Jag har varit på Stockholm Horse Show. På riktigt i år, inte bara i tv-soffan.

Det roligaste med det var att jag gjorde det i sällskap med mina underbara systerdöttrar. Gullungar!
Deras första gång på Globen och ögonen var stora som tefat! Det är alltid så uppfriskade att uppleva något genom oförstörda barnasinnen!

Jag hade gruvat mig lite inför kvällens första tävling  - kändisstafetten. Men faktum var att det var tämligen uthärdligt. Jag tror det beror på den flitiga och kanske miljövänliga återvinningen av just kändismaterialet. Samma personer har varit med så många gånger nu, att de faktiskt lärt sig rida! Men jag begriper fortfarande inte vem denna Musse är...

Systerdöttrarna är för små för att ha kändisbegreppet förankrat, så de pratade om nybörjare och vana ryttare istället.  Musse = nybörjare, Malin = van.

Så såg vi en vanlig hopptävling, och där fascinerades de små systrarna över att det var två bröder som gjorde upp om vinsten. Tyvärr hade vi inte koll på vilken som var store- respektive lillebror?

Vann gjorde i alla fall Jens, och han fick en bil. Då undrade vi lite om det verkligen skulle fortsätta stå VINNARBIL på den sedan också, och vad tycker i så fall hans barn om han kommer och hämtar dem på dagis i den ?

Har Volkswagen tänkt igenom allt det här?

Kvällen favoriter blev i alla fall Ann Krügers  ank- och hundshow. Vallande BC är alltid fascinerande och publikvänligt!

4 bc har inga som helst problem med att hålla styr på 8 ankor!

Kvällens roligaste ögonblick var nog när de blev invallade i bilen!

Fast mina bisittare undrade oroligt om de   t var samma som Jens bil, och om det nu skulle bli dagishämtning med ankprutt i baksätet?

När det var dags för 4-spann hade de unga förstagångsbesökarna kroknat något. Själv hamnade jag i bryderi med mig själv. Hur kommer det sig att jag kan tycka att det här är riktigt kul at titta på, men sedan får jag ont i magen av Pignons frihetsdressyr.

För efter 4-spannen var det dags för vad speakern och programmet kallade för "MAGI" och "KOMMUNIKATION" och " KÄRLEK"

Faktum är att jag denna gång fick ännu sämre magkänsla än när vi diskuterade Pignon här i bloggen för några år sedan. Förmodligen delvis för att det denna gång var en häst som var lite extra ovillig i vissa manövrar och verkligen fick smaka på pisken. Inte bara hotande rörelser, utan direkt kontakt alltså.

En bit in föreställningen kom tre åringar in och deltog. Alla hästarna skulle läggas ned. De flesta äldre har koll på rutinen och lägger sig till synes "spontant". Pignon går dock runt och petar ned huvudena med pisken. Man ser flera hästar lyfta huvudet och sedan lägga ned det igen när han närmar sig. Åringarna lades ned sist, en och en , med rätt mycket "inverkan". Att han sedan står och svingar pisken över allihopa med klatschande jud för att visa att de inte är rädda för pisken, betyder inte ett smack. Hästar är mästare på att avläsa intention och ser exakt när piskrörelsen har något med dem själva att göra.

Jag rådbråkar verkligen med mig själv över varför jag äcklas så av den här mannens uppvisningar. Det man kan se honom göra är ju absolut inte mer våldsamt mot hästarna än något annat i tävlingsprogrammet.

Så jag gissar att det handlar om marknadsföringen och hela hypen runtikring. Jag håller med om att det är skicklig träning att styra upp en hel grupp hästar inför publik. Han är med all sannolikhet en mästare på timing och konsekvens för att det ska funka. Men kalla det för vad det är i - tryck och eftergift, hot och bestraffningar, belöningen är att få vara i fred - i stället för magi och finstämd kommunikation. "Utan hjälpmedel" - my ass...han har ju en långpisk i vardera näven och drar sig inte för att använda dem. Betydligt oftare denna gång än när jag såg honom sist.

Dessutom såg han arg ut hela tiden. Kanske för att en häst inte riktigt ville vara med? Man blir inte en glad människa av att bestraffa...

Så spiken i kistan.. På slutet tar han in ett föl, årets modell, som också ska lyda pisken. Inför hela Globen som tjuter och hurrar. Jättegulligt, eller bara jättefölovänligt? Under Pignons show har hörts ihärdiga gnäggande mellan hästarna på arenan och någon utanför. Vet inte om fölets mamma finns med i gruppen av arbetande ston? I så fall väldigt fölovänligt att fölet inte får ta kontakt med mamman, eller någon annan hästkompis,  när hen väl får komma in på arenan. Eller så är fölets mamma kvar utanför, eller worst case scenario,  inte med öht?

Bara osmakligt. Och obegripligt, då SvRF haft synpunkter på att vi visar 1- och 2-åringar i in-hand-klasser på westerntävlingar. Men man får driva runt små ensamma föl med pisk på Globen? För nu är det Show och Magiskt...

Så därför blir det lättare för mig att förhålla mig till hoppning och körning. Det är vad det är och låtsas i alla fall inte vara något annat.

Det som gör mig beklämd är nog inte så mycket det Pignon faktiskt gör. F-n, jag använde samma metoder själv idag för att få två hästar att stå stilla på behörigt avstånd medan jag tog ut den tredje genom grindhållet. Varken magi eller hjärnkirurgi. Näe, det som gör mig så deprimerad är att hästfolk överlag har sådan liten insikt och förståelse för hur man påverkar beteende att man blir alldeles hänförd när Pignon kan få sina lösa hästar att göra som han säger till dem...Samt att man fortfarande ser hot om bestraffning som "finstämd och naturlig kommunikation" .

Jaja, tur det finns shopping som terapi:

Fast Börjes vägrar jag KÖA in på.

Blev ett vintertäcke till Hottis från Strömsbergs Gård samt fina hemliga julisar till småtjejerna.