Är äntligen är hyffsat klar med det här

Måste bara köpa saffran som vi glömde när vi väl kom fram till kassan. Så klart!

Så idag har jag hunnit vara med och mysa med hästarna ordentligt

Nypåfyllt i halmstationerna.

En ny sida av Hottis. Han tar sig ton! 

Absolut inte mot mig! Den här grimasen är riktad mot en annan häst bakom som också ville vara med på ett hörn. Den senaste tiden har Hottis varit väldigt tydlig mot vissa hästar att jag är hans människa och de får INTE vara med och dela på hans resurs. Till andra, t ex Boogie och Billy säger att inte ett dugg om de kommer fram och vill vara med och snacka lite.

Jag skulle ta en titt på Joey också, eftersom hans matte är borta på julfirande. Tänkte att jag tar ett kort och skickar så hon ser att han mår fint.

Här håller han på och  trixar med Pikaboos stjärtlappar. Om det är så smart låter jag vara osagt.

Eftersom jag upptäckte en färsk broddspark så fick Joey följa med in för lite sårvård.

Det är lite kul med Joeys paint-teckning. I alla fall med täcke på så har han liksom en vanlig quartersida

och en paintsida

Efter lite bestyr med de ytliga  såren (mycket snäll häst), och kontakt med matte så fick Joey gå ut igen. Fast först lyckas jag mms:a närbilder på sår och en lång beskrivning till någon stackars okänd person! Tänk er själva, det blippar i mobilen och ni tror att det är ännu en trevlig julhälsning, men klafs i nyllet så får ni en närbild på vad som finns under huden på en hästhas. Uäck!

Jag måste verkligen städa i mina kontakter i mobilen. Där finns så mycket skräp efter alla mobilbyten...

Till slut kom vi iväg ut på tur med Hottis och Boogie. Premiär för Hottis efter den långa vilan. Ebba har suttit lite på honom i ridhuset några dagar, men bara lite, eftersom han är ordinerad uteritter. Coola killen har dock inga bestyr med att det var ett bra tag sedan han kom ut i omgivningarna. Lastbilar, pendeltåg som sprutar snörök, tanter med stavar och snöskottande gubbar - bring it on!

Det var mera Boogie som hade lite märkligheter för sig. Först skulle det INTE galopperas och sedan skulle det BARA galopperas...  Jag har sagt det förut, den hästen ska inte vara ledig i onödan, det blir bara rörigt på hjärnkontoret då. Pussmulen!

På hemvägen hoppade jag av vid de akademiska damernas hage och gick in och tittade till dem en stund eftersom även deras mattar är på julfirande. Ingen sårvård där inte, bara tre milt förvånade märrar som undrade varför jag var så närgången :) Snälla go'a mular!

Hoppas hinna ut en sväng i morgon också innan släktinvasionen. Hottis får dock vilodag. Kan vara lagom med varannan dag när man inte haft ryttare på ryggen på ett tag.

Kanske är någon mer som vill ta en jultur på morgonen?

Så nu är det dags för lite julstökande! Ska bara ladda upp med lite BRA julmusik!

Är det jazz, rock, blues  eller country?

Är det ens bra?

Vet inte, och det spelar ingen roll, för det passar så himla bra idag att inte veta!

Tack för tipset, Martin   

Har inte varit i närheten av en häst idag. Hästen har i stället haft det härligt i snön med sin underbara medryttare!

Själv har jag varit i staden och julhandlat i princip hela dagen. Fy för den lede! Att köa för parkering, köa för bankomat, köa för toalett, köa för mat, köa för kassor, trängas, buffas och bökas runt till klämkäcka julhits på högsta volym, och som tradition kräver iklädd sin varmaste vinterjacka - ja, man kan ju inte påstå att det lockar fram mina godare sidor.   

Överväldigades en stund av tanken på hur förlösande det vore att göra som alla tvååringar och bara kasta sig på rygg på golvet och tokskrika tills någon bär ut en till bilen. Men eftersom denna "någon" förmodligen skulle bli min stackars medföljande tonårsdotter, behärskade jag mig. Jag älskar mina barn och vill inte riskera att de försöker upphäva släktskapet. Så det var bara  till  att skrika lite diskret inombords och handla vidare i Jesu namn. Eller varför vi nu håller på som vi gör så här års?

Hemkommen tyckte jag den här FB-posten från en vän i Texas talade väldigt starkt till mig.

Väldigt starkt...

Japp, här ska skrivas med rött bläck i kalendern för 2013. Oktober: DAGS ATT JULHANDLA. PÅ NÄTET!

2013 blir året då jag tar Uppsala Citys dubbdäcksförbud på högsta allvar och inte ens korsar kommungränsen efter att vinterdäcken kommit på.  (Gäller bara att ha bunkrat Krafft, fågelfrö och hundmat innan)

Önskelistor kan de anhöriga lämna in strax efter midsommar om de vill vara med och påverka.

Annars så improviserar vi.

Moahaha!!!

Juldofter - vad är det för dig? Kanel, ingefära, kardemumma, apelsin, glögg, nygräddade pepparkakor?

Jag har förstått på sociala medier att det är sånt man fyller sina hus med så här års.

Men så jobbar inte vi!

Vi börjar i stället med att den värmekonserverande maken stänger spjället i öppna spisen innan han lägger sig. Så vi några timmar senare vaknar i ett rökfyllt hus. Inte tillräckligt med rök för att sätta fart på brandvarnarna, bara så mycket att allt luktar just rökt! Vädra korsdrag vid tretiden en vinternatt är inte uppbyggeligt för vare sig sömn eller hälsa så maken hamnade nedbäddad med en livshotande karlakarlsförkylning och resten av familjen begav sig till jobb och skola doftandes som böckling elller möjligen prickig korv.

Men vi nöjer oss inte med det! Mor i huset försöker få sig lite julstämning i medvursthuset genom att tända adventsljusen till en after work latte med lite kanel. Hushållets katt med "särskilda behov", Johnnie W, vill vara nära. Oklart om det gällde latten eller husmor?
Han lyckas hur som helst placera sin akter i adventsstaken och när mor tittar upp från sin surfplatta noterar hon kraftig rökutveckling bakom katten. Katten verkar först rätt obekymrad men när man vänder på honom ser man att det verkligen brinner i kalsongerna! Rätt så stora flammor i pälsen. Heroiskt börjar husmor slå på flammorna med sina bara händer, men se då blir Johnnie W upprörd och vill inte alls samarbeta! Turligt nog hann husmor kväva flammorna innan kattskrället for in under möblerna och satte hela huset i brand!

Bränd kattpäls har en väldigt särpräglad lukt. Den utplånade raskt den tidigare röklukten i huset. Den är speciell och oförglömlig. Vår nya juldoft?

Han mår bra nu. Lite kyligt baktill bara...

Japp, den här kan vi köra i år igen!

En tämligen exakt avbildning av julläget just nu i hushåll Y.

Med det oroande tillägget att vissa av barnen kanske börjar närma sig en ålder när sådant får ögonen att tindra...

I Knivsta :)

Nu funkar det ju bra att ha islandshäst i ett vanligt mixat Active Stable också! Men i just detta har Jörgen berättat att han anpassat höjder på utrustningen eftersom alla hästarna ska vara islänningar. Ser fint ut!

Något som komplicerar tillvaron som westernryttare är att man måste tillhöra så många olika klubbar och organisationer för att tävla. Det är rasklubbar som AQHA och APHA samt deras svenska underavdelningar SQHA och SPHA. Så finns det NSBA som ordnar gemensamma tävlingar för de amerikanska raserna i vissa grenar. SQHA, SPHA och NSBA Scandinavia har samordnat sig väldigt trevligt under de senaste åren så man har möjlighet att starta i flera klasser i sin(a) grenar under samma meeting. Väldigt roligt och mer kostnadseffektivt!

Så finns det ju WRAS som ordnar tävlingar för alla, oavsett ras, i en mängd westerngrenar. Från blåbärsnivå och uppåt. Också väldigt viktigt, trevligt och utvecklande för westernridning i stort!

Sen finns det en hel mängd klubbar, med och utan amerikansk koppling, med fokus på reining, boskapsklasser osv men det kan jag för lite om för att uttala mig om .

Många klubbar blir det i alla fall. I ett litet westernland som Sverige.

Nu håller WRAS på att förhandla med Svenska Ridsportsförbundet om att westernridning ska få bli en del av den organisationen. Det finns ju flera orsaker till att det skulle kunna vara en bra idé.

Statushöjning och acceptans av westernridning som en "riktig" sport säger en del.

Att få föreningsbidrag och får ingå i Svenska Idrottsförbundet skulle medföra ekonomiska och vissa organisatoriska fördelar om jag har förstått rätt. I dagsläget får WRAS avslag på ansökningar om olika statliga och lokala bidrag med hänvisning till att det redan finns en etablerad förening med likartad inriktning = SvRF. I statligt hänseende är en häst en häst en häst, oavsett vad den pysslar med och vilken utrustning den har på sig. Så vill westernfolket få del av bidragen och stöden så måste vi bli svenska ridsportare.

Allmän oro uppstår ju alltid när förändringens vindar blåser. WRAS ledningen gör nog sitt bästa och försöker hålla medlemmarna uppdaterade på hemsidan. Där finns nu ett par klickbara dokument där man kan läsa hur långt man kommit i diskussion kring olika frågor. Självklart är det lätt att som enskild medlem snöa in på någon detalj som är viktigt för just mig personligen. Alla har vi väl våra käpphästar! Så lätt då att glömma helhetsperspektivet och vad som skulle vara bra för sporten och organisationen i stort.

Jag försöker tänka att det är kloka människor som vill westerngrenarnas bästa som tillsammans försöker hitta bra lösningar.

I följande dokument redovisas vad man kommit fram till i olika frågor så här långt.

Jag har aldrig haft några invändningar i hjälmfrågan, det är inte ens en fråga tycker jag. Som har arbetat med ungdomar med förvärvade hjärnskador och på nära håll sett vad en smäll i huvudet kan ställa till med.

Att hästar inte ska tävlas innan fyra års ålder kan jag också acceptera,  men kan tycka att det är synd om det även omfattar klasser där man visar vid handen? Jag tycker Showmanship och Trail-in-hand är oslagbara möjligheter att introducera en unghäst till tävlingslivet. Tar vi bort den möjligheten tror jag vi kommer att se stökigare och "farligare" 4-åringar i stället. Men det är ju vardagsmat i andra ridsporter så det har väl inte SvRF några invändningar emot. Bara man leder i kedja så... (Nej, nu var jag elak)

MEN - punkt 5:

Kan man delta i tävlingar med andra westernföreningar, som ingår i
samarbetet WesternSverige, utan påföljd?

Svar: Nej. Våra klubbar kommer att vara anslutna till SvRF, vilket innebär att medlemmarna inte kan delta i tävlingar som arrangeras av föreningar utanför SvRF. Om så sker, blir medlemmen avstängd från att i fortsättningen tävla på tävlingar som arrangeras av SvRF/Westernkommittén.
För en tävling med grenar som inte kan erbjudas av SvRF/Westernkommittén gäller däremot inte denna begränsning.

Ovanstånde kommer att innebära att man som westernmedlem i SvRF inte längre kommer att kunna tävla på AQHA/SQHA, APHA/SPHA, NSBA osv. Inger mer samlande av Points, meriter och titlar inom sin rasförening således om man följer med WRAS till SvRF. Inget deltagande på SQHA's tävlingar inkl Nationals. Osv.

Man kommer alltså att bli tvungen att välja lojalitet. Detta val tror jag kommer att innebära stora risker för westernridningens utveckling i pyttelandet Sverige! I förlängningen blir det kanske även dödsstöten för de andra tävlingsarrangörerna. Om man t ex måste välja på att delta på 2 SQHA tävlingar ELLER 10-talet WRAS tävlingar under ett med sin häst väljer säkert många det senare  för att få komma ut ock tävla tillräckligt ofta.

De som väljer de 2 tillgängliga SQHA tävlingarna får i stället urusla möjligheter att tävlingsmatcha sin häst under året. Det lär också bli ekonomiskt tufft för de övriga organisationerna. Ännu tuffare än nu. Hittills har vi westernmänniskor ganska generöst betalat medlemsavgifter, licenser och startavgifter både här och där för att få så många tävlingsmöjligheter som möjligt. Tvingas man "välja sida" fortsätter man ju inte att betala för det man inte längre kan delta i. Organisationer som SQHA, SPHA, NSBA osv riskerar att svältas ut och försvinna.

Tanken med att ingå i SvRF är också att western ska breddas, bli mer tillgängligt , t ex på ridskolor och vid ännu fler tävlingstillfällen. Så ja, det kommer säkert gå att få tävla massor under SvRF paraply.

Jag ser dock en väldigt stor fara med att tappa kontakten med westernridningens "moderland" genom att släppa taget om rasorganisationerna. Den kontakt de erbjuder genom gästdomare, uppdatering av tävlingsreglementen, och olika internationella utbyten. Utan den tror jag utvecklingen av våra grenar stagnerar i Sverige, det gäller oavsett om vi pysslar med pleasure, trail, cutting eller reining. Tror liksom inte på SvRF potential att ta över den utvecklingen (och är ganska övertygad om att WRAS genom åren åkt rätt mycket snålskjuts  på de amerikanska rasorganisationerna när det gäller grenarnas utveckling, tävlingsreglementen och liknande. ) 

Så om WRAS inte lyckas åstadkomma ett annat förhandlingsläge på denna punkt så vill jag nog inte vara med! Som Karlsson på taket brukar säga!

Det får väl bli skogsmulleri och kanske lite Akademisk Ridkonst i stället efter 2014... 

Som ett förtydligande:

Det är det här jag inte vill tappa kontakten med! Jag vill också ha kvar möjligheten att ett par gånger per år själv bli bedömd av domare som dömt på den här nivån. Både som realitycheck och utvecklingsinspiration!  Jag må vara egoistisk men för mig är det viktigare än att elever på 5000 ridskolor ska få möjligheten att reglementsenligt få åka runt i westernsadeln en gång i veckan.

Oj, nu blev jag så där banbyggarsugen igen.. 

Over and out!