Efter ännu ett Walking Dead maraton med yngsta vaknar jag halv tre av märklig musik. Tassar upp för att se vems ohängda kompis som fått för sig att väcka en hel (nåja, 1/4 ) familj för att hen själv inte kan sova.
Musiken kommer ovanligt nog från badrummet. Ovanligt att ungarna inte har mobilerna i princip på kudden när de somnar? Samtidigt hörs tunga rosslande andetag i mörkret.
Min sömniga hjärna gör genast märkliga kopplingar till Merles manöver med bilstereon för att samla ihop en hel hjord zombier. En plan som gick så där... Var tusan ÄR mina älskade barn?
I sina sängar så klart! Ihop med en gammal hund som alltid låtit som en vandrande död när hon sover!
I badrummet poppar One Direction som maniska smurfer i form av en spelande tandborste som kortslutit sig själv.

Nästa semesterserie får nog bli ett brittiskt kostymdrama...
Förslag, någon?

Syster Yster och småtrollen var på besök idag! Först fick tjejerna bära bommar så det blev rent på banan. Barnarbete är ju en fin gammal tradition inom hästnäringen ?
Sedan fick de så klart rida allihopa, inklusive syster! En och en och alla på en gång! Tur Boogie är flexibel nu för tiden!

Tror helt seriöst att vi kidnappar med oss Lex när vi flyttar. Han ingår ju i gruppen! Gruppen som kan konsten att fredligt hänga med varandra och oss.
Ebba skulle bara hämta in Hottis för lite träning, men det tog en halvtimme innan alla var färdigkliade!

Redan när vi kom upp fredag kväll lärde vi oss något nytt. Det kan vara fullständigt livsfarligt att träna på gym, speciellt om man fastnar i vinkelvolten.

Vår värdinna satt gipsad både här och där, och missar både clinic och Nationals utan att alls kunna skylla på hästen. Han var ju hemma. Så här finns säkert en läxa att begrunda när man känner för ett rejält crossfit-pass...

Skämt åsido, vi hoppas  Carina kryar på sig riktigt snabbt och inte förgås av rastlöshet under läkningsperioden.

På söndagen fick jag trevligt resesällskap av Catrine och Sara som följde med upp tidigt på morgonen så vi skullle hinna få se Ebba rida sina pass.

Första passet "huntrade" de och han ser riktigt fin ut, lilla Hottis.

Bilderna har jag fått av Catrine    Det finns fler på hennes blogg här

Själv är jag ofta värdelös på att komma ihåg kameran. Eller att det går att använda mobilen. Tur man har resesällskap som det är lite ordning på!

Förresten blev jag sittande en lång stund med en liten sötnos till bebis som somnade i min famn medan mamma red. Det var inte igår, kan jag säga! Fast lite komiskt hur "handgreppen" sitter fortfarande, hur man vet hur man ska hålla och vyssja och dutta, fast det inte är ens egen.

Ebba och Hottis avslutade clinicen med Showmanship. De kommer att köra Hunterklasser och Showmanship på Nationals nästa vecka, så det är hög tid att damma av de färdigheterna också.

I fredags var Boogie (och jag) bjuden på födelsedagsfirande på Bisslinge Gård. Sara fyllde 22 år och ville fira där hon har sin sommarhäst Hannibal. Hannibal jobbar annars på ridskola på Ryttarstadion, så han har nu ett helt underbart sommarlov med utevistelse i fina stora hagar och ompyssling av Sara. Sara och Hannibal är förresten lika gamla   

Det blir lite Helan & Halvan när vi ska rida ihop med de här två hästarna...

Jag tror de är mest inriktade på lite större hästar på Bisslinge...

I alla fall om man ska utgå från uppsittningspallen...

Födelsdagsbarnet!

Sara lånade även Boogie en stund. Mina specialbeställda juniorläder räcker inte till, men det gick bra ändå.

Det lät faktiskt som om stora delar av Saras familj blev ganska så  quarterintresserade! Så om någon har en trevlig, (fast kanske lite större) quarter som skulle trivas som familjehäst, ägna sig åt en blandning av lättare dressyr, uteritter och "lugna" westerngrenar som trail och WH, så finns här en toppenfamilj med gedigen hästvana!

Efter ridandet fick Boogie låna Hannibals box och vi mumsade fantastisk smörgåstårta och moussetårta. Mmmm!

Sedan rullade vi mätta och stinna (efter en liten uppvisning av oortodox lastningsteknik, hmhmm...) tillbaka till Wiggeby för att byta häst i lådan!

Hottis och Ebba stod redo för att åka på Jonna-clinic i Österbybruk.

Tack snälla Sara för att vi fick komma på ditt kalas!

Det är lite klent med blogginspirationen just nu. Mycket att tänka på och fundera på vad gäller hästarna och deras framtid som inte varit färdigt för "tryck" ännu. Men nu när vi bestämt oss så blir det kanske lättare?

Vi ger upp på Active Stable och flyttar tillbaka Boogie och Hottis till Nytorp. Egentligen är det inte Active Stable som system vi ger upp på, utan just det utförande av Active Stable vi befinner oss i. Våra hästar har helt enkelt inte mått så bra som vi hoppades här. Det har varit en massa småskador och infektioner som hela tiden bromsat upp träningen. Vi har gett det ett år, men eftersom det hela tiden händer nya grejer så känns det som det får räcka nu. Det känns väldigt tråkigt, eftersom det finns så många fördelar också. Samtidigt kan man inte hålla på och prenumerera på veterinär och ständigt vara rädd för att nästa grej ska bli något större och allvarligare.

Just nu är det rehab på Boogie igen. Denna gång är det ryggen som hon känt av. Hon har ju haft flitig uppvaktning av vissa valacker med skrapsår uppe på ryggen, avtrampade bakskor, sår på hasorna och skrubbsår vid vulvan som resultat. Så vi har kiropraktortider inbokade, och diverse övningar och stretching. Hon känns redan mycket bättre efter första behandlingen. Men det blir inget Nationals för henne, vilket känns lite surt.  Det var lite av en dröm för i år, att få åka med båda hästarna. Eftersom Hottis har skött sig så bra på de tävlingar han var på själv, och inte hade bekymmer med att Boogie var med på senaste Jonna-clinicen eller att andra Active polare fanns på plats på tävling och clinic, så tror jag det hade funkat att ha med båda. Men nu blir det bara Hottis i alla fall som kan åka.

Så här års brukar det vara lätt att fylla bloggen med mysiga betesbilder. Inte riktigt lika lätt på Wiggeby dock.

Visserligen har hästarna stora ytor att röra sig på, men det blir ju bara gödsel på bilderna hur man än gör. Har aldrig sett ett bete bli så här. Det finns inga rator öht, allt är nedgnagt på millimetern. 18 hästar kan tydligen inte komma överens om vad som är toaområdet, så det är högar varje kvadratmeter.

Just nu går ca halva styrkan på ett annat bete på andra sidan vägen. Vi har valt att ha Hottis och Boogie kvar av flera skäl, bl a att Hottis behöver kunna komma åt hösilaget och havren för att hålla hullet. Boogie tog vi av  transpondern direkt gräset kom. Trots att hon måste livnära sig på enbart det nedgnagda är hon lika rund som alla somrar. Känns lite obegripligt när man studerar vad hon har att livnära sig på...

Hottis transponder glider omkring lite nu när han inte har någon man längre!

Allt är så klart inte bara minus! Idag t ex red Ebba och jag en trevlig uteritt där vi övade på våra twotracks och galoppfattningar på skogsvägarna i stället för att nöta i ridhuset. Vi tränade också Boogie att hålla kvar högergaloppen trots att Hottis la sig i hennes zon. Sådant kan jag bara träna med Ebba som vet precis hur jag vill ha det och kan läsa Boogie. Och som dessutom har en dumsnälltuff häst som Hottis som ignorerar surtanten och lyssnar på sin matte i stället. F-n vet om han inte t o m tyckte det var roligt att få retas med häxan lite...

Sedan busade vi till det  i spolspiltan... Dvs struntade i regelverket och duschade i frihet.

kom vår minsta prinsessa   

Det firar vi med stora paket idag! Födelsedagsbarnet är sysselsatt med skruvmejsel resten av dagen tror jag