Det går trögt med bloggandet...
Är kanske inne i en lite väl självkritisk period för att dela med mig?
Men ibland -ofta- är det välgörande att vara brutalärlig.

Så:
Jag tycker jag rider som en kratta numera. Egna hälsoproblem de senaste två åren har förändrat kroppen på ett synnerligen negativt sätt. Balans och följsamhet har försämrats, och därmed också tryggheten i sadeln. Jag blir rädd i situationer jag inte brukar bli rädd i. När Boogie spänner sig på något t ex. Vilket påverkar henne negativt så klart i sådana spända situationer. Det är extremt onödigt då hon ju är en sådan bussig häst som inte vill tappa matte!
Som igår när en oss närstående långbent hästvalp fick feeling, eller spunk, högst oklart faktiskt - på väg nedför en skogsbacke och sprätte iväg ut på en vall. Hon hoppar till av överraskningen, är på väg efter polaren, men stannar i samma steg och ber om snask. (Polarens ryck kommer genast av sig när han inte får uppbackning.)
Eller när kajornas kvällsinflygning i ridhuset får henne att hoppa till så jag landar i manen i barbackasadeln och hon då blir blickstilla tills jag kravlat rätt igen. Bara fånigt och übertantigt att bli rädd på en sådan häst. Men det är något som trotsar logik och jag får klura vidare på det.

Konditionsträningen sliter vi också med. Först hostan och sedan perioden med ömfotheten gav en alldeles för lång ofrivillig vintervila. Nu tycker Boogie att det är tungt och motigt att jobba på lite på ridvägarna och signalerar på alla sätt att hon hellre vill gå hem. Tills vi är på väg hem, då blir det fart och energi...
Tråkigt med alla "diskussioner" i början på ridturen, och tyvärr svårt att hålla sig helt inom klickertänket. Eftersom hon verkligen måste ut och skaka fläsket lite om hon inte vill tillbringa sommaren ensam i den nedgnagda shettishagen, och om hon ska hålla långsiktigt helt enkelt, så blir det ful hybridträning på uteritterna en period nu. Inte kul, även om jag använder minimalt tryck. Jag hoppas vi bara ska över en tillfällig tröskel, och att det rullar på lite smidigare när vi fått tillbaka lite flås och uterittsrutiner igen.

Volt i vänstervarv stretar vi också med. Hon vill inte riktigt böja igenom kroppen där. Däremot vill hon massor med andra saker i ridhuset, så det känns som ett mindre problem i det stora hela. Det finns så mycket annan rörelseglädje och entusiasm för träningen i ridhuset, både uppsuttet och från marken. Så här gäller det bara för mig att vara en smart tränare och smyga in vänstervolter tillräckligt ofta och fiffigt, så hon knappt märker att det är det vi håller på med, med ändå stretchar sin förmåga.
Busenkelt och skitsvårt :) Men här känner jag mig ändå trygg med att vi löser det, med ett belöningsbaserat, klickerskt upplägg på samma sätt som högergaloppen förra året.

Så här vill hon ha det under grooming och sadling. Löst och frivilligt. Snart är vi i samma läge som med bett - att jag måste komma ihåg att använda uppbindning ibland så hon inte börjar tycka det känns ovant och mysko.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...