Efter dagens besök på Wiggeby kände jag stor lycka över hur gött vi och våra hästar har det på Nytorp. Inget hästgytter, i stället välfungerande, lagom stora grupper och stora, härliga hagar!
Inget parkeringskaos och gott om tid och plats i ridhuset!
Det är bra att se sig om i världen så man kan uppskatta det man har ännu mer   

Idag har jag varit fotfolk på min första AR-clinic.
Christoffer var pedagogisk och rolig att lyssna på. Precis som förhandstipsen gjort gällande   

Han lyckades räta ut några frågetecken jag haft. Samt skapa några nya...
Precis som det ska vara!


Störst behållning hade jag av att titta på Anna-Claras uppsuttna pass.
Det är mycket möjligt att det bara är ett bevis på hur lite jag egentligen förstår , att jag tyckte det var lättast att förstå vad den mest avancerade deltagaren höll på med...

Det var också givande att få se hästar på olika nivå göra "skolor" och höra Christoffers tankar kring det.

Så jag tror definitivt det kommer att hjälpa mig att bättre förstå vad Carolina försöker få mig och Boogie att göra   

Fast belöningsbaserat då.
Jag nådde till slut en viss gräns där jag inte ville titta på mer spöpetande och knackande. Inte för att det på något vis var någon häst som for illa eller så. Det var mjuka, lyhörda ryttare och Christoffer sa många kloka saker om hur man ska jobba för att få en avspänd häst. Det är relativt mild inverkan man jobbar med. Men för mig blir det ändå för långt från mitt eget synsätt när allt bara bygger på negativ förstärkning. Det var väldigt sparsmakat med "vanligt" beröm också, så hästarnas enda ledtråd var just att petandet upphörde. (Förutom Anna-Clara då, som var mer generös med både verbalt beröm och serverade en och annan godis. )

Så då uppstår ett behov av att åka hem, göra om, göra rätt, så jag åkte till stallet. Och det gick ju inte alls som planerat, men det är en annan historia...