Åh vad skönt att vi fick flytta tillbaka till ett ställe som vi redan känner! Jag sov riktigt gott i natt eftersom jag vet att hästarna är ordentligt kollade till natten! Har precis fått sms om att alla var hela och fina vid insläpp i kväll också. Service!

Våra två fick idag börja dagen i sjukhagarna i väntan på att alla hästägare skulle vara på plats för ett hopsläpp med nya hagkompisarna. Jag passade på att rida lite innan och Hottis fick ett showmanship-pass med Ebba.

Jag satte ut koner på utebanan och upprepade övningen vi gjorde med durationerna på kursen i helgen. Började med att skritta runt och klicka för passering genom konportarna. Boogie kändes rask i steget men distraherad av alla hästar i hagarna runt om. Lite så där att hon först inte riktigt tog belöningarna. Sedan tappade hon en och då blev hon mer noga, min gamiga lilla tokfia!

Så tog vi några varv i trav där jag klickade för både igångsättningar och passeringar. Här hade vi kunnat välja att fortsätta med sträckning av durationerna men Boogie föreslog snabbt att blanda in galopp och jag tyckte att det var kul, så jag hängde på. I efterhand vet jag inte helt hur klokt det var, för hon blev väldigt i gasen, den lilla krutdurken. Huvudrusk och jämfotahopp. Hmm, väldigt bra sätt att introducera sig själv, sin häst och klickerträning på gården...  Samtidigt krävdes mycket färre repetitioner för att komma till att kunna sträcka galoppsträckan ända fram till nästa konpar. Dels för att jag var duktigare på att komma ihåg att växla till att också  klicka för bara fattningen emellanåt, dels för att hela hästen var väldigt energisk idag. Ingen avmattning där inte , trots många repetitioner i djupt och tungt underlag. Snarare motsatsen till avmattning, de där konportarna närmade sig med allt högre hastighet ju längre vi höll på och jag höll mig faktiskt i hornet...

Nästa gång ska jag nog eftersträva att balansera hästens känsloläge lite. Varva med något mer lugnande och avslappnande. Vara noga med kriterier för något mer markbundna fattningar kanske?

Fast attans vad kul det är när det finns alldeles egen rörelsemotivation i hästen!

Efter ridpasset blev det dags att få släppa in Hottis och Boogie till deras nya kompisar. Boogie och Penny känner varandra sedan tidigare, Hottis känner ingen av damerna och Troppan är ny för båda. Hagen är gigantisk, och först när de fick syn på varandra på långt håll blev det ganska springigt en stund. Jag kom mig inte för att filma eller fota, man vill ju liksom ha koll på hur det går. När de kutat ett tag så delade de upp sig i sina konstellationer i var sin ända av hagen. Jag gick och kollade våra, som betade lungt, hade alla skor kvar och inga märken någonstans. De verkade helt lugna och fokuserade på att få äta.

Vi hängde kvar i stallet hela eftermiddagen. Fikade med stallkompisar och försökte få rutin på våra nygamla stallsysslor med mockning och påsar. Vid några tillfällen hördes lite pip från hagen när de två paren hade gjort nya närmande mot varandra. Lite förvånade kunde vi se hur Hottis, som mest verkat gömma sig bakom Boogies rumpa, tog sig lite ton mot Troppan så fort hon försökte kontakta Boogie. Han kom liksom runt Boogie som en muräna med slickade öron och sa "rör inte min tant". Det beteendet var inte uppskattat av Troppan som visade hur väldigt vig och smidig hon är. Jaja, det  får han väl bara lära sig att man inte ska mucka med fuxdamer och att Boogie klarar sig utmärkt utan bodyguard. Boogie själv körde sitt bästa "jag bryr mig inte om dig, hur upprörd du än är över att jag finns" kroppspråk. Det är väl en av de positiva sakerna som kommit ur det senaste årets erfarenheter, hennes trygghet i nya hästkontakter. Man blir tryggare själv också som hästägare, när man sett sina hästar i så många nya konstellationer och sett dem reda ut det.

Ändå var det så klart skönt att höra att det fortsatt gå bra under kvällen och att alla mådde fint vid insläpp!

Kan nog bli ett skönt gäng det här, när de fått fundera klart över fördelarna med att vara en liten flock i stället för par. Jag vill som sagt gärna ha Boogie och Hottis tillsammans, men som en del i en grupp så de inte blir helt fixerade vid en enda kompis.

Finns ju hagar med stor potential för trevlig samvaro och utevistelse på Nytorp!

Idag var Ebba och Hottis med på Nytorpshoppet. En årligen återkommande intern historia på Nytorp dit vi flyttar tillbaka om några veckor. Ett perfekt tillfälle för oss att lära känna några av våra nya stallkompisar och deras hästar. Självklart var det också perfekt miljöträning för lilleman att åka till ett nytt (njae, nygammalt) ställe och bara gå rätt in och köra en klass under tävlingsliknande förhållanden. Även om det nu råkade vara hoppning   

Valfri hinderhöjd så Ebba valde 50 cm. Sådan där murduk var nytt för Hottis, men det löste sig på ett försök på framhoppningen. Felfri grundomgång. Sedan hade han en rivning på sista i omhoppningen. Han fick syn på något utanför porten och liksom glömde att lyfta på benen... Sånt som händer när man är 4...

Någon tidshoppare lär han förresten aldrig bli. Det ligger liksom inte i hans natur att skynda och stressa. Men han var lugn och cool både i och utanför ridhuset. Höjde inte på ett ögonbryn när en häst bredvid  ställde sig på bakbenen när segraren körde ärevarv. (Inte heller har han som Boogie åsikter om att han borde vara med på ärevarvet ...) Som sagt en lugn och cool kille idag.

Väldigt trevligt ordnat av Catrine och alla andra! Tack för att vi fick komma!

Det är lite klent med blogginspirationen just nu. Mycket att tänka på och fundera på vad gäller hästarna och deras framtid som inte varit färdigt för "tryck" ännu. Men nu när vi bestämt oss så blir det kanske lättare?

Vi ger upp på Active Stable och flyttar tillbaka Boogie och Hottis till Nytorp. Egentligen är det inte Active Stable som system vi ger upp på, utan just det utförande av Active Stable vi befinner oss i. Våra hästar har helt enkelt inte mått så bra som vi hoppades här. Det har varit en massa småskador och infektioner som hela tiden bromsat upp träningen. Vi har gett det ett år, men eftersom det hela tiden händer nya grejer så känns det som det får räcka nu. Det känns väldigt tråkigt, eftersom det finns så många fördelar också. Samtidigt kan man inte hålla på och prenumerera på veterinär och ständigt vara rädd för att nästa grej ska bli något större och allvarligare.

Just nu är det rehab på Boogie igen. Denna gång är det ryggen som hon känt av. Hon har ju haft flitig uppvaktning av vissa valacker med skrapsår uppe på ryggen, avtrampade bakskor, sår på hasorna och skrubbsår vid vulvan som resultat. Så vi har kiropraktortider inbokade, och diverse övningar och stretching. Hon känns redan mycket bättre efter första behandlingen. Men det blir inget Nationals för henne, vilket känns lite surt.  Det var lite av en dröm för i år, att få åka med båda hästarna. Eftersom Hottis har skött sig så bra på de tävlingar han var på själv, och inte hade bekymmer med att Boogie var med på senaste Jonna-clinicen eller att andra Active polare fanns på plats på tävling och clinic, så tror jag det hade funkat att ha med båda. Men nu blir det bara Hottis i alla fall som kan åka.

Så här års brukar det vara lätt att fylla bloggen med mysiga betesbilder. Inte riktigt lika lätt på Wiggeby dock.

Visserligen har hästarna stora ytor att röra sig på, men det blir ju bara gödsel på bilderna hur man än gör. Har aldrig sett ett bete bli så här. Det finns inga rator öht, allt är nedgnagt på millimetern. 18 hästar kan tydligen inte komma överens om vad som är toaområdet, så det är högar varje kvadratmeter.

Just nu går ca halva styrkan på ett annat bete på andra sidan vägen. Vi har valt att ha Hottis och Boogie kvar av flera skäl, bl a att Hottis behöver kunna komma åt hösilaget och havren för att hålla hullet. Boogie tog vi av  transpondern direkt gräset kom. Trots att hon måste livnära sig på enbart det nedgnagda är hon lika rund som alla somrar. Känns lite obegripligt när man studerar vad hon har att livnära sig på...

Hottis transponder glider omkring lite nu när han inte har någon man längre!

Allt är så klart inte bara minus! Idag t ex red Ebba och jag en trevlig uteritt där vi övade på våra twotracks och galoppfattningar på skogsvägarna i stället för att nöta i ridhuset. Vi tränade också Boogie att hålla kvar högergaloppen trots att Hottis la sig i hennes zon. Sådant kan jag bara träna med Ebba som vet precis hur jag vill ha det och kan läsa Boogie. Och som dessutom har en dumsnälltuff häst som Hottis som ignorerar surtanten och lyssnar på sin matte i stället. F-n vet om han inte t o m tyckte det var roligt att få retas med häxan lite...

Sedan busade vi till det  i spolspiltan... Dvs struntade i regelverket och duschade i frihet.