Tack vare gott om tider i ridhuset och på ridbanan, samt att vi nu har egna boxar till hästarna, så är det ännu lättare att följa belöningsbaserade träningsupplägg i det mesta jag gör med hästarna. Jag  väljer t ex oftast att ha Boogie i boxen när jag sköter om henne och sadlar. Då är hon lös och kan visa med sitt kroppspråk vad hon tycker om de olika saker som vi gör, och jag kan anpassa upplägget efter de "kvitton" jag får. För en belöningsbaserad, eller klickersk, hästhållning handlar inte bara om att göra och belöna, det handlar faktiskt om att ha en dialog med sin häst. Att ge hästen en röst,  en  möjlighet att uttrycka hur den upplever det vi gör. Om jag har Boogie reglementsenligt uppbunden i på en skötplats minskar det hennes möjligheter att "prata", eftersom hästar gör det med sitt kroppspråk. I boxen kan hon gå iväg, vända sig osv.  Då ser jag väldigt tydligt vilka delmoment som behöver utvecklas för att hon ska uppskatta dem. 

Om nu någon får för sig att det här betyder att "hon får som hon vill" så är vederbörande ute på cykeln. Alla moment i skötseln, sadling, streching etc genomförs, samt några till för framtida bruk (som t ex förebyggande övningar för ögonvård, maskmedel och annat matnyttigt.) Det betyder bara att hon får visa vilka saker hon förstår och kan göra med lätthet och vilka hon behöver få ytterligare hjälp att förstå vitsen med. Givetvis genom positiv förstärkning.  Vi kan ha en öppnare dialog när jag inte måste binda fast henne.

Att stå i boxstall igen innebär faktiskt ännu mer umgänge med hästarna än i Active Stable. I arbetsveckorna blir ju stallpysslet oftast efter att hästarna redan kommit in, och då är de hela tiden med på ett hörn när man mockar och gör påsar. När vi umgås och snackar med våra stallkompisar så blir det också mer i stallet tillsammans med hästen. I Active Stable måste man ju ha hästen uppbunden när den är inne i groomingen och sedan skynda sig att släppa ut den för att ge plats åt nästa. Så umgänget med hästen blir då mest ridningen eller med hästen fastbunden i cross ties.

Om någon av oss nu blir klar före den andra, så väljer oftast både Ebba och jag att tillbringa väntetiden inne i boxen mysandes med våran häst. Så lite förvånande är vi faktiskt fler timmar per dag med våra hästar nu än i AS. Trots att vi har stallsysslor att göra som man inte har i AS. Och vi är kors i taket dessutom hemma tidigare på kvällarna än förut!

Boogie och Hottis ser ut att trivas med tillvaron också. Självklart skulle jag önska dem ännu mer utevistelse om det var möjligt. Nu på vinterschema kommer de in vid 17-17.30 Men då har de gått ut vid 7-tiden, och de har sin utevistelse i en gigantisk hage med tillgång till stora gräsytor och skogsdunge. Det är en sådan underbar glädjekick att kunna se dem från bilen på väg till jobbet! Att se dem i sin stora hage, friska och hela, ger ro i själen på jobbet! 

I fredags, efter en intensiv arbetsvecka, bjöd Nytorp på ytterligare en intressant träningsmöjlighet!

Jag kunde nämligen låna en stor inhängnad   skogshage på kvällen och gå på promenad med lösa hästar. Supermysigt! Intressant utvädering av ens "attraktionsförmåga"! Bra opretentiös miljöträning av den lilla långskånken som ser lite spöken i skogen vid skymning. 

Hagen har först en gräsyta som inte betats på hela sommaren, och jag var faktiskt lite rörd över hur snabbt och frivilligt mina båda hästar lämnade det gröna för att hänga med mig på upptäcktsfärd upp i skogen.

Det var lite överkurs att gå på huppegupptäcktsfärd i skogen med två glada och nyfikna jättekompisar och samtidigt försöka fota, så bilderna är därefter. Som sagt, lite rörande hur glatt och villigt de följer! Hur enkelt de avstår från bete för att i stället välja vad jag erbjuder. ( I alla fall när de inte är überhungriga) Vilken härlig känsla av sampel som uppstår när man turas om att leda och att följa! Kvalitetshäng, helt enkelt! 

Jag gör precis som jag alltid har gjort med hundarna. Dvs alla spontana "följa efter" beteenden och ingångar belönas rikligt!

Med hästarna kan man dessutom plussa genom att visa på gottiga saker. Nypon och vildäpplen hittade jag före dem! 

Vi turas alla tre om att ta täten och visa vägen vi olika tillfällen.

Hej på dej, morotsbäraren!

Vi avslutade med en betesstund på en liten skogsäng. Jag vill inte att "uppkoppling" ska bli signal för att det är slut på det roliga, så därför får de fortsätta mumsa en bra stund efter att jag satt på "kopplen" igen.

En som börjar fylla ut igen! Mat är bra när man växer!