Alla inlägg den 13 februari 2014

Av Maria - 13 februari 2014 23:03


Igår så ägnade vi således min lektion med Carolina till att kika med på hur man skulle kunna få Boogie att röra sig lite mer energiskt i shapingövningarna.

Jaha, först kan man ju konstatera att med Carolina i ridhuset så blir hästen mer energisk redan från start. Mer schvung i steget liksom. Känner helt och hållet igen fenomenet från min tid som aktiv klickerinstruktör. "Hunden går alltid mycket bättre här på kursen!" (På den tiden jag var traditionell hundinstruktör ((Halvtraditionell, nån ryck-o-slit-instruktör har jag aldrig varit)) så lät det tvärtom "Han går alltid bättre när vi tränar hemma!")


Bara att inse att jag förmodligen jobbar med lite högre kriterier och lägre förstärkningsfrekvens när jag jobbar själv. Det , och att Carolina är oöverträffad på att klia...


Vi värmde upp med lite långtygling och sedan körde vi targetmatta. Att gå till och vara vid mattan är helt klart värdeladdat. Mitt problem är att få henne med bort från mattan så det blir tillräckligt avstånd för att bjuda en högre gångart än skritt. Leder jag henne i huvudlaget så blir det lite aversivt, då hon  ju inte vill lämna den underbara, fantastiska mattan. Det märks på att hon viker undan huvudet efter nästa repetition, och jag vill ju absolut inte börja jaga henne, det blir inte bra. Bär jag bort mattan till ett nytt ställe, så lufsar hon ju med under tiden, så jag får varken ut avstånd eller fart. Vi provade med igår med att Carolina bar iväg mattan, men det blir anspänning hos Boogie när jag håller henne. Vilket också märks till nästa repetition, då hon vill undvika att bli fångad.   Så själv jag har kört handtarget bort från mattan, men behövt ha hög frekvens på klick då för att inte "tappa" henne. Hon vänder nämligen tillbaka till mattan annars. Och ibland ändå, trots att jag klickar och matar nästan för varje steg. Mattan har helt klart ett högt värde!


Carolina testade med att lägga en bom relativt nära mattan, för att skapa ett tydligt ställe vi var på väg till, när vi gick i från mattan. Japp, gå till och över bom är också värdeladdat, så det blev lite tydligare, men ändå inte riktigt flyt i det hela.

Så behövde jag gå och fylla på godis i västen, och då följde Boogie efter, och började spontanjogga vid min sida. Det där var ju en grej vi (ibland vet jag inte vem av oss som börjar shapa ett beteende, Boogie eller jag, men jag tror nog det var jag den här gången) började med på de långa transportsträckorna när man hämtade in häst  på Wiggeby. Jag började klicka frekvent när jag ledde henne, och sedan på alla tempoökningar, eftersom hon förr kunde vara rätt sävlig när man leder henne. Det blev så småningom till en liten ritual, som hon sätter i gång genom att bjuda trav vid min sida. Så har jag pingpongat durationer och allt det där. Samt fått en häst som är rask och trevlig att leda :) På Wiggeby ville hon ju gärna gå lös också. Dvs höll undan huvudet när man kom med grimman, men bjöd  fritt följ och trav i riktning mot groominghallen. Så brukade hon stanna och titta menande på grimman när vi kommit en bit bort från de andra hästarna. Så gör hon inte på Nytorp där det går bra att ta på sig grimma på en gång. Vilket ju kan hänga samman med att man på Nytorp inte blir antastad av andra hästar när man blir ledd.

Tillbaka till ridhuset igår: När jag ska hämta godis joggar hon upp vid min sida och jag klickar så klart. Vi var ju ute efter fart! När jag fyllt på går vi tillbaka till targetmattan och klickar för det. Så säger Carolina att jag ska gå som om jag ska fylla på godis, inga handtargets och trassel, bara kliva på, och japp, hästen joggar igen. Så nu har vi skritt mot matta men jogg därifrån. Så efter några repetitioner när vi fått upp lite flyt och fått ut lite avstånd till mattan, så kommer där jogg även mot mattan. Så nu börjar jag säga signalen "Kör" (som jag börjat introducera för gå till mattan tidigare i träningen i veckan) när hon travar, och så saktar jag in lite själv medan hon fortsätter i trav till mattan. Ett helt gäng sådana repetitioner fick vi till med bra flyt.


Så ville Carolina visa mig ett annat sätt att också jobba med lite mer energi, som skulle kunna hjälpa till eventuella framtida "gymnastikskutt".  Hon byggde lite raskt upp en "protective contact" barriär med hjälp av plastband och hinderstöd. Igår byggde hon som ett rakt staket längs medellinjen. Man kan även bygga som en rundcorall, med sig själv instängd och hästen på utsidan, om man t ex vill träna löslongering.

Boogie följde byggandet med intresse, och kollade raskt att hon kunde gå runt staketet i ändarna. Frihet och fria val är viktiga grejer för min tjej   


Nu blev min uppgift att gå längs staket och klicka Boogie för att hon följde. Om hon valde samma sida som mig, duckade jag under så jag hamnade på andra sidan. I början var hon skeptisk att ta godis när jag sträckte mig över staketet. hon var lite brydd om det kunde vara el däri... Så jag klickade en del för nostarget på platsbandet också, t ex när vi pausade och utvärderade.

Med en barriär mellan oss så menade Carolina att vi lättare och säkrare kunde laborera med min aktivitetsnivå, utan att pressa Boogie.  Staketet håller ju inte bara undan hästen från människan, utan också människan från hästen   . Det kanske inte är det man i första hand tänker på när det gäller protective contact, och eftersom min häst aldrig gör så jag känner att jag är i fara, så har jag aldrig tänkt på att använda det med henne. Men Carolina är ju klok och fiffig, hon   


Så vi "staketvandrade" och Boogie kom rätt snabbt på att bjuda trav även i denna situation. Så kunde jag testa att öka min aktivitet (springa fortare) och klicka för acceleration hos hästen. Viktigt här att Boogie först fick bjuda trav innan jag försökte öka, så jag inte pressade fram igångsättningar och försökte "dra" hästen.

Såg ut att funka bra, och vi kände snart att vi behövde längre staket för att inte behöva göra vändningar stup i ett.

Så plötsligt såg man att bensinen tog slut, och att Boogie bara ville blir kliad och sånt. Då hade vi ju jobbat med shapingövningar i närmare en timme, med en massa relativt nytt, så det var slut i rutan, helt enkelt. Bara det här att sätta nosen på det hon först trodde var elband tror jag "sög" en hel del psykisk energi.


Det är så galet roligt att jobba så här att jag ibland blir rädd att jag till slut blir en sådan där klicker-AR-mark-tant, om det nu ens är en uppfunnen kategori...

Men det är något väldigt speciellt i känslan att bara ha hästen DÄR, fri att gå som hon vill, och hon bara stannar och försöker lösa uppgifterna.


Så idag kände jag seriös abstinens när jag inte hade tid att träna häst alls, pga av annat man också måste göra här i livet.

Nu känner jag mig rätt säker på att vi kommer loss ur sirapen, och har några verktyg som kan leda till lite actionbetonade pass utan att hästen blir arg och spänd!


.................................................


I helgen behöver jag verkligen rida ut, det behöver ju också underhållas.

Är just nu totalt oinspirerad till uteritter, men det beror ju på det eländiga vinterklimatet vi har i år.


Februari 2013 bjöd inte heller på så många uteritter, men det beroende på någon av alla sjukboxperioder vi hade på Wiggeby.

    


Det var inte så extremt mycket vinterväglag 2012 heller, då vi var nyinflyttade på Nytorp första gången:

 

Men 2011, DÅ var det vinter minsann:

  Liksom 2010

och 2009

 

  Man får kanske vara glad att man ens fått uppleva sådana vintrar under sin livstid?

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards