Undrade Susanne idag, som nu igen är min stallkamrat  
Ptja, det har liksom blivit en tröskel...
Ska jag berätta allt sedan sist så blir det oöverstigligt. Hoppar jag in i det som är precis nu blir det kanske obegripligt.
Eller inte.

Vi har en hovböldshöst.

Vi jobbar mest från marken.

Vi har väldigt roligt båda två.

Den här donnan. Min hjärtehäst.
Hon vill helst jobba lös numera.
Vi har vår alldeles egna variant av frihetsdressyr. Med betoning på frihet. Hon är fri att gå när hon vill. Här finns inga förlängda armaR och pekpinnar.
Det är mycket sällan hon väljer att lämna mig, och när hon gör det kommer hon alltid tillbaka.
Ut ur ridhuset vill hon INTE gå.
Då får jag jobba med target.

Jag införskaffat en halssnodd eftersom hon ogillar när jag måste hålla i henne när det kommer in en annan häst. I halssnodden går det bra att få hålla. Jag kan också sätta en lina i halsringen och fortsätta jobba med (halv)fri häst.
På sikt kommer det säkert att gå att fortsätta lös även med sällskap i ridhuset, men det är viktigt för mig att andra känner sig trygga med mig och min häst.

Det är så roligt med den här hästen. Relationen fördjupas och kommunikationen förfinas. Fortfarande efter 10 år. 
Om hon bara kunde slippa ha ont i tassarna så skulle hästlivet vara toppen.

Ja, förutom Hottis då...
Han är ett kapitel för sig.