De är fortfarande lite på tårna efter miljöombytet så uteritterna är inte helt avspända ännu. För Boogie funkar det bäst om hon får gå först och ha koll på allt själv. Om Hottis går först och får för sig att något äter quarterhästar så är hon inte just nu det stabila stöd hon tidigare varit. Hon får nämligen för sig att han har rätt!

Så smidigast för alla just nu att Boogie går först och "skvallrar" på alla farligheter som traktorer, tvättvindor och burfåglar.

Idag var kanske sista chansen på ett tag med bra väder om man ska tro på SMHI. Höstvackert var det i alla fall!
Tänkte försöka ta några fina bilder, men Boogie var inte helt med på det idag!

Den här gröna tunneln t ex

Blev bara suddig, för det var för svårt att stå still när maten killar en i mungipan

Vackra höstfärger då?

Supertrist, kom igen nu, det är matdags hemma!

Jaja, jag älskar hösten.
Hästarna lär väl varva ned så småningom också, det är bara att kämpa på!

Oj vad en vecka går fort!

Hästarna fortsätter att frodas och må bra på Nytorp. Hottis är lite smått fixerad vid Boogie, så där som han blir när han har bytt miljö. Han är inte alls med på att jobba själv. Han som blivit så duktig på att t o m ridas ut själv innan vi flyttade. Men det kommer att lägga sig med tiden.

Idag red vi ut tillsammans och då vill han gärna gå först. Tills han blir skrämd av något, då får Boogie gå före.

Här undrade Boogie lite hur det gick till när hon hamnade bakom TVÅ pleasurerumpor...

Boogie och jag tränar vidare för Carolina. Vi klurar på samling ur klickerska perspektiv, och hur vi ska få Boogie att förstå att det inte är samma sak som långsam. Jag måste varva mycket med förstärkning för framåtbjudning.

Vi har njutit av ensamtid i ridhuset. Så enkelt det blir att få till ordentliga pass longreining när man inte kryssa och parera kollisioner.

Boogie har nog bara positiva minnen av ridhsuet på Nytorp, för hon slinker gärna iväg dit på eget initiativ om man inte styr tillräckligt   

Inte vill hon gå ut heller när passet är klart.

Nu ska här pluggas lite. Tredje statsmakten, public service och yttrandefrihet. Samt matsmältningskanalen. Det är allmänbildande att ha tonårsbarn.

Funderar på om bristen på utsikt idag kommer att påverka inte bara humöret, utan även perspektivet?
Blir nog inte någon longitudinell studie på det, eftersom det ska lätta till lunch.
Jag spar på de stora besluten tills dess då!  

Några timmar senare:

Knäppa bloggappen som inte tar med allt. T ex hur min häst har puttat nätet allt närmare mig där jag sitter och observerar, så att hon nu äter mellan mina knän. Dessutom struntar hon i det lösa höet på golvet eftersom det tydligen är mer intressant att pilla med nätet.
Jag har valt att lägga ett hopknutet nät på golvet, dels för att det ska bli en naturlig ätställning, dels för att det då inte blir svårare för stallpersonalen att kvällsfodra min häst.
Synpunkter och tips ?

Idag körde vi lördagstrail på Nytorp för första gången. En liten smygstart utan större PR-maskineri   

Men vi fick finfrämmande ändå av wiggebyarna Bella/Lex och Camilla/Alex. Det tar ju inte så många minuter i transporten mellan gårdarna. Riktigt kul att Elin tittade förbi också, fast tyvärr utan häst då Alice återhämtar sig efter sin inkoperation.

Tänker inte komma med någon djuplodad analys av dagens träning. Mer än att jag tycker att jag är så lyckligt lottad som nu inte bara har fått ro i min hästägarsjäl igen , utan också har så många härliga hästkompisar att träna med!

Nu ska jag ägna mig åt att umgås med maken och en grillad oxfilé denna årets sista sommarkväll (?)

Men här kommer några iphone bilder skjutna från höften:

Hästarna fick sedan gå tillbaka till sin härliga hage medan vi fikade. Hottis tog då en skogspromenad med sina nya röda damer, men det struntade Boogie i. Hon hade fullt upp med att beta ikapp förlorad tid ute på stäppen.

När rödtottarna och hottentotten var färdiga med sin lilla utflykt delade sällskapet upp sig i nya brun-röda beteskonstellationer. Dynamiska relationer!

Livet i hagen är tämligen stabiliserat, som det verkar. 4 sunda hästar behöver inte så lång tid på sig för att finna sig i sina nya konstellation. Speciellt inte när de får chansen att lära känna varandra med tillgång till stora ytor och något att tugga på.

De tajta tvåsamheterna löstes snabbt upp och det pågår en del experimenterande med nya kombinationer. Boogie och Troppan har setts klia varandra t ex   

De har serverats frukost i hagen, men väljer att gå ut på det gröna och komma tillbaka för att äta frukosthögarna till lunch i stället.

Boogie verkar nyttja skogspartiet en del, för hon är full av kåda både här och där. Mysigt att ha en rejäla träd att klia sig mot!

Så de har många timmars utevistelse med hög livskvalitet, de verkar ta boxvistelsen under natten med ro, och de har klarat av flytt och foderbyte utan att bli knasiga i magen. Faktum är att de är bättre i magen båda två än de har varit på mycket länge.

Vi tvåbenta saknar så klart våra härliga stallkompisar på Wiggeby! Vi är ändå lyckligt lottade som fått flytta in bland gamla kära bekanta ansikten!

Igår blev det t ex en spontan kvällstur till slottet tillsammans med Kicki/Penny och Elana/Daisy. Rätt laddad Boogie, men det blev lugnare när hon fick gå först på lång tygel. Mitt lilla kontrollfreak. Då blev det Kicki som fick kämpa med Penny i stället. Komiskt att de blir svettigare av att skritta som nr 2!

Daisy stressar sig inte svettig, hon kommer en bit efter i sitt eget pleasuretempo   

Boogie blev lite upprörd när vi på väg hem  fick vända tillbaka och ta en annan väg eftersom alla i sällskapet inte var bekväma med kokontakt av tredje graden. Då skulle man ju kunna tro att hon, när vi kom ut på gården igen, skulle välja att gå mot stallet. Jag testade och lät henne bestämma och hon kliver i stället bort mot ridhuset med målmedvetna steg. Vi har alltså varit ute på tur i över en timme och middagen väntar i stallet. Ändå vill hon välja ett pass i ridhuset. Häftigt!

I onsdags hade jag lektion med Carolina där inne. En riktigt spännande uppsutten lektion där vi jobbade med halvhalter och samling. Vid ett par tillfällen, säkert inte längre än 5-7 sekunder per styck, hände saker som jag tror kanske slutgiltigt gjorde mig till (klicker)AR-tant på riktigt.   Några magiska ögonblick när hela hästen var med "upp" utan att jag hade något alls i vare sig hand eller skänkel.

Jag ska egentligen tävla lite på söndag, är det tänkt. Nu är jag inte ett dugg taggad.

Haha, det här PR-materialet för utskrift ökade inte heller på motivationen, precis. Grammatiska kullerbyttor  är väl en sak, men en heldag i Vilda Västern, njae, det känns så långt i från det jag vill göra tillsammans med min häst just nu.

Vi får se hur det känns till helgen. Om de kommer ut med mönstren så jag kan förbereda henne genom att baklängeskedja, så hon känner igen övningarna och är väl förberedd, då kan det bli bra miljöträning. Men just nu är jag lite tveksam. 

Vi har planerat in trailträning på Nytorp till på lördag (kl. 13-15) så ett trailmönster hade ju suttit fint tills dess.

Idag har Hottis fått tandkoll av Laura igen. Han skummade lite blodigt häromdagen, så då blev vi rädda att han fått en mjölktand på tvären igen. Men så illa var det inte denna gång. Däremot händer det mycket i munnen när allt flyttar in på rätt plats. Så nu hade en kant blivit lite vass mot slemhinnan så det blev lite raspat så var det fixat. Ny tänder på gång dock, närmast lanerna, så det gäller att vara fortsatt observant på när han säger bett - nej tack. Men just nu ska det gå bra igen!

Medan vi väntade på att han skulle kvickna till efter sederingen så tog vi en häst och hundtur för att kolla om hundarna kom ihåg hur man följer med till häst. Det var ju ett år sedan de sist hade möjlighet, så det kändes bra att ha Ebba på marken utifall att Stella skulle få ett återfall i sin hästskräck eller nåt. Men det var inga problem. Tosca gjorde som vanligt sitt bästa för att bli ihjältrampad, Boogie gjorde sitt bästa för att inte trampa ihjäl henne och Stella höll sig på perfekt avstånd lite bakom.

Tjohoo!

Vi (som ju inte har koskräck nån av oss, inte ens Stella) kom ut bakom ridhuset, och idag gick Boogie rakt in i ridhuset när vi passerade den öppna porten. Alltså, jag skulle ju kunna styra henne om jag ville, men jag tycker det är så himla häftigt att se vad hon gör när hon kan välja själv. Att hon, som i början gjorde allt hon kunde komma på för att undvika ridbanor och ridhus, numera själv VÄLJER att gå dit för att få träna. Även efter en motionsrunda och med middagen väntades i stallet. Det är stort!

Svängde förbi stallet på väg till jobbet och tog mig en titt på livet i nya gruppen. Det ryktades igår om att Hottis betett sig som ett aber under lunchen och inte släppt upp de röda damerna till lunchhögarna. Men det låg hösilage kvar efter insläpp igår så han kan i alla fall  inte ha stått där hela dagen och gamat åt sig.

När jag nu kom för att spana lite så gick Boogie för sig själv långt nere i hörnan, de två röda tätt ihop på mitten och Hottis lite nonchalant betande i mitten, men med spaning på de röda damerna. Efter en stund gick han fram och hälsade och det blev lite pip och skvättande av tanterna. Det fick Boogie att avbryta sitt ätande och komma joggande för att se vad som stod på. Penny ville hälsa på Boogie men Troppan vallade iväg sin väninna.

Då knallade Hottis och Boogie iväg upp mot skogsdelen med bestämda kliv, och det måste ju kollas upp tyckte Troppan som hängde på.

Törstiga!

Troppan tog itu med frukosthöet som inte varit så intressant på morgonen.

Penny höll sig avvaktande i grindhålet. När troppan gjorde en avslappnad frustning i sitt hö var det tydligen signalen hon väntat på för att ansluta.

Så försiggick lite runtflyttande mellan högarna. Väldigt lugnt och avmätt. Inga fötter och tänder i farten alls, bara öronspel och kroppsförflyttningar.

Sedan lugnt mumsande igen

Boogie tröttnade först på det torra höet och återvände till grönytan igen. Resten stannade kvar och tog hand om disken.