Alla inlägg under juni 2016

Av Maria - 20 juni 2016 13:14

Jaha, här rusar veckorna i snigelfart i Seglinges sjukavdelning.

Tre veterinärbesök, femtioelva telefonsamtal och ett stort antal prover senare har ambulatoriska bestämt sig för diagnos atypisk fång för Hottis. Han har svarat bra på behandlingen.  Försiktig igångsättning har påbörjats sedan det vid senaste veterinärbesöket i torsdags konstaterades att han ”rörde sig obehindrat”  medan han galopperade mot horisonten med grimskaftet släpandes bakom.

Note to self (och ambulatoriska): Inte ens en pleasurequarter kan förvaras på box 24/7  i 14 dagar och sedan göra ett  travprov utomhus utan annan aktivering eller sedering innan.

Efter ett nytt personbästa på rakbanan, ivrigt påhejad av UngMedPung-ligan,  kunde rymligen fångas in oskadd (tackochlov) med hjälp av något upprörd kossehäst. Inte ens efter två veckor i box  älskar Hottis  frihet mer än han älskar sin runda bruna tant.

Veterinären skrev efter denna upplevelse sedan ut vad som i mina ögon liknar en livstidsförbrukning Plegicil.  I traditionsenlig  skadad-häst-anda fick jag  resa runt i ett par kommuner för att lyckas lösa in åtminstone en bråkdel av receptet. Landade till slut i ett litet apotek i ett köpcenter fullproppat med utarbetade småbarnsföräldrar och gråtande barn. Mellan alla hyllor försiggick tvåårstrots och treårsuppror, samtidigt som femåringar förde avancerade förhandlingar om Frost-plåstrens fördelar framför Bamse-dito. En liten pyttebebis hungerkravallade i sin vagn i kön bakom mig och 15 minuter senare var jag nästan beredd att försöka amma den själv.  Den hårt prövade farmaceuten verkade ovan vid konceptet häst öht, och ville dosberäkna på 80kg  i stället för 680. Sedan undrade hon om jag läst bipacksedeln.

Nej, jag har inte fått preparatet än, kontrade jag.

Men veterinären skriver att du ska läsa bipacksedeln, vidhöll hon.

Då far jag göra det, när jag fått preparatet, svarade jag.

Men du känner till biverkningarna, frågade hon.

Nej, jag har som sagt inte fått varken preparat eller bipacksedel ännu…

Så du vet inget alls om biverkningarna då, undrade hon.

Nope.

Veterinären sa inget?

Nix.

Hon blickade ut över de väntande barnfamiljerna och suckade djupt.  Sedan greppade hon sin bildskärm och vred omständligt runt den  och bad mig läsa där hon pekade.


 



Med tanke på fertiliteten bland övriga köande hade nog ingen svimmat om hon sagt penisprolaps högt?


Tror inte vi kommer att ’plegga’ särskilt många dagar, då det redan efter ett par dagars små utflykter till ridhuset för promenad på mjukt underlag  känns som att Hottis börjar bli Hottis igen.  Inskolning på hage är också påbörjad, 10 minuter i rundcorallen till att börja med. Ingen biverkning heller, so far !


 



Vi är inte helt tillfreds med vare sig diagnos eller den något otydliga rehabplaneringen, så ett besök hos vår favoritveterinär Axel Wallman är inbokat om några veckor för en second opinion. Men tillsvidare följer vi det rekommenderade upplägget.


  MIN matte <3

  



Halvvägs in i sin boxvila fick Hottis sällskap av en liten olycksbroder som gjort en vurpa på betet och skrapat upp knäna. Trodde hjärtat skulle stanna när jag bara skulle ned i åringhagen och smörja på lite salva på stallkompisens häst härom helgen, och hittade honom alldeles blodig. Blod på skimmel ser alltid mycket ut. Så det blev ytterligare en dejt med ambulatoriska, som sedan slutade på hästkliniken för S och hans matte. Men det är gott läkkött på de där små, om de bara kan ge tusan i sina bandage… Som åring hade Hottis ett sticksår i sitt framknä, med dränage och grejer, som han ivrigt monterade bort. Så vi vet precis hur tålamodsprövande det är.

S och Hottis har i alla fall sällskap av varandra under dagarna när alla andra är ute. Boogie går ute dagtid, men är inne på nätterna med sjuklingarna. S har väl vid det här laget blivit mer eller mindre inadopterad i deras lilla familj, så det blir nog ledsna miner när han ska tillbaka till smågrabbarna.  


 


Boogie lyckas med konsten att bli ännu rundare, efter att hon tagits hem från betet.  Antar att hon bränner mer kalorier när hon ska hålla reda på allt utomhus dygnet runt än när hon kan hålla på och sova middag helt ostört?


 


Förra helgen hade vi den lyxiga förmånen att få vara extra ekipage på en av Carolinas kurser som ägde rum på Seglinge. Som vanligt helt ljuvligt att nörda klickerträning flera pass om dagen! Susanne och Joey var också med en av dagarna, så det blev slagsida åt westernhållet på ridpassen på denna kurs.  Vi jobbade med sidepass, vilket Boogie tyckte var rätt jobbigt.  Sedan pillade vi lite grann med galoppdurationer, med målsättningen att få henne lite mer repetitionsklok och inte vilja byta varv så fort det känns lite motigt. Hon är ju rätt klurig på att föreslå en annan övning, eller samma övning fast åt andra hållet, när hon tycker den vi håller på med är för ansträngande.  Så vi jobbar på att matte ska hålla sig till kriterierna, helt enkelt!

Väldigt roligt och trivsam var denna bonushelg, och jag ser verkligen fram emot klickerlägret efter midsommar!


 


  






ANNONS
Av Maria - 5 juni 2016 19:20

I tisdags var Elin och jag ute på en härlig kvällstur på pigga och glada Hottis och Boogie. Sedan fick hästarna ett par dagar ledigt medan vi fokuserade på Ebbas studentfirande.


.

Morgonen efter studenten ringde vår stallägare och beskrev en Hottis som hade svårt att gå.
Så in i bilen med den utfestade studenten och full fart mot Almunge.
In med hästarna från betet, och ut med veterinär.

Ultunas ambulatoriska har nu fullt huvudbry att lista ut vad som felas vår långskånk. Inte typiska fångsymtom, men det går heller inte att utesluta, så han behandlas tills vidare som om det är fång. Strikt boxvila i väntan på provsvar.
Boogie har fått följa med som sällskap då det är helt tomt annars i vår stalldel. Att förvara en fullt frisk häst i box 24/7 är ju som att be om mera trubbel, så idag har vi turats om att aktivera henne.

Började med hjärngympa i form av frishejping av att gå in i behandlingsspiltan. Bara som en kul grej för att trimma mina egna färdigheter och för att hon kunde vara helt fri i det tomma stallet.

Hon var lite skeptisk till att gå hela vägen in, så det var en nyttig övning för mig i kriteriesättning och att inte felnyttja belöningsplacering så att det gränsar till locka/lura eftersom det snabbt ledde till minskat intresse för belöningen.
Att be om backa och klicka för det var något som ökade värdet för kliva in, så då gjorde hon själv en snabb kriteriehöjning.


Nya träningsvästen är en ammunitionsväst och toppen i sommarvärme. Med jättefickor fram och bak.

Sedan tog vi en promenadrunda, och efter den tog Ebba över och jobbade med galopperna i ridhuset.

De verkade nöjda efteråt!

Mindre nöjd var Hottis, som aldrig är tillfreds med livet om inte Boogie eller Ebba finns inom synhåll. Vilken som duger, bara någon av dem finns på plats. Jag dög inte...
Inom några dagar måste han stå ut med att vara själv inne dagtid eftersom vi inte kan ha Boogie inne 24/7 någon längre period.
Hon får då gå ut själv i en hage dagtid medan vi väntar på Hottis utredning och prognos.
Så gick det med det sommarparadiset för hästarna.

Men det reder sig. Vi är vi det här laget alla rätt luttrade och anpassningsbara. Så är det att vara hästägare - och häst.


ANNONS

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se