Denna helg har vi ingen Trailträning eftersom AR-ryttrarna på Wiggeby har clinic i Akademisk Ridkonst i morgon med gårdens "inhouse" AR-instruktör Anna-Clara Olofsson

Jag hade så gärna varit med och tittat! (Det är dessutom kostnadsfritt för gårdens folk.)

Info om clinicen:

Fika och samling 8:30
Första lektion 9:00
Teori och lunch 11-12.30
Avslut och fika 14.30
Alla Wiggebyare är välkomna att delta. Kl 9-11 och 12:30-14:30 kommer ridhuset att vara reserverat för kursens deltagare men man är välkommen att rida sin egen häst innan, i pausen och efter, förstås! Välkomna!

Men jag måste åka till Dalarna och sopsortera i stället.   

Nästa lördag, den 17 nov, då blir det Trailträning igen! Hmm, jag fick minsann inspiration till klurigheter på Jonna-clinicen.

Den här härliga mixen av folk och hästar som finns här.

Idag t ex. Först hade jag ridhuset för mig själv, laddade Clapton i stereon och långtyglade Boogie. Efter en stund fick vi sällskap av dressyrhäst som skulle longeras. Så där jobbade vi med en pigg och yster Briar avkomma i ena ändan och en glad och sprallig Little Bo Badger dotter i den andra ändan. Peace and harmony till skönt bluesgung!

Här finns verkligen alla möjligheter att kika på och delta i roliga och intressanta träningar från diverse discipliner!

Boogie och jag har verkligen haft en kanonhelg! Så himla roligt!

Fyra rejäla ridpass för Jonna med massor av nyttigheter, god lagad mat vid dukat bord och trevliga tjejer att snacka med.

Riktig husmorssemester!

Först fick jag ju jobba med att Boogie inte ska tappa tempo eller låsa sig när man  förändrar något, t ex skänkelposition. Det ska inte utlösa en stressreaktion så fort man ber om något annat än det man just håller på med. Jag fick t ex jobba med att lägga till galoppskänkeln och peppa henne att fortsätta trava på i samma tempo fast den mjukt låg där, och först när hon var ok med det, pussa för galopp. Det blev så småningom riktigt bra galoppfattningar av det. Hon får då mer tid på sig att förbereda sig för galopp utan att stressa, så när man pussar så är hon redo och kan mjukare bara rulla över. Viktiga små detaljer som gör stor skillnad!

Pass 2 dag 1 jobbade vi med mer lyhördhet för skänkel. Vi fick träna på att  svänga för bara skänkelhjälp och inte använda tygel alls. Tyglarna fick vi inte ens hålla i när vi skulle rida serpentiner och slalom runt koner. Bara vända för ytteskänkel. I trav så klart! Med Cow Cuttin "Kan Själv" Boogie måste man alltid, så fort det finns ett mönster att rida, bryta mönstret, och variera vägarna något så infernaliskt. Får hon rida samma väg två gånger så är det inte någon skänkelsignal som styr vart hon går! Nej, det blir autopilot och allt tightare svängar för att spara på energin...

Så jag får lägga mycket tid på att variera, variera, variera för att få henne att bli lyhörd.

Hon var lite stelare i höger på något vis, så pass 1 dag 2 jobbade vi mycket med att böja sig för skänkeln och lossa i hals och bog. Nu betydde alltså skänkeln "runda dig runt",  inte "vänd dig från". Boogie verkade fatta detta mycket bra och jag satt verkligen och klurade på vad jag gjorde annorlunda med skänkeln, beroende på vad jag bad om. Det vete tusan! Antar att man "säger" så mycket annat med resten av kroppen också som avgör.

Min passkamrat Eva var sugen på trail, och det tackar ju jag aldrig nej till heller. Så Jonna började lägga in allt fler bommar och krumelurer i våra övningar. Massor av tighta svängar runt komer och in i L-formationer osv.

Pass 2 red vi ännu mer trail med fortsatt fokus på kluriga svängar. Det var så roligt att känna hur mycket nytta man hade av de förberedande övningarna. Den typen av svängar går liksom inte att göra för tygel, då böjer man bara i sär hästen och snubblar på bommarna.

Tror förresten både jag och Boogie tycker allt blir mer begripligt när man kopplar det till trail, dvs konkreta uppgifter   

Vi fick jogga in i en labyrint med grind i mitten med upphöjd bom i grindhålet. Här blev det mycket tekniktips för att ställa hästen i rätt vinkel så den klarade bommarna utan att klonka. Jag älskar verkligen sånt trix och fix! Konstaterade också att jag, förutom poängjakt, har ytterligare en anledning att behöva kunna placera min häst exakt rätt vid grinden. När jag fick sträcka mig snett bakåt för att häkta på repet igen gjorde nämligen mitt brytningsfel på höger öga att jag totalt missbedömde var kroken var och försökte hänga upp öglan i tomma luften. Bättre då att kunna placera hästen riktigt nära så man slipper sträcka sig...

Sista passet jobbade vi också med galoppbommar där hästen skulle trava in och sedan plocka upp galoppen inne i serien. Klurigt! Fast när jag kom på hur jag skulle forma med inneskänkeln, lägga till galoppskänklen och låta den vara där mjukt och SEDAN pussa, ja då kom galoppen så fint mitt bland bommar och allt. Några fina försök, sedan kändes det att musten gick ur Boogie. Med rätta efter fyra pass på två dagar. Jag hade träningsvärk så det hade säkert hon också. Så vi kände oss mer än nöjda och avslutade.

Medan jag packade tog Boogie en tupplur

Men hon kvicknade till när vi skulle lasta. Det fanns nämligen väldigt intressant publik vid transporten...

(Uppländsk lera...)

Nyfikna lilla Molly, ca 5 månader

SIDOSPÅR:

Jag tycker Boogie utvecklats socialt väldigt mycket sedan februari när vi flyttade från Märsta och den stogrupp hon deltagit i sedan jag köpte henne. De nya blandade konstellationer hon gått i, först med Hottis, Tabby och Lex, och nu den stora gruppen på Wiggeby, verkar ha gett henne större sjävförtroende på något vis. Hon har en mycket mer positiv inställning till andra hästar och hälsar liksom fint och "oskrikigt" på nya bekanta.

På denna clinic satte hon inte ens i gång och brunsta trots att det fanns hingst i stallet. Över huvud taget lägger vi knappt ens märke till hennes brunster längre. De var mycket tydligare och förknippade med en massa pinkande och viss grinighet förut när hon bara gick med ston. Är inte det lite intressant?

Till slut behagade i alla fall min prinsessa åka hem. Slut på en mycket rolig och givande helg!

Pga av växtvärk och allmän tonårströtthet kom vi fram till att familjens tonåringar, både på två och fyra ben, tar vintervila från den seriösa träningen redan nu. Alltså hamnade Boogie och jag på clinic för Jonna dena helg.
Rena husmorssemestern. Tre färdiglagade mål mat om dagen vid dukat bord. Läggdags kl. 23. Bara en ynka liten häst att mocka och fodra. Ja, och så två rejäla ridpass om dagen då.
Pass ett har vi jobbat på självgående framåtbjudning, stanna i formen och inte tappa tempo när man ber om nästa manöver. Hur nyttigt och bra som helst, och vi var hyffsat duktiga båda två. Jag lyssnar med ett halvt öra när det pratas dominans och ledarskap, och spetsar båda öronen när vi pratar form, hållning och timing. Jag är ju ute efter att lära mig när Boogie går i hälsosam form och hälsosamt tempo. Blir gärna för långsamt när jag får välja själv... Boogies planer på att ta över världsherraväldet struntar jag som vanligt i. Trots att Jonnas och min begreppsvärld och syn på relationen häst och människa förmodligen är väldigt olika, så tycker jag att det är väldigt roligt att rida för henne. Hon SER Boogie och hennes styrkor och svårigheter. Hon är jätteduktig på positiv förstärkning av människa och shapar skickligt ens beteende genom att berömma det hon gillar och sedan komma med vänliga förslag på vad man kan ändra, lite i taget. För hästen blir det också gradvisa skiften mot det man önskar. Många chanser och erbjudanden att göra rätt. Skicklig, konsekvent användning av mild negativ förstärkning har jag inga större svårigheter med även om det inte är det jag själv sedan vill ha som huvudsaklig utgångspunkt i träningen.
Lite glada tillrop och en och annan kompensationsbelöning, och Boogie håller humöret bra och anstränger sig fint för att förstå.
Som vanligt en liten guldhäst att resa med! Sovit gott i natt (jag bor precis ovanför hennes box) och hade spån i hela frisyren, så hon har snarkat gott bland sina mera oroliga och ovana artfränder i gäststallet.
Lite lunch nu, och sen på'at igen :)