Livet i hagen är tämligen stabiliserat, som det verkar. 4 sunda hästar behöver inte så lång tid på sig för att finna sig i sina nya konstellation. Speciellt inte när de får chansen att lära känna varandra med tillgång till stora ytor och något att tugga på.

De tajta tvåsamheterna löstes snabbt upp och det pågår en del experimenterande med nya kombinationer. Boogie och Troppan har setts klia varandra t ex   

De har serverats frukost i hagen, men väljer att gå ut på det gröna och komma tillbaka för att äta frukosthögarna till lunch i stället.

Boogie verkar nyttja skogspartiet en del, för hon är full av kåda både här och där. Mysigt att ha en rejäla träd att klia sig mot!

Så de har många timmars utevistelse med hög livskvalitet, de verkar ta boxvistelsen under natten med ro, och de har klarat av flytt och foderbyte utan att bli knasiga i magen. Faktum är att de är bättre i magen båda två än de har varit på mycket länge.

Vi tvåbenta saknar så klart våra härliga stallkompisar på Wiggeby! Vi är ändå lyckligt lottade som fått flytta in bland gamla kära bekanta ansikten!

Igår blev det t ex en spontan kvällstur till slottet tillsammans med Kicki/Penny och Elana/Daisy. Rätt laddad Boogie, men det blev lugnare när hon fick gå först på lång tygel. Mitt lilla kontrollfreak. Då blev det Kicki som fick kämpa med Penny i stället. Komiskt att de blir svettigare av att skritta som nr 2!

Daisy stressar sig inte svettig, hon kommer en bit efter i sitt eget pleasuretempo   

Boogie blev lite upprörd när vi på väg hem  fick vända tillbaka och ta en annan väg eftersom alla i sällskapet inte var bekväma med kokontakt av tredje graden. Då skulle man ju kunna tro att hon, när vi kom ut på gården igen, skulle välja att gå mot stallet. Jag testade och lät henne bestämma och hon kliver i stället bort mot ridhuset med målmedvetna steg. Vi har alltså varit ute på tur i över en timme och middagen väntar i stallet. Ändå vill hon välja ett pass i ridhuset. Häftigt!

I onsdags hade jag lektion med Carolina där inne. En riktigt spännande uppsutten lektion där vi jobbade med halvhalter och samling. Vid ett par tillfällen, säkert inte längre än 5-7 sekunder per styck, hände saker som jag tror kanske slutgiltigt gjorde mig till (klicker)AR-tant på riktigt.   Några magiska ögonblick när hela hästen var med "upp" utan att jag hade något alls i vare sig hand eller skänkel.

Jag ska egentligen tävla lite på söndag, är det tänkt. Nu är jag inte ett dugg taggad.

Haha, det här PR-materialet för utskrift ökade inte heller på motivationen, precis. Grammatiska kullerbyttor  är väl en sak, men en heldag i Vilda Västern, njae, det känns så långt i från det jag vill göra tillsammans med min häst just nu.

Vi får se hur det känns till helgen. Om de kommer ut med mönstren så jag kan förbereda henne genom att baklängeskedja, så hon känner igen övningarna och är väl förberedd, då kan det bli bra miljöträning. Men just nu är jag lite tveksam. 

Vi har planerat in trailträning på Nytorp till på lördag (kl. 13-15) så ett trailmönster hade ju suttit fint tills dess.

Idag har Hottis fått tandkoll av Laura igen. Han skummade lite blodigt häromdagen, så då blev vi rädda att han fått en mjölktand på tvären igen. Men så illa var det inte denna gång. Däremot händer det mycket i munnen när allt flyttar in på rätt plats. Så nu hade en kant blivit lite vass mot slemhinnan så det blev lite raspat så var det fixat. Ny tänder på gång dock, närmast lanerna, så det gäller att vara fortsatt observant på när han säger bett - nej tack. Men just nu ska det gå bra igen!

Medan vi väntade på att han skulle kvickna till efter sederingen så tog vi en häst och hundtur för att kolla om hundarna kom ihåg hur man följer med till häst. Det var ju ett år sedan de sist hade möjlighet, så det kändes bra att ha Ebba på marken utifall att Stella skulle få ett återfall i sin hästskräck eller nåt. Men det var inga problem. Tosca gjorde som vanligt sitt bästa för att bli ihjältrampad, Boogie gjorde sitt bästa för att inte trampa ihjäl henne och Stella höll sig på perfekt avstånd lite bakom.

Tjohoo!

Vi (som ju inte har koskräck nån av oss, inte ens Stella) kom ut bakom ridhuset, och idag gick Boogie rakt in i ridhuset när vi passerade den öppna porten. Alltså, jag skulle ju kunna styra henne om jag ville, men jag tycker det är så himla häftigt att se vad hon gör när hon kan välja själv. Att hon, som i början gjorde allt hon kunde komma på för att undvika ridbanor och ridhus, numera själv VÄLJER att gå dit för att få träna. Även efter en motionsrunda och med middagen väntades i stallet. Det är stort!