Pga av växtvärk och allmän tonårströtthet kom vi fram till att familjens tonåringar, både på två och fyra ben, tar vintervila från den seriösa träningen redan nu. Alltså hamnade Boogie och jag på clinic för Jonna dena helg.
Rena husmorssemestern. Tre färdiglagade mål mat om dagen vid dukat bord. Läggdags kl. 23. Bara en ynka liten häst att mocka och fodra. Ja, och så två rejäla ridpass om dagen då.
Pass ett har vi jobbat på självgående framåtbjudning, stanna i formen och inte tappa tempo när man ber om nästa manöver. Hur nyttigt och bra som helst, och vi var hyffsat duktiga båda två. Jag lyssnar med ett halvt öra när det pratas dominans och ledarskap, och spetsar båda öronen när vi pratar form, hållning och timing. Jag är ju ute efter att lära mig när Boogie går i hälsosam form och hälsosamt tempo. Blir gärna för långsamt när jag får välja själv... Boogies planer på att ta över världsherraväldet struntar jag som vanligt i. Trots att Jonnas och min begreppsvärld och syn på relationen häst och människa förmodligen är väldigt olika, så tycker jag att det är väldigt roligt att rida för henne. Hon SER Boogie och hennes styrkor och svårigheter. Hon är jätteduktig på positiv förstärkning av människa och shapar skickligt ens beteende genom att berömma det hon gillar och sedan komma med vänliga förslag på vad man kan ändra, lite i taget. För hästen blir det också gradvisa skiften mot det man önskar. Många chanser och erbjudanden att göra rätt. Skicklig, konsekvent användning av mild negativ förstärkning har jag inga större svårigheter med även om det inte är det jag själv sedan vill ha som huvudsaklig utgångspunkt i träningen.
Lite glada tillrop och en och annan kompensationsbelöning, och Boogie håller humöret bra och anstränger sig fint för att förstå.
Som vanligt en liten guldhäst att resa med! Sovit gott i natt (jag bor precis ovanför hennes box) och hade spån i hela frisyren, så hon har snarkat gott bland sina mera oroliga och ovana artfränder i gäststallet.
Lite lunch nu, och sen på'at igen :)