Förmodligen beror det på mitt förflutna med travhästar, men jag känner mig aldrig lika säker på att passet gjort nytta som när hästen är svettig. Allra nöjdast är jag om jag får spola av hästen efteråt också, men det blir lite överkurs så här mitt i vintern med uteboende  häst!

Först kryssade vi runt bland jättehästar och övade oss på att inte tjura ihop och lägga i handbromsen så fort någon passerade igenom integritetszonen.  Jobba på med sitt utan att förändra tempo. Går av någon anledning mycket bättre när hästen är brun än när den är vit. Ännu mer intressant att det går allra smidigast med häst som går i form och sämst med häst som inte går i form. Precis som hundmöten brukar vara enklare för spända hundar om den mötande hunden går fint med kontakt med sin förare än om den hänger och slänger längst ut i ett koppel.

När det blev lite mer utrymme jobbade vi med galopp, rättvänd och förvänd. Uff o puff, sa Boogie, det var länge sedan. Men hon kämpade väl och svarade bra på glada hejarop. Som man kan tillåta sig när det inte finns andra ekipage att skrämma slag på.

I morgon blir det nog skön utomhuscruising med medryttaren i stället! Matte ska jobba som ett litet bi från soluppgång till solnedgång!

Den här har inget med trail att göra, den kom med pga gullighetsfaktorn.

Ett tillitsfullt barn + en godhjärtad ponny + en engagerad pappa = ett team som klarar sig utan ponnyakuten 

Lite inspirationsmaterial:

I mångfaldens namn: