Inlägg publicerade under kategorin Psykologi

Av Maria - 6 oktober 2013 18:46


Huvva! En hel vecka springer iväg. Har egentligen flera träningsrelaterade saker jag tänkt blogga om, men det är jobb, jobb, jobb, stall och sedan sova som gäller i veckorna!


Är väldigt nöjd med att ha fått i ordning mitt testrum på jobbet. Färdigkånkat på testväskor och ett tyst, avskalat, ostört rum att göra tester i. Helt enkelt en bra arbetsmiljö både för skolpsykologen och eleven som ska utredas.

 


Lika vackert utanför som utanför mitt tjänsterum. En vacker arbetsmiljö ska inte underskattas, den tillför energi och arbetsglädje!


 

Även en mulen dag är det fint!


Hästarna har det toppen! De fyras gäng är sammansvetsat, men kan även dela upp sig i olika parkonstellationer!

Det har varit en del Penny/Hottis när jag har varit där den här veckan.


   


Man skulle kunna tro att stallet tar längre tid nu när vi har mockning och fodergivor att göra i ordning. Men icke! Jag kan hinna både rida Boogie samt mocka och göra påsar till både Hottis och Boogie på två timmar. Om jag inte pratar och fikar med någon...

På Wiggeby kom jag aldrig under tre timmar, trots att jag inte mockade eller gjorde höpåsar. Tiden sparas in på Nytorp tack vare att allt är nära och välplanerat. Inga långa sträckor att gå fram och tillbaka för att hämta hästar eller foder. Jag behöver inte vänta och köa för vare sig skötplats att göra i ordning på eller plats i ridhuset. Inte heller behöver jag stå och titta på i 20 min medan Hottis äter... Så hästtillsynen rullar på fint och jag är oftast hemma i bättre tid om kvällarna än förut.

Sedan törs jag ju knappt skriva att jag inte gjort någon sårvård alls på över en månad nu, för då slår väl Murphy till...

 

En hel del skogsturer har det blivit. När skogen är så nära är det också enkelt att både skritta fram och skritta av där, även när man haft ett ridhuspass. Nu slår väl mörkret till kvällstid, så det kanske är läge att investera i en ny bra pannlampa?


På familjefronten har det varit lite hostigt och krassligt. Då rycker Johnnie Walker in:


 


Han tar sin uppgift som sjukvårdare på största allvar:


 


Jag har klarat mig hittills, peppar, peppar!






ANNONS
Av Maria - 21 augusti 2013 17:52


En bra film som jag tycker alla som kommer i kontakt med barn, ungdomar och unga vuxna i sitt yrke kan spendera 20 minuter av sitt liv på   


Det gjorde vi på mitt jobb igår som en del i Riksförbundet Attentions utmärkta fortbildningsdag.


ANNONS
Av Maria - 15 augusti 2013 14:40


Hoppsan i hatten, bloggen hade igår drygt 2000 nya besökare, utöver stammisarna...



"Helena" tar upp den högst relevanta frågeställningen om det är ok att använda positivt straff på människor för att få dem att ändra beteende. Utgångspunkten är då att ryttarna på bilderna straffas för sin ridning genom att visas upp på bilderna i Sofies blogg. Detta trots att de enligt Helena förbättrat sin ridning sedan tidigare år.


Jag började svara i kommentarsfältet, men tänkte att det kanske var lättare att få plats här.

Personligen ser jag det inte som att enskilda individer blivit uthängda. De är pixelerade och de är ett helt gäng som får demonstrera ett fenomen, en problemställning. Jag vet inte vilka de är och har inget intresse av att ta reda på det heller.  Det är inte individerna som är intressanta. Det som är intressant är att diskutera vad som är ok på tävling och vad som inte är ok.

Självklart är det obehagligt att hitta sig själv på en bild som ska demonstrera ett problem. Så ja, individerna upplever säkert situationen som aversiv. Men frågan är hur ska man bära sig åt för att illustrera och lyfta upp ett problem till diskussion om man inte får visa några exempel? Kan man tänka som Mr Spock här att "The needs of the many outweighs the need of the few, or the one"?  Dvs att ja, det blir lite jobbigt för ett par individer nu, men vi skyddar deras identitet så mycket det går, för att väcka en debatt som på sikt kanske gör tillvaron drägligare för flera? I det här fallet hästarna, som inte ens kan föra sin egen talan? 


Jag håller med om att det hade varit ännu bättre för nyanserna i diskussionen om det också hade funnits exempel från bättre delar av ritten eller andra ryttare som red trevligare. Risken är ju annars att man som ovan åskådare drar kanske orättvist hårda slutsatser om tidsgrenar eller hela Chappen som event. 

Som Helana tar upp, hade film också varit , så man kan se hela ritter. Men då behöver man också slow motion partier, för att hinna se. Det är ju fartgrenar!


MEN - bilderna finns och i just de ögonblick då bilderna togs så hände det som vi ser på bilderna. Att det sedan kanske hände ännu mer och ännu oftare föregående år, och att vissa ryttare förbättrat sig så det inte händer lika mycket nu, låter ju lite lovande, men ändrar inte på sakfrågan.


Men jag sympatiserar helt med att de ryttare som ansträngt sig och förbättrat sig, förtjänar positiv förstärkning i olika former! Så om jag vore personligt bekant med någon på bilderna och deras träning, skulle jag försöka hjälpa dem fokusera på vilka framsteg de faktiskt har gjort och försöka peppa dem att inte lägga fokus på en upplevd orättvisa i att ha hamnat på bild när de fick "ett återfall".


Man skulle kunna önska att det även i tidsgrenar fanns belöningar för snygga ritter och premier för personlig utveckling som ryttare osv. Så visst finns det sätt att använda positiv förstärkning även på ryttare. Här kan våra olika westernorganisationer göra massor, bara de kommer på att det behövs göras! För att de ska komma fram till det behövs det kanske debatt och ifrågasättande?

Även som privatperson kan man dra sitt lilla strå till stacken. Gratulera folk till fina ritter även om man inte känner dem personligen. Lägga upp bilder och filmer på ritter man uppskattat på sina bloggar och sociala medier. Belysa det som är bra! Jag brukar göra det, men jag ska banne mig se till att göra det ännu mer :)


Samtidigt så måste väl strålkastaren få riktas mot det som inte är bra? Inte minst för djurens skull! De kan inte föra sin talan! Det är inte hästarna som sitter och bläddrar i tävlingskalendern och kommer på att de vill åka på meeting!  De har inte ens fått bestämma själva vilken gren de ska satsa på...


Vi människor är ibland så aningslösa och förstår inte bättre, tills någon kommer och visar oss ett annat perspektiv. Ofta är det jobbigt och smärtsamt för oss att byta perspektiv. Eftersom vi då måste konfrontera oss själva och komma över att vi faktiskt gjort "fel" tidigare.

Jag undrar just hur många nosgrimmor jag dragit åt till det reglementsenliga hålet, hur många gummisnoddar jag hjälpt barnen spänna in ponnisarna med, hur många rottisöron jag vridit om - allt för djurens eget bästa förstås, med det perspektiv jag hade då - tills något, eller någon, fick mig att se det ur att annat perspektiv.


En gång för många år sedan kom en person fram till mig på en brukshundklubb och sa att h*n tyckte att den tvångsapportering jag höll på med borde anmälas. Jag och mina träningskompisar gick förstås i försvar. Herregud, hunden var ju obstinat och kunde ju inte få vinna, den måste ju lyda...

Mitt beteende påverkades inte då. Jag fortsatte träna på samma sätt. Fick en apportering på hunden som gav 10:or på tävling. Hunden såg dessutom glad ut medan den apporterade...

Men incidenten påverkade mig ändå och bidrog till mitt val av andra metoder så småningom. Så jag är glad och tacksam för att denna person vågade säga vad den tyckte och ge mig en långsiktig tankeställare.



Så jag vidhåller att ridsporten, både westerns femtioelva olika grenar och traditionell/engelsk/vanlig (vad sätter för samlingsnamn på det som man inte gör i westernsadel?  ) behöver Sofior som på olika sätt vågar ta upp och ifrågasätta.


Jag funderar som bäst på om jag vill gå på Täby Galopps A touch of the West på lördag. Med quarter race och uppvisningar av fartgrenar som Barrel race  och Pole bending. Kommer jag att lära mig något? Kommer mina "fördomar" om fartgrenar, inkl galoppsporten, att ställas på ända eller cementeras? Vill jag vara delaktig och bidra ekonomiskt till ett evenemang där jag inte känner mig säker på att hästens välfärd är prioriterad?


En sak vet jag, och det är att det är värt 50 kr att slippa lorta ned tävlingshatten. Precis som dressyrryttare går jag inte runt med hatt utanför tävlingsbanan   


Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se