Partajar man på nätterna måste man visst sova hela dagen!

Nu har Active Stable hästarna blivit utsläppta på stora grönytan. Jag tittade förskräckt på min zeppelinare, jag menar kossehäst, och tog genast av transpondern. Hur är det fysiskt möjligt att gå upp 50 kilo på ett dygn?

När vi kom hit förra året tyckte jag det var jobbigt att tänka på att hästarna måste gå ända från stora stäppen upp till kullen vid inskolningsboxarna för att komma till vattenkopparna. Nu tänker jag att det väl är en himla tur att hon måste hala i väg sig och magen på 800 meters promenad ett par gånger om dagen i alla fall.

Hon stod faktiskt i ligghallen, däst och stinn, när det var dags för hovslagaren. Så det var bara Hottis som jag fick ge mig ut och leta efter. Alla hästar man mötte på vägen var liksom lite off och simmiga på ögonen. Som om de blir lite höga av att försöka äta ihjäl sig första dygnen. Nu verkar det vara maskrosor mest, så jag tror inte det är värsta sortens vall. Förhoppningsvis blir det lagom när det blivit lite nedgnagt och så får man fortsätta stödfodra smalisarna som Hottis & Co.

Palmqvist hovslageri jobbar numera i stereo:

De skor så det ryker!

En hovslagare i arbete fångar man visst alltid från det här perspektivet. Förstår nu precis varför de har firmaloggan där bak !

Hovslagerihund:

Efter de nya skorna kommit på tog jag ett rejält pass i ridhuset. Först var Boogie väldigt lat och seg. Men så plötsligt piggnade hon till och blev väldigt ridbar. Om det var för att det kändes bra överallt med alla skor på igen, eller vad som hände kan jag inte förklara. En viss påverkan kanske den krånglande ridhusstereon hade? Det är lite glappkontakt, så i två av fyra högtalare bara knäpper det och i två kommer det musik. Förutom ibland, då det kommer musik överallt. Jag brydde mig inte om att jiggla med sladdarna, utan tänkte att det faktiskt blev mer tävlingslikt på det här viset. Körde dessutom en liveinspelning med applåder, visslingar och tjut mellan låtarna.

Så hon blev lite tävlingslikt "på tårna" men jag kunde använda energin till arbete utan att det flippade.

Boogie, när hon är som allra bäst!

Inspirerat av det jag sett Jonna göra med några ekipage som förberedelse inför byten så gjorde vi en massa skänkelvikningsövningar med alldeles rak häst. Över hela ridhuset och i zickzack mellan koner. Först i skritt, sedan trav och så småningom i galopp. Oooh, hon blev så lösgjord och fin! Lite svårare och kärvare till höger, där fick vi jobba lite mer. När vi väl kom till galoppen så var den riktigt bra. Hon är inte van att bli frågad om skänkelvikning i galopp, men försökte efter bästa förmåga. Vi pysslade även med förvänd galopp på slutet. Hardcore-belöningar...

Vi var rätt svettiga bägge två mot slutet!

Då kom Mr Bonamassa till den här låten:

Den satte riktigt myror i huvudet på henne! Eller ska vi säga myror i brallan, för hon ville bara springa igen! När vi egentligen skulle skritta av. Så musik för Boogie är verkligen inte bara en bakgrund. Basgångar, trummor och rytmer är lite känsligt. Svårtolkat stämningsläge. Hon ser ju inte rädd ut, men helt klart lite laddad. Bonamassas aukustiska liveinspelning kommer att höras fler gånger från ridhuset, för den innehöll mycket matnyttigt för vår träning!

Skänkelvikningsövningarna ska vi också jobba vidare på, för det var riktigt roligt!

Omöjlig att fotografera på håll numera! Men duktig på " at liberty fly spraying". Inklusive ansiktet! Jag skyddar ögat med ena handen. Liksom Hottis, så det är bara att ta med sig flaskan ut i hagen i stället för att ta in hästarna. Smidigt när man bara har lunchen på sig.

Idag har jag spenderat hela dagen i Österbybruk där Ebba och Hottis varit på clinic för Jonna.
Jag tror minsann Hottis gjort några utvecklingssprång! Bakdelen hänger med på ett annat sätt nu. Dessutom orkar han mera, både fysiskt och psykiskt. Stor kille nu!

När vi kom hem på kvällen bjöd maken på middag. "Sallad"...

Trailmaffian kämpar oförtrutet vidare. Idag i rejält decimerad skala. Några var på clinic, andra hade tappskor och somliga har kanske bara kommit bort i det fina vårvädret ?   

Vi som var med idag hade förmånen att få lägga bana i alldeles nyharvat ridhus och det blev en riktigt snygg bana idag! Tyvärr glömmer jag alltid att fota för jag är fokuserad på annat. Har vi tur har kanske något fastnat i Catrines lins?

Boogie var trött och seg idag, så några stordåd utfördes inte av oss på den fina banan. Elin & Alice och Camilla & Alex gjorde däremot trevliga, harmoniska rundor.

Vi hade besök av både vår gamla stallkompis Catrine och efter trailen (men lagom till fikat)  även min arbetskamrat Linda med syster som kom för att titta lite närmare på ett Active Stable. Emil konstaterade förvånat att det var rekord i kort trailfika idag, men vi höll på att stekas bort i den intensiva solen på verandan!

Efter att alla åkt hem grunnande jag lite hit och dit på hur jag skulle göra med Boogies bakhov. Hon har tappat en sko igen. Helt obegripligt. Vi har inte haft några tappskor på henne på drygt ett år minst, och nu två gånger på ett par veckor. När det var framfoten härom veckan körde jag old mac boot på dygnet om tills hovis kom ut. Det skyddar ju hoven och minskar ömhet, men det blir varmt och lite svampigt i stället. Nu är det ännu varmare och jag såg att ballarna började se lite skumma ut. Så innan jag åkte hem bestämde jag mig för att går ut och plocka av booten i alla fall. Hann precis få kontakt med Boogie i gruppen, så höll hela flocken på att springa rakt över mig för att sedan försvinna i ett moln av damm. Vad i hela friden?

Det som hade hänt var att några små barn skulle leda en shetlansponny som nyss anlänt till boxstallet. Alla som vet något litet om shetlandsponnyer, barn och gräs kan ju gissa hur länge ponnyn tyckte det var intressant att stanna på ridbanan!

Active-hästarna var alldeles till sig! Tänk att något så litet kan få sådan fart på så många stora!

Ponnyn fångades så småningom in och de flesta av hästarna fortsatte att fascineras av den lilla raringen även på avstånd.

Den lilla hästfröken hade uppenbarligen en något snabbare inlärningskurva än sina tvåbenta, för proceduren upprepades ett flertal gånger.

Det är kul att titta på (och fota) hästarna när de är uppmärksamma på något. De blir så vackra! Tyvärr hade jag bara mobilen tillgänglig.

Boogie, som många gånger tidigare totalt snöat in på shettisar, var idag lite kluven om hon skulle hänga  

      med gänget eller snacka med matte. Så hon pendlade lite fram och tillbaka.

Inga problem att be henne stå stilla och få spänna av ta old mac booten. I frihet, fastän kompisarna flängde runt. Klickertränade hästar är sååå praktiska   

Tillbaks till kompisarna

Eller förresten, kanske en vända till med mattekli och gos?

Annars har det de senaste dagarna varit väldigt mycket Birk i Boogies liv. VÄLDIGT MYCKET... Så mycket att man får röda islandshår i borsten när man ryktar Boogies rygg...

Men det verkar ha lagt sig lite nu, men är nog största anledningen till att hon var så slö och loj idag. En tuff vecka med många sena nätter?

Men nu går det visst bra att mingla med andra också för bägge parter.

Birk och Wunderbaum friserar varandras kalufser?

Nä, nu får det räcka med shettisspaning verkar de flesta tycka.

Men inte alla

Framför allt inte Tiiu, som vägrade lämna staketet ens när alla andra fått nog.

I morgon blir det roadtrip med Camilla till Österbybruk för att hämta hem Ebba och Hottis från Jonna-clinic.

Alla som jobbar inom skolan vet att nu är det fullt ös rätt in kaklet som gäller. Lika galet varje år. Är sååå tacksam för att jag åtminstone inte har föräldrakooperativa dagisbarn längre, med allt vad det innebar av vårutflykter, vårkonserter, vårföräldrafester plus lite ridlekisavslutningar och allt annat som krävde föräldranärvaro i just maj.

Tämligen lungt på högstadiet vad gäller sånt. Tror inte jag ens behöver flänga iväg för att införskaffa frökenpresenter. Dessutom  avsäger sig tonåringarna, inte alls så vänligt utan bara bestämt, all inblanding i avslutningsoutfiten. Förutom finansiell.

Så hade det inte varit för all anhörigmedverkan som krävs i geriatriken så hade det varit ganska enkelt att bara gasa mot skolavslutningen. (Inte för att jag blir ledig sedan, men det blir lugnare i alla fall). Fick precis femtioelfte påminnelsen från LÖN att jag inte ansökt om sommarsemester. Hmm, vet för tusan inte hur mycket semester jag kommer att ha kvar att ta ut efter alla mina "lediga" dagar på holiday resort Täby kommun...

Tur Berglin alltid kan lyfta ens smilband