Jaha, där galopperade en liten vecka iväg.
En intensiv rackare.
Rivstart på jobb och skola för alla inblandade.
Två födelsedagar har firats i familjen. Varav en av en person som inte längre förstår att hen fyller år, inte kan äta tårtan själv, blir rädd för skeden när man matar, måste påminnas att svälja.... Men som fortfarande på något märkligt vis verkar tycka om att prova nya kläder, så lite glädje åtminstone när vi lyckades krångla på ny varm tröja.
I stora världen utanför har två av de vackraste männen avlidit, bara 69 år gamla. Men med förmånen, för det får man nog säga att det är, att få lämna jordelivet liksom mitt i verksamheten, och troligen utan att i åratal dessförinnan ställt till oreda och kaos i sina närmastes liv. Det där sista vet jag inget om, jag bara gissar.
Men det stärkte mig på något vis idag, när Boogie var vild och yster i snön. Ja men spring och bocka då, den här tantens lekamen är väl inget att gå och tjyvspara på egentligen?!! Bryt nacken i medelåldern och bespara kidsen ett oräkneligt antal tröstlösa besök på demensboendet.
Maken, som jobbar med statistik på liv och död, har visat hur medellivslängden visserligen ökar i populationen, men det är inte så mycket frisk och verksam livslängd som ökar, utan det är intervallet mellan insjuknande i allsköns skit och fram till dödsfallet som ökar mest. Vi LEVER inte längre, det tar bara längre tid för oss att dö.
Så bäst att passa på att LEVA här och nu.

Det gör man ju allra bäst med dessa underbara mindfulnessexperter på 4 ben.