Pigg köttbulle

Idag bytte vi hästar med varandra så att Ebba motionerade köttbullen och jag gymnastiserade långskånken.

Jag tror inte jag lyckats få till mer än 6-7 träningspass på långtygel med Hottis totalt, men jag är väldigt nöjd med de framsteg han (vi) har gjort på så få tillfällen. Fram för allt den bekväma känslan som nu infinner sig när jag ska ta upp honom ensam till ridhuset. Vi vet mycket bättre båda två var vi har varandra, och han verkar trygg med att det ska hända trevliga saker som kan vara värda att hänga med på, trots att flocklivet är hans prio ett.

Det är verkligen nyttigt och utvecklande att jobba med en annan häst än sin vanliga. Jag  måste ännu mer tänka igenom vad jag  gör och hur jag gör det, så att det blir tydligt för Hottis.  Boogie har ju en massa förkunskaper så att hon ofta försöker förekomma, och hon är ju rätt bra på att gissa rätt.   

 Hottis gissar inte så mycket, han börjar lukta på bajs eller titta ut om han inte får tydliga signaler om vad han ska göra. Eftersom Ebba inte vill ha en fullt utvecklad klickerhäst så lägger jag ingen tid på att göra honom mer kreativ. Man skulle ju annars kunna växla med shapingövningar och kreativa lekar där han får ta mer initiativ. Men för att inte göra allt alldeles förvirrat mellan olika träningssystem så blir det mer "hybridträning".

Så signaler, kroppsspråk och  tillrättalagd miljö, men ändå  klick och godis för responser i rätt riktning. Försöker använda ett minimum av press, t ex smackning för att gå fram, men inget mer. "Fastnar" han, t ex vid ett fönster , och inte svarar på smackning går jag fram till huvudet och leder honom några steg. Klick för att han  kliver på på spåret, och sedan förflyttar jag mig till sadelläget igen , klick för att han fortsätter gå fram.

I början på de senaste två passen har han haft lite tester för sig, där han provar att stanna och vända sig mot mig förväntansfullt innan jag har klickat.  Då har jag bara smackat lite och sedan klickat för att han går fram. Vid något tillfälle fick jag även leda honom ett par steg, men han har sedan snabbt kommit på att det går fortare att få godis om man väntar på klicket.

Enorma fördel har varit att han faktiskt kan godishantering sedan "fölben".   Så ju mer godissugen han blir desto mer vinklar han bort huvudet, samtidigt som han plirar med sitt vildöga - "ser du mig!" . Jättesött! Att vi lärde in det på klickervis redan när vi fick honom har han  haft nytta av hela sitt liv! En häst som inte bufflar på folk för att få snask, får mer snask. Så är det!

Och nu har jag väldig nytta av det också, eftersom han både kan hålla sig borta från godisfickan, hålla huvudet i position efter klick och dessutom ta väldigt fint från handen. Så när han testar lite om han verkligen behöver knata på fyrkantsspåret för att få klick, så blir det ändå inte för stökigt, och det går enkelt att vänta ut honom, eftersom hans frustrationsnivå inte blir särskilt hög av att det just finns godis med i bilden.

När man läser på olika klickerforum hur tufft det kan vara att hålla ut med klickerkonceptet när hästen blir frustrerad och godistokig i början, så känns det väldigt förmånligt att redan ha den här biten på plats!

Så Hottis och jag kan nu lägga fokus på att bygga ett högt värde för att bara tuffa på längs fyrkantsspåret. På Carolinas inrådan gör jag mycket förvänd öppna. Jag får tänka mycket på hur jag placerar mig och var jag har riktning och blick, men då svarar han så bra att jag faktiskt kan börja gymnasticera honom lite. Kul!

Några saker som blev tydliga idag:

•  Morot är mycket högre belöningskvalitet än pellets. Fick mycket mera motor när jag bytte.

• Han börjar se ett värde i övningarna. Ett tecken på det är att när vi tappar lite godis blir han inte längre dammsugare utan han väljer i stället att göra om övningen för ett nytt klick.

• Hästbajs är en stor distraktion. I stället för att reta upp mig på slarvpellarna som inte mockat efter sig, la jag fokus på att hitta rätt kriterier och frekvens i det "skitiga " området. Lyckades så bra att han till slut bara tuffade på där med!

• - Kom på samma sätt tillrätta med distraktion nummer två, utgången!

• Han jobbar bättre, mer avspänt, med en annan häst i ridhuset. Tvärtemot Boogie alltså! Men det funkar att vara med honom själv också, det är bara att han då får fler fokustapp och lyssnar mer på vad som händer utanför.

• Jag känner mig betydligt med bekväm med honom, även om jag fortfarade tycker att han är stor! Han är väldigt snäll, både fram och bak, så det är inte det. Det jag mer känt mig osäker på är om han ska springa rätt över mig när han blir skrämd av något. Jag är ju bortskämd som få med min Ms Body Control, och känner att Hottis inte alls har samma koll. Nu har han hoppat till några gånger utan att välta mig, och han blir dessutom lika snabbt lugn igen som Boogie efter en överraskning, så det känns inte alls lika osäkert vart han tar vägen om något händer.

Till och med Ebba tyckte att han såg stor ut idag när hon kom in till oss i ridhuset. I själva verket är det väl jag som är liten. Jag brukar planera inför ålderdomen att nästa häst (efter att Boogie fyllt 30 eller så) ska vara en shetlandsponny som jag kan långtygla och trickträna och sånt. Den krassa verkligheten är kanske att jag blir sittandes med den här "jätteponnyn" i stället, så det är väl lika bra att lägga grunderna nu, medan man är pigg och rask själv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...