Jisses, showmamman var helt slut när hon kom hem, så bilder och bloggtankar har fått vänta. Jag tycker det är mycket mer psykiskt krävande att vara ponnymorsa än att vara tävlande. Huvva! Kan inte andas under klasserna! Inte för jag har några förväntningar och förhoppningar på resultat och placeringar. Nej, jag står bara där och håller andan och hoppas att Hottis och Ebba ska må bra och ha trevligt och komma ut sams och nöjda. Så efter vart börjar jag känna lika för typ alla jag känner som är inne och tävlar, vojne vojne, känns det bra, ser hen nöjd ut, verkar hästen glad???? Så till har slut jag inte ens ro under reiningen...

Nä, nästa gång får jag lov att ha med egen häst, så jag får annat att tänka på. Plugga mönster och fokusera på eget i stället för att stå som ett överempatiskt mähä i ett hörn och hyperventilera...

Bettan & Knorten sköter sig utmärkt och kammar hem placeringar på löpande band, så det är bara onödigt att jag står och spänner mig här   

Likaså Jeanette och Zam!

Hottis började som sagt veckan  spänd och tittig, samlade sig alltmer för varje klass han var inne i, och avslutade som lugn och trygg med miljön, men så gruvligt trött att benen inte längre hängde med sista dagen. Hunter känns mer som hans grej just nu, men han fick ju göra två Pleasureklasser innan vi åkte hem bara för att båda deltagarna i ekipaget skulle få testa av det och lära för framtiden. Det är det allt handlar om för Hottis just nu, bygga erfarenheter för framtiden. Han är en omogen, sent utvecklad liten spelevink, som dessutom missat unghästsäsonger pga skador och annat, och det får man anpassa kravnivån efter.

Lite trist för Ebba att det är så få ungdomar som tävlar just nu. I Youth Hunter var de i alla fall 4, men det var en kort för att det skulle räknas som medaljklass. I Youth Showmanship var Ebba ensam, så det är ju toppen att det numera finns även NSBA Showmanship så hon får tävla mot de vuxna. I Hunter kan hon ju köra Open klasser men Showmanship finns annars bara som Youth ELLER Amateur.

Vi har haft rätt hetsiga diskussioner om huruvida det är "värt" att gå in ensam i en Youthklass. Jag (med flera) anser att det är det, av flera skäl. Dels för att få erfarenheten att genomföra ett mönster under bedömning, det behöver ju både hästen och ryttaren. Dels för att visa att det ändå finns någon ungdom som håller på så klassen inte plockas bort inför framtiden. Sedan som någon så klokt påpekade så står det ju också i Hottis show record vad han varit inne i för klasser och vilka placeringar han fått. Bättre att få en första placering som enda tävlande än att inte ha tävlat alls. Det är ju inte Ebbas fel att det inte finns fler ungdomar och att hon i vissa grenar inte ens kan köra Open. Men jag har full förståelse för att det kan vara svårt att tagga till, och att det känns lite väl ensamt!

Denna gång har Hottis klarat uppstallningen bra och varit lugn i boxen, inte alls klaustrofobisk. Nu stod vi ett jättefint och luftigt stall så det underlättade också. Vi har kört hönät och då har han också hållit snyggt i boxen.

Ebba groomar det mesta själv. Hon vill vara i sin egen bubbla med Hottis, och det får man respektera. Sara och jag har mest fått mocka och fylla hönät...

Som tur var fanns det plats för lite extra grooming med Bettans Knorten, så Sara fick lite hästkänsla också. När man rider mer mönsterklasser och ska gå banor och sånt har man ju större behov av någon som håller häst än när man rider gångartsklasser.

Sara och guldhästen Gunnes Nifty Pine

Vi hann med ett besök till Annsofies stall för att titta på Zorbin också.

Grönare i västergötland än hemma, minsann!

Våra sista dagar på tävlingen hann vi en hel del annat också eftersom Ebba/Hottis egentliga klasser var klara då. Titta på kosseklasser, hälsa på Marita och Stefan, softa på rummet och sådant!

Skönt för Hottis att bara vara i tävlingsmiljön utan krav. Ebba och Hottis har promenerat, betat och sovit middag tillsammans i boxen.

Sista pleasureklassen klämde hon in lördag morgon innan avresa. Det var NSBA Open så inte lika galet med hästar som i AQHA Green Open. En lagom avslutning på en mycket trött men inte alls längre spänd och tittig Hottis.

Tog inga bilder alls då, eftersom allt, inkl packningen, redan var klart då.

Men här några bilder från klassen innan, Novice Amateur där bl a Annika och Eva red och var väldigt tjusiga att titta på   

En stor klass, och som i alla de stora pleasureklasserna väldigt spridd bedömning av de tre domarna.

Sedan lastade vi Hottis och körde hem, rätt nöjda och taggade för framtiden!

Detaljerade resultatlistor och sånt skulle man kunna tänka sig dyker upp på www.sqha.com så småningom?

 

Elin

6 augusti 2013 17:45

Vad roligt med en summering! Är så himla impad av att ni åker på stora shower och allt vad det innebär. Hoppas kunna åka med nästa år (med eller utan häst) och kika.

http://beautyalices.blogg.se

Maria

6 augusti 2013 18:39

Vi skolades in i den traditionen från start av Anki. Är faktiskt på många sätt lättare och effektivare att skola in hästen i tävlingsmiljön om merparten av de medtävlande o deras hästar är rutinerade ekipage. Dessutom lär man sig mycket av att bli bedömd av "riktiga" domare
Så jag tycker absolut du ska hänga på! Snygg häst har du ju oxå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...