Det är inte så ofta jag lyckas få någon som kan filma samtidigt som jag tränar för Carolina, men idag var Kristin med och fångade lite galenskaper på bild   

Vi testade att jobba över en upphöjd bom för att få mer bakbensaktivitet i galoppfattningarna.

Först klickade jag fram spontana galoppfattningar. Eller halvspontan i alla fall. Jag höll nog ytterskänklen lite i galoppläge i början, men ut från henne så det inte skulle bli något tryck.

Sedan försökte vi få fattningen att hamna i anslutning till bommen.

Så lägger man till en signal när man börjar få bra kvalitet så den kvaliteten kopplas till signalen.

Är tanken...

Det är roligt och lite speciellt att sitta på en häst som bjuder spontana galoppfattningar. Samtidigt väldigt svårt att hålla styr på alla sina egna muskler så de inte av gammal vana "säger" saker...

.... den obligatoriska rosettbilden...

Jisses, showmamman var helt slut när hon kom hem, så bilder och bloggtankar har fått vänta. Jag tycker det är mycket mer psykiskt krävande att vara ponnymorsa än att vara tävlande. Huvva! Kan inte andas under klasserna! Inte för jag har några förväntningar och förhoppningar på resultat och placeringar. Nej, jag står bara där och håller andan och hoppas att Hottis och Ebba ska må bra och ha trevligt och komma ut sams och nöjda. Så efter vart börjar jag känna lika för typ alla jag känner som är inne och tävlar, vojne vojne, känns det bra, ser hen nöjd ut, verkar hästen glad???? Så till har slut jag inte ens ro under reiningen...

Nä, nästa gång får jag lov att ha med egen häst, så jag får annat att tänka på. Plugga mönster och fokusera på eget i stället för att stå som ett överempatiskt mähä i ett hörn och hyperventilera...

Bettan & Knorten sköter sig utmärkt och kammar hem placeringar på löpande band, så det är bara onödigt att jag står och spänner mig här   

Likaså Jeanette och Zam!

Hottis började som sagt veckan  spänd och tittig, samlade sig alltmer för varje klass han var inne i, och avslutade som lugn och trygg med miljön, men så gruvligt trött att benen inte längre hängde med sista dagen. Hunter känns mer som hans grej just nu, men han fick ju göra två Pleasureklasser innan vi åkte hem bara för att båda deltagarna i ekipaget skulle få testa av det och lära för framtiden. Det är det allt handlar om för Hottis just nu, bygga erfarenheter för framtiden. Han är en omogen, sent utvecklad liten spelevink, som dessutom missat unghästsäsonger pga skador och annat, och det får man anpassa kravnivån efter.

Lite trist för Ebba att det är så få ungdomar som tävlar just nu. I Youth Hunter var de i alla fall 4, men det var en kort för att det skulle räknas som medaljklass. I Youth Showmanship var Ebba ensam, så det är ju toppen att det numera finns även NSBA Showmanship så hon får tävla mot de vuxna. I Hunter kan hon ju köra Open klasser men Showmanship finns annars bara som Youth ELLER Amateur.

Vi har haft rätt hetsiga diskussioner om huruvida det är "värt" att gå in ensam i en Youthklass. Jag (med flera) anser att det är det, av flera skäl. Dels för att få erfarenheten att genomföra ett mönster under bedömning, det behöver ju både hästen och ryttaren. Dels för att visa att det ändå finns någon ungdom som håller på så klassen inte plockas bort inför framtiden. Sedan som någon så klokt påpekade så står det ju också i Hottis show record vad han varit inne i för klasser och vilka placeringar han fått. Bättre att få en första placering som enda tävlande än att inte ha tävlat alls. Det är ju inte Ebbas fel att det inte finns fler ungdomar och att hon i vissa grenar inte ens kan köra Open. Men jag har full förståelse för att det kan vara svårt att tagga till, och att det känns lite väl ensamt!

Denna gång har Hottis klarat uppstallningen bra och varit lugn i boxen, inte alls klaustrofobisk. Nu stod vi ett jättefint och luftigt stall så det underlättade också. Vi har kört hönät och då har han också hållit snyggt i boxen.

Ebba groomar det mesta själv. Hon vill vara i sin egen bubbla med Hottis, och det får man respektera. Sara och jag har mest fått mocka och fylla hönät...

Som tur var fanns det plats för lite extra grooming med Bettans Knorten, så Sara fick lite hästkänsla också. När man rider mer mönsterklasser och ska gå banor och sånt har man ju större behov av någon som håller häst än när man rider gångartsklasser.

Sara och guldhästen Gunnes Nifty Pine

Vi hann med ett besök till Annsofies stall för att titta på Zorbin också.

Grönare i västergötland än hemma, minsann!

Våra sista dagar på tävlingen hann vi en hel del annat också eftersom Ebba/Hottis egentliga klasser var klara då. Titta på kosseklasser, hälsa på Marita och Stefan, softa på rummet och sådant!

Skönt för Hottis att bara vara i tävlingsmiljön utan krav. Ebba och Hottis har promenerat, betat och sovit middag tillsammans i boxen.

Sista pleasureklassen klämde hon in lördag morgon innan avresa. Det var NSBA Open så inte lika galet med hästar som i AQHA Green Open. En lagom avslutning på en mycket trött men inte alls längre spänd och tittig Hottis.

Tog inga bilder alls då, eftersom allt, inkl packningen, redan var klart då.

Men här några bilder från klassen innan, Novice Amateur där bl a Annika och Eva red och var väldigt tjusiga att titta på   

En stor klass, och som i alla de stora pleasureklasserna väldigt spridd bedömning av de tre domarna.

Sedan lastade vi Hottis och körde hem, rätt nöjda och taggade för framtiden!

Detaljerade resultatlistor och sånt skulle man kunna tänka sig dyker upp på www.sqha.com så småningom?