Alla inlägg under mars 2018

Av Maria - Måndag 26 mars 21:28

När en bloggar så sällan går det inte att skriva ikapp.
Jag börjar mitt i i stället.

I helgen var jag på seminariet Lugnande signaler och Emotioner hos häst med Rachaël Draaisma och Rachel Bedingfield.
Lyxigt nog på hemmaplan i Knivsta kommun!

Det var första gången jag lyssnade på dessa föreläsare. Roligt och inspirerande!
Rachel pratade huvudsakligen utifrån Panksepp så det teoretiska var välbekant. Nu blev det konkret kopplat till häst med många filmexempel. Rachel var behaglig att lyssna på.

Rachaël presenterade sin studie av hästars kroppsspråk med fokus på lugnande signaler. Hon har en bakgrund som hundtränare och har jobbat tillsammans med Turid Ruugas, därav fokus på just lugnande signaler.
Våra kunskaper om hästars känsloliv och känslouttryck är oftast baserade på myter och väldigt lite forskade på. Rachaël har verkligen gjort ett pionjärarbete!

Söndag eftermiddag var mycket praktiskt orienterad med olika övningar för att lära sig använda lugnande signaler för att hjälpa sin häst i svåra situationer.

Jag åkte sedan direkt till stallet där solen fortfarande sken tack vare tidsomställningen.
Boogie och jag hade haft en något uppskruvad ridtur i fredags med griskontakt. Nu hade jag på seminariet precis fått lära mig att det tar 2-3 dagar för stresshormonsnivåerna att återgå till normal nivå hos häst, och att det därför blir bättre träning att göra lugna oproblematiska saker i några dagar. Så i stället för att satsa på motbetingning i svinriket så tänkte jag att en fri promenad skulle vara en bra aktivitet. Dessutom fint att passa på på stora hingstbetet medan underlaget fortfarande funkar. Jag har ju inte vågat gå med helt lös häst längs vägar och slingor ännu. Tänk om hon blir överbelastad och drar hem? Bilar, travekipage och den rikliga förekomsten av hingstar oroar mig för mycket. Fram för allt hingstarna, som ju också rids och tränas i samma omgivning. Är inte alls sugen på något halvspanskt till 2019....
Så det har känts bra att få stänga en tråd om sig men ändå ge henne fritt val på en enorm yta.

Men när en inte jobbar i labbmiljö så kan en aldrig veta vad som blir en stressfri aktivitet.
Just idag uppstod ett komplicerat hästmöte borta på vägen. Svårt för Boogie att släppa...

Jag provade på några av de olika lugnande signaler som jag lärt mig under dagen.
Haha, jag borde väl lärt mig att jag inte ska försöka ?prata kroppsspråk? med den här hästen.
Om det är hon eller jag som inte följer manualen låter jag vara osagt...

Men jag ska då helt klart inte försöka skydda henne från stimulit, det spelar ingen roll om jag flankar eller splittar, grundregeln i vårat samspel måste vara att jag inte stör hennes synfält så hon inte ser ordentligt.
Borde jag ha räknat ut med lilltån .

Och att de lugnande signalerna skulle smälla högre än mat i tillspetsade situationer gäller inte denna utpräglade klickerhäst.
Hög förstärkningsfrekvens is da shit.
Även när vårbrunsten slår till vid åsynen av en sprillans ny hingst på gården!

Hon följer mig så fint på de här promenaderna.
Ibland spexar hon till det med lite krumbukter.
Ibland väljer hon vad hon tycker är en bättre väg.
Men hon är aldrig längre bort än högst 20 meter innan hon kommer ikapp igen.

Jag gömde lite morotsbitar och äppelklyftor som hon fick leta efter.
Jag hade även med lite hö att sprida ut för att simulera betesstunder nu innan det finns gräs.

Det är tydligt att hon uppskattar den här aktiviteten.

På vägen tillbaka började hon splitta mig. Dvs försökte valla mig bort från utgångsriktningen.
När jag fortsatte mot grinden pekade hon åt andra hållet.




När jag inte lyssnade på det heller så suckade hon tungt.

Och kom till mig ändå som den lilla stjärna hon är.

Jag kopplade bara i halsringen. Jag styr aldrig i halsringen, jag följer eller ber henne följa mig på samma sätt som när hon är lös. Halsringen är bara som en säkerhet OM någon tappar ett pungdjur eller så. Jag tänkte låtahenne fortsätta sniffa runt lite kring stallet.

Men Boogie hade helt andra planer.
Hon ville inte gå hemåt. I stället styrde hon ned oss på rakbanan.

Jag som precis inombords brottats med den där vanliga ångesten över att det belöningsbaserade förhållningssättet ibland leder till underskott på motionsfronten.
Då väljer hon alldeles frivilligt att köra en extra runda på 2,5 km.
Hon hade nog kunnat fortsatt ännu längre, men jag hade inte pannlampan med denna gång.

Den känslan - min häst är helt tillfreds med bara mig som sällskap, vi följer varandra utan fysiska band och hon väljer bort att gå hem till kompisar och middag och tar i stället med mig på en extra sväng.
Vardagsmat för hundägare, men förunderligt som hästägare...

ANNONS

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se