Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Maria - Torsdag 8 nov 15:28

 


Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjligen mattes som tyckte det var en bra idé att skritta understimulerad kossehäst i barbackapad medan det ösregnade och en gammal hagkompis fick springa... )

Nej, pirrigt för det är ungefär här bakslagen har kommit.  Men hon är ju envis, vår veterinär Eva, så igår satt jag upp enligt plan och skrittade 10 minuter. Med riktig sadel...


Först promenerade vi till fots ordentligt i båda varven för att värma upp. Boogie vill hellre gå i högre varv än vänster även om jag inte kan se någon skillnad i rörelsekvaliteten. Hon kliver entusiastiskt på i båda varven. Något jag får hålla ögonen på, om det är vanemässigt eller fortfarande mer obekvämt. Hur vet jag  att hon hellre vill gå i höger varv än vänster? Jo, när hon är lös och kan välja fritt så är det höger hon föreslår i första hand. Om jag leder henne och byter varv så placerar hon om sig så hon vallar mig in i höger varv. Men om jag visar åt vänster så följer hon den signalen. Så det är en preferens åt höger men inte mer än så.


Efter promenerande släppte jag henne medan jag fixade med mina nu alltför varma och klumpiga kläder. 

Varm i hjärtat när Boogie då på eget initiativ knatar iväg och ställer sig uppfordrande vid uppsittningspallen    


Så fick jag sitta på väldigt glad och villig häst som bombarderade mig med förslag till olika krumelurer (skolor heter det nog). Mitt fokus är  på klick för avslappning rakt framåt. Krumelurerna får ligga på lite utsläckning tills vi har klartecken för dem. Att "bara skritta" är en egen konstform på en klickertränad konvalescenthäst i jakt på stimulans. Minsta justering av min något ringrostiga kropp tolkas som en signal till att utföra något helt annat. Så roligt med uppmärksam arbetsvillig häst och så frustrerande att inte få göra något av det.   Jag kommer att försöka göra det mesta uppsuttna skrittandet utomhus där rakt fram blir mer logiskt än på vår arena för krumelutter.  Kruxet är bara att det också kan bli en annan sorts krumelurer om det regnar på texasprinsessan. 


Efter vår lilla uppsuttna stund var det än mer promenad. Så tänkte jag att jag ville stämma av hur hon upplevt det uppsuttna arbetet genom att släppa henne lös igen och ställa mig på pallen. 


 


Boogie tvekade inte en sekund.


 

Hon dockade genast in i perfekt position för matte att bekvämt kliva på igen. Så härligt det är att ha sätt att faktiskt fråga hästen hur träningen känns, allra helst när det handlar om rehabilitering. 

ANNONS
Av Maria - Tisdag 30 okt 11:19

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ingångsättning. Igen. Kanske blir det bra, kanske inte.


Jag väljer medvetet att inte dela diagnoser och detaljer. Jag har lärt mig att jag inte mår bättre av alla välmenade tips och förslag som hästfolk då vill dela med sig av. Det kan jämföras med tiden som gravid med första barnet när kreti och pleti ska berätta om alla märkliga graviditeter och dramatiska förlossningar de kan komma på. Spännande, kul och ångestreducerande för den som pratar, tvärom för den som ska ta emot. 


Just precis nu har jag en häst som känner sig pigg och smärtfri. Jag har egentligen inte högre krav på "lyckad behandling" än så. Att hon mår bra och inte har ont. VAD vi kan göra tillsammans är så mycket mindre viktigt än att vi KAN göra något tillsammans. Att vi kan fortsätta vara tillsammans. 


Nu har vi dock en veterinär som anser att uppsuttet arbete är nödvändigt för den framtida hälsan. Jag är inte helt säker på att det är alldeles sant  - med tanke på vilken stor värld av icke-uppsuttet arbete som "vanligt hästfolk" inte känner till. Men om det är så att vi så småningom åter ska kunna färdas tillsammans i terräng i de hastigheter Boogie själv väljer när hon känner sig frisk och kry, då kan det nog vara en fördel om jag kan sitta uppepå...

Hon tycker redan att jag är något av ett släpankare på skrittpromenaderna...


Vi börjar lite försiktigt rida igen om en vecka. Med sadel denna gång... Den senaste igångsättningen tyckte jag att barbacka padden var tillräcklig för lite skritt i ridhuset i 20 minuter. Pfft... Där sprack 0:an efter 11 år och 2 månaders samvaro. Vi blev nog lika snopna bägget två. Så då har vi fått vara med om även det tillsammans. 


Fortsättning följer. Tack och lov   


Några bilder från en både härlig och oviss sommar...


         







ANNONS
Av Maria - Onsdag 13 juni 22:41

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge.
Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären.
Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden.
Det var mysigt men lite småsömnigt på något vis.

Av Maria - Onsdag 13 juni 22:36

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag.
Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju...

Av Maria - Lördag 9 juni 09:59

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på bantarbetet tillsammans med Bella och Macha sedan början av maj.

kursiv textMustangkontakt


Vid återbesök på Mälarkliniken i torsdags fick vi göra arbetsprov. Springa på hårt, grusigt underlag i 27 ?C i 15 minuter var inget som Boogie erbjöd frivilligt eller ens mot betalning så det blev att knapra en del på förtroendekapitalet ?

Men slutresultatet blev klartecken till igångsättning.
Massor av skritt, 30 min om dagen första veckan, sedan 60 min och uppåt.
Trav i tio minuters intervall om två veckor.

Om två månader ska hon vara uppe i fullt arbete. (Vad nu det är ?)

Så nu kör vi.

Dag 1 blev 30 min promenad med pleasurehäst på släp.


Pleasurehästen trivs inte riktigt som promenadhäst. Han vill hellre leka spårhund.




Och efter fredagsfys så får man fredagsmys, det har han lärt sig på insta.

Boogie har inte några invändningar mot det. Gräset i den egna hagen är millimeterkort nu.

Av Maria - Måndag 26 mars 21:28

När en bloggar så sällan går det inte att skriva ikapp.
Jag börjar mitt i i stället.

I helgen var jag på seminariet Lugnande signaler och Emotioner hos häst med Rachaël Draaisma och Rachel Bedingfield.
Lyxigt nog på hemmaplan i Knivsta kommun!

Det var första gången jag lyssnade på dessa föreläsare. Roligt och inspirerande!
Rachel pratade huvudsakligen utifrån Panksepp så det teoretiska var välbekant. Nu blev det konkret kopplat till häst med många filmexempel. Rachel var behaglig att lyssna på.

Rachaël presenterade sin studie av hästars kroppsspråk med fokus på lugnande signaler. Hon har en bakgrund som hundtränare och har jobbat tillsammans med Turid Ruugas, därav fokus på just lugnande signaler.
Våra kunskaper om hästars känsloliv och känslouttryck är oftast baserade på myter och väldigt lite forskade på. Rachaël har verkligen gjort ett pionjärarbete!

Söndag eftermiddag var mycket praktiskt orienterad med olika övningar för att lära sig använda lugnande signaler för att hjälpa sin häst i svåra situationer.

Jag åkte sedan direkt till stallet där solen fortfarande sken tack vare tidsomställningen.
Boogie och jag hade haft en något uppskruvad ridtur i fredags med griskontakt. Nu hade jag på seminariet precis fått lära mig att det tar 2-3 dagar för stresshormonsnivåerna att återgå till normal nivå hos häst, och att det därför blir bättre träning att göra lugna oproblematiska saker i några dagar. Så i stället för att satsa på motbetingning i svinriket så tänkte jag att en fri promenad skulle vara en bra aktivitet. Dessutom fint att passa på på stora hingstbetet medan underlaget fortfarande funkar. Jag har ju inte vågat gå med helt lös häst längs vägar och slingor ännu. Tänk om hon blir överbelastad och drar hem? Bilar, travekipage och den rikliga förekomsten av hingstar oroar mig för mycket. Fram för allt hingstarna, som ju också rids och tränas i samma omgivning. Är inte alls sugen på något halvspanskt till 2019....
Så det har känts bra att få stänga en tråd om sig men ändå ge henne fritt val på en enorm yta.

Men när en inte jobbar i labbmiljö så kan en aldrig veta vad som blir en stressfri aktivitet.
Just idag uppstod ett komplicerat hästmöte borta på vägen. Svårt för Boogie att släppa...

Jag provade på några av de olika lugnande signaler som jag lärt mig under dagen.
Haha, jag borde väl lärt mig att jag inte ska försöka ?prata kroppsspråk? med den här hästen.
Om det är hon eller jag som inte följer manualen låter jag vara osagt...

Men jag ska då helt klart inte försöka skydda henne från stimulit, det spelar ingen roll om jag flankar eller splittar, grundregeln i vårat samspel måste vara att jag inte stör hennes synfält så hon inte ser ordentligt.
Borde jag ha räknat ut med lilltån .

Och att de lugnande signalerna skulle smälla högre än mat i tillspetsade situationer gäller inte denna utpräglade klickerhäst.
Hög förstärkningsfrekvens is da shit.
Även när vårbrunsten slår till vid åsynen av en sprillans ny hingst på gården!

Hon följer mig så fint på de här promenaderna.
Ibland spexar hon till det med lite krumbukter.
Ibland väljer hon vad hon tycker är en bättre väg.
Men hon är aldrig längre bort än högst 20 meter innan hon kommer ikapp igen.

Jag gömde lite morotsbitar och äppelklyftor som hon fick leta efter.
Jag hade även med lite hö att sprida ut för att simulera betesstunder nu innan det finns gräs.

Det är tydligt att hon uppskattar den här aktiviteten.

På vägen tillbaka började hon splitta mig. Dvs försökte valla mig bort från utgångsriktningen.
När jag fortsatte mot grinden pekade hon åt andra hållet.




När jag inte lyssnade på det heller så suckade hon tungt.

Och kom till mig ändå som den lilla stjärna hon är.

Jag kopplade bara i halsringen. Jag styr aldrig i halsringen, jag följer eller ber henne följa mig på samma sätt som när hon är lös. Halsringen är bara som en säkerhet OM någon tappar ett pungdjur eller så. Jag tänkte låtahenne fortsätta sniffa runt lite kring stallet.

Men Boogie hade helt andra planer.
Hon ville inte gå hemåt. I stället styrde hon ned oss på rakbanan.

Jag som precis inombords brottats med den där vanliga ångesten över att det belöningsbaserade förhållningssättet ibland leder till underskott på motionsfronten.
Då väljer hon alldeles frivilligt att köra en extra runda på 2,5 km.
Hon hade nog kunnat fortsatt ännu längre, men jag hade inte pannlampan med denna gång.

Den känslan - min häst är helt tillfreds med bara mig som sällskap, vi följer varandra utan fysiska band och hon väljer bort att gå hem till kompisar och middag och tar i stället med mig på en extra sväng.
Vardagsmat för hundägare, men förunderligt som hästägare...

Av Maria - Tisdag 13 feb 21:34


 


 

Jag är ju sämre än sämst på att åstadkomma filmning av träningspass. Men i den eminenta FB-gruppen Horse Charming så pågår en utmaning att filma tre specifika beteenden som är inlärda force free, dvs utan tvång, alltså med positiv förstärkning. 

De tre beteendena är hovlyft, inkallning och fritt följ - Talk to the hoof, Call me och Walk with me. 

Ha, det kan vi ju tänkte jag! 

Hittills har jag bara skickat in hovlyften.Jag har startsignal på beteendet, dvs Boogie får själv signalera att hon är redo genom att muldutta på hovkratsen. Sedan vill jag att hon påbörjar lyftet så att jag liksom möter hennes hov.  I instruktionen från Horse Charming ingick även att en skulle sätta ned hoven tå först, inte bara släppa den. Det blev lite mysko för oss eftersom Boogie brukar kontrollera nedsättningen själv. Jag förstår tanken, det är inte behagligt om någon bara släpper ned ens hov i golvet med en krasch. Det kan skapa ovillighet att lyfta nästa gång. Men min lättfotade lilla loppa hjälper till och hänger inte tungt i handen med hoven, så hon brukar kontrollera nedåtrörelsen själv, utan duns. Så det blev lite råddigt här när jag börjar försöka guida hoven enligt instruktionen i force free challenge. 



Vi får se om jag hinner få till film på de andra två utaningarna innan februari tar slut. Boogie blev nämligen halt i vänster fram igen så även om hon glatt och villigt utför alla tre så är det ju inget kul att skicka in film på till en tävling. 

Veterinär har kollat idag, hon har jättefina ben och mår tip top men haltar ändå, så frågan är om det inte  är en sån där hovböld långt upp igen...

Jaja, metacam och ta det lugnt från marken i tio dagar så ska vi kolla igen.

Förr i tiden hade såna här avbrott i ridningen gjort mig förtvivlad, men numera är det liksom ingen panik att inte kunna rida på ett tag. Vårt liv tillsammans handlar om så mycket annat numera, Hänga, umgås, kommunicera, träna på en massa saker som gör vår vardag belöningsbaserad. 







Av Maria - 17 december 2017 23:01





 



Intresset för att klickerträna häst verkar öka, vilket ju är väldigt glädjande. Inte minst märks det i några grupper och forum för klickerträning eller belöningsbaserad hästträning där jag är med. Det har på senare tid varit en ganska stor tillströmning av nya medlemmar. Framtiden ser lovande ut! Även om inte alla är beredda att ta steget och själva övergå till ett belöningsbaserat förhållningsupplägg så tror jag hästvärlden i stort gynnas av en större öppenhet inför olika metodval. Så alla som bara är lite nyfikna är också välkomma! 


Kunskaper om vad som faktiskt utgör grunderna i det klickerskt eller belöningsbaserade förhållningssättet varierar, vilket är helt naturligt. Inte blir det lättare av alla olika benämningar heller

  • klickerträning
  • belöningsbaserad träning,
  • +R
  • relationsbaserad träning

Belöningsbaserad träning innebär att fokus ligger på att förstärka de beteenden en  vill se mer av genom att tillföra hästen något som hästen tycker om att få och som  ökar sannolikheten för att hästen vill upprepa beteendet. Dvs en vill belöna fram det en vill ha från hästen. Grunden i träningen är positiv förstärkning, se Fred ovan. 


I klickerträning så används en markör, t ex en klickerdosa eller ett speciellt ord/ljud som pålitligt talar om för hästen att det du gjorde precis nu leder till att jag ger dig det du vill ha. 

I klickerträning läggs också vikt vid att hästen deltar frivilligt och hästens egna initiativ förstärks.

En formar fram beteenden genom att fånga sådant hästen erbjuder frivilligt och bygger sedan vidare på det. 

En bestraffar och korrigerar inte oönskade beteenden. I stället tillrättaläggs miljön så att oönskade beteenden inte uppstår. 


+R betyder att att en använder sig av positiv förstärkning, dvs samma definition som belöningsbaserad träning. Med eller utan markör. 


Relationsbaserad hästträning verkar vara ett eget namn eller varumärke för två tränare som så vitt jag kan bedöma numera jobbar belöningsbaserat. 


Gemensamt för alla ovanstående varianter är att vilja skapa träningssituationer som där hästen känner sig tillfreds och delaktig, där  det är enkelt för hästen att välja de beteenden vi önskar och att en inte använder sig av korrigeringar och bestraffningar. 


Det är roligt att intresset för sk positiva metoder ökar bland hästfolk, på samma sätt som det gjorde bland hundfolk för några decennier sedan. Den ökade efterfrågan innebär att allt fler tränare uttrycker sig som om de tränar mer med belöning.  De kallar sig inte för klickertränare precis, men vill gärna framhålla att de jobbar med positiv förstärkning.


Ett vanligt missförstånd är t ex att beröm är detsamma som positiv förstärkning. Den bistra sanningen är att för de allra flesta hästar så är beröm signal för att nu upphör trycket eller just nu är det liten risk för en bestraffning. Det kan ju vara skönt, men då ligger det sköna i en lättnad, inte i glädjen över att få något. Dvs hur glad än människan anstränger sig för att låta så är det likt förbaskat negativ förstärkning det handlar om.  Det kan mycket väl vara så att att en upplever att hästen blir glad över att en berömmer, men då blir den alltså glad för att den just nu slipper undan något annat besvärande. Se Fred ovan. 


Ett annat vanligt missförstånd är att du kan belöna med vila. Ja, det kan du, om träningen  inte är uppskattad av hästen. Dvs om hästen uppskattar pausen, så är det negativ förstärkning - lättnaden att slippa något. Har du en klickertränad häst, då får du t o m träna hästen att acceptera pausen. För paus/vila behövs även i det belöningsbaserade/klickerska träningspasset, men det är inte något hästen vill ha frivilligt. 


Men om man ger godis då, då är det väl belöningsbaserat? Ja och nej, beroende på hur det görs. Att få en godbit då och då är säkert uppskattat av hästen. Om den kopplar godbiten till utförandet av ett beteende  och om det är godbiten som gör att sannolikheten för beteendet ökar, det är en annan historia. Om det används -R och +P, dvs negativ förstärkning och straff, dvs tryck/eftergift och korrigeringar för att få fram och upprätthålla beteenden  - så är det inte belöningsbaserat/+R tränat/klickertränat - hur mycket gotta det än delas ut. Inte ens om det klickas till. Risken är överhängande att för hästen så överskuggar förekomsten av negativ förstärkning/straff och blir det som styr beteendet. 


Ytterligare förvirring uppstår kring frihetsdressyr och trickträning. Bara för att något sker utan utrustning eller handlar om beteenden som inte är ridning så är det inte belöningsbaserat. Godis kan förekomma, se ovan, men det är hur beteenden lärts in och vidmaktshålls som avgör.  Det delas flitigt olika videoklipp med frågan "Är det här klickertränat/positivt inlärt?" och det är det i princip aldrig. 

Håller tränaren i ett spö är det garanterat inte det, även om de vill att spöet ska kallas för stick, pekpinne eller förlängd arm. Vi människor är experter på att lura oss själva genom att döpa om saker. Fundera i stället på vad det är hen vill göra med den där pekpinnen eller förlängda armen, och varför den ens behövs? 

Kan hästen välja bort att utföra ett beteende? Kan den ostraffat gå ifrån träningssituationen? Vad händer när tränaren givit ett kommando som hästen inte följer? Hur ser hästens känslouttryck ut under träningen? 


Det är helt ok att vilja träna med tryck/eftergift om en föredrar det som metod. Det är helt ok att vilja testa belöningsbaserat lite grann samtidigt som en fortsätter med sitt vanliga. Så har vi nog alla gjort i början. Att välja en egen hybridvariant med inslag från olika metoder är också ok. Det är också helt ok att råka hamna i akuta lägen där en använder tryck/eftergift/straff. Det händer alla någon gång. Men att försöka lura sig själv eller omgivningen med smarta omskrivningar är inte ok, det leder bara till missförstånd både i diskussioner med andra och i den egna  träningen. Att intala sig att det inte påverkar hur ens häst upplever träningen och i förlängningen  vår relation är också ett misstag. Alla våra val har konsekvenser. Vissa val vi gör kan kraftig försämra möjligheterna att använda belöningsbaserade/+R/klickerträningens fulla potential. Då är det ju bra att iaf förstå vad en gör och varför. 

Det blir också lättare att göra nästa val om en har koll på vad en gjort hittills. 



Avslutar med en ljuvlig film från Ann-Louise Ryrvik - helt utan förlängda armar ❤❤❤



Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se