Per Michanek nämnde i Ridsportartikeln att det var människans inställning till aktiv hästhållning i grupp som svårast att ändra. För mig personligen har det varit ganska så enkelt, eftersom konceptet passar så väl ihop med min träningsfilosofi och syn på hästen. Fast just idag blev jag faktisk lite orolig över om jag inte rent av blivit lite miljösskadad och väl Activeifierad...

Jag hade nämligen enorm beslutsångest i  morse om jag skulle lämna boxdörren öppen eller stängd till Boogie under dagen. Det snöade så in i bänken och hamnar då en hel del inne i boxen och blöter ned torven.

Som man gör när man inte kan bestämma sig så försöker man lasta över beslutet på någon annan. Fast Jörgen var alldeles för smart för att gå i den fällan...

Däremot fick jag, som ofta, en massa spännade information om vad forskning säger om olika behov hos hästen. Att de t ex vintertid med nuvarande utfodring (hösilage 40 % vatten)  inte behöver dricka mer än 2 liter vatten per dygn.

Att de klarar sig utmärkt bara de har tillgång till vatten någon gång per dygn.

Vilket jag ju vet egentligen. Vi har stått uppstallade utan tillgång till vatten i hagen vintertid i flera år, och inte haft ett enda kolikfall.

Egentligen var det inte tillgången till vatten som störde mig, utan begränsningen av valmöjligheter vid stängd dörr. Självklart klarar Boogie alldeles utmärkt en dag i sjukhagen för att sedan bli insläppt i boxen till natten!

Men - jag har visst utvecklat en påtaglig aversion mot att försätta min häst i situationer där hon inte kan göra val. Det var JOBBIGT att stänga boxdörren igår, men nödvändigt av väderskäl. Nu kändes det ännu svårare att begränsa valmöjligheterna även under dagen.

Stå här och vänta tills jag kommer tillbaka

vs.

Gå ut och in som du vill, drick när du har lust, bestäm själv om du vill äta utehögen först eller ta ur höhäcken inne, dra ett halmstå när du känner för det.

Så valfrihetsalternativet vann. Matte får skotta snö och ströa om i fall det behövs till kvällen. Det får det vara värt att Boogie kan vara så Active som det går i sjukstugan.

Boogie har råkat ut för en liten hovböld, men det verkar sakta bli bättre.

Här lite bilder från Active Stables sjukboxar, som också fungerar som inskolningsboxar för nya hästar.

Box och sjukhage hänger ihop, och vi har haft dörren öppen dygnet runt så hon kan välja att stå ut eller inne. När jag mockar är det lika många högar ute som inne, så hon verkar alternera.

I kväll stängde vi dock eftersom hennes box höll på att fyllas med snö som vädrets makter just i kväll valt att leverera i sidled.

Pysselhalmen har hon knappt rört hittills!

I senaste numet av tidningen Ridsport kan man läsa om hur förändringens vindar nu sveper över de tre riksanläggningarna Flyinge, Strömsholm och Wången.

Synd bara att man valt att illustrera med bilder från en vanlig lösdrift. Men ni kan ju scrolla ned till Vardagsliv i Active Stable här i bloggen i stället   

"Ingen teknisk utveckling har skett i svenska stallar sedan elektriciteten drogs in" säger veterinär Per Michanek på Flyinge som varit med och drivit fram att Active Stable nu kommer att byggas på alla tre riksanläggningarna.

Hippologernas skolhästar kommer att gå i de nya systemen och framtida ridlärare kommer att lära sig den här formen av hästhållning. Vilket enormt lyft för hästarna på Strömsholm som i dagsläget går ute två timmar om dagen...

Hu, jag minns dem och deras små rasthagar från när vi var där och tävlade när SQHA Nationals gick på Strömsholm.

"Det största problemet med denna nya form av hästhållning har inget med hästarna att göra", avslutar Per Michanek. "Det handlar om människors inställning".

Ja du, Jörgen, jag kan gladeligen vänta några månader till på westernsadelhängarna medan du fortsätter presentera, övertyga och sälja in ett sundare, roligare och värdigare hästliv :)

Som hade så ont i foten idag...
Får bo i sjukboxen nu och i morgon kommer bästa hovis Sonny och kollar.

Idag kan man nog säga att vi kom upp i maxantal ekipage för vad som är möjligt att ha samtidigt på trailträningen!

Man ser i spegeln bakom Danielle och Heinekin något av trängseln...

Men efter första timmens fria träning på alla hinder så körde vi en timme där alla som ville fick ha banan för sig själv en stund.

Bella och Lex valde en något ovanlig avslutning på sin trail-in-hand runda!

Jennifer och Primo var med för första gången, men har testat lite trail förut

Camilla och Alex, nyklippt för dagen!

Kicki och Penny, stamgäster på trailträningen!

De ordinarie westernhästarna tittade storögt på dagens små gäster på Trailträningen. Vi brukar ju försöka hitta på lite nya tittutmaningar, men inget överträffar tydligen livs levande russ som distraktioner!

Elin hade plockat med sig ett helt gäng små stallkompisar i blandade åldrar och storlekar.

SKRITTbommar kan vara en utmaning för både ponny och matte om man mest är van att segla över allt som liknar ett hinder.

Vid handen är ett bra sätt att börja trailkarriären

Men när man har en ponny som är 30+ och som har varit med om det mesta, då kan man fristajla lite!

Eller mycket...

Även unga ryttare kan vara nog så seriösa! Kolla fokus här:

Härliga tjejer och ponnysar! Välkomna tillbaka!

Förhandlingarna om ett eventuellt samgående mellan WRAS (Western Riders Association of Sweden) och Svenska Ridsportförbundet fortsätter. Som jag skrivit tidigare är westernsverige en komplicerad karta med många olika intressenter, varav WRAS är en av pusselbitarna.

I helgen som gick hade flera av de olika westernorganisationerna årsmöten på gemensam ort och då presenterades en lägesbild av SvRF. Inte så upplyftande läsning precis. SvRF verkar allmänt lida av hybris och inte kunna inse att Sverige är en liten pyttefläck på ridsportsvärldskartan, såväl inom sina nuvarande grenar och som inom westernridning.

Genom att förbjuda deltagande i de organisationer som tillhör de amerikanska huvudorganisationerna kommer man effektivt att kväva utvecklingen av westernridning i Sverige och skapa en inavlad liten ankdamm för oss westernryttare att simma runt i.

Klubben för inbördes beundran .

Hurra, vi är bäst i världen på föreningsbidrag och att rida med hjälm!

Eventuellt är vi riktigt bra på djurens välfärd också. Inte fullt så bra som vi tror, men bättre än många andra nationer.

Men duktiga westernryttare lär vi inte bli. Det hjälps inte att vi får vara med på FEI VM i reining. Western består av så många andra grenar som inte har så värst mycket med reining att göra. Är inte säker på att det främjar reiningsportens utveckling heller, men de får de som utövar sporten och kan bättre, uttala sig om.

Spännande också med en organisation som inte tycker de behöver bry sig om domen i Marknadsdomstolen avseende konkurrens mellan olika tävlingsaktörer.

Nä, än så länge är dessa förhandlingar inte ens nära mål, och det verkar det ju vara fler än jag som tycker   

Utdrag från SvRF presentation till WesternSverige

"Crude....but dangerous"