Eftersom vi missade förra Trailträningen pga Hottis kolik, så hade det ju hunnit gå 4 veckor sedan sist. Men igår kunde vi vara med igen. Det var 4 ekipage utifrån inbokade, varav minst 3 hästar som Boogie aldrig sett förut. Så min plan var att värma upp på utebanan, gå in ganska sent och bara göra något litet enkelt under den allmäna träningen, och sedan  vara med och köra hela banor. Tanken var att testa av mitt "strunta i framridningen" koncept under lite tävlingslika förhållanden. Nu menar jag ju inte "strunta i uppvärmning", men eftersom Boogie knyter ihop sig så i trängsel så tänker jag värma så mycket det går på annan plats, och så lite som möjligt på vanliga framridningsplatsen. 

Nu blev det inte riktigt så i går, då det försiggick annan verksamhet på utebanan som jag bedömde skulle vara ännu mer pressande för min lilla tant. Så jag värmde i ridhuset i alla fall, och det gick förvånansvärt smidigt trots 6 hästar till, varav 4 "okända". Haha, man vet liksom aldrig i förväg hur det utfaller, så man får ha både plan A, plan B och plan C...

Jag var lite upptagen med att hålla koll på min ridning och min förstärkningsfrekvens, så det blev inte så systematiskt fotograferat. Jag verkar ha missat alla våra trevliga gäster med kameran, utom Petter och Jacopine!

Jag hade laddat fickorna med extra hög belöningskvalitet, eftersom gruppträning är en svårare miljö. Dessutom blir det ju kedjor med flera moment i följd, så då kan man också behöva betala extra bra. 

Banans utmaningar var att få bra flyt över galoppbommarna. Samt sidepassen, där både hästar och ryttare verkade ovana vid att röra sig mellan två bommar . Somliga ryttare envisades konsekvent med att sidepassa över bommen med cavalettistöd, krukväxter och allt.  Jaja, vill man krångla till det för hästen så... 

För Boogie var nog den största svårigheten att ta det lungt över alla skritthinder på "hemrakan". 

Collecting ring blir snabbt ett gemytligt tillhåll för hästarna, där de softar tillsammans i sin nya "pseudoflock". Så ditt vill man gärna tillbaka, fort...

När man bygger kedjor med en belöning i slutet, så vill hästen också gärna komma till slutet, fort..

Så dubbel förstärkning för Boogie i slutet av banan, när den slutar i riktning mot flocken.

Då gäller det att hålla på kriterierna för att inte utveckla en speedtrailhäst. 

Jag kände genast att jag behöver bygga upp ett högre värde för förhållande signaler! Har ju jobbat mycket med framåtandan på sistone, så nu behöver det balanseras igen   

Det var fler än Boogie som gärna ville fort tillbaka till gruppen. Därför är det så bra att träna just på att lämna och gå ut själv på banan, även med de mer oerfarna hästarna där ryttare/förare inte känner sig mogen för hel bana. Då kan man ju träna på att bara gå iväg ut på banan och göra något enkelt, så det blir trivsamt att lämna "flocken" och göra något med bara sin människa en lagom lång stund innan man går tillbaka igen. Söndagens ekipage vara alla duktiga på att ta tillfället i akt och träna på det, helt opretantiöst utan överkrav i själva banan. Guldstjärna till alla!   

Boogie följer intresserat vad som pågår. Hon var rätt ointresserad när Penny och Alex körde bana, men studerade noggrant  de nya hästarnas ritter. 

Hon har också väldigt egna åsikter om var hon ska fickparkeras efter sina ritter, och visar tydligt var hon tycker det finns en bra lucka. Eller var man kan göra en..

Jag förstår att mina träningskamrater blir lite kallsvettiga, med tanke på vilka "stinky faces" hon kan ge dem ute på banan. Men i collecting ring och när man kläms ihop på led t ex i WH, litar jag helt på henne. Det är en annan situation, där hon känner sig trygg och avslappnad. Hennes issue är hästar i rörelse, inte pausade hästar. 

Zickzack-travbommarna var enkla, tyckte de flesta hästarna!

Från travbommarna in i ryggnings-L och backa i vinkel.

Sedan galoppbommar

Jacopine, som egentligen är reininghäst, tycker att det är lite mycket snubbelpinnar utlagda, men försöker med gott hjärta, och blir duktigare för var gång!

Galoppbommarna på volt krävde att man hittade en linje som passade just ens egen hästs språng. längre in på volten för kortgalopperande, längre ut för den som har större språng.

Glädjande nog var det flera som verkligen gick banan, med banskiss i handen innan de red. Bra tävlingsträning för ryttaren! 

Så den utmanade "hemrakan" med flera lugna precisionshinder i följd. Sidepass, bro med bom, vända i box och skrittbommar ut. Var för sig inte så svåra saker, men knepigt om hästen vill skynda! 

Nästa Öppna Trailträning är den 6 april.

Gången därpå blir på Annandag påsk, den 21 april, eftersom det är dressyr-clinic i ridhuset lördag-söndag. 

Sedan får vi se, det är mycket clinics och tävlingar i maj-juni, så vi kommer nog inte att hålla samma intervall mellan träningarna pga diverse krockar.