Pga mellandagsrea och helt absurda fjortisköer till Hollister, blev det ett sent kvällspass i ridhuset. Passar kossehästen utmärkt, som är pigg som en ekorre när hon hunnit både äta och sova lite efter sitt slitsamma födosök hel dagen i den gigantiska hagen. (Lite galet att de fortfarande kan knapra på grönt så här års, men ett härligt hästliv är det ju i alla fall.)

Perfekt läge att jobba med durationer alltså   

Passade på att försöka sträcka uthålligheten i alla våra uppvärmingsövningar:  långa skritten, förvända och rättvända öppnor osv. Däri ligger nog den största utmaningen hos mig själv, för jag tycker ju om att klicka...

Boogie var som sagt piggelin, så vi gick ganska snabbt över till travdurationer.

Alltid när jag sträcker durationer, så "pingpongar" jag kriterierna, dvs varierar mellan korta, mellan och långa durationer på ett så slumpmässigt sätt jag kan.

Har även börjat ge "seriebelöningar" efter långa durationer i traven, för att göra dem värda besväret. Dvs efter en längre sträcka trav, klickar jag en gång, men ger godis typ tre gånger. Finns lite studier på att det upplevs som mer belönande av hästen än att ge en större näve på en gång. Vilket verkar stämma även på min häst, som dessutom lyckats koppla denna belöningsritual till just traven. Så efter en travduration så har hon en påtaglig förväntan på mer snask efter första givan, och står kvar och väntar på en till, och en till. Antar att det här är något som skulle provocera dem vars största invändning mot klicker i sadeln är förväntan på snask från ryttaren med de huvudrörelser etc som följer med det. För mig blir det tvärtom, den förväntan på mer än en godis efter klick vid trav som Boogie nu visar, uppfattar jag som en förståelse av ett koncept - för lite mer ansträngande jobb får man lite bättre betalt.

Etersom hon var så pigg, och dessutom visade den här förståelsen, tänkte jag att det var läge att introducera det till galopparbete också. Boogie var snabbt med på noterna. Hottis var redan igång och galopperade runt med sin matte, så det bidrog nog också till entusiasmen. Lysande läge att jobba med durationer även i galoppen, så vi gjorde galoppövergångar från traven och jag var duktig på att våga sträcka antalet språng, och till och med varv, innan jag klickade.

Men det är en fin balansgång, det där. Rätt vad det är sätter väl mjölksyran in eller nåt. Så efter en riktigt lång och fin duration, som seriebelönades med polo mints, så började Boogie i stället föreslå helt andra beteenden än galopp. Diverse skolliknande krumelurer. Jag väntade ut henne, och då blev det soppatorsk i stället. Hon stannade helt. Jag föreslog diskret rörelse framåt, men fick inget svar. Hmm, då väntar vi väl lite då tänkte jag. Boogie stod alldeles stilla och tänkte, i flera sekunder. Så tog hon ett djupt andetag, rundade ryggen och bjöd en perfekt samlad galoppfattning från stillastående.

Som jag självklart klickade efter ett språng.

Sedan gjorde vi andra, lite mindre energikrävande, övningar en stund. Försöker lära mig att inte bli för ivrig och nöta galopperna, utan i stället varva med annat emellan.

Vi jobbade även med fattningar över bommar och mellan koner på en volt. Det känns som att det är modellen för att hålla Boogies entusiasm uppe, att ha en massa olika övningar och kryssa emellan dem för variation. Lite jobbigt för mig, som gärna vill nöta och nöta tills något sitter. Som också blir lite vimsig när jag ska hålla kriterierna aktuella för flera övningar samtidigt. Men genom att mixa så här så får jag faktiskt in mycket mera "motion" utan att behöva hemfalla åt press, och utan att behöva känna att passen blir korta för att hästen kroknar. Så det är väl bara att lära sig att hålla många saker igång samtidigt   

Högst motvilligt lämnar klickerhästen ridhuset, sist av alla, under hot om indragen middag om hon inte kommer någon gång...

Cool julklapp från syskonbarnen. Med handfasta förslag på hur man ska lyckas bjuda vänner på middag trots att man nästan aldrig är hemma.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...