Igår var vi för andra gången med WRU till Kate Morén och tränade på kor. Första gången var för några veckor sedan. Kate har ett lungt och pedagogiskt sätt som tilltalar mig, så jag anmälde mig raskt till fler träningar efter förra gången   

Kan inte vara ett enkelt jobb att instruera när det inte bara är ryttare och häst att hålla reda på, utan även korna!

Finns ju inte mycket tidsmarginal, uppfattas inte en instruktion direkt, så är tillfället förlorat och kossan redan någon annanstans! Men Kate verkar ha både tålamod och humor, och det underlättar säkert enormt när man ska undervisa nybörjare i den här grenen!

Boogie har en hel del erfarenheter av kossor från den delen av hennes liv som utspelades innan jag köpte henne.

Jag har inga ambitioner att tävla kogrenar. Men nu när tillfälle givits på så pass nära håll, och i en miljö där ingen (hittills) har fått frispel på att jag vill använda godisbelöningar, så är det roligt och spännande att utforska Boogies egenskaper inom den  sysselsättning hon faktiskt är avlad för.

Hon är VÄLDIGT intresserad av korna! Hon VILL vara där de är. Hon kan t o m tänka bort de andra hästarna och trängseln som uppstår, bara hon får vara närmast kossorna. Hon gillar dock  inte när nån annan häst får vara närmast flocken, så det får jag passa lite på.

Korna är hon lite väl handgriplig med, dvs hon vill nafsa dem om de inte flyttar på sig på en gång. Kate tolkar det som frustration och menar att det försvinner om vi kan rida med mer energi och tydlighet så kossorna flyttar sig tidigare. Delvis handlar det ju också om att jag ska lära mig hur jag ska placera henne i förhållande till kon, så den rör på sig.

Första gången jobbade vi mer med att flytta runt hela gruppen av kor. Igår hade vi en mindre grupp djur ute i taget  och fick skilja ut ett djur och driva det. Lära oss i vilken position vi skulle ligga för att få rörelse, försöka läsa djuret och förutse. Följa djurets tempo, men om det vände skulle man stanna ordentligt först, innan hästen fick vända. Detta för att hjälpa hästen göra bra vändningar med tyngdpunkten på bakkärran. Haha, det var lättare sagt än gjort! Tror vi behöver lägga några westernstoppar högre upp i arkivet igen, Carolina, för här fanns det inte tid att trampa in i en skolhalt!

När Boogie har separerat ett djur från gruppen och det ställer sig och funderar lite, tror jag det är gammal cuttingträning som slår till, för då vill hon frysa fast lite och vänta på vändningar. Men nu var ju uppgiften att driva djuret, inte "jobba" det som Kate sa. Så där hade vi lite kommunikationsproblem emellanåt, Boogie och jag. Men det lossnar nog!

Sedan har vi definitivt lite skit i sadeln också, för hu vad dålig jag var på att följa med mjukt när Boogie läste av djurets tempoökning för mig och satsade lite. Stackars lilla häst som "belönas" för sitt engagemang med duns i ryggen och ryck i tyglarna   Men då är det å andra sidan skönt att ha en snask att sticka till som plåster på såren. Till hästen alltså. Mattes tillplattade ego får nog bara självläka...

Så ja, jag har belönat från hästryggen, mitt i kohjorden, och det har inte väckt några reaktioner från omgivningen. Vad jag märkt... Däremot är det ju himla svårt med kriteriesättningen i en aktivitet man inte sjäv har så stora kunskaper om, och i en väldigt svårkontrollerad miljö. Jag kan ju inte be en kossa pausa lite medan jag klickar och belönar. Gissar att alla mina vallande klickerkollegor på hundsidan känner igen sig i den problematiken?

Första gången hos Kate använde jag mer belöningar än igår. Det berodde på att Boogie då var mer uppjagad. Det var framför allt andra utagerande,  ko-ovana hästar som hon reagerade på då. Det var riktigt fint att se hur hon, när hon blev rädd, faktiskt vände sig mot mig och frågade om det var något klickbart! Just den känslan skulle man ju vilja få förmedla till de som ännu inte upptäckt belöningsträning. När man känner den instinktiva  flyktreaktionen i hästkroppen under sig och hur den i samma sekund omvandlas till ett "men vänta nu, det där kanske var värt något?"

Det var ett par sådana incidenter igår också, men hon var inte alls lika stressad. När kossorna väl släppts in, får hon dessutom ett helt annat fokus, och bryr sig mindre om vad andra hästar gör.

När Boogie och jag fick jobba med korna kändes det inte som hon behövde understöd av belöningar på samma sätt. Det verkar som att aktiviteten att följa, driva, och vända djuret i sig är förstärkande. 

Kate tyckte det var bra att pausa Boogie i lägen där hon hade en mjuk och positiv attityd till en kossa, och det gav ju även mig tillfälle att belöna just då när hon var avspänd.

Blir långa väntestunder på hästryggen, fast samtidigt måste man vara beredd att rycka in och putta tillbaka djuren när kommer på avvägar. Boogie följer de andras träning med stort intresse.

Jag tog lite suddiga mobilbilder på långt håll när det var lugnt i min ända av arenan   

Här är några av mina gruppkamrater: (Spännande mix av hästsorter!)

Just det, stopp innan vändning var det   

Om jag  har tur kanske jag får en medresenär som kan ta någon bild på Boogie också på torsdag. Skulle vara kul att se hur det ser ut i aktion. (Eller inte, med tanke på barlasten i sadeln...)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...