Alla inlägg under november 2013

Av Maria - 30 november 2013 21:35

    

Jag har varit på Stockholm Horse Show. På riktigt i år, inte bara i tv-soffan.

Det roligaste med det var att jag gjorde det i sällskap med mina underbara systerdöttrar. Gullungar!
Deras första gång på Globen och ögonen var stora som tefat! Det är alltid så uppfriskade att uppleva något genom oförstörda barnasinnen!




Jag hade gruvat mig lite inför kvällens första tävling  - kändisstafetten. Men faktum var att det var tämligen uthärdligt. Jag tror det beror på den flitiga och kanske miljövänliga återvinningen av just kändismaterialet. Samma personer har varit med så många gånger nu, att de faktiskt lärt sig rida! Men jag begriper fortfarande inte vem denna Musse är...


 


Systerdöttrarna är för små för att ha kändisbegreppet förankrat, så de pratade om nybörjare och vana ryttare istället.  Musse = nybörjare, Malin = van.


Så såg vi en vanlig hopptävling, och där fascinerades de små systrarna över att det var två bröder som gjorde upp om vinsten. Tyvärr hade vi inte koll på vilken som var store- respektive lillebror?

Vann gjorde i alla fall Jens, och han fick en bil. Då undrade vi lite om det verkligen skulle fortsätta stå VINNARBIL på den sedan också, och vad tycker i så fall hans barn om han kommer och hämtar dem på dagis i den ?

Har Volkswagen tänkt igenom allt det här?


Kvällen favoriter blev i alla fall Ann Krügers  ank- och hundshow. Vallande BC är alltid fascinerande och publikvänligt!


 

4 bc har inga som helst problem med att hålla styr på 8 ankor!



 

Kvällens roligaste ögonblick var nog när de blev invallade i bilen!



 


Fast mina bisittare undrade oroligt om de   t var samma som Jens bil, och om det nu skulle bli dagishämtning med ankprutt i baksätet?


När det var dags för 4-spann hade de unga förstagångsbesökarna kroknat något. Själv hamnade jag i bryderi med mig själv. Hur kommer det sig att jag kan tycka att det här är riktigt kul at titta på, men sedan får jag ont i magen av Pignons frihetsdressyr.



 

För efter 4-spannen var det dags för vad speakern och programmet kallade för "MAGI" och "KOMMUNIKATION" och " KÄRLEK"


 


Faktum är att jag denna gång fick ännu sämre magkänsla än när vi diskuterade Pignon här i bloggen för några år sedan. Förmodligen delvis för att det denna gång var en häst som var lite extra ovillig i vissa manövrar och verkligen fick smaka på pisken. Inte bara hotande rörelser, utan direkt kontakt alltså.


En bit in föreställningen kom tre åringar in och deltog. Alla hästarna skulle läggas ned. De flesta äldre har koll på rutinen och lägger sig till synes "spontant". Pignon går dock runt och petar ned huvudena med pisken. Man ser flera hästar lyfta huvudet och sedan lägga ned det igen när han närmar sig. Åringarna lades ned sist, en och en , med rätt mycket "inverkan". Att han sedan står och svingar pisken över allihopa med klatschande jud för att visa att de inte är rädda för pisken, betyder inte ett smack. Hästar är mästare på att avläsa intention och ser exakt när piskrörelsen har något med dem själva att göra.


   


Jag rådbråkar verkligen med mig själv över varför jag äcklas så av den här mannens uppvisningar. Det man kan se honom göra är ju absolut inte mer våldsamt mot hästarna än något annat i tävlingsprogrammet.

Så jag gissar att det handlar om marknadsföringen och hela hypen runtikring. Jag håller med om att det är skicklig träning att styra upp en hel grupp hästar inför publik. Han är med all sannolikhet en mästare på timing och konsekvens för att det ska funka. Men kalla det för vad det är i - tryck och eftergift, hot och bestraffningar, belöningen är att få vara i fred - i stället för magi och finstämd kommunikation. "Utan hjälpmedel" - my ass...han har ju en långpisk i vardera näven och drar sig inte för att använda dem. Betydligt oftare denna gång än när jag såg honom sist.


Dessutom såg han arg ut hela tiden. Kanske för att en häst inte riktigt ville vara med? Man blir inte en glad människa av att bestraffa...


Så spiken i kistan.. På slutet tar han in ett föl, årets modell, som också ska lyda pisken. Inför hela Globen som tjuter och hurrar. Jättegulligt, eller bara jättefölovänligt? Under Pignons show har hörts ihärdiga gnäggande mellan hästarna på arenan och någon utanför. Vet inte om fölets mamma finns med i gruppen av arbetande ston? I så fall väldigt fölovänligt att fölet inte får ta kontakt med mamman, eller någon annan hästkompis,  när hen väl får komma in på arenan. Eller så är fölets mamma kvar utanför, eller worst case scenario,  inte med öht?

Bara osmakligt. Och obegripligt, då SvRF haft synpunkter på att vi visar 1- och 2-åringar i in-hand-klasser på westerntävlingar. Men man får driva runt små ensamma föl med pisk på Globen? För nu är det Show och Magiskt...


Så därför blir det lättare för mig att förhålla mig till hoppning och körning. Det är vad det är och låtsas i alla fall inte vara något annat.


Det som gör mig beklämd är nog inte så mycket det Pignon faktiskt gör. F-n, jag använde samma metoder själv idag för att få två hästar att stå stilla på behörigt avstånd medan jag tog ut den tredje genom grindhållet. Varken magi eller hjärnkirurgi. Näe, det som gör mig så deprimerad är att hästfolk överlag har sådan liten insikt och förståelse för hur man påverkar beteende att man blir alldeles hänförd när Pignon kan få sina lösa hästar att göra som han säger till dem...Samt att man fortfarande ser hot om bestraffning som "finstämd och naturlig kommunikation" .


Jaja, tur det finns shopping som terapi:


 

Fast Börjes vägrar jag KÖA in på.


Blev ett vintertäcke till Hottis från Strömsbergs Gård samt fina hemliga julisar till småtjejerna.






ANNONS
Av Maria - 24 november 2013 21:11


Nu när vi gör ett litet uppehåll i trailträningen kanske man ska ägna helgerna till att julfixa lite hemma?

Som vanligt så här års tittar jag i Rodskatalogen med skräckblandad förtjusning...

Minsann om de inte överträffar sig själva denna gång!

Vad sägs om:


En dörrkrans av hagelpatronhylsor!

Finns även i bara rött för den som vill vara mer "diskret".




En ljusslinga med färgglada boots




En roping tomte med snögubbe som
sidekick





Njae.

Men några sådana här små söta skulle kunna få hänga i min gran.



Fast nu blev det en sådan där konstig kombo igen ...



ANNONS
Av Maria - 24 november 2013 19:36

En decimerad men tapper skara tog sig an dagens bana.


Förkylningar, vinterdäcksbestyr och släktbegivenheter gjorde att vi endast var 5 hästar idag.

Gott om plats att vimla runt således




Ett bra tillfälle för lite ranch trail hinder som däcksläpning.



Vi hade även klassikern "ta på regnrock"


Här demonstrerat av dagens väldigt duktiga rookie Neron, som testade trail för första gången.


Neron är en ambitiös PRE-kille som matte Malin haft i 2 månader.


I boxen trodde han först att det var en levad man skulle göra. Kanske har han fått träna det med en bom som hjälp? Eller så tyckte han det blev trång? Med en lugn och vänlig matte ombord så reder man enkelt ut sådana missförstånd!

Neron blir en fin WE och/eller trailhäst framöver :)


För Alice, som varit med så många gånger som handhäst, är det inte minsta bekymmer att nu köra banor uppsuttet.


Alex & Camilla, mina allra trognaste träningskamrater ??


Catrine med sin allroundfjording Eikar fastnade inte på bild idag...

Inte Boogie och jag heller. Har aldrig bemästrat selfiekosten.

Boogie var lite ojämn idag. Lite fokustapp här och där, då hjälperna inte gick fram alls, t ex vid grinden...
Men väldigt bra och lyhörd i ryggningen i stället.
När vi red bana var vi inte helt överens om galopphastighet i riktning tillbaka mot gruppen heller. Till skillnad mot WE är ju inte trail på tid.

Hmm, får jobba vidare med temposänkningarna Carolina och jag jobbade med i traven i onsdags.


Efter banrivningen avslutade vi med lite kyligt ridhusfika.
Nu gör vi ett uppehåll i december, då folk brukar ha fullt upp ändå, och tar nya tag i mellandagarna!

Välkomna åter!

Av Maria - 21 november 2013 10:43


 


Jag borde skriva mer om allt som händer i träningen med Boogie, för det händer en del. Men så får jag  bloggprestationsångest och saknar bilder, filmer och allmän analys. Så blir det ingenting i stället.

Eller bilder på katter...


Men nu så kör jag bara, så får vi se vad det blir.


Min strävan efter att ridningen ska bli allt mer fritt från NF och PS (negativ förstärkning och straff, det vi vardagstal pratar om som tryck, förhållningar  och eftergift i ridningen) och så långt det absolut är möjligt  - belöningsbaserat - fortsätter.


En oväntad avigsida av detta förhållningssätt är att jag numera aldrig får träningsvärk. Det blir ju aldrig någon workout - för mig. Jag sitter ju bara där och åker! Njae, inte riktigt, men fokus är ju på hållning och sits och små, små hjälper, men ingen "drivning". När andra pustar och klagar över hur ont de har i ben, ljumskar, armar, mage etc efter ett pass med sin tränare, så har jag bara lite ont i skrattmusklerna efter att ha jobbat med Carolina!


Vi håller på och laborerar med "samling". Att samla sig för lite säte blev snabbt ett favoritbeteende för Boogie. Ett par steg. Nu behöver jag komma till lite mer duration. Samtidigt behöver jag passa på att det inte blir bara en "pose", utan ett dynamiskt beteende. Så då ska vi variera olika sammanhang att samla i, och variera vad som händer efter. Jag har t ex samlat lite och bett om en övergång i trav. Eller samlat lite i traven och bett om en skola i ett par steg. För ungefär ett halvår sedan så blev Boogie så frustrerad när man bad om ett till beteende där hon i stället väntade sig ett klick. Hennes tolerans och uthållighet har ökat väldigt mycket, så nu går det fint att be om två-för-priset-av-en.


Hon har också en ökad förståelse för durationer, dvs att göra samma sak en längre tid. När hon fått göra långa durationer av något som är energikrävande, så får hon en större belöning. Antingen en med ett högre värde, t ex polkagris, eller fler i serie av den vanliga belöningen, lågkalorikraft. Då matar jag henne med en i taget, fast flera i följd, så det blir en längre belöningsstund.

Det är intressant att se att om hon nu "tappar" beteendet innan klick, t ex bryter av galoppen, så plockar hon nu själv upp den igen spontant. Då är jag snabb att klicka, eftersom jag vill förstärka att hon själv försöker rätta misstaget. Så kan jag satsa på en längre duration igen på nästa repetition.


Vi håller också på att shapa framåtbjudning och "fart". Nu är det inte farten i sig vi är ute efter, utan bjudningen framåt. Eftersom jag upplever att det då blir lite hejsan-tjosan med form och sådant, tittade Carolina extra på det på vår lektion igår. För att kunna få kvalitet i samlingen måste det finnas framåtbjudning att samla ifrån. Boogie har ju itidigare inte haft så mycket frivillig framåtbjudning, så det har varit lätt att ramla tillbaka i press för att få den. Men nu vete tusan om det inte börjar hända saker! Det känns som lilla hästen fått en liten aha-upplevelse och verkligen experimenterar med om det är fullt ös framåt som ska leda till nästa klick. Periodvis känner jag mig som jag är sju år och precis börjat på ridskola och av någon märklig anledning blivit tilldelad piggaste hästen. Carolina påstår bestämt att det finns mer balans och kontroll än jag tror. Så är det säkert. En ökning som initieras av hästen själv när den känner sig redo, måste ju ha större förutsättningar att vara i balans, trots att vi inte är där och stagar upp med diverse påverkan.

Igår fick jag först klicka för framåtbjudning i trav (Solvalla nästa?) ett antal repetitioner. Sedan klickade vi för svar på ett lätt tryck med tygeln (rider bettlöst i sk sidepull) : Här blev det trixigt för matte, för hur snabbt halkar man inte in i gamla förhållningsvanor om man får ta lätt i tygeln? Men nu är det verkligen bara en lätt SIGNAL och sen inget mer, och klick till hästen för minsta reaktion. Kommer ingen reaktion så kan man inte gå upp i tryck utan får köra Solvallaträning ett halvt varv till och sedan kanske prova igen. Tack vare att Carolina styrde upp mig, så blev övningen tydlig för Boogie snabbare än jag hann förstå den. Så nu hade jag en häst som när jag bad om trav, ökade för att FÅ signalen till temposäkning. Är ni med? Fattar ni hur coolt det är?

Att hästen frivilligt ger järnet för att den VILL få signalen? 


Kanske bör tillägga att för att ge en lugn inramning till träningen för Boogie så börjar och slutar alla pass med lugna öppnor i skritt. Ganska lika varje gång. Kli och gos. Avslappning. En supertaggad exalterad klickerhund kan vara en olägenhet, en supertaggad exalterad häst blir farlig för sig själv och omgivningen.

Jag tycker det går ganska bra numera att balansera hennes sinnesstämning. Hon blir inte heller lika uppstissad av nya uppgifter som hon blev tidigare. Jag vet inte om det jag som är bättre på att balansera övningarna eller om hon helt enkelt är mer trygg och tolerant i inlärningsituationen. Både och kanske?



 







Av Maria - 18 november 2013 21:21

Till frukost igår såg jag en kul bild på fb från World Show där någon ställt en liten reiningfux bredvid en hunterfux.
Nu är ju Hottis en liten pygmé om man jämför med en renodlad hunterquarter, men jag blev ändå sugen på en sådan bild på våra två väldigt olika men renrasiga quartrar.
De två tilltänkta modellerna var väldigt ofokuserade och min wrangler hade en bad hair day och var mest upptagen med att inte hamna på bild själv.
Så det blev inte riktigt som jag tänkt mig hemma vid köksbordet.

Inte heller lyckades jag med att få till en bra "två-på-tur" bild i den vackra höstskogen!

Hottis vill ju bara pussas och snusa på Boogie så fort han får chansen!


 

[Bild]

Av Maria - 16 november 2013 19:02

Eftersom Stella var så frusen och huttrig efter sin halvdags restyling och hemmaspa, så letade jag upp ett fleecefodrat täcke åt henne. Visserligen rottisstorlek, men som badrock en stund borde det väl funka?

Total förnedring tyckte Stella och hämnades genom att göra slarvsylta av gästsängen!

Om någon la en ledig dag på att klippa mig, fixa mina naglar och ge mig ett aromatiskt bubbelbad skulle jag absolut inte bete mig på det viset!

Av Maria - 15 november 2013 14:46

Märkliga möten i skogen på Campus Syd, tyckte Stella. Med ålderns rätt börjar hon nog se lite sämre.

Men hon löste det fint på egen hand och i sin egen takt.

Trollet var ine alls lika intressant som picknick resterna runt om. Luktsinnet är det inget fel på!

Av Maria - 10 november 2013 21:06


Maken är djupt besviken. Vi tog en annan bana.



Eftersom vi hade så många anmälda till idag så delade vi in i två grupper. Nu var det ett par hästar som fick förhinder av olika skäl, men det var ändå lugnast och tryggast ha mindre grupper med flera, för oss, okända ekipage på gästlistan.  

Fri träning på alla hinder i en timme och banridning en och en i en halvtimme var upplägget för varje grupp. Som vanligt väljer man svårighetsgrad själv!


Idag satsade vi på lite rejäla avstånd mellan bommarna för att hästarna skulle sträcka ut och ta i lite. Det var kanske lite orättvist när vi just idag hade ett russ på besök? Fast han löste det elegant med två steg där de stora tog ett :)


Fikat pågick kontinuerligt på läktaren och med en hel del fotfolk på besök så blev det väldigt bra miljöträning på det folkmingel som förekommer på tävling.


   

Mycket att titta på, tyckte Hottis som var i gruppen med flest gästhästar.


 

Gamla Wiggeby-kompisen Joey var ju på plats också!


 

Jättesvårt att jobba när man egentligen bara vill gå runt och säga "Hej!"



8-åriga Tindra visste precis hur man förbereder Nästor på uppgifterna i en ny miljö!


Först introducerar man hindren vid handen:


     


När hästen känns trygg och fokuserad sitter man upp!


   


   

Inte bara sötast idag, utan också väldigt duktiga !


 

Lena & Musse på återbesök!


 

Nettan & Sam på sitt första Nytorpsbesök


 

Alice är ju trailstammis vid det här laget. Men ser ni något annorlunda idag?


   


Elin sitter ju ovanpå!


 

Ebba hade fullt upp och red även Boogie för att avlasta sin snoriga mor. Boogie hade dagen till ära kastat bort en framsko (nr 2 denna vecka) så hon fick ha old mac boot på.


 

Det funkar bra i alla gångarter i ridhuset. 


 

Hemmahästen Alex med Camilla


 


 


Full aktivitet i ridhuset i 4 timmar.

Nya trevliga bekantskaper! Besök av gamla Wiggebykompisar! Samt massor med fika. (Tur man får bära lite bommar också.    ) En bra Trail-Söndag helt enkelt!


Vi kör igen om 14 dagar! Välkomna åter!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4
5
6 7
8
9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se