Johnnie försvann i början av sommaren. Det tar tid innan vi börjar oroa oss för honom. Han brukar ju gå på walkabouts under sommarhalvåret. Vara borta en vecka eller max två, komma hem lite smal och tilltufsad, vila upp sig i soffan någon vecka och så iväg igen.
Vi brukar prata om att det vore intressant att ha en gps på honom. Att han skulle veckopendla till någon annan familj tror vi inte på med tanke på vilket skick han kommer hem i.

Någonstans runt midsommar började vi tycka att han varit borta länge.
När rekordvarma och torra juli passerat slutade vi hoppas.

Sista augusti överraskade han oss alla genom att snubbla in genom bakdörren. Alldeles solblekt i pälsen, men med sina egenartade svarta pigmentfläckar på örat och nosen. Skelettet känns rakt igenom pälsen, magen är helt ur lag, mask så klart, geggiga ögon och öron och fler fästingar än jag sett i mitt liv sammanlagt innan. Plockar fortfarande "nya" fästingar på honom, trots att han inte gått utanför dörren sen han kom.

Första två nätterna sov han draperad runt mitt huvud, spann, slickade mig i ansiktet, och bet lite i mig med jämna mellanrum.
Omysigt med tanke på fästingarna, men vad gör man...

"Om du älskar oss så mycket, varför går du hela tiden?" vill man fråga.

Som alltid med Johnnie när han är hemma, så är han verkligen hemma...


Igår gick han ut lite på altanen. När Ebba stängde ytterdörren fick han panik och skrek som besatt. Kastade sig in när hon öppnade igen!

Idag provade han att gå ut 2 minuter med hundarna på baksidan, men fick bråttom in så fort jag rörde dörren.

Hm, har ju aldrig varit vårt påhitt att han ska ge sig iväg så här!!!

Det kommer att ta tid att få kraken i gott skick igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...