Hottis* har bara varit ledig i veckan. Det är mycket nog ändå när man bara är tre år och har flyttat till en helt ny miljö, ska lära känna en massa nya hästar och förstå sig på foderautomater och annat nytt. Hottis tunnade ur lite första veckan på Wiggeby. Han är ju snabb att göra det, den lilla rackaren. Nu har han börjat fylla ut igen, och enligt Jörgen är alla våra Nytorphästar igång och äter bra ur automaterna enligt datalistorna. Däremot är de inte lika bra på att gå ut åt rätt håll när de har ätit klart, så vi försöker fortfarande träna "Exit". Det går så där. Finns ju inget riktigt begripligt motiv för hästen att lämna den trevliga foderautomaten. Eftersom Tabby och Boogie noggrannt bevakar sina skyddslingar Lex och Hottis, samt tycks utstråla en jäkla pondus själva, så verkar liksom ingen av dem hamna i problemsituationen "Otrevlig köande häst bakom, bäst att gå ut framåt..."   Så vi fortsätter träna rätt utgång så fort tillfälle gives och hoppas att repetitionerna till slut gör någon verkan.

Boogie är fortfarande klart skeptisk till havreautmaten. Nu behöver hon ju inte havre egentligen. Men för att skapa motivation att röra sig i systemet (istället för att lägga beslag på en grovfoderautomat och bevaka den för kung och fosterland hela dygnet...)  så behövs lite sug på havreutdelning i andra ändan av Active Stable området.  Så vi tränade lite på det idag med. Hon hoppade fortfarande till för varje utblås av en näve havre. Men efteråt gick hon faktiskt alldeles frivilligt in en gång till, så det tar sig.

Hottis har inga sådana bekymmer. Havre är bra grejer , även när den  blåses ut rätt i snoken på en!

Eftersom Ebba varit först sjuk och sedan på skolresa har Hottis och jag haft en massa kvalitetstid tillsammans. Det har nog varit bra för vår relation, som tidigare mest bestod av att jag blev inkallad när det skulle göras något besvärligt och behövdes flera personer. Såromläggningar, pencillinsprutor och annat trist...

Mycket roligare att få vara mattanten, som jag varit denna vecka. Tränat automat och stödfodrat Krafft Protein Pluss.

Mattanter gillar vi, sa Hottis, plåstertanter  - not so much!

Intressant att när Hottis börjar se på mig med andra ögon, så börjar jag också se på honom på ett annat sätt. Det kanske vore kul att prova att sitta på honom någon dag...

*För eventuella nytillkomna läsare: Han heter inte Hottentotten på riktigt, han heter Sohotisleaguerslad. Men det kan man ju inte säga...