete också. Boogie var snabbt med på noterna. Hottis var redan igång och galopperade runt med sin matte, så det bidrog nog också till entusiasmen. Lysande läge att jobba med durationer även i galoppen, så vi gjorde galoppövergångar från traven och jag var duktig på att våga sträcka antalet språng, och till och med varv, innan jag klickade.

Men det är en fin balansgång, det där. Rätt vad det är sätter väl mjölksyran in eller nåt. Så efter en riktigt lång och fin duration, som seriebelönades med polo mints, så började Boogie i stället föreslå helt andra beteenden än galopp. Diverse skolliknande krumelurer. Jag väntade ut henne, och då blev det soppatorsk i stället. Hon stannade helt. Jag föreslog diskret rörelse framåt, men fick inget svar. Hmm, då väntar vi väl lite då tänkte jag. Boogie stod alldeles stilla och tänkte, i flera sekunder. Så tog hon ett djupt andetag, rundade ryggen och bjöd en perfekt samlad galoppfattning från stillastående.

Som jag självklart klickade efter ett språng.

Sedan gjorde vi andra, lite mindre energikrävande, övningar en stund. Försöker lära mig att inte bli för ivrig och nöta galopperna, utan i stället varva med annat emellan.

Vi jobbade även med fattningar över bommar och mellan koner på en volt. Det känns som att det är modellen för att hålla Boogies entusiasm uppe, att ha en massa olika övningar och kryssa emellan dem för variation. Lite jobbigt för mig, som gärna vill nöta och nöta tills något sitter. Som också blir lite vimsig när jag ska hålla kriterierna aktuella för flera övningar samtidigt. Men genom att mixa så här så får jag faktiskt in mycket mera "motion" utan att behöva hemfalla åt press, och utan att behöva känna att passen blir korta för att hästen kroknar. Så det är väl bara att lära sig att hålla många saker igång samtidigt   

Högst motvilligt lämnar klickerhästen ridhuset, sist av alla, under hot om indragen middag om hon inte kommer någon gång...

Cool julklapp från syskonbarnen. Med handfasta förslag på hur man ska lyckas bjuda vänner på middag trots att man nästan aldrig är hemma.   

Maken är djupt besviken. Vi tog en annan bana.

Eftersom vi hade så många anmälda till idag så delade vi in i två grupper. Nu var det ett par hästar som fick förhinder av olika skäl, men det var ändå lugnast och tryggast ha mindre grupper med flera, för oss, okända ekipage på gästlistan.  

Fri träning på alla hinder i en timme och banridning en och en i en halvtimme var upplägget för varje grupp. Som vanligt väljer man svårighetsgrad själv!

Idag satsade vi på lite rejäla avstånd mellan bommarna för att hästarna skulle sträcka ut och ta i lite. Det var kanske lite orättvist när vi just idag hade ett russ på besök? Fast han löste det elegant med två steg där de stora tog ett :)

Fikat pågick kontinuerligt på läktaren och med en hel del fotfolk på besök så blev det väldigt bra miljöträning på det folkmingel som förekommer på tävling.

Mycket att titta på, tyckte Hottis som var i gruppen med flest gästhästar.

Gamla Wiggeby-kompisen Joey var ju på plats också!

Jättesvårt att jobba när man egentligen bara vill gå runt och säga "Hej!"

8-åriga Tindra visste precis hur man förbereder Nästor på uppgifterna i en ny miljö!

Först introducerar man hindren vid handen:

När hästen känns trygg och fokuserad sitter man upp!

Inte bara sötast idag, utan också väldigt duktiga !

Lena & Musse på återbesök!

Nettan & Sam på sitt första Nytorpsbesök

Alice är ju trailstammis vid det här laget. Men ser ni något annorlunda idag?

Elin sitter ju ovanpå!

Ebba hade fullt upp och red även Boogie för att avlasta sin snoriga mor. Boogie hade dagen till ära kastat bort en framsko (nr 2 denna vecka) så hon fick ha old mac boot på.

Det funkar bra i alla gångarter i ridhuset. 

Hemmahästen Alex med Camilla

Full aktivitet i ridhuset i 4 timmar.

Nya trevliga bekantskaper! Besök av gamla Wiggebykompisar! Samt massor med fika. (Tur man får bära lite bommar också.    ) En bra Trail-Söndag helt enkelt!

Vi kör igen om 14 dagar! Välkomna åter!

Eller "Roadtrip" eller "Mysdag".

Det här inlägget skulle kunna ha flera rubriker   

Mysdag förresten, kan man skriva det utan att driva folk till vansinne? Jo, på sin egen blogg, va'?

Hur som helst så åkte Boogie och jag till Vallentuna idag för att se hur Lex har det nu för tiden.

Han har ju flyttat till ett annat Active Stable, nybyggt på Stora Benhamra Gård. En rejäl uppgradering skulle man kunna säga, för det här verkar vara det nuvarande flaggskeppet i Acitve Stable familjen! I alla fall är det denna gård som används i det svenska PR-materialet.

Alldeles nytt och fräscht och mycket genomtänkt och välplanerat!

Inte alldeles färdigt, så det tillkommer nya faciliteter och finesser varje vecka.

Anläggningen är dimensionerad för upp till 30 hästar, men man verkar nyss ha börjat fylla på, och Lex är typ tionde hästen in i gruppen.

Han behövde just ingen inskolning, eftersom han redan vet hur allt funkar. Annars har de väldigt fina inskolningsboxar där man kan lära sig automaterna i lugn och ro samtidigt som man bekantar sig med flocken över staketet.

Finesser som ger ökad matro är de stabila gummidörrarna som hindrar andra hästar från att mucka med den som äter. Dessutom utnyttjar man systemets möjligheter genom att faktiskt erbjuda olika typer av kraftfoder i kraftfoderstationen.

Se även vattenkopparna som är i nischer under tak. Mindre skräp!

Lex trivs och mår prima. Han har gått upp i vikt och behöver inte längre stödfodras. Äntligen riktigt träningsläge för Emil & Bella med frisk, rund och pigg häst   Som extra bonus har de fått Anki på snubbelavstånd till anläggningen! Samt ett jätteridhus 40x80 meter med dubbla hinderparker! (Vi väntar för övrigt  ivrigt på första Benhamra-trailen! Vilka banor ni kan bygga! )

Så efter en rundtur av anläggningen sadlade vi och gav oss iväg på skogstur guidade av Milla & Balett.

Något pepp häst jag hade! Långa benet före på direkten för att matcha sin nya bekant med  fullblod/halvblods stam.

Lex ignorerades totalt till en början...Men han fick pussas lite på slutet.

Boogies ben var så långa idag att hon faktiskt fick gå först emellanåt, trots att vi inte kände till omgivningarna. Lex och Balett är båda bara 4 år och Milla satt dessutom i barbackapadd utan stigbyglar, så jag var nog lite mesig farthållare idag i galopperna, i alla fall om man frågar Bella, Lex och Boogie. Men jag blir lite så där när det är nya ekipage som jag inte känner. Vill ju inte vara orsaken till att någon trillar av...

I skogen kryssade vi mellan älgjägarna. Näe, inte riktigt, de satt snällt och fikade alla på ett ställe. De tyckte det var bra att vi dekorerat hästarna med reflexer och färgglada ländtäcken.

Boogie fick rejält med dikesträning i den här skogen. "Torra" diken går ju bra numera, men när vi kom till ett som var  vattenfyllt slog hon i handbromsen. De modiga 4-åringarna skuttade galant över, men Boogie tyckte inte alls det var en bra idé, men tanke på alla krokodiler och pirayor som finns just i Vallentuna...

Jag har ju äntligen lärt mig att INTE pressa henne, trots att jag själv känner mig pressad när vi har sällskap. Så jag satt av och klev över och några sekunder senare var hon också på andra sidan. Det hoppades och skuttades över många diken idag, och när vi kom till det här vattenfyllda igen på hemvägen så tog hon det med mig uppsuttet utan mer än ett par sekunders övervägande. Bra träning   

Härlig tur, härligt att ha Lex och Bella "flåsandes" i hasorna igen, och riktigt roligt att Boogie tyckte allt var så kul och dessutom var så pass avspänd som hon var med ny häst i sällskapet och allt.

Vi hittade till och med på en alldeles ny träningsmetod för att få Lex att samla sig mer i galoppen -  man klämmer helt enkelt in honom mellan två lagom vresiga märrar   Måste finslipa upplägget och timingen lite bara...

Egentligen är det alldeles förfärligt att inte stå i samma stall som Bella & Emil. Det har vi ju alltid gjort förut!

Förutom den period då de inte hade häst alls. Så det här känns egentligen alldeles fel! Men så är det här i livet, förutsättningar förändras! Jag gör mig i alla fall gärna besväret att åka till Benhamra fler gånger 

Benhamra verkar dessutom tycka att gäster ska ha det lite enkelt och bekvämt:

Boogie är ju dessutom så exemplarisk att åka runt med! Kliver på transporten utan åthävor, lastar av lika lugnt. Softar  med lite hö i transporten medan man fikar. Så självklart  och samtidigt så lyxigt!

Fler roadtrips på schemat, helt enkelt!

Man skulle kunna tro att jag inte gör annat än trailar här i livet! Det är nästan sant, men inte riktigt. Det är nog mer så att då blir det av att blogga lite.

Idag var det dags för Nytorpstrail, och dagens bana såg ut som ovan - på papper!
Sedan måste man alltid anpassa sig lite efter verkligheten också...

Vi passade på att lägga ut presenning idag. Snart är det broddsäsong och då får man avstå från grejer som kan fastna under fötterna.
Var väl ingen häst som gjorde något större väsen av den prassliga presenningen idag.

Inte heller Igelkottskudden fick mer uppmärksamhet än någon enstaka snusning.
Förutom från min knasiga klickerhäst förstås, som testade om det möjligen var en hovtarget.
Innan någon mentalt rynkar på näsan så vill jag påpeka att det fanns kontroll även i denna manöver och en signal som gav henne klartecken att interagera med föremålet. Att stampa på den var hennes val, EFTER klartecken att undersöka. Jag hade kunnat välja att rida förbi, inga problem. Det är alltså inte så att en klickertränad häst springer runt och attackerar rekvisitan på banan hejvilt.
Men att på träning få undersöka och prova vad som kan ge utdelning med nya föremål bygger självförtroende och trygghet.

Vår gamla Nytorpsbekant GB-gubben var också med på banan idag. Han visade vägen in i en travserpentin.

Annars var nog galoppbommarna populäraste hindret idag. Lyckades hitta en lagom variant som de flesta vågade prova, med två bommar i taget och sedan flera språng till nästa bompar.

Fotomodell på alla bilder idag blev visst Lena & Musse, nya gäster på trailträningen!

Fast här är Pia och Ila också!
Ila är Boogies kusin. De gick tillsammans för flera år sedan, men har inte setts sen dess. Idag blängde de lite avmätt under lugg på varandra.
Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt att få se Ila i full fart på trailbanan!

8 ekipage totalt idag, så vi klarade oss med en grupp.

Eikar fastnade inte på bild i ridhuset. Det var ju synd, eftersom matte lagt extra tid på grooming med pälsglans och allt. Vad Eikar tyckte om det kan man ju bara gissa när han valde den här looken efter träningen...

[Bild]

Välkomna åter om 14 dagar!

I helgen har vi stuvat om i hästarnas grupper. Det blev stogrupp och valackgrupp i alla fall till slut.

Jag gillar ju att ha Hottis och Boogie ihop. Då är allt liksom klart och tydligt mellan dem när vi rider ut eller gör andra saker tillsammans. Men vid det här laget känner de ju varandra väl och de fortsätter som boxgrannar.

Så det kommer säkert att fungera utmärkt även om de nu går i olika hagar.

Boogie och Penny har flyttat ihop med ytterligare ett quartersto - Daisy.

Ihopsläppet följdes med spänning!

Boogie stannade kvar för att pussas i stället för att hälsa på nykomlingen.

Sedan studerade hon lite på avstånd en stund, innan hon till slut joggade ned och tog kontakt. Någon trodde att hon missat att Daisy släppts in och upptäckte det först senare, men inget som rör sig mellan henne själv och horisonten missas av den här hästen, det kan jag lova. Så det var någon form av strategi.

En bra strategi, för lite senare under eftermiddagen delades det systerligt på kvarglömda hötussar.

   foto: Christina Petsén

Så har det fortsatt under söndagen också. Inga drama queens här inte!

Grabbarna fick vänta på att träffa sin nya flockmedlem tills idag för att alla mattar skulle vara med. Hej och goddag, sa de och så var det Tres Amigos som började beta.  Vet inte riktigt varför Eikar skulle ha extra benskydd för detta, haha! Men man kan ju aldrig veta, och vi har verkligen sett alla varianter genom åren!

Blev inget fotat just då, här är Hottis och Eikar en stund senare. Hottis har mer bestyr med att han har fått en ny hage, nära skogen,  än en ny kompis. Eikar är dessutom hans andra boxgranne i stallet.

 Eikar har inte bestyr med någonting, han ÄTER...

Han har också väldigt tålmodigt funnit sig i diverse omgrupperingar under dagen då smågrabbarna skulle in och ridas i tur och ordning. Eikar verkar nöjd bara det finns någon i hagen! Hottis, Alex, Daisy verkar inte ha någon större betydelse. Den här hagen ligger lite ensligt till mellan ridhuset och skogen. Blir han ensam får han följa med och titta på utsikten från en sjukhage en stund, så är han nöjd då med. Snällt traskar han med fram och tillbaka. Eikar har en egen blogg, eller snarare hans matte har det.

Eikar rehabbar efter en skada, annars hade han kanske varit med på eftermiddagens evenemang, dressyrfjordning som han är!

Yvonne Kampermann (från Wiggeby) kom och höll dressyrträning.

Först ut var Ebba & Hottis. För dem var det premiär. Sedan Camilla & Alex som tränat regelbundet för Yvonne  (i westernsadel   , det funkar) Sist ut Johanna & Robban. Johanna red för Yvonne på ponny som tonåring, så det var ett roligt återseende.

Robban förresten, han ändrade kapitalt på min träningsplan tidigare på dagen. Jag hade tänkt rida ut i den härliga förmiddagssolen, men när jag passerade Robbans hage var där märkligt tomt. Han befann sig i stället lös på ridhusplan uppe vid grabbarnas hage. Jag skickade in Boogie i det tomma ridhuset och drog igen alla dörrar, för något gratis halvblodsföl står INTE på önskelistan   

Robban var snabbt infångad, eller ja - någon direkt fångst handlade det inte om, han stoppade nästan själv huvudet i grimman som Camilla letat fram.

Så Ebba och Boogie tog sig an lite bommar och testade bron i det härligt nyharvade ridhuset, medan alla staket kontrollerades och lagades.

Så liitte dramatik hade vi ju ändå, även om alla ihopsläpp var väldigt smidiga!

Min crossoversjäl roas av att det är "westernmaffian " som ordnar dressyrträning på söndag!

Det finns plats för någon till om det finns intresse. Se nummer på tavlan.

Yvonne, som vi lärt känna på Wiggeby, är toppen! Positiv och med härlig hästkänsla. Ska bli intressant att se vad hon gör med "mina tonåringar"   

Men idag orkade vi bara rasta hundar genom att åka häst!

Eller jag kunde åka, Ebba hade lite mer att göra med Hottis. Han är frisk, han får mat, han får vila på nätterna = piggelin.

Intressant intressekonflikt uppstod när vi mötte skällig, större hund i skogen. Matte försökte minimera störningen genom att hala med sig den motvilliga gaphalsen in i ett buskage. Lagottodamerna ignorerade spektaklet totalt, kossehästen ville förfölja det försvinnande ekipaget, och pleasurefjanten tyckte att det var så mysko att man borde få gå hem. Jaja, när bara en av 6 individer vill vända så tar grupptrycket över :)

Med välrastade hundar och i alla fall skrittade hästar kraschade vi i soffan igen. Men nu har vi i princip skrattat bort våra virus till filmen Hot Fuzz, så det blir jobb och skola igen imorgon.

Brittisk film när den är som bäst. Missa inte Cate Blanchetts cameo   

Huvva! En hel vecka springer iväg. Har egentligen flera träningsrelaterade saker jag tänkt blogga om, men det är jobb, jobb, jobb, stall och sedan sova som gäller i veckorna!

Är väldigt nöjd med att ha fått i ordning mitt testrum på jobbet. Färdigkånkat på testväskor och ett tyst, avskalat, ostört rum att göra tester i. Helt enkelt en bra arbetsmiljö både för skolpsykologen och eleven som ska utredas.

Lika vackert utanför som utanför mitt tjänsterum. En vacker arbetsmiljö ska inte underskattas, den tillför energi och arbetsglädje!

Även en mulen dag är det fint!

Hästarna har det toppen! De fyras gäng är sammansvetsat, men kan även dela upp sig i olika parkonstellationer!

Det har varit en del Penny/Hottis när jag har varit där den här veckan.

Man skulle kunna tro att stallet tar längre tid nu när vi har mockning och fodergivor att göra i ordning. Men icke! Jag kan hinna både rida Boogie samt mocka och göra påsar till både Hottis och Boogie på två timmar. Om jag inte pratar och fikar med någon...

På Wiggeby kom jag aldrig under tre timmar, trots att jag inte mockade eller gjorde höpåsar. Tiden sparas in på Nytorp tack vare att allt är nära och välplanerat. Inga långa sträckor att gå fram och tillbaka för att hämta hästar eller foder. Jag behöver inte vänta och köa för vare sig skötplats att göra i ordning på eller plats i ridhuset. Inte heller behöver jag stå och titta på i 20 min medan Hottis äter... Så hästtillsynen rullar på fint och jag är oftast hemma i bättre tid om kvällarna än förut.

Sedan törs jag ju knappt skriva att jag inte gjort någon sårvård alls på över en månad nu, för då slår väl Murphy till...

En hel del skogsturer har det blivit. När skogen är så nära är det också enkelt att både skritta fram och skritta av där, även när man haft ett ridhuspass. Nu slår väl mörkret till kvällstid, så det kanske är läge att investera i en ny bra pannlampa?

På familjefronten har det varit lite hostigt och krassligt. Då rycker Johnnie Walker in:

Han tar sin uppgift som sjukvårdare på största allvar:

Jag har klarat mig hittills, peppar, peppar!

I söndags flyttade  Camillas Alex in i gruppen. Hottis och Boogie har ju gått med Alex hela året på Wiggeby, men för Penny är han en ny bekantskap. Eftersom Alex, Hottis och Penny var på samma clinic i helgen så fick Alex och Penny stå bredvid varandra i boxarna där. Så vi räknade med ett ganska odramatiskt ihopsläpp på söndag em efter clinicens slut.

Fast det blev lite gruppdynamik ändå. Alex är en stark individ med skinn på mulen och visade ganska direkt att han nog ville ha Boogie för sig själv. Vilket retade upp både Hottis och Boogie. Penny höll sig diskret i bakgrunden som vanligt.

Det var inte mycket spring, men mera diverse kroppsmarkeringar. Men lugnt ändå. De höll hela tiden ihop i en ganska tight grupp. Efter ett tag tog de en sväng in i skogen. Där har de inte varit så mycket så där finns fortfarande en hel del att tugga på.

Kanske hade Alex, precis som Boogie förut, lite trädabstinens? Hur som helst så missade han att de övriga gick tillbaka ut på gärdet. När han upptäckte det kunde han inte komma ihåg var öppningen var och gjorde till slut en egen... Har man äntligen återförenats med några gamla bekanta kan man ju inte låta något så trivialt som en eltråd komma emellan...

Janne kom snabbt och lagade och så var allt frid och fröjd igen. För säkerhets skull tog vi hästarna på en promenad runt hagen igen så Alex skulle lära sig öppningen i lugn och ro.

När jag åkte till jobbet idag såg jag alla fyra beta tillsammans i en tight klunga.

Peace & Love, Quarterstyle