Läste precis om en forskningstudie av Facebook gjord på Göteborgs universitet.

Surdegsbaken och löparrundornas överflöd på fejan är inte ren inbillning. Av tusen användare i studien var det endast 15 % som statusuppdaterar om att de mår dåligt, medan 51 % gärna rapporterar när de mår bra. Åtta av tio statusuppdateringar handlar om positiva saker. Att statusuppdatera om deppighet kan medföra att man stryks från folks vänlistor. I en fjärdedel av fall där man valt att plocka bort någon som FB-vän uppgavs deprimerande statusar spela in.

Det är lätt att få för sig att alla andras liv är precis så lyckade som deras statusuppdateringar vill skylta med. I alla fall om man är kvinna, gymnasieutbildad och låginkomsttagare. Då riskerar man tydligen att få sämre självförtroende av att spendera mycket tid på FB.

Om man däremot är högskoleutbildad, medel- eller höginkomsttagare och dessutom karl, verkar man vara mindre känslig. Om det beror på att man redan mår så förträffligt för att man är så förbaskat framgångsrik, eller om man då är insiktsfull nog att genomskåda att folk "fotoshoppar" sina FB-uppdateringar för att framstå som intressanta och socialt attraktiva, det kan studien inte förklara.

Själv blir jag mest glad av att gå in på fejan en stund. Jag älskar just min personliga vänmix av vänner och bekanta från livets olika skeden och världens olika hörn, hundnördar och cowboysare (både wannabes och äkta vara), samt alla vanliga "svenssons".

Om "folk" nu levde så fantastiskt genomtänkta och berikande liv som deras statusar indikerar, så skulle man inte behöva blocka alla dessa spel och appar som de verkar hinna ägna timmar åt trots alla storbak och långkok,  zumbapass och joggingturer, släktmiddagar och romantiska utflykter med äkta hälfter.

Så tänker i alla fall jag