Nu har vi haft hästarna på Wiggeby i tre månader så det börjar kanske bli dags att utvärdera vad det inneburit både för dom och för oss med Active Stable?

Just nu känns det lite kluvet. Boogies BFF Tabby har flyttat. Livet i en så stor och hittills ganska "osatt" grupp blev ansträngande för henne. Hon drabbades av olika sår som inte riktigt ville läka. Är man 20 år så kan sådant vara tufft. Nu finns det flera hästar i den åldern i gruppen, men de är etablerade sedan länge.

Hottis är trött och loj i arbete, samt sedan en tid konstant lös i magen. Så vi har haft veterinärkoll och väntar på provsvar. Vad man kan se utåt samt i datorlistorna så glider han runt fint i Active Stable systemet, använder alla faciliteter och han har heller inte alls så mycket småsår och bitmärken som i början. Både han och hans eminenta Bucastäcke ser hela och fina ut! Vad gäller tröttheten  kan han mycket väl vara i en tillväxtfas igen. Han är återigen högre bak än fram, så saker händer helt klart i kroppen. Så han har lite tidig vintervila nu. Så får vi se vad provsvaren säger och även hästkiropraktor som kómmer i veckan.

Idag såg vi dessutom Hottis och Kiddas köra ett riktigt busrace! Då såg han inte alls trött ut, Hottis, och det var skönt att se honom bete sig som en riktig unghäst! Det var också väldigt kul att se Kiddas släppa loss lite. Kiddas har ju haft en tuff start på sitt vis eftersom han hade svårare än de andra att lära sig foderautomaterna.

Hottis kompis Lex har tyvärr råkat ut för diverse skador och trassel och står just nu i en sjukhage. Aldrig kul för en unghäst! Vi vet precis hur det känns när man ska försöka skritta sin understimulerade helikopterhäst vid handen enligt veterinärens ordinationer! Man får vara kreativ och hitta på hjärngympa. Trail in hand t ex.

Boogie har fått fin figur och varit pigg och glad! Så för Boogie verkar det mesta fungera bra. Fötterna mår bra nu med Equisole så lösdriftssanden inte längre kan göra styltor i ringskorna. Hon har bantat ned till fin figur utan att behöva gå utan mat. Hon känns rörlig och fin i ridning. 

Hon verkar inte heller hänga läpp över att Tabby försvunnit på något sätt som vi kan se. I mitt hjärta gör det så ont att Tabby flyttat Jag har aldrig sett Boogie vara så tight med någon förut och det kändes alltid så gott att se dem hänga tillsammans. Dessutom är Tabby en sådan där förtjusande, personlig, vänlig quartermärr som bara går rakt in hjärtat! Men självständiga Boogie verkar ta det med ro, och tycks även ha hittat nya sovkompisar. Valacken H verkar gilla att samla ihop några av de få brudarna i ett litet hov runt sig, och där hittar jag ofta Boogie. Hon är ofta med Hottis också.

Häromdagen såg jag dock hur ett sto, som tidigare verkligen jagat Boogie och upprepade gånger huggit henne i rumpan och lagt av bredsidor mot henne när deras vägar korsats, nu också verkade ha andra avsikter. Boogie stod och sov med Hottis. Det bruna stoet flyttade på Hottis och ställde sig bredvid Boogie, som flyttade lite skeptiskt i sidled. Stoet flyttade efter och nafsade Boogie lite halvgnabbigt i ansiktet. Boogie höll undan sitt ansikte men flyttade inte fötterna. Då slutade stoet och sänkte sitt huvud till sovläge. Boogie stod kvar och släppte ned sitt huvud också. Så stod de där och sov på samma sätt som Boogie och Tabby. Intressant!

Ny sovkompis?

Tagga ned matte, det funkar!

Inte helt smart placering, Hottis! Fast han är förmodligen bättre på att läsa damerna än vad jag är...

Det vore skönt om det där kunde utvecklas till en vänskaplig relation!

Det har liksom varit lite härjigare och tuffare i gruppen än vad vi förväntat oss efter de beskrivningar av Active Stable konceptet vi fått. Men det har också varit många nya hästar som tillkommit under hösten. Förutom de fyra vi flyttade från Sigtuna samt Kiddas och Billy, så har det tillkommit ytterligare några. Senast nu Susannes nyinköpta paint Joey, som än så länge mest verkar hålla sig i periferin. Så det tar väl tid innan gruppen är en grupp igen och veteranerna funnit sig till rätta med alla nykomlingar?

Active Stable veteraner

 

ulla skidén

18 november 2012 18:29

Var hittar vi nu tabbys matte Helene? Skulle behöva henne i vårt stall.
Hälsar
Ulla

Maria

19 november 2012 18:03

Har bett henne ringa dig :)

 

Kristin

20 november 2012 20:35

Haha! Picaboo har blivit tuff minsann. Innan AS var hon en fegis, nästan lägst i rang. Tror att AS har gett henne självförtroende. Rimlig analys du gör för övrigt, håller med.

Comtesse var också dålig i magen, det har hon varit varje höst, vinter, vår i AS utom den första, vad jag minns. När hon får äta enbart gräs (eller gräs samtidigt) är hon bra. Har inte fattat vad det är. Jag har några teorier, har testat några av dem. I år verkar ovanligt många vara dåliga. Det skumma är att C har blivit bra när vi åkt på kurs (samma hösilage). Nu efter flytten blev hon bra på två dagar.

Maria

21 november 2012 09:52

Skumt det där med magarna. Alla hästar är ju inte påverkade. Boogie varierar lite medan Hottis är lös hela tiden. Får se vad vet kommer fram till. Skönt att Comtesse mår bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...