Jaha, det är knappt man törs skriva det, men Boogie är fit for fight igen. Vrickningen är helt utläkt så nu är det bara att under två veckor gradvis trappa upp träningsdosen till normalnivå igen.   

Veterinär Axel hittade ingen reaktion vid böjning av kotan nu, tyckte hon rörde sig jättebra och såg väldigt fin ut. Han kollar ju alltid fram också när vi ses, och var jättenöjd. I fram rör hon sig numera enligt honom mycket bättre än de flesta av hennes rasgelikar. Tänk vad rätt veterinär, rätt hovslagare och rätt träning kan åstadkomma! Jag blir kallsvettig när jag tänker på vad som kunde hänt om vi fortsatt låta den första veterinären sommaren 2010 spruta kortison på kortison och vänta på utdömningsläge...

Glad och varm i hjärtat blev jag ju också när Axel sa att Boogie är en sådan skön individ, en sådan där häst som man aldrig glömmer.

Så det var ett riktigt roligt besök på Brunmåla idag. Ibland får man ju vänta för att det kört ihop sig på kliniken, så jag hade plockat med mig långa tyglarna i fall det skulle bli tid över. Vi hann  låna ridhuset en stund innan det blev vår tur, och Boogie var supertaggad, pigg och understimulerad som hon är. Att hålla sig till skritt var svårt, men det gick...

Sedan kom Axel, och då blev det ju ännu roligare. Nu FICK man ju springa. Först korridoren, före och efter böjning. Matte behövde inte ens påminna om att det skulle springas, det skötte Boogie själv. Sedan volter på hårt underlag, t o m det var kul idag. Sedan longering i ridhuset, och Boogie känner helt klart till tågordningen vid det här laget.  Trots att vi nyss varit i ridhuset och jobbat med de långa tyglarna, var hon nu extremt inställd på att få bli utsläppt på volt och få börja springa. Äntligen, efter tre veckor i stillhet!  Riktigt fin, rund samlad galopp bjöd hon på som extranummer, helt oombedd. Vad de kan , när man inte lägger sig i och stör   

Sedan var det klart! Vi behövde inte ens gå in på kliniken idag. Så vi firade med lite grönt!

Hem var det inte så bråttom till, sa Boogie. Fint grönt gräs ute och trevligt ridhus som man blir klickad i OCH FÅR SPRINGA I!! Så hon ställde sig snällt på lämmen som hon brukar, men i stället för att gå in, vände hon huvudet och tittade menande, först på gräset och sedan bort mot ridhuset. Tittade på mig och buffade lite.

Ska vi verkligen åka härifrån, redan?

Eftersom jag vet att hon kommer att gå in när hon tänkt färdigt, så får jag inte ens förhöjd puls. Hon hade bara lite extra att tänka på idag...

Oj, vad kul det ska bli att börja få rida på lite igen! Istället för att köra med handbromsen i.

Boogies liv ska snart få återgå till det normala socialt sett också. Vi avvaktar lite med det i väntan på nya hästar som flyttar in till helgen. Det ser ut som om Boogie ska få en tjejkompis igen, en quarterdam.

Axel hade lite kloka tankar om hur man ska gå till väga när man flyttar Boogie till normal hage igen. Man ska helt enkelt rida/jobba henne först så att hon är varm i hela kroppen och inte überpigg när man släpper henne. Hur vettigt som helst. Man tar ju aldrig hästen  direkt från boxen och rider i väg i galopp, men så blir det lätt när man släpper ut en konvalescent i hage igen.

I morgon blir det mycket pyssel i stallet, misstänker jag. Hottis och Ebba ska tävla på Corn Horse Show i Uppsala på lördag. (Och Boogie o jag på söndagen var det ju tänkt från början   )

Jisses, vad jag saknar mina go'a gamla stallkompisar extra mycket nu! Alla är jättetrevliga i vårt nya stall, riktigt schyssta, seriösa hästtjejer i alla åldrar.

Men - det känns ju väldigt påtagligt hur speciellt det var med gemenskapen tidigare så här inför en tävling. Svårt att inte tänka på hur kul det var när flera i stallet skulle tävla på samma ställe, andra som inte tävlade själva kom och supportade, och alla faktiskt visste vad vi höll på med.

Showmanship at Halter är kanske inte enklaste grenen att promota bland de som inte tillhör den närmaste kretsen?

Men viktig miljöträningen för Hottentotten!

Nu ska jag ladda inför skolchefens deltagande i Debatt i kväll.