Idag var det premiär för både Hottis och Ebba i Western Pleasure. ( Om man inte räknar med den maskeradpleasure för fem år sedan där Boogie höll på bocka av sin lilla Pocahontas när publiken visslade och tjoade. )
Hottis hade inga planer på att bocka. Det är han alldeles för trött för! Han skötte sig jättefint på den enormt röriga framridningen. Open Green Pleasure var en stor klass med 18 hästar och alla skulle in på banan samtidigt. Även i klassen skötte han sig bra med läskiga staketet och trängseln, men det blev lite break of gate o fel galopp. Han ser ganska trött ut, men han kämpar på utan att tjaffsa och det är allt man kan begära just nu :)


Tror Ebba fick lite blodad tand ändå, så det blir en till Pleasure i morrn bitti innan vi lastar och åker hem :)

Så huntrade "vi"

Idag var Hottis lite mer tillfreds med miljön och skötte sig ganska bra i sina tre Hunterklasser.
Han tycker fortfarande att kravallstaketen är lite läskiga men Ebba har lotsat honom allt närmare för varje klass.
En liten rosettskörd i olika färger har det blivit, men det är inte det viktigaste. Rutin och tävlingserfarenhet är de verkliga vinsterna att plocka med hem för mina tonåringar.

I morgon blir det nog Pleasurepremiär

I morse var banan krattad för Showmanship.

Ebba och Hottis var med i NSBA Non Pro där de placerade sig 5 av 11

Det är tur att det finns NSBA Showmanship numera. Showmanship finns bara för Amateur och Youth. Inom AQHA får ungdomar inte tävla i Amateur och i Youth verkar det inte finnas några fler än Ebba just nu. Men inom NSBA showmanship kan alla mötas oavsett ålder :)

Fortsättning på makens avloppsbetraktelser.


Del 2



Då har äntligen den nya Fördelningsbrunnen anlänt. Årets färg är orange med kontrasterande svarta detaljer. Riktigt tjusig faktiskt. Idiotiskt att den skall grävas ner kan man tycka.

Den har en flödesregulator man kan pilla på sen om man har lust. Det är bara stoppa ner huvet och sträcka på armen tills man känner nåt som är fastare än det andra.

Jag frågar om det inte kommit någon app jag kan styra den med istället, men får bara en tom blick tillbaka.

Min brunn är den djupaste grabbarna har sett, minst 6 m. Då T-kopplingen vittrat sönder måste någon stackare ner i brunnen med lång stege och livräddningsrep runt midjan, utifall han svimmar av gaserna därnere.

Lottning pågår om vem som får det ärofyllda uppdraget. Den tjocke har redan på förhand fått dispens. Så då återstår den andre, eftersom de bara är 2 st. Men han har på nåt lägligt sätt lyckats pricka in en magsjuka just idag. Så jag vet inte vad som händer idag.



Jag får istället prata om något man inte pratar om, dvs Infiltrationen.

De flesta har en, men få vill eller kan yppa något. ? Var har du din? ? Ehh, vet inte. Har inte hört eller sett något. ? Men där borta vid brännässlorna då? ?Äh, lägg av. Där ligger ju bara en gammal sandlåda.

Hemligt värre med andra ord.



Infiltrationen låter som något underjordiskt kriminellt nätverk. Skillnaden mot den jag har, är att den kriminella tar ingen skit. Det gör min???tills en dag.



Det sägs att Infiltrationen har en slags Stenkista. Hmmm, istället för betongskor då? Som en mer sofistikerad variant på ?ståplats i Nybroviken?. Vad vet jag, det är mycket man får höra.



Jag tror ändå vi skall se Infiltrationen som något som för gott med sig, som berikar och skapar en hållbar framtid för oss människor.

Dess funktion följer ju Wallenbergarnas berömda devis, ?Att verka utan att synas?. Och när sen något börjar krångla, då stinker det oftast big time.



Jag tillhör nu den exklusiva skara som med egna ögon sett hur Infiltrationen ser ut. Eller, egentligen hur den INTE skall se ut.

Jag såg själv hur grävskopan kämpade febrilt med att avlägsna de kolsvarta klibbiga rester som proppat till systemet under marken, likt enorma cancersvulster.

Men man ska inte vara rädd för sitt avlopp. Man ska ha respekt för det.



Jag ser istället mitt avlopp som ett mjukistroll. En stor levande kropp, typ en ?gentle giant?.

På toppen sitter Huset, med flera munnar i form av toaletter, som i tid och otid förser trollet med ?..ähum, ?näring? från oss ?närings?-producenter.

Brunnen är då hjärtat med alla dess kamrar, som slussar ut ?näringen? via blodomloppet, de s k Spridarrören.

Så småningom så hamnar gröten (gråvattnet) i buken mer känt som Infiltrationen, där i ena änden Bräddavloppet sticker ut som ett jättelikt urinrör slappt hängande över diket.

Längst därbak, bland snår och buske skymtar ett annat rör ut, Luftröret, med pustar av en mycket välbekant doft.

Yes, och plötsligt faller alla bitar på plats. Cirkeln är en sluten tank som man säger. Det är skit med allt helt enkelt. Från början till slut.