Vet inte om den här veckan gick fort eller sakta? Förmodligen både och.

Förra söndagen hade vi trailträning på Nytorp, vår största där hittills med 8 ekipage utifrån plus hemmahästarna. Jag hade storartade planer för hur skickligt jag skulle sätta lagoma kriterier i förhållande till miljön...

 Men vi nåddes redan på väg dit av besked om att Hottis hade kolik, så för vår del blev det bara hästsjukvård.

Elin och Catrine har skrivit och fotat från trailträningen. Även vår nya trailgäst Thea med mustangen Macha bloggar   

Hottis var riktigt dålig, så jag ringde ut distriktaren på direkten. Man får ju ändå vänta innan de kan komma. Men trots distriktveterinärens ansträngningar, slutade det ändå med inläggning på Ultuna vid 19-tiden på kvällen.

Trots att han där var i de bästa händer, så var det jobbigt att lämna honom. Märkligt också att förväntas gå till jobb och skola som vanligt, medan en av ens familjemedlemmar kämpar för sin överlevnad på sjukhus.

Som tur var fick vi under måndagen besked om att de till slut fått loss stoppet och att han så småningom skulle få prova att äta lite.

Inte förrän onsdag kväll fick vi kom och hämta honom. Han blev väldigt glad när vi kom och hoppade liksom jämfota i boxen när han hörde Ebbas röst. Han är normalt sett snabb att lasta, men denna kväll satte han personbästa! Han ville inte vara kvar på Ultuna en sekund mer än nödvändigt.

Peppar, peppar har det gått bra sedan han kom hem, och med ett kilo om dagen får vi nu öka hans grovfoder. Han får gå med sina kompisar, och han får skrittas. Inget mer avancerat arbete förrän han är uppe i normaldos på grovfodret. Kraftfodret får vänta till sist. I stället får han betfor tills vidare.

Själv tycker han att det viktigaste är att få vara med grabbarna igen. Så han har fått lite återfall i att ogilla att vara själv i ridhuset. Men det löser sig säkert när han känner att han verkligen är hemma igen.

Boogie har jag knappt hunnit med alls den här veckan när det varit så mycket fokus på Hottis.

Dessutom var jag tvungen att jobba lördag   

Men idag var det äntligen vår tur att träna lite strukturerat.

Började med långtyglarna och jobbade igenom öppnor, både förvända och rättvända, i skritt och trav. Definitivt duracellkanin idag! Fin att först samla, sedan be om trav och sedan över i öppna. Nu helt utan att bli stressad av flera signaler i följd utan belöning i emellan. Den här lilla kedjan känner hon sig trygg och säker på nu, så då kan jag leka med durationer och elasticitet. Kul!

Eftersom vi verkade ha ridhuset för oss själva, släppte jag sedan lös henne och riggade upp vår löshoppningsföreberedande övning.

En bom på vardera sidan om staketet idag, och båda upphöjda. Den ena medvetet lite högre än den andra.

Boogie tycker om att välja, och på det här viset ger jag henne möjlighet att vara med och bestämma lite över kriterierna. Hon får ju hela tiden välja sida själv.

Dessutom kan hon, när hon vill, lämna övningen och gå sin väg. Vilket hon aldrig gör, men hon kan...

Boogie känner igen upplägget och började kliva fram och tillbaka över bommarna innan jag ens fått allt på plats.

När allt var uppriggat började hon med att köra multarget på plastbandet, vilket jag belönade ett par gånger. Sedan ställde jag mig i "utgångsposition" riktad rakt fram längs med plastbandet, och då började hon genast gå längs linjen. Hon kom upp i trav innan jag ens han klicka för att hon valde att gå.

När hon passerat över bommen fick hon klick och maxad belöning ( 3 polomints på raken) . Sedan fick hon klick för travövergång efter bommen och klick när vi möttes i ändan. I ändarna på linjen låter jag henne köra pusstarget några gånger för att ha en hög förstärkningshistoria där. Sedan vänder jag upp mot linjen igen och hon väljer sida.

Hon valde sidan med det högre hindret flera gånger på raken, och hade mycket fin trav och fina benlyft över. Så valde hon den andra sidan med den lägre bommen några gånger. Där hade hon lite sämre tempo. Jag valde att inte klicka om hon skrittade över bommen, men klickade om det kom en travövergång efter bommen. Samt så klart klick och pusstarget flera gånger i ändan av linjen. Vid ett tillfälle slog hon i den lägre bommen med ett bakben. Jag klickade ändå, eftersom mitt kriterium var trav över bommen. Att slå i bommen var uppenbarligen rätt aversivt ändå, för på nästa repetition valde hon att gå utanför bommen. Hon fick ändå klick för en travövergång efter att hon passerat bommen, samt sedvanliga klickerkalaset i ändan av linjen.

Nästa repetition valde hon den andra sidan med den högre bommen, som hon travade lika fint över som vid varje repetition på den sidan. Sedan gick hon tillbaka till den lägre sidan, travade över bommen - polomints!

Boogie kändes verkligen som en liten duracellkanin i den här övningen också idag. Jag försökte dock lägga band på mig och sluta innan det smög in mjölksyra eller något annat som kan göra det aversivt trots många belöningstillfällen.

Det är verkligen spännande att leka med kriterier och  differentierad belöning så här och låta henne ha olika val. Jobba lite - få lite lagoma belöningar, jobba hårdare - få bättre betalt. Fram för allt vara med och bestämma själv hur hårt man ska jobba i varje repetition.

Den lägre bommen såg lättare ut, men gav sämre betalt, Sedan råkade den dessutom bli lite aversiv vid ett misstag.  Intressant, eller hur, att hon inte fortsatte att undvika den, trots att hon fick flera förstärkningar även under den repetitionen då hon gick bredvid den?  Här är det "behaviour economics at work". Sträckan till mötespunkten där man får klick för att bara pussas blir kortare om man går raka vägen (över bommen) än om man går i en båge (runt bommen). Så islaget var inte mer aversivt än att obehaget gick att komma över på ett par repetitioner.

Det är verkligen otroligt roligt att jobba med henne på det här viset. Att kunna låta henne vara med och "tycka".

Nästa gång tror jag att jag ska lägga två bommar på marken på ena sidan och ha en lite högre på den andra för att se hur hon värderar det.

Gäller bara att välja sina tillfällen så man inte är i vägen för någon annans träning    

Det kommer att bli en jäkligt rolig variant av löshoppning till slut! Med betoning på "lös" !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...