Tänkte jag skulle vara "duktig" och skriva om vad jag gjort på direkten, men så hade Ann-Louise börjat på en intressant tråd på FB om varför så många som klickertränar häst tycks sträva efter lugn och stillhet istället för tempo och energi.

Fast jag vill inte ha allt lugnt och långsamt, jag VILL ha mer tempo och energi i vissa saker. Det är bara så svårt att få fram det utan det blir press och stress för Boogie.

Jag hade ju precis Ann-Louises filmsnutt här i ett inlägg nyligen apropå hur jag skulle behöva få lite tempo i övningarna  som ska bli magmuskelstärkande löshoppning så småningom.  Men min häst är ju till naturen tämligen energikonservativ, så det känns som en utopi att kunna komma upp i Edipos kaliber...

Vi har senaste veckan kört budföring mellan två personer. Man kan se en intensitetsökning om man tittar på latenstiden, dvs tiden det tar från belöning tills dess att hon upprepar beteendet igen. Den har minskat, så repetionerna kommer allt snabbare. Lite välvilligt tolkat skulle man kunna säga att skritten är lite raskare, mer målmedveten också. Men det är skritt...

I kväll tänkte jag fräscha upp hovtargetmatta. Det var längesedan vi körde, men jag tänkte den kunde vara bra att ha så jag  också kan träna på något slags sändande även när jag inte har en medhjälpare tillgänglig.

Targetmattan har kommit bort i någon flytt, så jag hade med mig en ryaliknande mattstump hemifrån som Boogie aldrig har sett. Bar den i en rulle under armen, och var tvungen att ställa rullen mot sargen medan jag fipplade med portarna till ridhuset. Vem tror ni hade fullt schå med att få dit hovarna på den stående rullen när jag var klar med porten?

Vi värmde upp med långtygling. Först långa skritten, och utmanade mig själv med hyffsat långa durationer. Om den där unga tjejen på Ponnyakuten beskrev sig själv som "spöglad" så är definitivt jag att betrakta som klickerglad. Gillar att trycka på den där lilla knappen, jag   

Vilket är bra, men kan sparas till när det verkligen behövs!

Sedan pillade jag med att samla lite och sedan be om trav. För att få en bättre hållning i traven så hon inte bara ramlar framåt. Även om hon samlat sig bra i skritten vill hon gärna "ramla" när jag ber om trav. Får jobba lite "elastiskt " liksom. Först klicka för bara samla skritten, så klicka för travövergångar,och sedan sätta ihop. Det är fortfarande laddat för Boogie när man sätter ihop sekvenser av det här, så efter de två första "kombinationerna" så tog hon slickpaus. Det verkar vara ett sätt för henne att lugna ner sig (eller försöka lugna ner mig?)

I stället för att söka sig mot nästa repetition så vil hon stå och slicka på mina händer en stund. Jag låter henne hålla på, och efter en stund går hon självmant tillbaka till arbetet. Faktiskt ofta med lite bättre kvalitet.

Så efter första slickpausen kunde vi jobba på med ganska många repetitioner av samla-trava. Att hon tog slickpaus var ju också signal till mig att ta det lite varligt, så jag blandade in förvända öppnor här och där, eftersom det verkar vara en övning hon kan vila i. Så resten av träningen var jag så bra på att få in pauser och variation att hon inte tog någon mer slickpaus.

Sedan släppte jag lös henne och tog fram targetmattan. Hon var ju redan helt klar över att man skulle dit med fötterna. Jag försökte lägga klickpunkten precis när hon kom fram till mattan , för att få bort krafsande med hoven. Det gav snabbt utdelning.

Det kluriga var att få med henne bort från mattan på ett positivt sätt för att kunna få till nästa repetition. Man kan ju ta mattan och flytta den, men då hänger hon liksom med under tiden, och jag ville ju träna mer ett "sändande". Så jag testade att ta henne i kapsonen och leda med henne bort. Funkade i två repetioner, tredje duckade hon när jag skulle ta henne och gick bredvid mig utom räckhåll. Bli ledd i kapsonen var tydligen aversivt, men hon följde med om hon fick gå lös.

Då blev kruxet att få henne att veta när hon skulle lämna mattan. Jag belönade ju rikligt på mattan, så där är ju bra att stå, eller hur?

Handtarget blev lösningen på det. Klick för att gå till mattan, en eller flera godis i följd, och sedan erbjöd jag handtarget. Så fick hon följa handtarget bort från mattan, och plöstligt var alla nöjda med upplägget. Fick klicka

handtarget med hög frekvens precis när hon skulle lämna mattan, sedan glesa ut klicken under transporten.

Här började jag få trav bort från mattan, men tillbaka till mattan blev det bara lufseskritt.

Får klura lite på det. Jag vill ju ha högre tempo så det är bara att tacka och ta emot när det kommer en högre gångart. Kanske får bygga övningen så att det är där tempot kommer till att börja med?

Hela tiden när jag tränade så var hundarna med. De rensade noggrant mattan från foderrester mellan repetitionerna, och ibland var de kvar på mattan när Boogie återvände. Min annars så resursförsvarande hästhäxa har helt klart ingenting emot att snubbla på hundar mitt i sina övningar, för inte ett suröra ens!

När jag skulle plocka undan mattan la jag en liten hög pellets till Boogie för att undanplockningen inte skulle bli negativ. När jag kom tillbaka stod hon och delade systerligt med Tosca.

Ibland är hon ju snällare än snäll   

Det går ju inte att busa igång Boogie för att få fart. Det har vi ju testat och lärt oss att det upplevs som press.

Inte heller finns det ju något specifikt godis som har så mycket högre värde än annat att hon taggar i gång extra för den skull.

Så jag tror att min enda väg till högre tempo är långsiktig och skicklig administrering av hög förstärkningsfrekvens.

Ibland är det verkligen som att träna hönsen på Chicken Camp. Inga genvägar. Ingen tolerans för brötig hantering. Ingen möjlighet att toppa med belöningen. Inget yvigt kroppsspråk.

Bara renodlad Timing-Kriterier-Frekvens.