blev Roslagsstoppet. Det var vår första WRAS*tävling tillsammans. Så här i efterhand kan man undra varför vi inte kommit på att tävla WRAS tidigare?

Boogie behöver ju tävlas ganska ofta för att bli tillräckligt avspänd på tävling för att kunna få fram allt hon faktiskt kan. AQHA-tävlingar finns det helt enkelt inte tillräckligt ofta i lilla Sverige...

Första tävlingen på säsongen är alltid lite äventyrlig på Boogie. Hon går i gång på saker och blir hoppig och spänd. Saker och saker, förresten...Det verkar vara huvudsakligen högtalarna.

Roslagsstoppet varade i två dagar, och första dagen  skulle jag tävla tre klasser. WRAS erbjuder olika nivåer* på grenarna, från E (prova-på-nivå, walk & trot) till A. Jag hade ingen egentlig aning om vad som kunde vara rimligt beroende på Boogies förkunskaper så eftersom jag efteranmälde tog jag sådana som jag trodde vi skulle få plats i! Är hon spänd och stirrig är alla klasser för svåra, är hon avspänd kan hon ganska mycket!

Vår första var Western Riding klass E som jag tänkte skulle vara en lagom uppvärmning. Vi hann rida i ridhuset en stund innan, och Boogie var väldigt laddad och stissade upp sig över fram för allt en högtalare. De spelade rejält högt också! Till en början gick hon inte att nå med belöningar. Då får man bara ta till vara rörelseenergin och hålla henne sysselsatt. Det blev bättre efter ett tag, men när vi red själva klassen fick hon ett återfall just under ena högtalarna och jag fick gå till två händer och ta en diskning.

Sedan hade vi Trail C. Här var grinden något av en utmaning då vi väldigt sällan har chans att öva på fast grind, och den här var av metall dessutom. Ändå höll hon ihop sig och lyssnade bra på mig igenom grinden, men fick ett litet psykbryt när vi var klara med den. Jag fick ordning på henne utan att behöva gå till två händer, och hon avslutade mönstret ganska fint, inkl 5 sek stillasående på bron, precis nedanför den besvärliga högtalaren!

Sedan hade vi Western Horsemanship C, där vi gjorde ett helt ok mönster men hade 3 break of gait på railwork. Det belv lite trångt och bökigt, och Boogie vill bryta av galoppen så fort hon känner sig trängd av andra hästars närvaro. Ok ändå, för det blev inga fler psykbryt.

Enligt min mening en förväntad och helt ok första tävlingsdag efter det långa vinteruppehållet. Hon brukar bara bli bättre och mer avspänd för varje klass. Jag var faktiskt också väldigt nöjd med mig själv, om man nu vågar vara så osvensk och säga det! Jag är känner mig numera väldigt lugn och säker, även om Boogie stökar. Jag vet att hon bara blir bättre! Jag kan genuint säga att jag har en positiv känsla i min kropp hela tiden, och jag har väldigt lite fokus på vad någon annan eventuellt tycker och tänker!

Vi hade inte bokat box, utan körde hem Boogie så hon fick sova hemma. Tidig start söndag morgon, men vi hann i god tid och hann rida i ridhuset innan klasserna. Boogie kändes mjuk och fin, pigg men inte stressad. Riktigt bra kändes det...tills de bytte musik! Kände direkt ett skifte i hennes kropp och två takter in på nedanstående låt blev det hopp och studs igen. Jag förstår henne, inte min favorit heller! Nu tror jag iofs inte att Boogie har musiksmak åt vare sig ena eller andra hållet, det var nog bara att det blev mer bas jämfört med det som var innan.

Hästskrämmarmusik:

När klassen W.Horsemanship B började gick det hyffsat bra med själva mönstret. Även om jag hade missat att det skulle vara 4 varv spinn. Mönsterbilderna som låg på hemsidan var i väldigt låg upplösning så det blev suddigt och oklart, och jag missade siffrorna i den utskrift jag lyckades åstadkomma. Nåja, vi såg vad Carro gjorde och försökte göra lika   Railwork gick lite bättre denna gång, men är verkligen något vi behöver träna mer på, gärna med andra hästar i omlopp.

Eftersnack med Carro & Don Miko

Vi var sedan med i en Pleasure B, bara för att vi hade blivit övertalade av arrangörerna då det var för få startande annars för att köra klassen. Här gick det väl skapligt tills något brakande ihop på läktaren (några i publiken satt på en plastlår som kollapsade av tyngden) precis när jag passerade på väg  in på långsidan med högtalarna. Det blev lite för mycket, så då blev det två händer o disk igen. Är ändå nöjd med att det gick att komma tillbaka till en hand och att jag kunde rida på henne lite utan att hon exploderade och utan att få fler break of gaits. Att vi också fixade utmaningen att få göra halt  precis under högtalaren, rygga och jogga förbi den igen utan att hon spände sig kändes toppen!

En lång väntan var det sedan till nästa klass. Vi hade lunchpicknick vid trailern med syrran och hennes småtjejer. Boogie är så cool och mysig i sådana lägen och kunde vara med utan att trampa på folk och stod tålmodigt ut med kusinbarnens intensiva uppvaktning.

Kvar på schemat stod sedan Trail B som gick helt ok, men med lite klonkar i sidepass och ryggning, som inte var så mjuka och följsamma som de kan vara när Boogie är helt avspänd.

Vår allra sista klass var ytterligare en sådan som vi blivit övertalade att vara med på för att den skulle bli av. Ranch Trail B. I fredags testade vi några av de ingående momenten för första gången. Släpa bildäck och kasta lasso.  Boogie gillar inte när något släpar efter henne, men jag klickertränande in det på 20 min! Hade ont om tid men en bra kriterieplan   

Det låter kanske helt oseriöst att lära in ett nytt moment bara någon dag innan tävling, och det är det så klart också! Jag var dock helt inställd på att avstå momentet om jag kände att hon blev det minsta spänd. Jag var ju bara med för att de andra två duktiga ekipagen skulle få köra sin klass!

När jag tog emot repet till däcket, så testade jag att lyfta i däcket så det rörde på sig. För att göra Boogie helt klar på att nu är det däck, och för att testa om hon var trygg nog för att jag skulle våga surra repet runt hornet som man ska. Sitta på en skrämd häst med ett däck fastsurrat i sadeln som hästen försöker fly ifrån, det vill man inte utsätta vare sig sig själv eller hästen för. Har sett på några tävlingar när det krånglat till sig, och ryttaren haft svårt att få bort repet medan hästen skenar runt. Huvva! Men min knasiga, underbara lilla pärla släpade bildäck som om hon aldrig gjort annat! Dessutom på den läskiga långsidan med högtalarna! Hur stabilt som helst!

Sedan var det lassokast mot dummy. Ett riktigt kalvskinn och "döskalle" monterat på en träbock. Dummyn var hon ok med, men när vi fick lassot  blev hon lite rädd för repet. En riktig lasso är ju stel, och vi hade bara övat (ett par minuter i fredags efter däckträningen   med ett grimskaft.) Men hon lyssnade så fint ändå på vad jag bad om och blev stilla igen så jag kunde svinga lasson. Jag saknar ju helt teknik, men vad jag förstod var det viktiga att man visar att hästen klarar att man lever om med repet! Boogie stod stilla   

Bro, ryggning av L och sedan skulle man stanna hästen och göra en groundtie, i ryggningshindret, och gå ett varv runt hindret medan hästen stod kvar. Detta var ännu en sådan finstilt detalj jag inte kunnat läsa i min suddiga utskrift av mönstret, så det fick jag reda på när vi gick banan. Hej och hå! Men jag chansade, satt av , la en tygel på marken och gick runt henne. Boogie stod så fint och följde mig med blicken när jag gick runt. Bästa, fina lilla hästen som går från spänd studsboll till att verkligen försöka förstå och utföra vad man ber om! Trots att man utsätter henne för moment som hon inte "kan". Så vi blev inte diskade, vi blev placerade (fick ju stryk så klart av de två "riktiga" deltagarna) i vårt livs första och väldigt otränade Ranch Trail. Så jäkla kul, det måste vi göra om! Med mera träning, så klart!

Min syster har tagit en del bilder under söndagen, och det var kul att se hur Boogie hela tiden har ett öra mot mig. Det stämmer så med hur det kändes! Även om hon spände sig, så lyssnade hon hela tiden på mina förslag, och försökte utföra dem.

Så nu blir det till att studera WRAS-kalendern och försöka hitta flera tävlingar!

Är helnöjd med helgens övningar, första steget i år mot avspänd tävlings-Boogie!

Av 7 klasser blev det 2 disk, 4 tredjeplatser och en sjätteplats.

WRAS = Western Riders Association of Sweden

Beskrivning av de olika tävlingsgrenarna

WRAS olika tävlingsnivåer A - E

 

AK

11 juni 2012 07:47

Rackarns bra!
Ni är så fina.
Vad betyder de olika tävlingsförkortningarna?

http://bacillen.wordpress.com

Maria

11 juni 2012 08:52

Tack! Har lagt länkar till förklaringar längst ned i inlägget! För de som vill nörda lite ;)

 

Ann-Louise

11 juni 2012 16:47

Kul att det gick bra och att ni hade skoj tillsammans!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Maria

11 juni 2012 22:06

Ja, det var en riktigt go' känsla att hon lyssnade så mycket på mig trots att det blev lite svårt i början med ljudkänsligheten. Resultaten är inte det viktiga, det är just den här häftiga känslan när man jobbar och kämpar tillsammans!

 

Ann-Louise

11 juni 2012 16:49

Gillar bilden där ni tjejer pratar med varandra och hästarna tittar åt varsitt håll. Själva bilden var fin och ni är så fina allihop...

http://hastochhund.bloggagratis.se

Maria

11 juni 2012 22:03

Don Miko är en stilig fullblodsarab och har en helt underbar matte som tycker att man ska kunna göra allt med sin häst. Så duktiga!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...