Idag var det varannan onsdag och alltså Carolina-dag. För första gången tränade jag uppsuttet för Carolina. Jag ville ha hennes input på hur jag ska fortsätta utveckla klickertänket i ridningen och så långt det är möjligt undvika att hamna i lägen där jag använder ökad press.

Som väntat hade vi hur kul som helst! Carolina har verkligen förmågan att skapa en sådan där avspänd och tillåtande atmosfär där det inte finns någon rädsla för att göra fel eller misslyckas. Vare sig hos häst eller ryttare. Carolina är också alldeles för ödmjuk när det gäller sin egen förmåga som ridinstruktör!  Hon hittade så klart en massa bra saker för mig att utveckla och förbättra, t ex i sitsen.

Vi började med förvända öppnorna och tittade på att jag även uppsuttet får rätt typ av böjning i hästen så det verkligen blir gymnastik. Det var lite svårare i höger varv, och det visade sig mer bero på hur jag satt än på en svaghet hos hästen... Så då började vi pilla lite med sitsen.

Jag fick prova en del att rida utan att hålla i tyglarna. Har experimenterat lite med det på egen hand förut, men nu fick jag bra tips om hur jag skulle "räta ut" min egen yttersida och hur jag skulle hålla axlar för att förbättra sitsen. Så fort jag kommer i rätt position är hästen hur följsam som helst. Då klickar vi så klart Boogie för det, så för henne blir det dubbbel utdelning - matte som sitter i bättre harmoni och så snask på det! När det var på plats var det bara att plocka upp tyglarna igen, jag hade ju hela tiden hållit händerna i samma position som om jag höll i tyglarna, så övergången blev logisk för både mig och Boogie.

Ju högre förstärkningsfrekvens, desto mer engagerad häst. Får man bara upp förstärkningsfrekvensen till en nivå där hästen är riktigt taggad, så är det inte så svårt att övergå till durationer - dvs att sträcka längden/tiden på det man vill ha. Detta har jag säkert tjatat mig blå om på diverse hundkurser, ändå måste jag själv ständigt påminnas om det när det gäller hästen... Suck, tur både Carolina och Boogie har stort tålamod!

När vi skulle övergå till trav uppstod just ett sådant läge där det tjorvade till sig. Jag bad om trav, Boogie sa "nej tack" . Tänker man tryck/eftergift är det då man ökar trycket. Tänker man klickerträning får man i stället se till att hitta ett annat beteende som man kan komma åt att förstärka med hög intensitet och sedan be om traven igen när man har taggad häst. Busenkelt i teorin. Funkar prima i praktiken också,bara man kommer ihåg det.

Så med lite mer taggad häst som villigt svarade på travsignaler så var det enkelt att övergå till galopp. Fattningarna blir runda och fina när jag har henne i så där bra klickermodus   Mycket bättre kvalitet än när man jobbar med tryck/eftergift och det utan att jag måste hålla hennes kroppsdelar på plats. Hon bär sig helt enkelt bättre för egen maskin när hon själv bjuder på fattningen. Förvånad, någon ?

Ibland testar hon att bryta av innan jag klickat. Då är det väldigt effektivt att lite "retskrattas" och klappa henne på halsen. Då får jag en ännu bättre fattning nästa försök, och med längre duration.

Vi jobbade sedan lite med hur hon ska bryta av när jag klickat. Hon gör nämligen ett ganska hårt stopp mitt i galoppen när man klickar. Blir slitsamt och ohälsosamt för lederna i längden, och kan faktiskt leda till att klicket upplevs lite aversivt. Det märkte jag av för något år sedan när jag provade att klicka fattningar. Trots att jag klickade med timing så blev fattningarna färre och sämre, ett  tydligt tecken på att hon inte tyckte det var värt besväret ! På senare tid har jag inte haft den effekten, tvärtom har frekevensen på fattningarn ökat. Troligen för att hon numera är mer klickerklok generellt, och "står ut med " lite obehag för att hon verkligen vill ha sin belöning. Men jag har ju ändå oroat mig för belastningsrisken, så det kändes helt rätt att titta på om man kunde jobba med något slags keep-going signal och få ned henne i lägre gångart innan man klickade och stoppade. Alltså en kedja av galopp-duktig pålle - trav - klick/stop. Vi experimenterade lite och fick till ett embryo som jag tror jag kan utveckla vidare utan att tappa hennes entusiasm för fattningarna.

Så kul det är just med galoppen när hon blir så där rund, och samtidigt känns som en liten krutdurk som skulle kunna brisera. Precis då känns galoppen som bäst   

Jätterolig lektion! Tack snälla Carolina! Nästa gång ska vi påta vidare med långa tyglarna, eftersom det också är så roligt och extremt nyttigt. Boogie tar med sig så mycket av det hon lär sig där till ridningen. Troligen jag med...

Carolina följde med upp till beteshagen och sedan kom Helen med Tabby. En stor regnbåde lyste över alltihop och där stod vi och tittade på hästar som tuggade gräs medan en timme till av våra liv lades till det förflutna. Så som det kan bli i trivsamt sällskap!

 

Sanna

21 juni 2012 11:11

Hejsan!

Brukar läsa din blogg i bland just pga klickerträningen med häst.
Hur gör du när du belönar under ridning i högre tempon, gör man halt innan snask-givan så att säga, för inte kan man väl ge godis i farten? ;)

Jag provar på lite klicker men just det är när man gör något där man inte står på marken framför hästen så har jag lite problem med att belöna på rätt sätt.
Jag vill ju inte lära in att det är tvärstopp och godis så fort klicket kommer, eller vill jag det?
Min häst börjar gärna snurra runt på stället för att försöka få huvudet mot mig och vänta på godis när han hör klicket, han blir så otroligt exalterad när det kommer till klickerträning så då hinner inte matte med!

Mvh; Sanna

 

Maria Y

21 juni 2012 12:20

Hej Sanna! Jag belönar från hästryggen, Boogie vänder sig mot mig för att ta emot. Hon vrider dock bara huvudet och står kvar med benen. När jag klickar, tvärstannar hon automatiskt. Med klicket vill man ju markera att just precis nu gjorde du det som leder till godis. Då vill man ju också att godiset ska levereras så snabbt det går. Klicket fungerar som en brygga mellan beteende och belöning, men det finns en gräns för hur långt man kan dra ut på det och ändå få effekt, så man bör belöna så fort man tekniskt kan :) Så i de allra flesta övningar funkar det bra med klick-stopp-belöning. Men just i galoppen blir det lite slitsamt på lederna, liksom vid hoppning. Då finns det de som jobbar med ett slags keep-going-signal så man kan markera för fin galopp men sedan sakta av lite innan man belönar. Det är lite vanskligt, eftersom ju längre tid och fler andra beteenden som kommer emellan det man vill markera och belöningen, desto svårare blir det för hästen att koppla önskat beteendet till belöningen. De kopplar ju lättast till det som de gör precis innan snasket hamnar i munnen!
För att undvika hästkarusell kan du se till att belöna ett annat beteende som huvudet rakt fram m

 

Maria Y

21 juni 2012 12:22

forts.
klicka för huvud rakt fram många gånger så ökar sannolikheten för att han söker upp det läget igen istället för att jaga godiset. Det underlättar hans förståelse om du har tränat mycket på att det är hålla huvudet borta från godiset är det som ger utdelning.

Maria

21 juni 2012 12:31

Skrev för länge sedan om godishantering http://cowgirlup.bloggagratis.se/2007/09/03/259188-mandagens-hasttraning/

 

Catrine (Eikarmatte)

21 juni 2012 15:22

Roligt att läsa om dig och Boogie.
Länkar gärna till dig i läslistan (publikt) på min egen blogg.
Säg till om du inte vill att jag länkar dig där.

MVH Catrine

http://www.loorlady.blogspot.com

Maria

21 juni 2012 23:05

Hej!
Kul att få tips om din blogg oxå!

 

Kim

21 juni 2012 22:27

Intressant att få ta del av detta.
En dag ska jag ju börja med Nelly och vill gärna göra det med klicker där uppifrån.
Kan du rekommendera några bra videor på klicker ridning ?

http://varmt.bloggplatsen.se

Maria

21 juni 2012 23:01

Har tyvärr inga videotips. Jag har laborerat mig fram på egen hand, gått kurs för Ellen Ofstad, och bollat med Carolina Fransson. Tycker du ska söka upp Peggy Hogan på Fb och be att få gå med i hennes FB-grupp Clicker Training Horses. Där finns många duktiga tränare och det haglar bra tips om allt!

 

Britta

3 augusti 2012 10:18

Åh vad härligt det är att få läsa om andras alternativa metoder. Jag är fortfarande i stadiet att jag kämpar med att försöka göra om bestraffningsinlärning till positiv förstärkning men känner att det blir alldeles för mycket fumlande.
Du vet inte om det finns någon bra tränare i trakten mellan Västerås? Eller mot Örebro-hållet. Jag bor lite mittemellan med mina två pållar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...