Alla inlägg under september 2012

Av Maria - 30 september 2012 20:16


Lone frågade i sin kommentar om jag har några häst och ridningsbloggar att rekommendera. Vilket gav mig en spark i baken att revidera länklistan till höger och lägga till de jag faktiskt kollar på ibland. Jag är inte så duktig på att flänga runt på nätet och hitta bra sajter.

Faktum är att jag letade som bara den när jag först började med Boogie för 5 år sedan. Då hittade jag inte så mycket och la ned nätjakten. Förlikade mig med att man nog är en rätt ensam galning som klickertränar häst och tröstade mig med Caniskollegan  Ann-Louise förnämliga inspirationsblogg.

Åkte på Ellen Ofstads kurser, var på Clicker Expo och stalkade Alexandra Kurland (som gör sig mycket bättre IRL än på gammal VHS) och hittade så småningom Carolina.


Sedan en kort tid tillbaka är jag med i Peggy Hogans FB-grupp och det är nog banne mig det roligaste och mest inspirerande jag hittat i nätväg! Därigenom har jag också hittat ett antal riktigt kloka och duktiga hästklickertränare som  på olika sätt dokumenterar och inspirerar på nätet. Det finns så mycket mer på nätet nu än för fem år sedan!


Så till Lone och alla andra skulle jag, förutom ovanstående vilja rekommendera


Peggy Hogan - the Best whisper is a click

Shawna Karrasch - On target Training

Mary Hunter - Stale Cheerios


Det finns säkert fler som jag inte hittat, så jag tar också gärna emot fler tips   









ANNONS
Av Maria - 29 september 2012 15:53


Lite bilder som Kicki tog medan hon väntade på sin förrymda häst   


                       

ANNONS
Av Maria - 27 september 2012 23:29


             

Av Maria - 27 september 2012 21:52

Hu, vad surt! Skrev ett långt inlägg som försvann när det skulle laddas upp!

Morr!


Det har inte varit helt lätt att analysera träningshelgen med Ellen Ofstad.

Så det kanske inte skadar att göra det en gång till?

Det var min 4e träningshelg för Ellen. Vid tidigare tillfällen har vi haft så enormt kul, Boogie och jag. Det har varit vid dessa kurser som Boogie tagit stora kliv framåt i sin inställning till träningen. T ex första gångerna jag fick uppleva henne SKYNDA sig till ridhuset efter paus, och sedan vägra lämna det efter passets slut. Även om det numera är vardagsmat   


Så jag var i fredags väldigt säker på att Boogie skulle få en trevlig helg och tyckte det var ett bra tillfälle att köra tävlingsliknande förberedelser med hästvätt, kroppsstrumpa, svanspåse och hela köret. Till allmän munterhet på Wiggeby där man tydligen inte har sett en quarter i resekostym förut!


 


Samt vid ankomst på Seglinge Gård i Almunge, där mina medkursare försynt undrade vad den stackars hästen råkat ut för   



På lördagen fick jag för ovanlighetens skull ett tidigt startnummer. Min plan för helgen var jobba med Boogie lös från marken och att få Ellens hjälp att få Boogie att kunna börja imitera/spegla mig. Senast jag tränade för Ellen var när vi hade Kroppsspråkskursen  på Skällsta 2010. Det var samtidigt som Boogie blivit skadad så jag var med utan häst. När jag senare försökte applicera mina nyvunna kunskaper på Boogie gick det inte så bra. Hon blev mest sur. Så jag gav upp. Det finns ju alltid så mycket annat kul att träna på än det man inte är så bra på.


Men när jag höll på med frishaping av spinn och fick olika tips från Peggy Hogan om hur jag ska placera mig för att underlätta förståelsen hos hästen, kände jag att jag har så himla svårt att synka ihop mig med hästen och dålig koll på när jag blockerar i stället för att öppna.

Jag är väl en stel gammal bruksare, skolad från början att stå still och utdela kommandon…

Vilket funkade bra även i övergången till klickertränare av hund då man skulle vara neutral och låta hunden bjuda beteenden att shapa vidare från utan att hamna i locka/visa.

Med häst, hmm, ibland behövs att jag kan dansa med…


Stackars Ellen, vilket uppdrag    


Hon nämnde att det fanns två olika vägar att gå, antingen genom att verkligen lära sig kommunicera genom hästens kroppsspråk, eller genom mer ”onaturlig” kommunikation.

Sedan fick jag sätta igång med att försöka få Boogie att följa mig genom de där cirklarna vi lärde oss på Kroppsspråkskursen. Det gick inget vidare. Jag var ständigt på väg åt fel håll och Boogie tackade för sig och gick sin väg. För att få henne uppmärksam på mig igen hamnade jag hela tiden i lägen där det kändes som jag drev och pressade, vilket ingen av oss gillar. Tack och hej, sa hästen.

Så småningom fick jag leda henne i en lång lina i stället. Då följde hon ju med och svarade på svängarna genom att sluta upp på insidan och kunde få belöning. Men det kändes inte som något vidare kul pass ändå...


Andra tränade på Långa Tyglar, Kroppsspråk, Intro av klicker, och Körning (!).

Det blev inte så många foton tagna för mig. Först var jag lite allmänt ”störd” av mitt inte så lyckade pass, sedan fick jag årets adrenalinpåslag och tappade fokus helt. När jag fiskade upp min ljudlösa mobil ur fickan för att kolla klockan hade jag nämligen 14 obesvarade samtal och 1 st sms med endast 4 ord ”Måste ta ut veterinär”. Från min kära dotter. När jag till slut fick tag på Ebba kunde vi så småningom enas om att det kanske vore lämpligare med hovslagarinsatser hellre än nödslakt. Eftersom Hottis verkade ha drabbats av ett sömtryck.

Nu är det ju inte så lätt att få tag hovslagare på helgen, men sömtryck har ju i alla fall hyffsat bra prognos.


Innan middagen kände jag ändå att jag behövde få mixtra lite med Boogie på egen hand. Det tråkiga passet gnagde i mig och jag ville ha något annat i kroppen innan kvällen. Så här brukar det ju inte kännas på Ellen-kurs!


Vi började i snöre från början men med högre förstärkningsfrekvens och maxad kvalitet. Boogie var snabbt på och vi svängde hit och dit och till slut t o m cuttade hon mig. Men så fort jag plockade bort snöret höll det bara en och en halv sväng, sedan vände hon på klacken och gick sin väg. Inte som när det blir svårt i en shaping övning. Då går hon ju bara en liten runda och kommer genast tillbaka. Nä, nu gav hon sig av. När det upprepats ett par gånger och det dessutom blev svårare och svårare att få tag på henne var det ju helt uppenbart att det inte spelade någon roll hur tätt och bra jag belönade, övningen var ändå på något sätt aversiv och inte VÄRD belöningarna. Tänka om, tänka rätt…

Jag gav mig själv uppgiften att få med mig hästen en hel volt runt och sedan ut ur ridhuset – UTAN snöre, UTAN press. Vilken ju var en bit kaka när jag använde våra vanliga verktyg: handtarget, i kombination med till en början hög FF och lagom avpassade kriterier. Jag hade en glad häst som spontanjoggade vid min sida, på nolltid. Tur hon är så förlåtande så fort man gör rätt   


Så på söndagen beskrev jag vad jag gjort och de olika utfallen. Ellen verkade redan vara inne på att vi skulle göra något annat idag. Hon beskrev det som att jag tänker så mycket , är ”i mitt huvud” och att min häst är likadan, så en annan metod skulle passa oss bättre. Det kan nog stämma.    


Jag fick sedan börja med snöret på och visa vad jag gjort kvällen innan. Boogie var snabbt på och svängde med mig hit och dit i cuttingstil igen. Sedan skulle vi försöka få henne mitt emot mig så vi kunde börja shapa spegling. Men Boogie ville komma väldigt nära och pussas i stället, vilket är defaultbeteendet i framförförarmappen… Det blev lite meckigt hit och dit och hoppla, hejsan  - plötsligt hade jag häst rakt upp på bakbenen. Högt och länge. Smidig köttbulle, det där….


Eftersom Boogie på våra fem år tillsammans tidigare ALDRIG har stegrat sig, och nu två gånger på två veckor, så finns det kanske anledning till lite analys. Håller jag på att skapa ett tvättäkta klickermonster?


Med lite hjälp av Carolina har jag kommit fram till att de två situationerna när stegringen kom har liknat varandra på det viset att Boogie har varit i väldigt hög aktivitetsnivå, ”taggad på klick” samtidigt som vi försökt visa henne vad som ger utdelning genom att begränsa hennes rörelsefrihet, i båda fallen framåt. När man tränar/rider traditionellt med tryck/eftergift har jag aldrig fått en sådan reaktion, trots ibland rejäl fysisk inramning. Det är i stället något som verkar hända när man först bjuder in till egna initiativ med hög intensitet, och sedan lägger i handbromsen.


Så det känns som den viktigaste lärdomen efter helgen, att noggrant tänka efter vilken aktivitetsnivå Boogie ska ha i förhållande till övningen. Hon behöver träna på att göra saker inom en inramning även i klickerträningen, eftersom det ibland är det enklaste sättet att få fram det som behövs. För att klara det behöver hon dock vara lite lugnare till sinnes, inte fullt lika på. I övningar där man behöver hög intensitet måste man i stället se till att hon har ett friare utrymme att jobba i.


Förutom tillfället att tänka till kring detta, tror jag även vi fick med oss lite bra inspiration till hur vi ska jobba vidare med spegling och göra det till ett av våra verktyg. Fast på vårt eget vis. Boogie Style. (Eller som man säger på Wiggeby -  Styled by…)


Stort tack till alltid lika kloka Carolina för hjälp att reda i tankarna. Lika stort tack till härliga Ellen för att du rörde om i grytan lite! 








Av Maria - 20 september 2012 22:33


Nästa helg, alltså den 29 september, blir det Öppen Trailträning igen! Hoppas ännu fler vill och kan prova på!


Om man inte står på Wiggeby kostar det 80 kr i ridhusavgift. Maila mig på mitt förnamn snabela canis punkt se  (klickbara kontaktuppgifter finns på länken till Canis Hundskola bland länkarna till höger) så vi har lite koll på hur många det blir   


Knytisfika efteråt för de som vill!


 



Nu i helgen är vi flera som ska vara med på OHR's träningshelg med Ellen Ofstad. Jag ska ha med mig Boogie. Det ska bli så in i vassen kul! I morgon blir det uppsnyggning av häst och packning! Jag tror Boogie ska få åka till Seglinge gård redan på fredag kväll. Det verkar som Active Stable hästar är ganska nattaktiva och lite förmiddagströtta, så jag tänkte hon kunde vila sig i form i en gästbox inför lördagens övningar. Det gör inget om hon är lite pigg och galen när vi ska träna... (som om det skulle hända...)

Av Maria - 19 september 2012 23:07


Idag var Ebba och Hottis med om sin första gemensamma hopplektion! På Wiggeby finns många roliga möjligheter nämligen! När jag såg ett anslag om unghästhoppning för Ellen Larsson från Väsby ridklubb skrev jag upp Ebba och Hottis på direkten!

En unghäst ska få prova på olika saker och tanken är ju dessutom att Hottis ska ridas även i Hunterklasser. Beskrivningen av Ellens upplägg med fokus på muskeluppbyggnad, balans och tempo lät så vettigt! Direkt efter att jag skrivit upp henne fick Ebba dessutom trevliga välkomnande sms från de andra tjejerna i gruppen. Sånt värmer!


Hottis har aldrig ridits i engelska sadeln förut, så Ebba testade att han tyckte det var ok dagen innan. Det var inga bekymmer och Ebba tyckte det  var jätteskönt att sitta i den sadeln igen. Hon  föredrar ju ofta den när hon rider Boogie och andra hästar.


Träningsgruppen i kväll bestod av unga tjejer på ponnier och stora hästar. Så himla skönt för Ebba att få träna med jämnåriga, och inte bara tanter och gubbar   

De andra hästarna var mycket mer erfarna än Hottis, men en bra instruktör anpassar ju övningarna för varje enskild häst. Hottis förkunskaper består av ett par löshoppningar som "bebis" samt viss bekantskap med markbommar från trailträning. Ebba själv har hoppat med glädje under sin ridskoletid, samt senare på Boogie, Snappy och några till.


Det var en väldigt trevlig upplevelse att stå på läktaren som mamma i kväll! Ellen Larsson visade sig vara en MYCKET sympatisk instruktör! Trevligt tonläge, uppmuntrande, positiv, observant, bra konstruktiva instruktioner! GILLAR! 


Hottis, han bara växer i mina ögon... Världens go'aste långskånk som bara gör sitt bästa, hela tiden! Inte klockrent, det kan man inte förvänta sig, men med en väldigt bussig attityd.

Ebba, hon är också så himla duktig på att matcha honom och på att verkligen använda sig av deras tillitsfulla relation.


Först började de med markarbete. Jättenyttigt för Hottis, både med gruppträningen  (tänk railwork) och att faktiskt ridas framåt, i bra tempo. Lyfta huvudet och se vägen framför sig!  


Sedan blev det markbommar, och en viss liten quarter var nog den enda som inte hade en enda touch! Trailtränad, eller?



 


Mycket pedagogiskt fick Hottis sedan göra sina första språng i ström efter en hoppsäker häst, Heineken. Funkade prima!


Senare fick han testa att hoppa på egen hand, och blev liiiite överraskad över så väldigt upphöjda bommar. Men han tar sig över på sitt vis, och till nästa försök så hoppar han! Duktig liten kille!



 


Ellen var rädd om honom och rekommenderade korta små pass med mycket vila emellan. Tre år är en väldigt ung liten häst i "vanlig" ridning. Det kan vara lätt att glömma i vår värld där en häst är Senior vid sex år...

Jag tror dock att det bara är bra att ta det i små steg, hålla det roligt och bygga upp självförtroendet sakta men säkert.



 


Ebba och Hottis verkade båda nöjda efteråt och vill fortsätta i gruppen. Kul!


Då är man hoppmorsa varannan onsdag framöver!












Av Maria - 17 september 2012 23:02


När jag gick igenom alla hästgrejer gjorde jag ett par fynd. Alldeles urvuxet  men knappt använt!

Har lagt ut annons på Hästnet


 


Superfina thermoridbyxor, stl 160 cl. Knappt använda.


 

Svart tävlingskavaj med tillhörande skjorta. Stl 160 cl. Använt vid en tävling.


Någon som vill slå till?




Av Maria - 17 september 2012 22:56


De intensiva, nästan hysteriska banden mellan Nytorp-quartrarna har ju lossat betydligt nu.


Småkillarna, fram för allt Lex, hittar man ofta lite varstans. Igår hittade vi Hottis omgiven av andra hästar så här:


 


Lex höll ihop med islänningen på ett annat ställe


 


medan tanterna var lika tighta som vanligt...


 

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10 11
12
13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se